Ridövning: Precision i sidled

Syfte:

Det är inte helt enkelt att få till precisionen i sidvärtsrörelser. Man ska kontrollera tvärning, ridväg, ställning/böjning och tempo (= steglängd) utan att tappa takt (= antal steg/minut) och form. Här kan du med enkla medel jobba med just detta!

 

Utförande:

Börja med att på fyrkantspåret hitta den takt, form och tempo som du vill jobba i. Var särskilt noggrann i hörnpasseringarna.

 

Efter hörnpasseringen C-H flyttar du hästen undan höger skänkel tills du passerar mellan konerna på den linje du valt att följa. Den svarta linjen kräver minst tvärning, den orangea mest.

 

Rid 2-4 steg rakt fram genom konerna och flytta sedan hästen undan vänster skänkel ut till K.

 

Följ fyrkantspåret till C och upprepa. Gör övningen i båda varven.

 

 

Tänk på...

...att tvärning aldrig får gå före bra takt och form. Det är varken stärkande eller utbildande för hästen. Hellre en perfekt svart linje än en halvkass grön!

 

...att det inte alltid är svårare/bättre med mer tvärning. Att skifta grad av tvärning gör att hästen måste hålla sig alert och att du måste finjustera dina hjälper till att passa just den linjen du valt att rida just den här gången. Svart, orange, grön, svart, grön, grön, orange... Håll hästen intresserad av att vara uppmärksam på dig genom att den inte kan räkna ut själv vad som kommer härnäst!

 

Variation:

Övningen är tänkt att göras i skritt eller trav, och för att få "liv" i transportsträckan på fyrkantspåret kan du be hästen att öka tempot  mellan F och M utan att ändra takten.

 

Prova också att trava, med övergång till skritt under tiden du flyttar hästen sidvärts, skritta 3-4 steg och gå sedan upp i trav igen, med bibehållen takt, bjudning, form och tvärning.

 

För att få en enklare övning för orutinerade hästar och/eller ryttare rids linjerna utan tvärning, med fokus på att rida noggranna vägar.

 

För att få en mer avancerad övning rids linjerna i galopp, då med ett enkelt byte mellan konerna.

Hästens näringsbehov och utfodring

Få aspekter på hästhållning orsakar så mycket debatt (och ovänskap) som utfodring. Av någon anledning är det lätt att provocera med foder. "Jasså du ger selentillskott..."/"Har du sett så TJOCK hennes häst är!"/"Ja JAG ger bara svarthavre odlad på Österlen och skördad för hand i nymånens sken medan en barnkör sjunger Evert Taube, allt annat är skit."

Ta grovfoderanalys som exempel. "Alla" vill se analysen på höet som hästen ska ha, vilket i sig är bra, jag uppskattar att hästägare engagerar sig och vill veta mer. Men, och här kommer det mer provokationer, kan "alla" tolka det som står i analysen? Och om "alla" inte kan det, är samma "alla" beredda att erkänna det och be någon sakkunnig om hjälp?

När jag köpte "Hästens näringsbehov och utfodring", skriven av Christina Planck och Margareta Rundgren, så förväntade jag mig tabeller över näringsinnehåll i olika foderslag och en relativt övergripande introduktion till ämnet. Jag fick det, men också så mycket mer.

Den är inte skriven av representanter för någon foderproducent utan av två oberoende experter, och tar t.ex. upp produktion och lagring av vallfoder, hästens matsmältningsapparat och foderrelaterade störningar som krubbitning, fång, magsår, överhull och underhull.

Jag läste boken från pärm till pärm två gånger i rad, och läser fortfarande om den då och då. Däremellan återkommer jag till den som en uppslagsbok. Jag rekommenderas den absolut till alla hästägare som vill kunna förstå och tillämpa en grovfoderanalys, för att också vid behov kunna komplettera den individuella foderstaten med rätt kraftfoder och tillskott.

