Vi hästfolk är duktiga på att träna, i första hand fysiskt och att träna hästarna. Allt fler kompletterar ridning med styrketräning, löpning och andra träningsformer. Det är jättebra!
Den mentala träningen halkar däremot efter. Många andra sporter sätter mental träning högt på priolistan och här behöver vi komma ifatt!
Jag hade i tisdags turen att få lyssna på Mia Törnblom. Hon slår ihop konsten att underhålla med konsten att föreläsa, den här gången om självledarskap. Mycket igenkänningskomik.
Med tanke på den (bristande) mentala träningen jag stöter på, vill jag särskilt lyfta fram en sak Mia pratade om: hur viktigt det är att sätta punkt i sina tankar. Jag tänker då både i arbetet, i vardagen och - jätteviktigt - i allt som gäller våra hästar och vår sport.
Så ofta tänker vi "åh, vad fint den hästen går", "vad bra det går för dem" eller "så stabil sits hen har" och sedan kommer inte punkten som ska vara där. Istället fortsätter tanken med "...min häst bara bråkar", "...varför kan det inte gå så bra för mig?" eller "...och själv sitter jag som en kråka!"
Punkten behövs för att vi inte ska klanka ner på oss själva. En positiv tanke som inte följs av punkten förvandlas till något avundsjukt, lite bittert och surt, och inte alls särskilt positivt och snällt. Jag är övertygad om att det här tankesättet går att träna! Allt måste inte jämföras med oss själva.
Invanda tankemönster tar tid att förändra, och precis som med fysisk träning så är upprepning nödvändig. En ensam löptur ger inte bättre kondition, en ensam annorlunda tanke förändrar inte mönstret.
Prova att sätta punkt under en dag eller kanske bara en timme till att börja med. Ganska snart känner du skillnaden inuti. Den positiva tanken om någon annan förblir positiv, och du har inte nedvärderat dig själv, bara för att någon annan gjort något bra.
Försök att inte relatera allt till dig själv. Det är både du, och de du jämför dig med, väl värda.
Visar inlägg med etikett träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett träning. Visa alla inlägg
22 april 2016
03 mars 2016
Ryttarens roll i en oliksidig häst
Att hästar är oliksidiga är inget nytt, det jobbar vi ständigt med att upptäcka och korrigera för att undvika ojämn belastning, obehag och skador.
Men att ryttaren ofta också är oliksidig glöms ibland bort. Hästens oliksidighet kan sprida sig till ryttaren och tvärtom. För att göra det ännu svårare kan det dessutom vara en kombination. Svårast att upptäcka är när ryttaren och hästen kompenserar varandras oliksidighet utan att den egentligen korrigeras. Snedbelastningen kvarstår, men kamoufleras.
Jag som också jobbar med massageterapi för människor/ryttare har ofta det här i bakhuvudet när jag pratar med ryttare om hästarnas oliksidighet. Det är väl förankrat i mitt sätt att jobba och tänka, inget konstigt med det. Men nu kommer det verkligt intressanta!
Jag skulle sätta igång min häst efter vintervilan. Sitter upp och tycker att hon skjuter över mig på vänstersidan. Genast drar hjärnan igång. Varför gör hon det? Hon känns ju jämn i muskulaturen, ser fin ut på lina och töm, sadeln är kollad, tänderna bra...
Efter mycket funderande kom jag på det uppenbara. Det jag ser hos kunderna men som var svårt att upptäcka hos mig själv.
Hon skjuter inte över mig åt vänster. Det är jag som är ojämn! En noggrann titt i spegeln senare så var det bekräftat. Höftböjare m.m. tippade bäckenet framåt, vred ut höften och lyfte mig ur sadeln på höger sida. Alltså satt jag mer på vänster sittben och fick känslan att hon sköt över mig dit.
Som tur är samarbetar jag med en duktig naprapat som har inblick i hästvärlden. Efter hennes korrigeringar är jag spikrak! Nu gäller noggrann stretching och kompletterande styrkeövningar för att hålla snedheten borta.
Jag vill avsluta det här inlägget med ett gott råd. Se dig i spegeln. Titta på dig själv framifrån och från båda sidorna. Be någon titta på dig bakifrån. Är du rak?
Men att ryttaren ofta också är oliksidig glöms ibland bort. Hästens oliksidighet kan sprida sig till ryttaren och tvärtom. För att göra det ännu svårare kan det dessutom vara en kombination. Svårast att upptäcka är när ryttaren och hästen kompenserar varandras oliksidighet utan att den egentligen korrigeras. Snedbelastningen kvarstår, men kamoufleras.
Jag som också jobbar med massageterapi för människor/ryttare har ofta det här i bakhuvudet när jag pratar med ryttare om hästarnas oliksidighet. Det är väl förankrat i mitt sätt att jobba och tänka, inget konstigt med det. Men nu kommer det verkligt intressanta!
Jag skulle sätta igång min häst efter vintervilan. Sitter upp och tycker att hon skjuter över mig på vänstersidan. Genast drar hjärnan igång. Varför gör hon det? Hon känns ju jämn i muskulaturen, ser fin ut på lina och töm, sadeln är kollad, tänderna bra...
Efter mycket funderande kom jag på det uppenbara. Det jag ser hos kunderna men som var svårt att upptäcka hos mig själv.
Hon skjuter inte över mig åt vänster. Det är jag som är ojämn! En noggrann titt i spegeln senare så var det bekräftat. Höftböjare m.m. tippade bäckenet framåt, vred ut höften och lyfte mig ur sadeln på höger sida. Alltså satt jag mer på vänster sittben och fick känslan att hon sköt över mig dit.
Som tur är samarbetar jag med en duktig naprapat som har inblick i hästvärlden. Efter hennes korrigeringar är jag spikrak! Nu gäller noggrann stretching och kompletterande styrkeövningar för att hålla snedheten borta.
Jag vill avsluta det här inlägget med ett gott råd. Se dig i spegeln. Titta på dig själv framifrån och från båda sidorna. Be någon titta på dig bakifrån. Är du rak?
14 september 2015
Från hetlevrad till arbetsfokuserad på nolltid
Lite då och då spänner jag för shetlandsponnyn. Han är milt sagt het framför vagn, och jag arbetar därför hellre och oftare honom på töm. När väl bröstselen är på gäller det att spänna för rockarden snabbt innan han tröttnar och går iväg.
För ett tag sedan köpte jag en loksele, med planen att han ska hjälpa till med att harva paddocken. Med hans temperament var jag tveksam till om det skulle funka, men jag ville ändå ge honom en chans.
Första gången med lokselen på: jag ledde runt honom i paddocken för att han skulle prova på hur den sitter och känns mot kroppen i rörelse. Han var spänd, taggad och taktade nästan hela tiden. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig att gå vägen med harv och allt.
Andra gången: loksele på, jag ledde honom med ena handen och släpade pinnharven efter oss med andra handen. Den skramlar, så jag ville att han skulle höra det ljudet bakom sig utan att sitta fast i den. Han rörde inte en min utan skrittade lugnt bredvid mig, dock stördes han lite av att jag inte rörde mig "som vanligt". Den där harven är tyngre än den ser ut...
Tredje gången: jag upprepade proceduren från gång två, fortfarande ingen reaktion. Jag lade lite kroppstyngd i draglinorna och bad honom skritta. Gissa om jag blev förvånad när han bara lade sig i lokorna och drog! Så jag fäste harven i draglinorna och så fick han dra den rakt fram i 10-15 meter. Halt och beröm och av med harven igen.
Fjärde gången: drog han harven ett varv runt paddocken. Lugn, stabil och fokuserad på uppgiften. Han stod t.o.m. stilla när jag kopplade på och av den, och vi övade lite extra på det. Att stå still har aldrig annars varit hans bästa gren, men nu uppvisade han en helt ny sida av sig själv.
Idag har han dragit harven två varv runt paddocken. Han står still när jag spänner för och från. Det är tungt, men han lägger sig utan att tveka i lokorna och drar. Han är uppmärksam och samarbetsvillig och sprattlar inte iväg på egna äventyr, så som han gärna gör på töm.
Kanske har vi hittat ytterligare ett bra träningssätt för honom, som komplement till tömkörning och arbete i vagn. Oavsett så är jag glad att jag gav honom chansen att överraska mig, för det kan jag ärligt säga att han gjorde!
För ett tag sedan köpte jag en loksele, med planen att han ska hjälpa till med att harva paddocken. Med hans temperament var jag tveksam till om det skulle funka, men jag ville ändå ge honom en chans.
Första gången med lokselen på: jag ledde runt honom i paddocken för att han skulle prova på hur den sitter och känns mot kroppen i rörelse. Han var spänd, taggad och taktade nästan hela tiden. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig att gå vägen med harv och allt.
Andra gången: loksele på, jag ledde honom med ena handen och släpade pinnharven efter oss med andra handen. Den skramlar, så jag ville att han skulle höra det ljudet bakom sig utan att sitta fast i den. Han rörde inte en min utan skrittade lugnt bredvid mig, dock stördes han lite av att jag inte rörde mig "som vanligt". Den där harven är tyngre än den ser ut...
Tredje gången: jag upprepade proceduren från gång två, fortfarande ingen reaktion. Jag lade lite kroppstyngd i draglinorna och bad honom skritta. Gissa om jag blev förvånad när han bara lade sig i lokorna och drog! Så jag fäste harven i draglinorna och så fick han dra den rakt fram i 10-15 meter. Halt och beröm och av med harven igen.
