Gästbloggare: Christina Åkesson och Sunt Hästförnuft

Jag träffade Christina och hennes fina cobbar förra våren och vi klickade direkt! Christina jobbar så finstämt med sina hästar och det var en aha-upplevelse att se dem tillsammans. Förhoppningsvis kommer jag att kunna bjuda hit Christina för en lektion, för jag har mycket att lära av henne!

"Vem är Din häst - Träna efter hästens personlighet

Hästar är flockdjur, och individer, var och en med olika personligheter, talanger och förutsättningar. Gemensamt för alla hästar är att de vill ha ledarskap, trygghet och tydliga regler.

Inte förrän hästen känner ett tydligt ledarskap från dig, som ledare i flocken, att det är du som bestämmer, kan han slappna och må riktigt bra. Först då kan han till fullo ägna sig åt att leka, träna och lära. Ett lärande som bygger på ledarskap, förståelse, vilja och kärlek.

Din häst är antingen en vänsterhjärna (Left Brain) eller en högerhjärna (Right Brain), precis som vi människor. Antingen dominerar den vänstra halvan av hjärnan eller den högra.

Nästa "kategorisering" eller indelning, är om hästen är utåtriktad (extrovert) eller inåtvänd (introvert) - alltså fortfarande samma som hos oss.

En del människor är blyga, andra framfusiga. Vissa av oss kan och vågar allt, andra vill inte prova på något som helst nytt. Känner du igen det? Inget är rätt eller fel, vi är bara olika, helt enkelt.

Att umgås med, träna och utbilda en häst som antingen är vänster- eller högerhjärna, skiljer sig avsevärt från varandra.

Om du använder samma träningssätt till en utåtriktad vänsterhjärna som till en introvert högerhjärna, kommer du kanske lyckas riktigt bra med en av dem - beroende på vilket sätt du använder dig av.

Det är därför viktigt att du både tar dig tid att lära känna vem din häst är, och tar hänsyn till det, för att få ut det bästa av din tid tillsammans med din häst - för visst vill du bli den bästa tränaren till din häst!

Vet du om din häst är en vänster- eller högerhjärna? 

Vissa hästar är så tydligt antingen vänster- eller högerhjärnor, man ser och märker det direkt. Likaså om de är utåtriktade eller inåtvända.

Tilläggas här ska naturligtvis det att en häst, liksom vi människor, inte är, och behöver vara, renodlat det ena eller det andra.

En häst kan vara en högerhjärna på "tre hovar" och drag av en vänsterhjärna på den fjärde. Precis som att en del människor är högerhänta, men kan skriva med vänster också, om det kniper.

Några typiska karaktärsdrag och kännetecken för en häst som är: 

Vänsterhjärna - Utåtriktad

Energisk, alert, pigg, aktiv, karismatisk, busig, tenderar att nafsa, slå med frambenen, lekfull, "bossig", egensinnig.

Den här hästen är en lekfull karaktär som behöver intressanta saker att göra. Han är besatt av att lära och behöver variation och nya saker för att det ska vara roligt. Ligg ett steg före honom och använd din fantasi.

Han kan vara beräknande i sina handlingar, vare sig de är positiva eller negativa för dig. Han är inte speciellt rädd eller ens aggressiv. Han är beräknande, han vet vad han gör och leker en dominanslek.

Han är pålitlig, säker och atletisk.

Vänsterhjärna - Inåtvänd

Lätt uttråkad, vill argumentera, vill bocka, envis, matfokuserad, ointresserad, omotiverad/lat, svarar inte, lågmäld.

Välkommen till ett hav av "Varför ska jag? Vad får jag för det?" Den här hästen läser dig som en bok. Han vet vad du vill och han kommer inte att ge dig det, såvida du inte behandlar honom rätt.

Han tänker igenom situationen, tuggar och slickar sig om läpparna och ögonen är milda och han blinkar. Även om han verkar envis eller lat, är han inte alls lat i sinnet! Tvärtom!

Omvänd psykologi är det som gäller... och belöningar! Med den här hästen får du tänka till och använda din fantasi!

Högerhjärna - Utåtriktad: 

Impulsiv, svårt att stå stilla, verkar grinig, överreagerar, hyperaktiv, tendens att rusa, lättskrämd, flyktbenägen.

Den här hästen måste ständigt ha tillförsikt, han tänker inte. Han reagerar endast på sina instinkter. Han blir lätt förvirrad och därefter rädd, så han behöver dig för att saker och ting ska bli, och göras, enkla.

Det hjälper honom att slappna av, speciellt då det inte är något som är lätt för honom runt människor.

Högerhjärna - Inåtvänd:

Känslig, tänker inte, misstänksam, oberäknelig, tendens att sparka, "fryser" innan utbrott, blyg, tveksam, stänger lätt av, undfallande.

Den här hästen är blyg, försagd och som undviker press genom att retirera in i sig själv. Han blinkar inte och har svårt att se på dig med båda ögonen eller ha ögonkontakt. Han är obekväm att rida då han har spända muskler.

Framgång nås genom att gå mycket långsamt fram och vänta att han kommer ur sitt skal, och förlitar sig på dig mer. Ganska snart kommer han att ta ett steg mot dig och vilja mer.

Vad menar jag med Sunt Hästförnuft... 