Läs den! Den är saklig, vetenskaplig och befriad från säljsnack och personligt tyckande, något som annars tenderar att breda ut sig i många stall. Let science in and rumours out!

Stretchingskolan del 4: enklaste ryggstretchen!

Att stretcha hästens rygg är något av det enklaste du kan göra! Många hästägare väljer bort stretchingen för att de är rädda att göra fel och då riskera att skada hästen. Den här övningen är helt säker. Det enda jag vill varna för är om du vet att din häst är kittlig, tänk då på att vara extra uppmärksam på hästens reaktioner.

1. Ta först av sadel/tömkörningsgjord och liknande så att a. hästen kan röra sig fritt och b. du ser vad som händer. Ta också av ev. täcke på hästen och handskar på dig.
2. Leta upp linea alba, d.v.s. det senband som går mitt under magen på hästen, från bröstbenet till skapet/juvret.
3. Sätt ihop händerna, handflatorna uppåt och sammanhållna fingrar.
4. Lägg handflatorna med lätt tryck mot linea alba på den punkt som är rakt under sadelläget.
5. Håll blicken på hästens överlinje i nästa moment. Låt händerna sakta glida isär med jämnt tryck uppåt, ena handen rör sig framåt mot frambenen, den andra bakåt mot bakbenen.
6. Du ska nu se hur hästen välver överlinjen för ditt tryck. Håll kvar välvningen i 10 sekunder.
7. Lägg händerna på hästens rygg, strax bakom manken, och stryk sakta med öppen hand bak till korset, så att hästen släpper ner ryggen till normalläge igen.
8. Upprepa 3-4 gånger.

Om hästen inte välver överlinjen, testa att böja fingrarna lite och använd trycket från fingertopparna istället för hela handflatan. Hästen kommer att bli känsligare för ditt tryck, och rörligare, över tid.

Bäst resultat får du om du gör övningen varje dag, men om du inte hinner det, så får det duga med varannan. Tänk på att övning ger färdighet, både för hästen att hitta sin rygg och för dig att hitta lagom tryck, lagom hastighet i rörelsen och exakt rätt ställe att lägga trycket på. Lycka till!

"Plankan" eller "Sagan om de försvunna magmusklerna"

"Att planka" är ett uttryck med många, vitt skilda, innebörder. Att planka in på ett evenemang av något slag för att slippa betala inträde. I musikkretsar plankar man låtar, d.v.s. skriver ner melodi/ackord/stämmor från tidigare (inspelat) material, och det ganska närliggande plankandet i betydelsen att plagiera någon annans text, svar på ett prov, eller liknande.

Här och nu handlar det dock om planka som styrketräning. Inför förra onsdagens besök på badhuset provade jag (som tur var!) baddräkten redan kvällen innan, och det visade sig att den hade, hm, "krympt" ungefär två storlekar. Jag köpte den optimistiskt (läs "på gränsen till för liten") för några år sedan och har inte använt den på länge.

Det var nu uppenbart för alla inblandade, d.v.s. mig, spegeln och den snygga, mörkblå baddräkten, att mina magmuskler antingen har försvunnit spårlöst och helt obemärkt ersatts av någonting fluffigare, eller att de helt enkelt gömt sig bakom sagda fluff. Och ingen verkar veta när detta hände.

Jag har suckat över detta i-landsproblem tidigare, men nu är det nog. Mindre suckande och mer verkstad. Jag ska börja planka. Målet är ödmjuka två minuter, deadline är julafton. Planen är varje kväll, belöningen en starkare core-muskulatur (som ALLA ryttare behöver), förhoppningsvis lite mindre fluff, och kanske ett par snygga skor i extrajulklapp till mig själv.

Heja gärna på mig på vägen dit, det kan jag behöva. Om inget annat så kommer jag att skämmas om jag måste erkänna att jag inte orkat lägga X antal sekunder/kväll på detta. Skam och skor. En oslagbar kombination av piska och morot. Nytt inlägg om plankträning för hästen kommer förresten snart!