Fjärde gången: drog han harven ett varv runt paddocken. Lugn, stabil och fokuserad på uppgiften. Han stod t.o.m. stilla när jag kopplade på och av den, och vi övade lite extra på det. Att stå still har aldrig annars varit hans bästa gren, men nu uppvisade han en helt ny sida av sig själv.
Idag har han dragit harven två varv runt paddocken. Han står still när jag spänner för och från. Det är tungt, men han lägger sig utan att tveka i lokorna och drar. Han är uppmärksam och samarbetsvillig och sprattlar inte iväg på egna äventyr, så som han gärna gör på töm.
Kanske har vi hittat ytterligare ett bra träningssätt för honom, som komplement till tömkörning och arbete i vagn. Oavsett så är jag glad att jag gav honom chansen att överraska mig, för det kan jag ärligt säga att han gjorde!
21 juni 2015
Vad är skillnaden mellan en massör och en massageterapeut? Och vad betyder "diplomerad"?
En del yrken har legitimationer. Andra har certifieringar, diplomeringar eller andra tillägg till sina titlar. Men vad betyder de? Och är det egentligen någon skillnad mellan en massör och en massageterapeut? Frågor som jag får ibland, och som jag välkomnar!
Vi börjar med massören.
"Massör" (eller "hästmassör") kan vem som helst, med eller utan utbildning, kalla sig utan att bryta mot några regler. Lite läskigt för dig som kund, eller hur?
Mitt tips här är att alltid fråga efter massörens utbildning. Om du har möjlighet, kolla upp så att skolan/kurserna verkligen finns och har gott rykte. Om den tillfrågade blir defensiv eller irriterad, så hade jag själv varit tveksam till att låta hen behandla min häst.
Många massageutbildningar är både seriösa, bra och grundliga, och efter avslutad utbildning kan en massör från en sådan skola ge en bra avslappningsmassage. En massör masserar, helt enkelt.
Massageterapeuten, då? Det låter ju tjusigt, i alla fall.
En massageterapeut har längre, mer komplex utbildning. Förutom att kunna ge en bra massage kan jag även ge individuella stretching- och träningstips, jag har goda kunskaper i fysiologi, jag kan en del patologi och bandageringsteknik. Du som kund får alltså mycket mer för pengarna.
Även du som kommer till mig för att själv få behandling, får mer för pengarna. Jag är utbildad till medicinsk massageterapeut på Hälsoteket i Malmö, vilket innebär att du förutom massage och det "extra" som står här ovan, får möjlighet till andra kompletterande behandlingsformer. Några av dessa är under utveckling för att även kunna användas på häst framöver.
En del skolor, som t.ex. Axelsons Animal Massage School, har valt att den titel man får efter avslutad utbildning är "diplomerad massör", trots att det i praktiken är en massageterapeut man har utbildats till. Detta är en av anledningarna till att jag varmt rekommenderar dig att kolla upp utbildningen på den du vill anlita, så att du vet vad du betalar för.
Och så var det det här med titlarna.
Legitimation har t.ex. läkare, kiropraktorer, lärare och psykoterapeuter. Den kan dras in om man missköter sig.
En diplomering görs oftast av den skola man har genomfört utbildningen på. Den betyder alltså att man är utbildad, men säger i sig inget om kvaliteten på utbildningen.
En certifiering kan göras av ett förbund, t.ex. i mitt fall av Branschrådet Svensk Massage, efter godkända kunskapsprov som visar att utbildningen och massageterapeuten håller måttet i fråga om kvalitet och seriositet.
Hoppas att jag har kunnat bringa klarhet i dessa frågor, återkoppla gärna till mig annars!
05 juni 2015
Gästbloggare: Christina Åkesson och Sunt Hästförnuft
Jag träffade Christina och hennes fina cobbar förra våren och vi klickade direkt! Christina jobbar så finstämt med sina hästar och det var en aha-upplevelse att se dem tillsammans. Förhoppningsvis kommer jag att kunna bjuda hit Christina för en lektion, för jag har mycket att lära av henne!
"Vem är Din häst - Träna efter hästens personlighet
Hästar är flockdjur, och individer, var och en med olika personligheter, talanger och förutsättningar. Gemensamt för alla hästar är att de vill ha ledarskap, trygghet och tydliga regler.
Inte förrän hästen känner ett tydligt ledarskap från dig, som ledare i flocken, att det är du som bestämmer, kan han slappna och må riktigt bra. Först då kan han till fullo ägna sig åt att leka, träna och lära. Ett lärande som bygger på ledarskap, förståelse, vilja och kärlek.
Din häst är antingen en vänsterhjärna (Left Brain) eller en högerhjärna (Right Brain), precis som vi människor. Antingen dominerar den vänstra halvan av hjärnan eller den högra.
Nästa "kategorisering" eller indelning, är om hästen är utåtriktad (extrovert) eller inåtvänd (introvert) - alltså fortfarande samma som hos oss.
En del människor är blyga, andra framfusiga. Vissa av oss kan och vågar allt, andra vill inte prova på något som helst nytt. Känner du igen det? Inget är rätt eller fel, vi är bara olika, helt enkelt.
Att umgås med, träna och utbilda en häst som antingen är vänster- eller högerhjärna, skiljer sig avsevärt från varandra.
Om du använder samma träningssätt till en utåtriktad vänsterhjärna som till en introvert högerhjärna, kommer du kanske lyckas riktigt bra med en av dem - beroende på vilket sätt du använder dig av.
Det är därför viktigt att du både tar dig tid att lära känna vem din häst är, och tar hänsyn till det, för att få ut det bästa av din tid tillsammans med din häst - för visst vill du bli den bästa tränaren till din häst!
Vet du om din häst är en vänster- eller högerhjärna?
Vissa hästar är så tydligt antingen vänster- eller högerhjärnor, man ser och märker det direkt. Likaså om de är utåtriktade eller inåtvända.
Tilläggas här ska naturligtvis det att en häst, liksom vi människor, inte är, och behöver vara, renodlat det ena eller det andra.
En häst kan vara en högerhjärna på "tre hovar" och drag av en vänsterhjärna på den fjärde. Precis som att en del människor är högerhänta, men kan skriva med vänster också, om det kniper.
Några typiska karaktärsdrag och kännetecken för en häst som är:
Vänsterhjärna - Utåtriktad
Energisk, alert, pigg, aktiv, karismatisk, busig, tenderar att nafsa, slå med frambenen, lekfull, "bossig", egensinnig.
Den här hästen är en lekfull karaktär som behöver intressanta saker att göra. Han är besatt av att lära och behöver variation och nya saker för att det ska vara roligt. Ligg ett steg före honom och använd din fantasi.
Han kan vara beräknande i sina handlingar, vare sig de är positiva eller negativa för dig. Han är inte speciellt rädd eller ens aggressiv. Han är beräknande, han vet vad han gör och leker en dominanslek.
Han är pålitlig, säker och atletisk.
Vänsterhjärna - Inåtvänd
Lätt uttråkad, vill argumentera, vill bocka, envis, matfokuserad, ointresserad, omotiverad/lat, svarar inte, lågmäld.
Välkommen till ett hav av "Varför ska jag? Vad får jag för det?" Den här hästen läser dig som en bok. Han vet vad du vill och han kommer inte att ge dig det, såvida du inte behandlar honom rätt.
Han tänker igenom situationen, tuggar och slickar sig om läpparna och ögonen är milda och han blinkar. Även om han verkar envis eller lat, är han inte alls lat i sinnet! Tvärtom!
Omvänd psykologi är det som gäller... och belöningar! Med den här hästen får du tänka till och använda din fantasi!
Högerhjärna - Utåtriktad:
Impulsiv, svårt att stå stilla, verkar grinig, överreagerar, hyperaktiv, tendens att rusa, lättskrämd, flyktbenägen.
Den här hästen måste ständigt ha tillförsikt, han tänker inte. Han reagerar endast på sina instinkter. Han blir lätt förvirrad och därefter rädd, så han behöver dig för att saker och ting ska bli, och göras, enkla.
Det hjälper honom att slappna av, speciellt då det inte är något som är lätt för honom runt människor.
Högerhjärna - Inåtvänd:
Känslig, tänker inte, misstänksam, oberäknelig, tendens att sparka, "fryser" innan utbrott, blyg, tveksam, stänger lätt av, undfallande.
Den här hästen är blyg, försagd och som undviker press genom att retirera in i sig själv. Han blinkar inte och har svårt att se på dig med båda ögonen eller ha ögonkontakt. Han är obekväm att rida då han har spända muskler.
Framgång nås genom att gå mycket långsamt fram och vänta att han kommer ur sitt skal, och förlitar sig på dig mer. Ganska snart kommer han att ta ett steg mot dig och vilja mer.
Vad menar jag med Sunt Hästförnuft...
Traditionell hästhantering med traditionella (ofta både tuffa och stelbenta) metoder skiljer sig avsevärt från träning baserat på Sunt Hästförnuft® - Ett hästmannaskap, ett verktyg med influenser från många läror och strategier, och inte minst med personlig erfarenhet och känsla, och alltid baserat utifrån hästen och hans personlighet, förmåga och karaktär.
Det kanske viktigaste i träningen med Sunt Hästförnuft® är att den bygger på att vi förstår våra hästar - inklusive vad som motiverar dem, skrämmer dem, ger dem glädje och hur de fungerar i sin naturliga miljö - och med denna förståelse skapa ett samarbete mellan häst och människa.
