Kan man hålla hästens kondition uppe under betet?

Måste jag börja om "från början"? Och vad avgör hur mycket hästen tappar?

Det kan vara skönt både för häst och ryttare att ta en paus från träningen. Ibland behöver kroppen vila, ibland huvudet, och ibland bådadera. 

Jag brukar lite grovt räkna att det tar "vilotid" x 2 för att få tillbaka hästen konditions- och styrkemässigt till nivån den hade när den släpptes på bete. Alltså ger 2 veckors vila en uppstartstid på ungefär 4 veckor. Självklart finns det individuella variationer. 

Detta gäller hästar i bra grundkondition. För unga hästar, eller hästar som av någon anledning vilat länge, ser upplägget annorlunda ut. 

Men det finns mycket du kan göra för att inte hästen ska tappa kondition i sommar! 

Här listar jag mina bästa tips!

• Stora hagar främjar spontan rörelse hos hästen. Hellre långsmala än kvadratiska, så att det finns möjlighet att sträcka ut. 
• Kuperade hagar ger omväxling och träning.
• Hästkompisar i hagen. Att ströva med, leka med, umgås med.
• Servera vatten och ev. stödfoder i varsin ände av hagen (ja, jag vet att det är lite jobbigt för oss människor, men det är bra för hästarna). 

Om du inte vill ge hästen och dig själv helt ledigt så är skritt underskattat som muskelbyggare och väg att minska "tapp" i styrka och kondition. Skritta ut en runda varannan dag. Varva uppsuttna pass med tömkörning och skritt vid handen. Dessutom ett superbra sätt att umgås med din häst! 

Bygg en enkel höhäck!

Jag har förmånen att kunna ha mina hästar ute i gräshage hela dagarna, året om. I mitt fall till priset av att inte ha tillgång till ridhus, men det handlar om prioriteringar i min hästhållning. När gräset inte längre räcker till så får de hö i hagen, fri tillgång, och för några år sedan byggde jag en enkel höhäck.

Fördelar:
höet blåser inte bort, ut ur hagen, som det mycket väl kan göra här i Skåne = bättre ekonomi i hästhållningen.

• mängden hö som trampas ner i leran och blir oätligt minimeras = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• höhäcken dränerar sig själv om det regnar = mindre mängd hö förstörs = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• om det blir upptrampat kring höhäcken så flyttar jag den enkelt = fräschare utfodringsplats + minskad risk för halkskador.
• bra ätställning utan risk att få i sig grus = minskad risk för kolik.

Nackdelar:

• höhäcken kan vara tung att flytta för en person.

Gör så här:
Skaffa en lastpall, två pallkragar, fyra brädor och lite skruv. Montera enligt bilden. Se upp så att inte skruvarna går igenom på insidan så att hästarna kan riva sig på dem. Done!

Dags att stödfodra (eller dansa regndans)

Trots att det bara är juli så har jag redan fått plocka fram höet, de senaste torra veckorna har slagit ut större delen av betet. Förhoppningsvis återhämtar det sig lite nu med regnet, men tills vidare är det alltså stödfodring som gäller. Att t.o.m. shettisen föredrar hö framför de förtorkade stråna i hagen säger ju det mesta om betets näringsvärde för tillfället.

Jag har haft funderingar på att prova på regndans, men eftersom jag känner viss tveksamhet gällande min kompetens på det området så är det väl säkrast att jag håller mig till traditionella metoder för att påverka vädret, d.v.s. hålla tummarna för regn och kanske be vår kära hö- och halmproducent ta fram slåttern. Det senare alternativet brukar göra susen.

Att avmaska eller att inte avmaska - det är frågan

Precis som de flesta andra hästägare har jag avmaskat på rutin (och på inrådan från husveterinären) två gånger om året fram tills för något år sedan när alla avmaskningsmedel blev receptbelagda. Min spontana reaktion på förändringen var en djup, innerlig och besvärad suck - "men vad KRÅNGLIGT allting blev nu!"

Men när jag i nästa andetag tänkte längre än näsan räckte så insåg jag att det egentligen inte är särskilt krångligt utan faktiskt ganska smart. Ett enkelt test, ett snabbt labb-svar på mailen och vips var alla fördelarna med att inte rutinavmaska solklara.

• man bidrar inte till att göra inälvsparasiter resistenta (vem vill ha muterade maskar som ingenting biter på?)
• man får koll på hur maskläget är i hästen och till viss del i hagen (dags att byta hage med kossorna bredvid?)
• man slipper stoppa i hästen kemikalier i onödan (särskilt viktigt om din häst har känslig mage och tarm)

Mycket av vårt tänk när det gäller hästhållning grundar sig på hur man "alltid" har gjort, vilket ofta är rätt men inte alltid. Ta inte gamla sanningar för givna utan våga tänka själv, våga ifrågasätta och ta reda på hur det egentligen ligger till. Det ingår i vårt ansvar som djurägare.

Sol, vind och vatten

Med sommar och sol (och betesgång) kommer de gamla vanliga sommarplågorna. Nu tänkte jag inte direkt på den obligatoriska sommarproduktionen av hits av gamla välkända artister, utan snarare flygfän, fästingar och problem med hettan...

Jag har aldrig gillat de kemiska flugmedlen som finns i handeln, bara tanken på att spraya mina hästar med något som är dödskallemärkt tar emot, men vad ska man göra? Efter ett tips från en massagekund testade jag att spraya mina hästar med en svag ättikslösning, jag hade inte så höga förhoppningar men det funkar faktiskt! I ett utbrott av frustration över alla flugor sprayade jag också boxväggarna när jag hade mockat ur E's box inför betet. Resultat? Dagen efter fanns det inte en fluga i boxen.

Med facit i hand känns valet inte svårt. Visst, jag får applicera det varje dag och det luktar inlagd gurka i hagen, men man slipper fästingar och faktiskt en hel del av flygfäna också. Och man slipper dödskallar!

Äntligen sommar!

Själv tycker jag att sommaren är den bästa tiden på året när hästarna kan vara ute även på nätterna. De tycks njuta av sommarvärmen och av att kunna ströva och beta dygnet runt. Och visst är det skönt att slippa mocka varje dag! Hela året har jag (precis som Per Gessle) väntat på juni, juli, augusti. Och jag tror att hästarna också har väntat och längtat efter detta.