Stretchingskolan del 3: Säkerhet

Som i all hästhantering är det viktigt att tänka på säkerheten, både din och hästens. Stretchingen ska minska skaderisken, inte öka den!

• Välj en bra plats att stå på. Det ska vara halkfritt, plant, lugnt och med gott om svängrum.
• Bind upp hästen. Är du eller hästen osäker, be gärna någon (hästvan) att hålla den.
• Ha alltid handskar på när du stretchar benen. Ha gärna hjälm och skor med stålhättor, särskilt med ovana hästar eller hästar du inte känner så väl.
• Innan du lyfter hästens ben, kolla så att den står i bra balans på de andra tre benen. Varje gång.
• Pressa inte hästen. Om den inte förstår vad du vill, eller om du tar i för hårt, så ökar risken för protester, och då ökar risken att någon kommer till skada. Beröm hästen när den samarbetar.
• Vad rädd om din rygg. Böj på knäna, inte på ryggen, när du lyfter tunga hästben.

Det tar oftast några gånger innan hästen förstår vad du förväntar dig av den i stretchingen. En del blir osäkra, en del tycker att det är läskigt i början och hos en del hästar tar faktiskt kroppen emot.

Se stretchingen som övningar från marken som hästen först ska förstå och lära sig, och sedan förbättra. De flesta tycker om stretchingen och efter ett tag vet hästen precis i vilken ordning du gör rörelserna!

Ridövning: Rid runda volter, få med yttersidan!

Den här övningen återkommer jag själv ofta till, både när jag rider och när jag tömkör. Den går att variera utifrån erfarenhet hos häst och ryttare, den nyblivna ryttaren utför den i skritt, den mer avancerade väljer trav, galopp eller växlar gångart i övningen.

Övningen tränar precision och framförhållning hos ryttaren, konernas placering gör att man måste fokusera. Den här övningen är bra för att få kontroll på yttersidan och samtidigt få en mjuk och följsam innersida. Växlingarna mellan rakriktning och ställning/böjning ger ytterligare en dimension.

Grundutförande: Vänd upp på medellinjen mellan konerna vid C. Vid nästa par koner lägger du en volt med 10 m i diameter åt höger (X-E-X). Rid utanför konen vid E så att volten precis tangerar fyrkantspåret. Fortsätt på medellinjen mot A. Efter sista paret koner svänger du höger och följer fyrkantspåret till C. Vänd upp på medellinjen igen och gör samma sak igen, men åt vänster.

Variationer:

• Lägg 10-metersvolter åt höger + vänster vid X innan du fortsätter på medellinjen mot A, dvs C-X-E-X-B-X-A.
• Lägg 10-metersvolter vid E och B på väg tillbaka till C.
• Vänd igenom en 20-metersvolt vid E och B, dvs E-X-B på väg tillbaka till C.
• Variera gångart: ex. trava C-X, skritta X-E-X, trava X-A, galoppera A-C.
• Variera tempo: ex. arbetstrav på medellinjen, samlad trav på volterna och mellantrav på långsidorna.

Viktigast att tänka på: Behåll framåtbjudningen hos hästen, hellre väl utfört i en aktiv trav än slarv eller undertempo i galopp! Lyft blicken och var väl förberedd för alla delmoment. Se upp om hästen vill trycka ut ena bogen, förböja sig, eller gå på dubbla spår på volterna.

Två steg framåt, ett steg bakåt

En bal vanligt torrhö väger 15-20 kg. Den hanteras 8-10 gånger på sin väg från vall till hästbox. I somras pressade vi 400 balar. Det blir en manuell hantering på totalt runt 60 ton. Det räcker ett år, till två hästar.

En halmbal väger lite mindre, ca10 kg. Samma hantering som höbalarna, men ytterligare ett moment, ut ur boxen vid mockning. Den hanteras alltså 9-11 gånger. Jag använde ungefär 200 balar/år till två hästar. Total manuell hantering: 20 ton.