Vill du veta mer, har du frågor, vill du prata häst, välkommen att höra av dig!
Christina 070 - 206 87 00 christina@sunthastfornuft.se"
"Vem är Din häst - Träna efter hästens personlighet
Hästar är flockdjur, och individer, var och en med olika personligheter, talanger och förutsättningar. Gemensamt för alla hästar är att de vill ha ledarskap, trygghet och tydliga regler.
Inte förrän hästen känner ett tydligt ledarskap från dig, som ledare i flocken, att det är du som bestämmer, kan han slappna och må riktigt bra. Först då kan han till fullo ägna sig åt att leka, träna och lära. Ett lärande som bygger på ledarskap, förståelse, vilja och kärlek.
Din häst är antingen en vänsterhjärna (Left Brain) eller en högerhjärna (Right Brain), precis som vi människor. Antingen dominerar den vänstra halvan av hjärnan eller den högra.
Nästa "kategorisering" eller indelning, är om hästen är utåtriktad (extrovert) eller inåtvänd (introvert) - alltså fortfarande samma som hos oss.
En del människor är blyga, andra framfusiga. Vissa av oss kan och vågar allt, andra vill inte prova på något som helst nytt. Känner du igen det? Inget är rätt eller fel, vi är bara olika, helt enkelt.
Att umgås med, träna och utbilda en häst som antingen är vänster- eller högerhjärna, skiljer sig avsevärt från varandra.
Om du använder samma träningssätt till en utåtriktad vänsterhjärna som till en introvert högerhjärna, kommer du kanske lyckas riktigt bra med en av dem - beroende på vilket sätt du använder dig av.
Det är därför viktigt att du både tar dig tid att lära känna vem din häst är, och tar hänsyn till det, för att få ut det bästa av din tid tillsammans med din häst - för visst vill du bli den bästa tränaren till din häst!
Vet du om din häst är en vänster- eller högerhjärna?
Vissa hästar är så tydligt antingen vänster- eller högerhjärnor, man ser och märker det direkt. Likaså om de är utåtriktade eller inåtvända.
Tilläggas här ska naturligtvis det att en häst, liksom vi människor, inte är, och behöver vara, renodlat det ena eller det andra.
En häst kan vara en högerhjärna på "tre hovar" och drag av en vänsterhjärna på den fjärde. Precis som att en del människor är högerhänta, men kan skriva med vänster också, om det kniper.
Några typiska karaktärsdrag och kännetecken för en häst som är:
Vänsterhjärna - Utåtriktad
Energisk, alert, pigg, aktiv, karismatisk, busig, tenderar att nafsa, slå med frambenen, lekfull, "bossig", egensinnig.
Den här hästen är en lekfull karaktär som behöver intressanta saker att göra. Han är besatt av att lära och behöver variation och nya saker för att det ska vara roligt. Ligg ett steg före honom och använd din fantasi.
Han kan vara beräknande i sina handlingar, vare sig de är positiva eller negativa för dig. Han är inte speciellt rädd eller ens aggressiv. Han är beräknande, han vet vad han gör och leker en dominanslek.
Han är pålitlig, säker och atletisk.
Vänsterhjärna - Inåtvänd
Lätt uttråkad, vill argumentera, vill bocka, envis, matfokuserad, ointresserad, omotiverad/lat, svarar inte, lågmäld.
Välkommen till ett hav av "Varför ska jag? Vad får jag för det?" Den här hästen läser dig som en bok. Han vet vad du vill och han kommer inte att ge dig det, såvida du inte behandlar honom rätt.
Han tänker igenom situationen, tuggar och slickar sig om läpparna och ögonen är milda och han blinkar. Även om han verkar envis eller lat, är han inte alls lat i sinnet! Tvärtom!
Omvänd psykologi är det som gäller... och belöningar! Med den här hästen får du tänka till och använda din fantasi!
Högerhjärna - Utåtriktad:
Impulsiv, svårt att stå stilla, verkar grinig, överreagerar, hyperaktiv, tendens att rusa, lättskrämd, flyktbenägen.
Den här hästen måste ständigt ha tillförsikt, han tänker inte. Han reagerar endast på sina instinkter. Han blir lätt förvirrad och därefter rädd, så han behöver dig för att saker och ting ska bli, och göras, enkla.
Det hjälper honom att slappna av, speciellt då det inte är något som är lätt för honom runt människor.
Högerhjärna - Inåtvänd:
Känslig, tänker inte, misstänksam, oberäknelig, tendens att sparka, "fryser" innan utbrott, blyg, tveksam, stänger lätt av, undfallande.
Den här hästen är blyg, försagd och som undviker press genom att retirera in i sig själv. Han blinkar inte och har svårt att se på dig med båda ögonen eller ha ögonkontakt. Han är obekväm att rida då han har spända muskler.
Framgång nås genom att gå mycket långsamt fram och vänta att han kommer ur sitt skal, och förlitar sig på dig mer. Ganska snart kommer han att ta ett steg mot dig och vilja mer.
Vad menar jag med Sunt Hästförnuft...
Traditionell hästhantering med traditionella (ofta både tuffa och stelbenta) metoder skiljer sig avsevärt från träning baserat på Sunt Hästförnuft® - Ett hästmannaskap, ett verktyg med influenser från många läror och strategier, och inte minst med personlig erfarenhet och känsla, och alltid baserat utifrån hästen och hans personlighet, förmåga och karaktär.
Det kanske viktigaste i träningen med Sunt Hästförnuft® är att den bygger på att vi förstår våra hästar - inklusive vad som motiverar dem, skrämmer dem, ger dem glädje och hur de fungerar i sin naturliga miljö - och med denna förståelse skapa ett samarbete mellan häst och människa.
Vill du veta mer, har du frågor, vill du prata häst, välkommen att höra av dig!
Christina 070 - 206 87 00 christina@sunthastfornuft.se"
07 januari 2015
12 vanor, 52 projekt och 365 småsaker
2015 är året då jag testar nyårslöften av ett, för mig, helt nytt slag. Inga fler luddigheter som "äta nyttigare", "motionera mer" eller "stressa mindre". Nej, i år ska jag införa 12 nya vanor, slutföra (eller markant närma mig slutet på) 52 projekt och få undan 365 småsaker.
Om det går vägen blir följden att jag just äter nyttigare, motionerar mer och stressar mindre, men med hjälp av konkreta steg. Några små, andra stora, till skillnad från alla tidigare år som jag försökt uppnå detta utan att ha någon egentlig plan för hur det skulle genomföras.
Forskning har visat att det tar (minst) 21 dagar att förändra/införa en vana. Mitt mål är att etablera en ny vana/månad. I januari blir det att äta havregrynsgröt till frukost. Resterande månaders vanor är inte valda ännu, men kommer troligtvis att handla om mat och träning på ett eller annat sätt.
Jag har, som så många andra, massor av små och stora projekt. Påbörjade, nästan färdiga eller på idénivå. Varje vecka siktar jag på att avsluta något oavslutat eller (om det är ett större projekt) ta ett tydligt steg närmre ett avslut. Sådant som att rensa garderoben, montera taklampor eller köra skräp till tippen.
Och de 365 småsakerna? Om jag kan få gjort en "javisst-ja-det-måste-också-fixas"-sak/dag frigörs massor av hjärnkapacitet på kort tid. Från att påminna mig själv om att kasta ut de där väldigt döda krukväxterna som vill bli komposterade (och alla andra 364 småsaker som behöver göras) till att ha mängder av energi och hjärnkapacitet över till andra (roligare) saker.
Beware, 2015, för här kommer jag (och jag har en plan)!
Om det går vägen blir följden att jag just äter nyttigare, motionerar mer och stressar mindre, men med hjälp av konkreta steg. Några små, andra stora, till skillnad från alla tidigare år som jag försökt uppnå detta utan att ha någon egentlig plan för hur det skulle genomföras.
Forskning har visat att det tar (minst) 21 dagar att förändra/införa en vana. Mitt mål är att etablera en ny vana/månad. I januari blir det att äta havregrynsgröt till frukost. Resterande månaders vanor är inte valda ännu, men kommer troligtvis att handla om mat och träning på ett eller annat sätt.
Jag har, som så många andra, massor av små och stora projekt. Påbörjade, nästan färdiga eller på idénivå. Varje vecka siktar jag på att avsluta något oavslutat eller (om det är ett större projekt) ta ett tydligt steg närmre ett avslut. Sådant som att rensa garderoben, montera taklampor eller köra skräp till tippen.
Och de 365 småsakerna? Om jag kan få gjort en "javisst-ja-det-måste-också-fixas"-sak/dag frigörs massor av hjärnkapacitet på kort tid. Från att påminna mig själv om att kasta ut de där väldigt döda krukväxterna som vill bli komposterade (och alla andra 364 småsaker som behöver göras) till att ha mängder av energi och hjärnkapacitet över till andra (roligare) saker.
Beware, 2015, för här kommer jag (och jag har en plan)!
13 november 2014
Gästbloggare: Amanda Andersson
Amanda Andersson rider in, tränar och tävlar i hoppning, och är den jag skulle ta med mig om jag skulle provrida häst inför köp. Här delar hon med sig av några tankar kring hoppning och en alldeles speciell liten storhäst.
"Som ryttare är man väldigt beroende av hästens inställning och humör. Hur välriden och lydig en häst än må vara så har man som ryttare inte mycket att sätta emot en 600 kilos klump. Som när 5-åringen vägrar kliva i vattenpölen på tävlingsbanan, eller när grannens soptunna plötsligt fått tänder.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag ridit förbi tidigare, för just den dagen var soptunnan livsfarlig. Då sitter man som en liten fjäder och känner sig så värdelös som det bara går. Jag kan försöka med alla möjliga förflyttningar, inte ens rygga förbi hjälper såna dagar. Bli arg och irriterad är ingen mening, då svarar han bara med att bli ännu tjurigare.
Eller gamla tävlingshästen Sam som kommer fram till sistahindret i vår dittills felfria 140-hoppning. Vattengraven var tydligen som en hel flod den gången, för lilla Sam var inte ens i närheten av ett försök. Kommentarer efteråt om att det var den överlägset bästa rundan i klassen hjälpte inte, vi kom ju inte ens i mål!
Såna dagar kan jag undra varför man går upp kl 05 en lördagmorgon för att åka på tävling. Eller alla mörka och regninga höstkvällar som man befunnit sig i stallet, frusen och trött, mest längtande efter en varm och go säng.
Men alla sådana dagar är som bortblåsta då hästen bestämt sig för att ha en bra dag och gör som man säger, eller rättare sagt för dagen råkar vilja samma sak som jag vill. Allt är så värt det när unghästen äntligen börjar fungera på tävlingen, börjar bjuda på hinder och bara kliver runt banan. Kommer det någon gång ett litet glädjeskutt efter att han riktigt fått ta i något språng är det svårt att hålla sig för skratt.
Den kärlek jag många gånger känt för lilla Sam, bara 1,58 cm i manken, men som gladeligen tog sig an den stora oxern på tävlingen. Att en häst kan kämpa och slita på det viset, bara för att en liten ryttare ber om det, är för mig något sjukt häftigt. Att ta sig an ena svårigheten efter den andra, dels för att både häst och ryttare tycker det är roligt, men också för att man litar så på varandra."
"Som ryttare är man väldigt beroende av hästens inställning och humör. Hur välriden och lydig en häst än må vara så har man som ryttare inte mycket att sätta emot en 600 kilos klump. Som när 5-åringen vägrar kliva i vattenpölen på tävlingsbanan, eller när grannens soptunna plötsligt fått tänder.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag ridit förbi tidigare, för just den dagen var soptunnan livsfarlig. Då sitter man som en liten fjäder och känner sig så värdelös som det bara går. Jag kan försöka med alla möjliga förflyttningar, inte ens rygga förbi hjälper såna dagar. Bli arg och irriterad är ingen mening, då svarar han bara med att bli ännu tjurigare.
Eller gamla tävlingshästen Sam som kommer fram till sistahindret i vår dittills felfria 140-hoppning. Vattengraven var tydligen som en hel flod den gången, för lilla Sam var inte ens i närheten av ett försök. Kommentarer efteråt om att det var den överlägset bästa rundan i klassen hjälpte inte, vi kom ju inte ens i mål!
Såna dagar kan jag undra varför man går upp kl 05 en lördagmorgon för att åka på tävling. Eller alla mörka och regninga höstkvällar som man befunnit sig i stallet, frusen och trött, mest längtande efter en varm och go säng.
Men alla sådana dagar är som bortblåsta då hästen bestämt sig för att ha en bra dag och gör som man säger, eller rättare sagt för dagen råkar vilja samma sak som jag vill. Allt är så värt det när unghästen äntligen börjar fungera på tävlingen, börjar bjuda på hinder och bara kliver runt banan. Kommer det någon gång ett litet glädjeskutt efter att han riktigt fått ta i något språng är det svårt att hålla sig för skratt.
Den kärlek jag många gånger känt för lilla Sam, bara 1,58 cm i manken, men som gladeligen tog sig an den stora oxern på tävlingen. Att en häst kan kämpa och slita på det viset, bara för att en liten ryttare ber om det, är för mig något sjukt häftigt. Att ta sig an ena svårigheten efter den andra, dels för att både häst och ryttare tycker det är roligt, men också för att man litar så på varandra."
05 september 2014
Gästbloggare: Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson) om tillit och förtroende
Så länge vi har känt varandra så har Naomi haft en särskild fallenhet för att klara ut "svåra" hästar. Här delar hon med sig av sin filosofi i hästhantering, baserad på tillit och förtroende mellan häst och människa.
"Tittar man djupt in i en hästs ögon känner man deras själ! Deras instinkt att alltid vara på vakt, inte lita på någon. Som gräsätare skulle de aldrig överleva utan denna instinkt. En instinkt som är så djupt rotad att rubbas deras tillit och förtroende minsta lilla är det omöjligt att helt reparera. Hästar är stora och i naturen nervösa djur, våld och hot kommer aldrig vara en lösning oavsett situation.
Efter mina 33 års erfarenheter med hästar har min inriktning ändrats med tiden. Olika hästar har olika behov. Som ponnyryttare var det ett stadigt grepp och envishet som gällde, som tävlingsryttare var det uthållighet, planering och flera timmars träning i veckan och som westernryttare var det balans.
De senaste 17 åren har jag spenderat med att hjälpa ryttare och hästar i alla åldrar och på alla nivåer. De hästar och ryttare jag jobbat med här i Storbritannien har varit de mest krävande. På hobby och lägre tävlingsnivå verkar status dominera, "vad kan jag köpa för att få det att fungera" tankesättet är alltför vanligt. Att försöka förklara att det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar, tas problemet inte itu med ändras inget, har varit nära på omöjligt.
En stirrig fälttävlanshäst jag träffade för några år sedan i norra Skottland brukade öka och öka tempot tills han var så upphetsad att han inte kunde stanna. Man kunde se vitorna i hans fina ögon som om han var besatt. Han ändrades dramatiskt efter att hans mat ändrades, han fick mindre, krossad istället för hel, havre och fick gå ut i hage varje dag, tråkigt nog inte en självklarhet för alla.
Jag tror mycket på att använda rösten, men han hade blivit skriken på så mycket att det gjorde honom stressad, han lyssnade bättre på vikt och skänkel. Jag visade ägaren hur hon kunde massera honom över hela kroppen utan att säga något innan hon red så han var lugn och kände tillit. Detta testades när våren kom och det var dags för första terrängturen. Så fort ryttaren kände att hans rörelser ändrades och blev spända, lade hon handen lugnt vid sidan av manken och masserade lätt, då slappnade han av och lyssnade.
För några år sedan kontaktades jag av en ryttare som hade köpt en pensionerad kapplöpningshäst och ville ha medryttare till honom, men han kastade av dem och var aggressiv. Efter bara några gånger, och efter att ha pratat med andra i stallet, var problemet solklart! Man vet inte vad som händer ens häst när man inte är där!
Det visade sig att den första medryttaren slog honom och då är det klart att han inte kommer lita på någon annan än sin ägare. Han verkligen älskade henne. Han lyste upp när han såg henne. Efter några månader litade han på mig mer och mer, men jag rådde henne att inte ha andra medryttare eftersom han blir så stressad av det. Hon skaffade en tjej som bara ville vara runt hästar och som hjälpte till att mocka och rykta.
För att summera, ta dig tid att lyssna på och iaktta din häst. Det är nyckeln till ett perfekt förhållande."
Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson)
"Tittar man djupt in i en hästs ögon känner man deras själ! Deras instinkt att alltid vara på vakt, inte lita på någon. Som gräsätare skulle de aldrig överleva utan denna instinkt. En instinkt som är så djupt rotad att rubbas deras tillit och förtroende minsta lilla är det omöjligt att helt reparera. Hästar är stora och i naturen nervösa djur, våld och hot kommer aldrig vara en lösning oavsett situation.
Efter mina 33 års erfarenheter med hästar har min inriktning ändrats med tiden. Olika hästar har olika behov. Som ponnyryttare var det ett stadigt grepp och envishet som gällde, som tävlingsryttare var det uthållighet, planering och flera timmars träning i veckan och som westernryttare var det balans.
De senaste 17 åren har jag spenderat med att hjälpa ryttare och hästar i alla åldrar och på alla nivåer. De hästar och ryttare jag jobbat med här i Storbritannien har varit de mest krävande. På hobby och lägre tävlingsnivå verkar status dominera, "vad kan jag köpa för att få det att fungera" tankesättet är alltför vanligt. Att försöka förklara att det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar, tas problemet inte itu med ändras inget, har varit nära på omöjligt.
En stirrig fälttävlanshäst jag träffade för några år sedan i norra Skottland brukade öka och öka tempot tills han var så upphetsad att han inte kunde stanna. Man kunde se vitorna i hans fina ögon som om han var besatt. Han ändrades dramatiskt efter att hans mat ändrades, han fick mindre, krossad istället för hel, havre och fick gå ut i hage varje dag, tråkigt nog inte en självklarhet för alla.
Jag tror mycket på att använda rösten, men han hade blivit skriken på så mycket att det gjorde honom stressad, han lyssnade bättre på vikt och skänkel. Jag visade ägaren hur hon kunde massera honom över hela kroppen utan att säga något innan hon red så han var lugn och kände tillit. Detta testades när våren kom och det var dags för första terrängturen. Så fort ryttaren kände att hans rörelser ändrades och blev spända, lade hon handen lugnt vid sidan av manken och masserade lätt, då slappnade han av och lyssnade.
För några år sedan kontaktades jag av en ryttare som hade köpt en pensionerad kapplöpningshäst och ville ha medryttare till honom, men han kastade av dem och var aggressiv. Efter bara några gånger, och efter att ha pratat med andra i stallet, var problemet solklart! Man vet inte vad som händer ens häst när man inte är där!