Sedan tillkommer övrigt foder (standardsäckarna väger 20-25kg/st), bära vattenspannar, kånka hinderstöd och bommar. Sadlar och blöta täcken är inte heller direkt fjäderlätta, och inbjuder knappast till ergonomiska bravader när de ska av eller på, såvida inte mankhöjden på hästen (ponnyn?) understiger mankhöjden på människan.

Att stallet är en tuff och krävande miljö är ingen skräll. Men det som BORDE vara en skräll är hur långsamt den tekniska utvecklingen går i våra stallar. Hästvärlden är en ohyggligt stor industri, med en tydlig överrepresentation av kvinnliga aktiva. Ändå händer det alldeles för lite. Två steg framåt, ett steg tillbaka.

Ibland ett steg framåt och två steg tillbaka. Som med automatiska vattenkoppar. Toppen, nu slipper vi bära vattenspannar varje dag! Om det inte är minusgrader så att ledningarna fryser, för då får vi bära i alla fall. Plus att vi får bära spannar ut i hagen eftersom vattenslangen också fryser.

Men varför uteblir utvecklingen? Är det för att det är så billigt med svart arbetskraft i stallarna att vi inte orkar bry oss? Eller är det för att hästvärlden bokstavligt talat inte är "a man's world" och därför inte lika intressant att utveckla?

För ett år sedan gick jag över till halmpellets. En säck väger 14 kg och jag hanterar den 3 gånger. 100 säckar räcker mer än ett år till två hästar. Total manuell hantering: 4,2 ton. Med halmpellets halverar jag dessutom tiden jag lägger på dagliga stallrutiner som att mocka, strö och sopa.

Ja, halmpellets kostar mer per dag i inköp. Men i mitt stall gäller inte normen "vit, medelålders man", här är det fanimej jag som är norm. Jag värdesätter min tid, min kraft och min energi, precis så som alla kvinnors/tjejers tid, kraft och energi borde värdesättas. I stallet likaväl som överallt annars.

Det är dags att kräva utveckling i stallarna. Och ingen annan än vi själva kan sätta rundbalen på 400 kg i rullning.

Sadeldjungel och sitshelvete

I början av sommaren bestämde jag mig för att det var dags att byta sadel till Prinsessan. Den jag redan hade var jag inte nöjd med, jag satt inte bra och tyckte inte heller att den låg optimalt på henne längre. I juni sammanföll den totala frustrationen med skatteåterbäringen och jag gjorde slag i saken, eller ja, i alla fall tog jag ett beslut om jag fått nog.

På ett sådant beslut följer alltid grävande journalistik i alla böcker och tidningar som jag kan uppamma, om det så bara står en rad om ämnet. X antal timmar framför datorn, växlande mellan googlande, läsa trådar, läsa artiklar, kolla sadelmärken, kolla återförsäljare och andrahandsmarknad (går det att ändra den bommen? stoppa om? lämna tillbaka?) och tomt stirrande på skärmen. Tankarna vandrade mellan "Yes! Den blir det!", "Men var i h-e var det nu jag läste att..." och "Jag ger upp och rider barbacka i resten av mitt liv."

Efter en hel del rådfrågande av alla möjliga hästmänniskor i min närhet lyckades jag vaska fram ett bra tips. En av mina stamkunder, själv dressyrryttare, tittade på foton av min häst och kom med följande (föredömligt ödmjuka) kommentar: "Jag har haft en häst som liknade din i kroppskonstitutionen. På henne fungerade en P**R**. Jag har sett en eller två sådana på b*****t."

Jag ringde på sadeln, den fanns kvar (thank god!), diskuterade med sadelutprovare och fick den på öppet köp för att kunna testa ordentligt. Och den visade sig ligga perfekt på henne! Vad som däremot visade sig vara allt annat än perfekt var min sits... En gång i tiden hade jag en mycket bra dressyrsits. Det har jag inte längre. Så nu är det sitsträning som gäller.