Det visade sig att den första medryttaren slog honom och då är det klart att han inte kommer lita på någon annan än sin ägare. Han verkligen älskade henne. Han lyste upp när han såg henne. Efter några månader litade han på mig mer och mer, men jag rådde henne att inte ha andra medryttare eftersom han blir så stressad av det. Hon skaffade en tjej som bara ville vara runt hästar och som hjälpte till att mocka och rykta.
För att summera, ta dig tid att lyssna på och iaktta din häst. Det är nyckeln till ett perfekt förhållande."
Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson)
04 augusti 2014
Gästbloggare: Sara Lindell Nilsson om klickerträning
Jag träffade Sara och hennes unghäst Farenheit första gången för ungefär ett år sedan. Sara har, liksom jag, valt en lite annorlunda infallsvinkel till hästeriet, jag med massagen som utgångspunkt och Sara med bl.a. klickerträning, en metod som kan underlätta samarbetet mellan häst och människa väldigt mycket.
"Klickerträning med... häst? Varför inte? Vanligaste belöningen för en häst är väl oftast en klapp eller smekning mot halsen, en eftergift eller ett "Bra där killen/tjejen" och oftast är det ett ord hästen ändå inte förstår eftersom det inte är inlärt.
För mig är relationen till mina djur oerhört viktig och jag vill ha ett djur som självmant väljer att vara med mig och som gillar arbetet vi gör tillsammans. Då är klickerträning ett väldigt bra sätt enligt mig! Det passar dock inte alla, varken människa eller djur. Man får helt enkelt prova sig fram. Min hund tycker inte det är intressant men min häst blir lyrisk!
Jag har valt ett ord "Bra" istället för att använda mig av en liten dosa som ger ifrån sig ett klickljud när man trycker på den. En smaksak. (Med hästar gäller det dock att hålla fast vid ett och samma tonläge när ordet sägs eftersom de inte uppfattar ord, så som hundar kan göra. Hästar lyssnar efter själva ljudet istället.)
När man klickertränar gäller det att vara väldigt precis, är man lite för långsam har hästen kanske hunnit göra ett nytt beteende och då råkar man berömma fel beteende.
Om man är skicklig och har tålamod kan man shapa fram ett beteende. Det innebär att man väntar på att hästen utför det önskade beteendet, ex. vill man lära hästen att backa kan man vänta på att den tar ett steg bakåt eller till och med så lite som att den börjar förflytta sin tyngd bakåt.. Och direkt den gör så, gäller det är klicka och därefter ge belöningen - som kan vara godis, kli på bästa stället, en paus eller lek.
Shaping kan vara klurigt, framförallt som nybörjare, då kan det vara lättare att locka fram det önskade beteendet. Ex igen med att vilja backa sin häst. Gå uppsträckt mot hästen eller lägg en hand på bringan och gradvis öka trycket tills hästen tar ett steg bakåt. Och så fort den rör sig bakåt - klicka och ge beröm!
Med en häst som arbetar för en positiv förstärkning, t ex kli eller en godbit, är det inte lika viktigt att vara "konsekvent" i den bemärkelsen. Om hästen går åt sidan istället för att backa, är det ingen kris. Man kan antingen välja att avbryta (ledsen kompis - detta får du ingen belöning för), eller fortsätta att be om backning tills den gör rätt.
Det är otroligt givande och man får en häst som är motiverad att jobba!"
Sara Lindell Nilsson
"Klickerträning med... häst? Varför inte? Vanligaste belöningen för en häst är väl oftast en klapp eller smekning mot halsen, en eftergift eller ett "Bra där killen/tjejen" och oftast är det ett ord hästen ändå inte förstår eftersom det inte är inlärt.
För mig är relationen till mina djur oerhört viktig och jag vill ha ett djur som självmant väljer att vara med mig och som gillar arbetet vi gör tillsammans. Då är klickerträning ett väldigt bra sätt enligt mig! Det passar dock inte alla, varken människa eller djur. Man får helt enkelt prova sig fram. Min hund tycker inte det är intressant men min häst blir lyrisk!
Jag har valt ett ord "Bra" istället för att använda mig av en liten dosa som ger ifrån sig ett klickljud när man trycker på den. En smaksak. (Med hästar gäller det dock att hålla fast vid ett och samma tonläge när ordet sägs eftersom de inte uppfattar ord, så som hundar kan göra. Hästar lyssnar efter själva ljudet istället.)
När man klickertränar gäller det att vara väldigt precis, är man lite för långsam har hästen kanske hunnit göra ett nytt beteende och då råkar man berömma fel beteende.
Om man är skicklig och har tålamod kan man shapa fram ett beteende. Det innebär att man väntar på att hästen utför det önskade beteendet, ex. vill man lära hästen att backa kan man vänta på att den tar ett steg bakåt eller till och med så lite som att den börjar förflytta sin tyngd bakåt.. Och direkt den gör så, gäller det är klicka och därefter ge belöningen - som kan vara godis, kli på bästa stället, en paus eller lek.
Shaping kan vara klurigt, framförallt som nybörjare, då kan det vara lättare att locka fram det önskade beteendet. Ex igen med att vilja backa sin häst. Gå uppsträckt mot hästen eller lägg en hand på bringan och gradvis öka trycket tills hästen tar ett steg bakåt. Och så fort den rör sig bakåt - klicka och ge beröm!
Med en häst som arbetar för en positiv förstärkning, t ex kli eller en godbit, är det inte lika viktigt att vara "konsekvent" i den bemärkelsen. Om hästen går åt sidan istället för att backa, är det ingen kris. Man kan antingen välja att avbryta (ledsen kompis - detta får du ingen belöning för), eller fortsätta att be om backning tills den gör rätt.
Det är otroligt givande och man får en häst som är motiverad att jobba!"
Sara Lindell Nilsson
10 juni 2014
Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 2)
Rätt gångart, takt, tempo, form och rörelse. Rätt placering på ridbanan. Att lära in dressyrprogram är inte alltid det lättaste. Vi har alla olika sätt att lära in program, men det som har funkat i särklass bäst för mig är att återigen låna teknik från lydnadsträning på hund.
I lydnadsklass 1 finns åtta moment varav sex alltid genomförs i samma ordning. All belöning är förbjuden under pågående moment, och allt utom muntligt beröm och en klapp är förbjudet mellan momenten. Det gäller att bygga upp uthållighet och förväntan hos hunden. Snart, snart kommer belöningen! Hunden måste orka vänta.
Ett effektivt sätt att träna detta är bakåtkedjning. Man tränar på det sista momentet och belönar jättemycket när det är väl utfört. Sen tränar man näst sista och sista i följd, med jättemycket belöning efter det sista momentet.
Hunden lär sig att om den gör apporteringen riktigt bra, så får den lov att göra hopp över hinder som belöning, och om den gör hoppet riktigt bra... då blir det julafton! Husse/matte blir jätteglad och hunden får massor av beröm och belöning! Och sen lägger man till moment efter moment tills allt hänger ihop för hunden.
Och nu lyfter vi över detta till dressyrbanan! Ta LB:1 som exempel. Sista momentet är arbetstrav AG och halt, hälsning vid G. Rid detta några gånger, lägg sen till näst sista momentet, hörnpasseringen i arbetstrav KA följt av AG och halt, hälsning. När du känner att du är nöjd med utförandet så lägger du till näst näst sista momentet, mellangalopp MXK, följt av arbetstrav KAG och halt, hälsning.
Ja, det är ett tidskrävande sätt att träna, och ja, det känns tjatigt MEN det ger resultat. Programmet kommer att sitta i ryggmärgen, både du och hästen är säkra på vad som kommer härnäst, från första halten till sista och du kommer på köpet att få en precision i rörelserna och vägarna utan att egentligen träna separat på just det.
Och om du lägger till belöning till hästen efter sista momentet så ger du den ytterligare motivation till att prestera genom hela programmet och får en synbart glad och arbetsvillig häst! Lycka till!
I lydnadsklass 1 finns åtta moment varav sex alltid genomförs i samma ordning. All belöning är förbjuden under pågående moment, och allt utom muntligt beröm och en klapp är förbjudet mellan momenten. Det gäller att bygga upp uthållighet och förväntan hos hunden. Snart, snart kommer belöningen! Hunden måste orka vänta.
Ett effektivt sätt att träna detta är bakåtkedjning. Man tränar på det sista momentet och belönar jättemycket när det är väl utfört. Sen tränar man näst sista och sista i följd, med jättemycket belöning efter det sista momentet.
Hunden lär sig att om den gör apporteringen riktigt bra, så får den lov att göra hopp över hinder som belöning, och om den gör hoppet riktigt bra... då blir det julafton! Husse/matte blir jätteglad och hunden får massor av beröm och belöning! Och sen lägger man till moment efter moment tills allt hänger ihop för hunden.
Och nu lyfter vi över detta till dressyrbanan! Ta LB:1 som exempel. Sista momentet är arbetstrav AG och halt, hälsning vid G. Rid detta några gånger, lägg sen till näst sista momentet, hörnpasseringen i arbetstrav KA följt av AG och halt, hälsning. När du känner att du är nöjd med utförandet så lägger du till näst näst sista momentet, mellangalopp MXK, följt av arbetstrav KAG och halt, hälsning.