Så var det alltså dags att plocka fram Little Miss Stubborn igen för att få rätt på sitshelvetet och be A att filma så att jag bättre kan utvärdera. Det går så sakta framåt. På inköpslistan står tvål att tvätta munnen med och öronproppar till A och hästen...

Stretchingskolan del 2: När ska jag stretcha? När ska jag inte stretcha?

Låt oss börja med "när ska jag stretcha?": Det finns lite olika studier på det här med bästa tidpunkten för stretching. En del visar att man kan stretcha när som helst, varmt eller kallt, andra att musklerna ska vara varma för bästa effekt.

Jag föredrar att stretcha precis efter att hästen har arbetat eller när den just har fått massage, helst inom 20 minuter. Inte enbart p.g.a. att muskler och annan vävnad är varma, även om det är huvudorsaken för mig, utan också för att det är lätt att lägga in stretchingen i den dagliga rutinen efter ett träningspass. Det blir helt enkelt naturligt och då blir det också gjort. Helst varje dag, men åtminstone 3-4 gånger i veckan för att få ut något av det.

När ska man då inte stretcha? Först och främst: stretcha aldrig en akut skadad häst! Det kan se ut som att hästen "bara" sträckt sig, men innan en veterinär har undersökt hästen så kan du förvärra skadan. Tänk en fraktur som någon börjar dra i... Stretcha inte sjuka hästar, kroppen har fullt upp redan. Och sist men inte minst, stretcha naturligtvis inte om du inte är säker på hur du ska göra!

Finns det några "gråzoner"? Ja absolut! Ta hjälp av någon med rätt utbildning för att stretcha...

• ...väldigt unga, eller väldigt gamla hästar.
• ...hästar med dålig balans.
• ...rädda/osäkra hästar.
• ...hästar som är konvalescenta/under rehabilitering.

Enkel övning med fokus på framåtbjudning och inramning!

Amanda Andersson bjuder här på en enkel övning för unghästen. Serien inbjuder till framåtbjudning och hjälper ryttaren att rama in på hindret.

"Använd koner som hjälper till att hålla hästen på rakt spår både före och efter serien. Rid i lätt sits, trava över 3 travbommar (1,3 m), fram till koppelräcket (2-2,2 m framför). Landa i galopp och passera konerna.

Viktigt att hästen bjuder framåt över serien, känns det som att hästen får bromsa upp framför hindret är det bättre att länga avståndet något. Håll hindret lågt! Galoppera vidare in på diagonalen och över bommen. Bryt av till trav när du kommer ut till långsidan. Gör om serien några gånger, vänd höger/vänster varannan gång efter serien.

 

På galoppsträckan är det viktigt att bibehålla tempot, utan att hästen sticker iväg och hela tiden ökar, då är det bättre att lägga en liten volt eller bryta av till trav. Det ska vara en samlad och aktiv galopp hela vägen över bommen. Vill man göra det lite svårare kan man lägga upp travbommarna någon decimeter, och ändra galoppbommen till cavaletti.

Kom ihåg att övningen handlar om framåtbjudning, inramning och lydnad, bättre att hålla hindret på en låg höjd och känna att det går bra! Man blir även påmind om sin egen balans, är man lite svajig blir det genast problem i serien!"

Tack, Amanda! Ska bli kul att testa!

Boktips: Lättläst och konstruktivt!

Göran Casparssons bok "Casparssons ridråd" är en lättläst bok om ridning, longering och tömkörning. Själv har han jobbat bland annat på Strömsholm och Flyinge, undervisat Kyra Kyrklund och Peter Eriksson och varit banbyggare internationellt.

Boken går igenom grunderna inom dressyren, både de genomgående principerna kring rakriktning och hästens arbetsform, och specifika rörelser. I avsnittet om hoppning får läsaren tips om övningar för att förbättra sits och följsamhet, samt olika hoppserier för unga eller mer rutinerade hästar.