Ja, det är ett tidskrävande sätt att träna, och ja, det känns tjatigt MEN det ger resultat. Programmet kommer att sitta i ryggmärgen, både du och hästen är säkra på vad som kommer härnäst, från första halten till sista och du kommer på köpet att få en precision i rörelserna och vägarna utan att egentligen träna separat på just det.
Och om du lägger till belöning till hästen efter sista momentet så ger du den ytterligare motivation till att prestera genom hela programmet och får en synbart glad och arbetsvillig häst! Lycka till!
04 juni 2014
Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 1)
"Sätt hunden".
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".
Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.
Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.
Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.
Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.
Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!
Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.
Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?
Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".
Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.
Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.
Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.
Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.
Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!
Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.
Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?
Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!
05 december 2013
Ridövning: Precision i sidled
Syfte:
Det är inte helt enkelt att få till precisionen i sidvärtsrörelser. Man ska kontrollera tvärning, ridväg, ställning/böjning och tempo (= steglängd) utan att tappa takt (= antal steg/minut) och form. Här kan du med enkla medel jobba med just detta!
Utförande:
Börja med att på fyrkantspåret hitta den takt, form och tempo som du vill jobba i. Var särskilt noggrann i hörnpasseringarna.
Efter hörnpasseringen C-H flyttar du hästen undan höger skänkel tills du passerar mellan konerna på den linje du valt att följa. Den svarta linjen kräver minst tvärning, den orangea mest.
Rid 2-4 steg rakt fram genom konerna och flytta sedan hästen undan vänster skänkel ut till K.
Följ fyrkantspåret till C och upprepa. Gör övningen i båda varven.
Tänk på...
...att tvärning aldrig får gå före bra takt och form. Det är varken stärkande eller utbildande för hästen. Hellre en perfekt svart linje än en halvkass grön!
...att det inte alltid är svårare/bättre med mer tvärning. Att skifta grad av tvärning gör att hästen måste hålla sig alert och att du måste finjustera dina hjälper till att passa just den linjen du valt att rida just den här gången. Svart, orange, grön, svart, grön, grön, orange... Håll hästen intresserad av att vara uppmärksam på dig genom att den inte kan räkna ut själv vad som kommer härnäst!
Variation:
Övningen är tänkt att göras i skritt eller trav, och för att få "liv" i transportsträckan på fyrkantspåret kan du be hästen att öka tempot mellan F och M utan att ändra takten.
Prova också att trava, med övergång till skritt under tiden du flyttar hästen sidvärts, skritta 3-4 steg och gå sedan upp i trav igen, med bibehållen takt, bjudning, form och tvärning.
För att få en enklare övning för orutinerade hästar och/eller ryttare rids linjerna utan tvärning, med fokus på att rida noggranna vägar.
För att få en mer avancerad övning rids linjerna i galopp, då med ett enkelt byte mellan konerna.
21 november 2013
"Plankan" eller "Sagan om de försvunna magmusklerna"
"Att planka" är ett uttryck med många, vitt skilda, innebörder. Att planka in på ett evenemang av något slag för att slippa betala inträde. I musikkretsar plankar man låtar, d.v.s. skriver ner melodi/ackord/stämmor från tidigare (inspelat) material, och det ganska närliggande plankandet i betydelsen att plagiera någon annans text, svar på ett prov, eller liknande.
Här och nu handlar det dock om planka som styrketräning. Inför förra onsdagens besök på badhuset provade jag (som tur var!) baddräkten redan kvällen innan, och det visade sig att den hade, hm, "krympt" ungefär två storlekar. Jag köpte den optimistiskt (läs "på gränsen till för liten") för några år sedan och har inte använt den på länge.
Det var nu uppenbart för alla inblandade, d.v.s. mig, spegeln och den snygga, mörkblå baddräkten, att mina magmuskler antingen har försvunnit spårlöst och helt obemärkt ersatts av någonting fluffigare, eller att de helt enkelt gömt sig bakom sagda fluff. Och ingen verkar veta när detta hände.
Jag har suckat över detta i-landsproblem tidigare, men nu är det nog. Mindre suckande och mer verkstad. Jag ska börja planka. Målet är ödmjuka två minuter, deadline är julafton. Planen är varje kväll, belöningen en starkare core-muskulatur (som ALLA ryttare behöver), förhoppningsvis lite mindre fluff, och kanske ett par snygga skor i extrajulklapp till mig själv.
Heja gärna på mig på vägen dit, det kan jag behöva. Om inget annat så kommer jag att skämmas om jag måste erkänna att jag inte orkat lägga X antal sekunder/kväll på detta. Skam och skor. En oslagbar kombination av piska och morot. Nytt inlägg om plankträning för hästen kommer förresten snart!
Här och nu handlar det dock om planka som styrketräning. Inför förra onsdagens besök på badhuset provade jag (som tur var!) baddräkten redan kvällen innan, och det visade sig att den hade, hm, "krympt" ungefär två storlekar. Jag köpte den optimistiskt (läs "på gränsen till för liten") för några år sedan och har inte använt den på länge.
Det var nu uppenbart för alla inblandade, d.v.s. mig, spegeln och den snygga, mörkblå baddräkten, att mina magmuskler antingen har försvunnit spårlöst och helt obemärkt ersatts av någonting fluffigare, eller att de helt enkelt gömt sig bakom sagda fluff. Och ingen verkar veta när detta hände.
Jag har suckat över detta i-landsproblem tidigare, men nu är det nog. Mindre suckande och mer verkstad. Jag ska börja planka. Målet är ödmjuka två minuter, deadline är julafton. Planen är varje kväll, belöningen en starkare core-muskulatur (som ALLA ryttare behöver), förhoppningsvis lite mindre fluff, och kanske ett par snygga skor i extrajulklapp till mig själv.
Heja gärna på mig på vägen dit, det kan jag behöva. Om inget annat så kommer jag att skämmas om jag måste erkänna att jag inte orkat lägga X antal sekunder/kväll på detta. Skam och skor. En oslagbar kombination av piska och morot. Nytt inlägg om plankträning för hästen kommer förresten snart!
30 oktober 2013
Stretchingskolan del 3: Säkerhet
Som i all hästhantering är det viktigt att tänka på säkerheten, både din och hästens. Stretchingen ska minska skaderisken, inte öka den!
Det tar oftast några gånger innan hästen förstår vad du förväntar dig av den i stretchingen. En del blir osäkra, en del tycker att det är läskigt i början och hos en del hästar tar faktiskt kroppen emot.
Se stretchingen som övningar från marken som hästen först ska förstå och lära sig, och sedan förbättra. De flesta tycker om stretchingen och efter ett tag vet hästen precis i vilken ordning du gör rörelserna!
- Välj en bra plats att stå på. Det ska vara halkfritt, plant, lugnt och med gott om svängrum.
- Bind upp hästen. Är du eller hästen osäker, be gärna någon (hästvan) att hålla den.
- Ha alltid handskar på när du stretchar benen. Ha gärna hjälm och skor med stålhättor, särskilt med ovana hästar eller hästar du inte känner så väl.
- Innan du lyfter hästens ben, kolla så att den står i bra balans på de andra tre benen. Varje gång.
- Pressa inte hästen. Om den inte förstår vad du vill, eller om du tar i för hårt, så ökar risken för protester, och då ökar risken att någon kommer till skada. Beröm hästen när den samarbetar.
- Vad rädd om din rygg. Böj på knäna, inte på ryggen, när du lyfter tunga hästben.
Det tar oftast några gånger innan hästen förstår vad du förväntar dig av den i stretchingen. En del blir osäkra, en del tycker att det är läskigt i början och hos en del hästar tar faktiskt kroppen emot.
Se stretchingen som övningar från marken som hästen först ska förstå och lära sig, och sedan förbättra. De flesta tycker om stretchingen och efter ett tag vet hästen precis i vilken ordning du gör rörelserna!
Ridövning: Rid runda volter, få med yttersidan!
Den här övningen återkommer jag själv ofta till, både när jag rider och när jag tömkör. Den går att variera utifrån erfarenhet hos häst och ryttare, den nyblivna ryttaren utför den i skritt, den mer avancerade väljer trav, galopp eller växlar gångart i övningen.
Övningen tränar precision och framförhållning hos ryttaren, konernas placering gör att man måste fokusera. Den här övningen är bra för att få kontroll på yttersidan och samtidigt få en mjuk och följsam innersida. Växlingarna mellan rakriktning och ställning/böjning ger ytterligare en dimension.
Grundutförande: Vänd upp på medellinjen mellan konerna vid C. Vid nästa par koner lägger du en volt med 10 m i diameter åt höger (X-E-X). Rid utanför konen vid E så att volten precis tangerar fyrkantspåret. Fortsätt på medellinjen mot A. Efter sista paret koner svänger du höger och följer fyrkantspåret till C. Vänd upp på medellinjen igen och gör samma sak igen, men åt vänster.
Variationer:
Övningen tränar precision och framförhållning hos ryttaren, konernas placering gör att man måste fokusera. Den här övningen är bra för att få kontroll på yttersidan och samtidigt få en mjuk och följsam innersida. Växlingarna mellan rakriktning och ställning/böjning ger ytterligare en dimension.
Grundutförande: Vänd upp på medellinjen mellan konerna vid C. Vid nästa par koner lägger du en volt med 10 m i diameter åt höger (X-E-X). Rid utanför konen vid E så att volten precis tangerar fyrkantspåret. Fortsätt på medellinjen mot A. Efter sista paret koner svänger du höger och följer fyrkantspåret till C. Vänd upp på medellinjen igen och gör samma sak igen, men åt vänster.