I kapitlet om linlöpning (longering) och tömkörning presenteras lämplig utrustning och några grundtekniker, både enkla tips och mer avancerade övningar på töm.

Sammanfattningsvis en lättläst och konstruktiv bok som passar både (den vuxna) nybörjaren och den mer avancerade ryttaren som vill jobba med en enkel men korrekt grund för sin ridning. Boken finns att köpa på cdon och ett ex kommer också att lottas ut på min facebook-sida.

Stretchingskolan del 1: Varför ska jag stretcha min häst?

Enklast uttryckt: för att gynna muskelutveckling, förebygga skador och förbättra proprioceptionen!

Stretching ett bra verktyg som du själv kan utföra för att minska skaderisken, men för att förstå varför måste vi först veta hur en muskel arbetar tillsammans med andra muskler.

När musklerna arbetar så drar de ihop sig, förkortas, och slappnar av, förlängs, om vartannat. Musklerna jobbar växelvis mot varandra, tänk dig en dragkamp men där målet inte är att dra omkull det andra laget, utan att skiftas om att dra och släppa efter utan att någon ramlar. 

Överansträngning efter t.ex. ett rejält träningspass kan medföra att musklerna förblir förkortade och inte riktigt kommer till avslappning. Om en muskel, en agonist, är förkortad så begränsar den rörligheten hos sin motståndarmuskel, antagonist.

Tänk på dragkampen igen, om det ena laget inte släpper efter så kan det andra laget inte dra alls. Ena sidan blir låst i ett förkortat läge, och andra sidan blir låst i ett förlängt läge. Ena sidan kan inte förlängas/slappna av, andra sidan kan inte förkortas/arbeta. Blodcirkulationen försämras i båda musklerna = sämre näringsupptag i muskeln = muskelutvecklingen hämmas.

Nervcellerna inne i muskler, bindväv och senor varnar hjärnan att det är risk för skada eftersom ena sidans muskel "håller emot", hästen blir begränsad i sina rörelser och riskerar att, igen, överanstränga de muskler som redan är förkortade.

Möjligheten för hästen att parera oväntade rörelser (t.ex. om den halkar) begränsas och risken för skador ökar. Det här sker såklart omedvetet och ruskigt snabbt eftersom det är nerver vi pratar om.

När du stretchar hästen (eller dig själv!) så har du möjlighet att "programmera om" de här nervcellerna. Att sakta ta ut ett ytterläge och hålla kvar där visar nervcellerna att det är ok att ta ut rörelsen så här mycket, att det inte är något som riskerar att gå sönder.

Proprioceptionen, kroppsmedvetenheten, är alltså också beroende av de här nervcellerna. Hästens hjärnas vetskap om var den har alla sina kroppsdelar och vad dessa kroppsdelar kan utföra på ett riskfritt sätt. Ju bättre proprioception, desto bättre prestation.

Nervcellerna låter återigen musklerna arbeta i fullt rörelseomfång, blodcirkulationen ökar i båda musklerna = näringsupptaget ökar i muskeln = muskelutvecklingen gynnas. Hästens möjlighet att parera plötsliga rörelser ökar också, skaderisken minskar, proprioceptionen förbättras och prestationsförmågan förbättras!

"Jaja, men knåda lite kan ju vem som helst göra!"

När man blir massör (för människor) blir man samtidigt officiellt mottagare för diverse skämtsamma fördomar om yrket. Jag har en känsla av att detta särskilt drabbar kvinnliga massörer, med tanke på kommentarernas innehåll, och bakgrunden till det är minst sagt öppen att spekulera i.

Några avfärdar massageyrket som ett allmänt okvalificerat arbete ("jaja, men knåda lite kan ju vem som helst göra") utan en tanke på bakomliggande kunskaper. Ungefär som att avfärda en revisor med att "alla kan vi räkna plus och minus", eller en frisör med att "det är ju bara att klippa lite".