Variationer:
- Lägg 10-metersvolter åt höger + vänster vid X innan du fortsätter på medellinjen mot A, dvs C-X-E-X-B-X-A.
- Lägg 10-metersvolter vid E och B på väg tillbaka till C.
- Vänd igenom en 20-metersvolt vid E och B, dvs E-X-B på väg tillbaka till C.
- Variera gångart: ex. trava C-X, skritta X-E-X, trava X-A, galoppera A-C.
- Variera tempo: ex. arbetstrav på medellinjen, samlad trav på volterna och mellantrav på långsidorna.
25 september 2013
Sadeldjungel och sitshelvete
I början av sommaren bestämde jag mig för att det var dags att byta sadel till Prinsessan. Den jag redan hade var jag inte nöjd med, jag satt inte bra och tyckte inte heller att den låg optimalt på henne längre. I juni sammanföll den totala frustrationen med skatteåterbäringen och jag gjorde slag i saken, eller ja, i alla fall tog jag ett beslut om jag fått nog.
På ett sådant beslut följer alltid grävande journalistik i alla böcker och tidningar som jag kan uppamma, om det så bara står en rad om ämnet. X antal timmar framför datorn, växlande mellan googlande, läsa trådar, läsa artiklar, kolla sadelmärken, kolla återförsäljare och andrahandsmarknad (går det att ändra den bommen? stoppa om? lämna tillbaka?) och tomt stirrande på skärmen. Tankarna vandrade mellan "Yes! Den blir det!", "Men var i h-e var det nu jag läste att..." och "Jag ger upp och rider barbacka i resten av mitt liv."
Efter en hel del rådfrågande av alla möjliga hästmänniskor i min närhet lyckades jag vaska fram ett bra tips. En av mina stamkunder, själv dressyrryttare, tittade på foton av min häst och kom med följande (föredömligt ödmjuka) kommentar: "Jag har haft en häst som liknade din i kroppskonstitutionen. På henne fungerade en P**R**. Jag har sett en eller två sådana på b*****t."
Jag ringde på sadeln, den fanns kvar (thank god!), diskuterade med sadelutprovare och fick den på öppet köp för att kunna testa ordentligt. Och den visade sig ligga perfekt på henne! Vad som däremot visade sig vara allt annat än perfekt var min sits... En gång i tiden hade jag en mycket bra dressyrsits. Det har jag inte längre. Så nu är det sitsträning som gäller.
Så var det alltså dags att plocka fram Little Miss Stubborn igen för att få rätt på sitshelvetet och be A att filma så att jag bättre kan utvärdera. Det går så sakta framåt. På inköpslistan står tvål att tvätta munnen med och öronproppar till A och hästen...
På ett sådant beslut följer alltid grävande journalistik i alla böcker och tidningar som jag kan uppamma, om det så bara står en rad om ämnet. X antal timmar framför datorn, växlande mellan googlande, läsa trådar, läsa artiklar, kolla sadelmärken, kolla återförsäljare och andrahandsmarknad (går det att ändra den bommen? stoppa om? lämna tillbaka?) och tomt stirrande på skärmen. Tankarna vandrade mellan "Yes! Den blir det!", "Men var i h-e var det nu jag läste att..." och "Jag ger upp och rider barbacka i resten av mitt liv."
Efter en hel del rådfrågande av alla möjliga hästmänniskor i min närhet lyckades jag vaska fram ett bra tips. En av mina stamkunder, själv dressyrryttare, tittade på foton av min häst och kom med följande (föredömligt ödmjuka) kommentar: "Jag har haft en häst som liknade din i kroppskonstitutionen. På henne fungerade en P**R**. Jag har sett en eller två sådana på b*****t."
Jag ringde på sadeln, den fanns kvar (thank god!), diskuterade med sadelutprovare och fick den på öppet köp för att kunna testa ordentligt. Och den visade sig ligga perfekt på henne! Vad som däremot visade sig vara allt annat än perfekt var min sits... En gång i tiden hade jag en mycket bra dressyrsits. Det har jag inte längre. Så nu är det sitsträning som gäller.
Så var det alltså dags att plocka fram Little Miss Stubborn igen för att få rätt på sitshelvetet och be A att filma så att jag bättre kan utvärdera. Det går så sakta framåt. På inköpslistan står tvål att tvätta munnen med och öronproppar till A och hästen...
Enkel övning med fokus på framåtbjudning och inramning!
Amanda Andersson bjuder här på en enkel övning för unghästen. Serien inbjuder till framåtbjudning och hjälper ryttaren att rama in på hindret.
"Använd koner som hjälper till att hålla hästen på rakt spår både före och efter serien. Rid i lätt sits, trava över 3 travbommar (1,3 m), fram till koppelräcket (2-2,2 m framför). Landa i galopp och passera konerna.
Viktigt att hästen bjuder framåt över serien, känns det som att hästen får bromsa upp framför hindret är det bättre att länga avståndet något. Håll hindret lågt! Galoppera vidare in på diagonalen och över bommen. Bryt av till trav när du kommer ut till långsidan. Gör om serien några gånger, vänd höger/vänster varannan gång efter serien.
På galoppsträckan är det viktigt att bibehålla tempot, utan att hästen sticker iväg och hela tiden ökar, då är det bättre att lägga en liten volt eller bryta av till trav. Det ska vara en samlad och aktiv galopp hela vägen över bommen. Vill man göra det lite svårare kan man lägga upp travbommarna någon decimeter, och ändra galoppbommen till cavaletti.
Kom ihåg att övningen handlar om framåtbjudning, inramning och lydnad, bättre att hålla hindret på en låg höjd och känna att det går bra! Man blir även påmind om sin egen balans, är man lite svajig blir det genast problem i serien!"
Tack, Amanda! Ska bli kul att testa!
"Använd koner som hjälper till att hålla hästen på rakt spår både före och efter serien. Rid i lätt sits, trava över 3 travbommar (1,3 m), fram till koppelräcket (2-2,2 m framför). Landa i galopp och passera konerna.
Viktigt att hästen bjuder framåt över serien, känns det som att hästen får bromsa upp framför hindret är det bättre att länga avståndet något. Håll hindret lågt! Galoppera vidare in på diagonalen och över bommen. Bryt av till trav när du kommer ut till långsidan. Gör om serien några gånger, vänd höger/vänster varannan gång efter serien.
Kom ihåg att övningen handlar om framåtbjudning, inramning och lydnad, bättre att hålla hindret på en låg höjd och känna att det går bra! Man blir även påmind om sin egen balans, är man lite svajig blir det genast problem i serien!"
Tack, Amanda! Ska bli kul att testa!
14 november 2012
Tips för att variera hästens träning
Jag tycker att det är enklast att tänka mig att hästens träningsvecka ska innehålla tre olika typer av träning:
1. Inlärning: nya moment som hästen ska förstå eller befästa, t.ex. bakdelsvändning, att inte rusa före/efter hinder eller kanske att rygga snyggt och prydligt i tömkörningen.
2. Styrketräning: behövs för att hästen fysiskt ska orka utföra de moment du har lärt den.
3. Konditionsträning: tränar hjärt- och lungkapaciteten.
Beroende på hästens ålder, fysiska och mentala förutsättningar och utbildningsståndpunkt så varierar givetvis sammansättning och svårighetsgrad av dessa. Du kan inkludera alla i ett och samma träningspass eller kanske köra ett renodlat konditionspass ena dagen för att nästa dag fokusera på styrka.
När det gäller inlärningspassen så är möjligheterna oändliga. Kanske är det något i stallvardagen som behöver tränas? Att gå lugnt in i/ut ur boxen/hagen/transporten? Det måste inte enbart vara moment som är användbara på banan, utan ha roligt ihop. Om du har tränat hund så har du en stor fördel här, det går att trickträna hästar också (jag har t.ex. sett hästar som plockar upp spöet från marken, kul och användbart!).
Styrketräningen kan t.ex. bestå av (uppsutten eller avsutten) klättring, skritta i vatten, cavalettiövningar eller (med MYCKET stor försiktighet) arbete med viktmanschetter. Här har du stor hjälp av att kunna lite anatomi, vilka muskler utför uppgiften och hur stärker man dem?
Konditionsträning behövs för hjärt- och lungkapaciteten och därmed syresättningen av musklerna som arbetar. För att göra en lång historia kort så ger bristande syresättning mjölksyra, och vi har väl alla (mer eller mindre frivilligt) upplevt det. Intervallträning är kanonbra för konditionen, här finns mycket kunskap att hämta från t.ex. trav- och galoppsporten.
Om det nu är något av detta som du tycker låter extra tråkigt så har jag ett förslag: Gå ihop! Ta några ryttarkompisar och gå ihop, uppmuntra, hjälp och pusha varandra. Det en av er är mindre bra på kan antagligen en annan av er bättre. Det är t.ex. betydligt lättare att löshoppa och mycket roligare att rida ut trots dåligt väder om man är flera som hjälps åt.
Givetvis är allt detta lättare om hästen i fråga står på ett större stall med tillgång till ridhus. Och givetvis är det lätt att säga men svårare att göra. Men som jag sagt tidigare: friskt vågat, hälften vunnet. Så länge det finns ambitioner och vilja så är hälften gjort. Mindre snack och mer action, nu ska jag ge shettisen ett välbehövligt konditionspass!
1. Inlärning: nya moment som hästen ska förstå eller befästa, t.ex. bakdelsvändning, att inte rusa före/efter hinder eller kanske att rygga snyggt och prydligt i tömkörningen.