Hur bemöter man sådant? Jag föredrar att, med mitt bästa pokerface på, svara något i stil med följande: "Ja, egentligen är en examen i massageyrket onödig, det fattar väl vem som helst att man inte kan arbeta med proprioceptiv neuromuskulär faciliteringsteknik på erector spinae cervikalt på en patient med uttalad osteoporos."

Lika vanligt förekommande är att den jag råkar prata med ska berätta om någon massör hen har varit hos under semesterresan. Oftast en kvinnlig massör. Oftast thailändsk. Oftast en relativt liten kvinna som trots sin ringa storlek lyckats åstadkomma underverk på kundens muskler. Jaha, och vad ska jag svara på det? "Grattis!" "Storleken har ingen betydelse, det är teknik och kunskap som ger resultat."

Det blir också märkligt när den jag just presenterat mig för säger: "Åh, men kan inte du klämma lite på mina axlar?" Jovisst kan jag det, men låt oss vända på det... "Jag är revisor." "Åh, då kan väl du ta en snabb titt på min bokföring."/"Jag är lärare." "Vad bra, vad hände egentligen vid Hastings 1066, kanske du kan förklara?"/"Jag är PT." "Kom igen, gör några armhävningar!"

Sedan finns det de som skämtsamt insinuerar att jag som massös inte bara bearbetar kundens muskler, so to speak ("Drar du för gardinerna ordentligt, höhö."). Alternativt berättar om en gång när hen fick massage och kunde höra hur kunden i båset/rummet bredvid uppenbarligen inte fick massage.

Även om det är menat som ett skämt så uppfattar jag det ändå som ganska olustigt, och dessutom lika uttjatat som att säga till en vegetarian att "jag lade lite extra skinka på din pizza!". Ja, jag vet att massageinstitut har varit synonymt med bordeller, och jag vet att det förekommer lite varstans att man kan boka happy ending i samband med sin massage.

Men inte hos mig, och jag föredrar faktiskt, hur konstigt det än låter, att inte bli jämförd med prostituerade. Föreställ dig motsvarande kommentarer till andra yrkesgrupper, till t.ex. lärare/poliser/butikssäljare eller kanske sekreterare, och du är farligt nära något som kan definieras som sexuella trakasserier.

Min verksamhet skiljer sig från prostitution, tro mig, i väldigt många avseenden, även om vi antagligen har följande två saker gemensamt: 1. vi drar för gardinerna ordentligt och 2. vi vill ha nöjda kunder.

Livet är för kort

Nu är det snart ett år sedan jag tröttnade. Jag blev helt enkelt less på att lägga ner tid och hjärta på något som jag egentligen mycket väl visste att jag var färdig med. Och jag sade upp mig för att istället ägna mig åt massage, på häst, på människa, på heltid. Livet är för kort för att göra annorlunda. Skrämmande och samtidigt så grymt motiverande.

Egenföretagare hade jag ju varit i några år redan, men bara på halvtid. Och det är svårt när bara halva tiden och halva hjärtat finns att tillgå, då andra halvorna av desamma är upptagna med att sköta anställningen. Det blir liksom, tja, halvdant, helt enkelt. Nu, däremot, pratar vi heltid och helhjärtat! Jag har ju hur mycket som helst att göra, och det är hur roligt som helst (det mesta av det), jag jobbar mer än någonsin, och mer varierat än någonsin.

Bokföring, momsrapporter och bokslut med hjälp av A, eftersom jag lider av analfabetism och koncentrationssvårigheter när det kommer till sådant som att förstå varför det ska vara debet eller kredit. Han har, åtminstone för tillfället, gett upp försöken att förklara varför. Trevligast så för husfriden.