2. Styrketräning: behövs för att hästen fysiskt ska orka utföra de moment du har lärt den.
3. Konditionsträning: tränar hjärt- och lungkapaciteten.
Beroende på hästens ålder, fysiska och mentala förutsättningar och utbildningsståndpunkt så varierar givetvis sammansättning och svårighetsgrad av dessa. Du kan inkludera alla i ett och samma träningspass eller kanske köra ett renodlat konditionspass ena dagen för att nästa dag fokusera på styrka.
När det gäller inlärningspassen så är möjligheterna oändliga. Kanske är det något i stallvardagen som behöver tränas? Att gå lugnt in i/ut ur boxen/hagen/transporten? Det måste inte enbart vara moment som är användbara på banan, utan ha roligt ihop. Om du har tränat hund så har du en stor fördel här, det går att trickträna hästar också (jag har t.ex. sett hästar som plockar upp spöet från marken, kul och användbart!).
Styrketräningen kan t.ex. bestå av (uppsutten eller avsutten) klättring, skritta i vatten, cavalettiövningar eller (med MYCKET stor försiktighet) arbete med viktmanschetter. Här har du stor hjälp av att kunna lite anatomi, vilka muskler utför uppgiften och hur stärker man dem?
Konditionsträning behövs för hjärt- och lungkapaciteten och därmed syresättningen av musklerna som arbetar. För att göra en lång historia kort så ger bristande syresättning mjölksyra, och vi har väl alla (mer eller mindre frivilligt) upplevt det. Intervallträning är kanonbra för konditionen, här finns mycket kunskap att hämta från t.ex. trav- och galoppsporten.
Om det nu är något av detta som du tycker låter extra tråkigt så har jag ett förslag: Gå ihop! Ta några ryttarkompisar och gå ihop, uppmuntra, hjälp och pusha varandra. Det en av er är mindre bra på kan antagligen en annan av er bättre. Det är t.ex. betydligt lättare att löshoppa och mycket roligare att rida ut trots dåligt väder om man är flera som hjälps åt.
Givetvis är allt detta lättare om hästen i fråga står på ett större stall med tillgång till ridhus. Och givetvis är det lätt att säga men svårare att göra. Men som jag sagt tidigare: friskt vågat, hälften vunnet. Så länge det finns ambitioner och vilja så är hälften gjort. Mindre snack och mer action, nu ska jag ge shettisen ett välbehövligt konditionspass!
16 oktober 2012
Ryggar och ridning, del 3: träna annat än ridning
Ja, jag vet, att ha häst tar tid. Minuterna på hästryggen är bara en bråkdel av den tid som spenderas med kringsysslor relaterade till hästägandet. Rykta, mocka, sopa, väga upp foder, hämta foder, passa hovslagartider, köra till/från stallet, putsa grejer...
Trots att jag vet hur mycket tid som redan går åt, tänker jag ändå be dig som ryttare att komplettera ridningen med annan träning. Förslagsvis med två tillägg i ditt förmodligen redan fullspäckade schema, om jag nu ändå ska vara jobbigt präktig så tänker jag vara det fullt ut. Konditionsträning för ett bättre flås, yoga för smidighet och rakriktning av dig som ryttare.
Jag personligen hatar innerligt att löpträna så jag går med hunden i så raskt tempo att jag får upp lite puls. Alternativt (ja det händer faktiskt men uppenbarligen inte tillräckligt ofta) intervallträning, också det tillsammans med hunden. Full fart uppför en hyfsat brant backe, gå nerför, upprepa efter behag. Ger mig riktigt hög puls och rejäl träningsvärk i höftböjarna till dagen efter.
Parträna med maken/sambon/bästa vännen/kollegan/grannen för ytterligare effekt. Större chans att det verkligen blir av + att ni triggar varandra, särskilt om en av er eller (ännu sämre för husfriden) kanske båda, har lite tävlingsinstinkt. Själv är jag en dålig förlorare och ibland en ännu sämre vinnare, vilket har resulterat till att schackspel inte längre genomförs i det här hemmet, men nu tänkte jag att vi ska testa att intervallträna ihop (så glad A kommer att bli när han hör det).
Lägg inte ribban för högt om/när du vill börja komplettera ridningen med annan träning, det ÄR massor av annat som måste hinnas med i vardagen. Ta en vecka i taget. Lägg till ett konditionspass och ett yogapass. Spring i backe medan ungarna är på musikskolan/fotbollsträning/
simning/hos farmor. Välj några yogaövningar och gör dem i vardagsrummet efter nyheterna.
Utvärdera efter några veckor. Trivs du med det så lägg till ytterligare ett pass av varje. Trivs du inte med det, prova andra träningsformer som jobbar med kondition och smidighet. Du vet att du hittat rätt när du tycker att den träningen är lika rolig som ridningen.
25 november 2011
Stolthet, fördom och vita lögner i skilda hästvärldar
Alla som tillbringat tid i större stallar vet att det i många fall utspelar sig något slags såpopera mellan ridhus, stallgångar och sadelkammare. Förutom den allmänt (ö)kända tjejmaffian i ridskolestallet (med sträng hierarki om vem som får borsta vilken sköthäst vissa dagar i veckan) så pågår den precis lika mycket mellan olika discipliner. Hur andra sköter (eller missköter?) sina hästar är tyvärr inget ovanligt samtalsämne, ibland kryddat med en och annan lögn som kan vara betydligt solkigare än såpoperans vita dito.
Det är med viss stolthet i rösten som vi presenterar oss själva som hopp-/dressyr-/western-/islandsryttare, vi identifierar oss med de värden som disciplinerna står för, och har stadigt förankrade uppfattningar (=fördomar) om andras sätt att träna och hålla häst. Hoppjerkor rider slarvigt, dressyrtanter harvar bara runt i ridhuset, islandsfolk är snobbiga, westerncowboys är inte rädda om sina hästar, travgubbar gör bara som de alltid har gjort och skogsmullar saknar ambitioner med sin ridning.
Visst är vi olika i vår hästhållning, i allt från hovbeslag till val av foder, åsikter om lämpligt träningsunderlag och effektiva övningar, vad som är "korrekt arbetsform" och ett bra bett, men är våra hästvärldar verkligen så vitt åtskilda? Vi har trots allt det gemensamt att vi älskar våra hästar. Vi vill alla ha en hållbar, frisk, glad, välpresterande och välmående häst i stallet (eller i lösdriften).
Jag tror att vi alla hade vunnit på att vara lite mer öppna för andras idéer och lite mindre revirtänkande. Släppa prestigen och fråga ärligt och ödmjukt varför den andra ryttaren gör som han/hon gör, istället för att höja på ögonbrynen och tänka "typiskt hopp-/dressyr-/westernryttare". Kanske kan jag (om jag vill...) lära mig något som jag själv har nytta av i min träning.
Och då vinner hästarna på det, både min egen och den andra ryttarens. Min eftersom jag får ytterligare ett perspektiv på hästhållning och träning. Den andras eftersom den ryttaren blir medveten om hur han/hon tränar och varför.
Sist men inte minst viktigt i sammanhanget, jag tycker det skulle vara befriande att slippa höra orden "dressyrövning", "hoppövning" och liknande. Att hoppa studs tränar koordination och snabbhet i benen, oavsett om hästen som ska utföra det är efter Briar eller Cardento. Och att rida skolor är en lika stärkande och samlande övning för en quarter som för en islänning.
Det är med viss stolthet i rösten som vi presenterar oss själva som hopp-/dressyr-/western-/islandsryttare, vi identifierar oss med de värden som disciplinerna står för, och har stadigt förankrade uppfattningar (=fördomar) om andras sätt att träna och hålla häst. Hoppjerkor rider slarvigt, dressyrtanter harvar bara runt i ridhuset, islandsfolk är snobbiga, westerncowboys är inte rädda om sina hästar, travgubbar gör bara som de alltid har gjort och skogsmullar saknar ambitioner med sin ridning.
Visst är vi olika i vår hästhållning, i allt från hovbeslag till val av foder, åsikter om lämpligt träningsunderlag och effektiva övningar, vad som är "korrekt arbetsform" och ett bra bett, men är våra hästvärldar verkligen så vitt åtskilda? Vi har trots allt det gemensamt att vi älskar våra hästar. Vi vill alla ha en hållbar, frisk, glad, välpresterande och välmående häst i stallet (eller i lösdriften).
Jag tror att vi alla hade vunnit på att vara lite mer öppna för andras idéer och lite mindre revirtänkande. Släppa prestigen och fråga ärligt och ödmjukt varför den andra ryttaren gör som han/hon gör, istället för att höja på ögonbrynen och tänka "typiskt hopp-/dressyr-/westernryttare". Kanske kan jag (om jag vill...) lära mig något som jag själv har nytta av i min träning.
Och då vinner hästarna på det, både min egen och den andra ryttarens. Min eftersom jag får ytterligare ett perspektiv på hästhållning och träning. Den andras eftersom den ryttaren blir medveten om hur han/hon tränar och varför.
Sist men inte minst viktigt i sammanhanget, jag tycker det skulle vara befriande att slippa höra orden "dressyrövning", "hoppövning" och liknande. Att hoppa studs tränar koordination och snabbhet i benen, oavsett om hästen som ska utföra det är efter Briar eller Cardento. Och att rida skolor är en lika stärkande och samlande övning för en quarter som för en islänning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)