Uppdatera hemsidan mer eller mindre regelbundet med hjälp av min stackars webmaster, som troligtvis sliter sitt hår när jag vänder ryggen till. Att jag dessutom är pedant och groteskt impulsiv underlättar ju inte direkt. "Så, nu är hemsidan uppdaterad och i produktion!" säger han med en djup suck av lättnad. Och då upptäcker jag sådant som dubbla  mellanslag, Stor bokstav på fel ställe, eller en bild som ligger två pixlar för långt åt höger. "Kanske vi kan lägga till en länk här, eller ett foto där, eller vad tror du om att flytta loggan, eller kanske ändra storlek på texten, men bara i det avsnittet..."

"Projektledare" är nog egentligen den mest passande titel man kan ha som egenföretagare. Förutom det jag faktiskt jobbar med, massagen, och ovanstående exempel så ska jag beställa trycksaker, sköta kundregister, städa massagestudion (där jag tar emot mina tvåbenta kunder), planera kundbesöken, tvätta handdukar, träffa andra företagare (för att förvissa mig om att jag inte är ensam och galen), läsa nya och gamla böcker i ämnet... Men vad kan jag säga annat än att jag älskar det!

Just nu arbetar jag febrilt med att försöka lära mig ett smidigare verktyg för nyhetsbreven, då jag har ett sprillans nytt och roligt upplägg på gång. Jag har också ett par andra hemliga projekt på gång, som jag hoppas på att få dela med mig av så småningom.

Och just i detta ligger skönheten i att vara egenföretagare. Jag kan tillåta mig att helhjärtat gå upp i det jag älskar att göra: massera, planera, projektleda! För hur uttjatat, klyschigt och politiskt korrekt det än låter, när det kommer till saker, jobb, ibland t.o.m. människor som man känner sig färdig med så finns det bara en sak att säga: livet är för kort för att slösas bort på sånt.

"Hästar finns inte!" "Nähä, men fotboll är ändå en fånig sport!"

Ridsporten har länge satts på undantag när det gäller mediarapportering, tydligast har det nog varit med det ruggigt begränsade utbudet av tv-sändningar från större evenemang både nationellt och internationellt. Repriser och sammandrag på omöjliga tider, till skillnad från t.ex. vänskapsmatcher i fotboll med både för- och eftersnack.

Intressant är att det blev mycket (o-)väsen kring att Jerring-priset 2012 gick till Rolf-Göran Bengtsson, och i år är Sara Algotsson Östholt nominerad. Samma Sara som det blev mycket (o-)väsen kring när hästsverige gick ihop och samlade in pengar via facebook för att hon skulle kunna behålla OS-hästen Mrs Medicott. En del media valde att fokusera på att barn tömt spargrisarna för detta, t.ex. utnämndes det till veckans kalkon i TV4-sporten.

Frågan är varför det är så provocerande när ridsporten får erkännanden i media för sina framgångar. Är det det svenska avundsjukan, fortfarande besatt av idéen att ridsport är en rikemanssport? Som om det är gratis att elitsatsa i andra sporter... Är det för att ridsporten domineras av kvinnor, är traditionella tjejsporter inte lika viktiga som traditionella killsporter? Eller är det helt enkelt så att vi hästfolk är lättprovocerade och därför extra roliga att ge sig på?

Jag väljer att tro på det sistnämnda och på att hämnden är ljuv, brutal och omöjlig att upptäcka innan det är för sent. Låt de som vill provocera oss hålla på. Lägg inte energin på att bemöta fånigheter som att en häst är en frukt eller att någon sensationssugen journalist kallar solidaritet och medkänsla för kalkon. Fall inte för frestelsen att förringa andra sporter.

Istället infiltrerar vi i det tysta. Facebookgrupper, sportredaktioner, kommunstyrelser, idrottsföreningar, bolagsstyrelser, riksdag, regering, polisen, SÄPO och försvarsmakten. En dag upptäcker de att vi finns överallt och att vi inte längre kan ignoreras eller förlöjligas utan påföljder. Och då, mina vänner, kommer dessa "frukter" att trampa på en och annan öm tå utan stålhättor.