Traditionell hästhantering med traditionella (ofta både tuffa och stelbenta) metoder skiljer sig avsevärt från träning baserat på Sunt Hästförnuft® - Ett hästmannaskap, ett verktyg med influenser från många läror och strategier, och inte minst med personlig erfarenhet och känsla, och alltid baserat utifrån hästen och hans personlighet, förmåga och karaktär.

Det kanske viktigaste i träningen med Sunt Hästförnuft® är att den bygger på att vi förstår våra hästar - inklusive vad som motiverar dem, skrämmer dem, ger dem glädje och hur de fungerar i sin naturliga miljö - och med denna förståelse skapa ett samarbete mellan häst och människa.

Vill du veta mer, har du frågor, vill du prata häst, välkommen att höra av dig!
Christina 070 - 206 87 00 christina@sunthastfornuft.se"

Gästbloggare: Anna Larsdotter Tell

Den här månadens gästbloggare är Anna Larsdotter Tell, som delar med sig av sina erfarenheter som foderförsäljare!

"Mitt namn är Anna Larsdotter Tell och jag har arbetat med foder från Brogaarden AB med bl.a. deras egna märken och foder från Dodson & Horrell. Produkterna jag rekommenderar nedan är produkter som jag arbetat med, använder och testat själv. Givetvis finns liknande produkter från andra märken på marknaden.

Nu är sommaren nästan här och hästarna ska få njuta av att äta härligt gräs, men tyvärr kan det även ställa till en del matsmältningsproblem. Det finns många goda råd vid grästillvänjningen för att minimera risken för problem. Matsmältningsproblem kan uppstå så som kolik, diarré och ev. fång. En häst behöver långsam tillvänjning till ett nytt foder för att minimera risken för detta. 

Är din häst extra känslig för foderbyte, eller lider av en sjukdom t.ex. fång eller cushing disease måste man gå extra försiktigt fram, rådfråga alltid din veterinär omkring din hästs situation.

För att hjälpa hästens tarmsystem under foderskifte (tillvänjning av gräs) kan man ge hästen tillskott YSY Blandning eller Equi Shure. YSY Blandning är en aktiv jästkultur som underhåller en stabil miljö i hästens stortarm. Equi Shure består av inkapslad bikarbonat, som kan neutralisera mjölksyran i hästens stortarm.

Ska hästen utfodras när den går på gräs? Detta beror på vad hästen används till, hur länge den går på gräs/dag och hur hästens kaloribehov ser ut. Har du en häst som går ute dygnet runt och kan hålla ett bra hull, och används lite eller inte alls, så kan Suré and Easy vara en bra lösning. Detta är ett vitamin/mineraltillskott i ”godisform” med en balanserad vitamin/mineralsammansättning anpassad till våra marker. Suré and Easy är endast till för färdigvuxna hästar som går ute dygnet runt.  Har du en häst i växt eller endast går ute en del av dygnet rekommenderas andra produkter, t.ex. Suregrow eller Performance Vits & Mins.

Gräs och prestation: För att tävlingshästen ska prestera normalt och inte bli för tung bör gräsintaget begränsas till 2-5 timmar/dag beroende på tillgängligheten till gräs, hästen hull och energinivå. Oftast får man reducera mängden spannmål och grovfoder beroende på gräsmängden. Hästen ska fortfarande tilldelas grovfoder. Dessutom får man inte glömma salt eller elektrolyter.

Vill du läsa fördjupande artiklar inom ämnet, finns de på Brogaadens hemsida.

Om du är osäker på produkterna jag nämnt eller är nyfiken, kontakta Brogaardens foderrådgivning eller deras återförsäljare. Du hittar även mycket info på deras hemsida."

Annika Davidsson: bågar över medellinjen

Syfte: Vända för vikten och koppla bort tygelns inverkan till viss del.

Utförande: Börja med att rida innanför spåret så att du ej kommer ända ut till fyrkantspåret på rektanglarnas kortsidor. Desto fler ”bågar” du gör, desto fler vändningar och hörn får du rida. Det är viktigt att rektanglarnas kortsidor ska vara raka spår. Det är lätt att slarva så att kortsidorna blir rundade och att hästen aldrig rätas ut.

Övningen kan ridas i alla tre gångarter men jag föredrar trav och galopp. I traven kan man tänka en tendens till hörn. Vad du kan börja med här är att du i varje hörn rider på ett mindre böjt spår, hästen ska då vara ställd och böjd i rörelseriktningen.  Om du lyckas utföra övningen korrekt samlar övningen hästen då den får bära lite extra kroppsvikt med det inre bakbenet i hörnen.

Om du vill öka svårighetsgraden ett snäpp kan du göra dessa vändningar i galopp. Dock är det viktigt att hästen är tillräckligt stark för att kunna gå i samlad galopp om du vill utföra denna övning. Nöj dig med att lägga tre ”bågar”. I hörnen tänker du att du ska leda framdelen runt bakdelen. Du kan nästan tänka lite tendens till piruett. När du har ridit bägge hörnen i en ”båge” rider du rakt fram till medellinjen där du gör ett enkelt byte eller ett galoppombyte.

Tips: Det är viktigt att man anpassar denna övning efter hästen. En yngre och outbildad häst kommer behöva en större radie på sig att vända än en äldre och välutbildad häst. Det är även viktigt att du får ett bra tramp i vändningen än att hästen vänder för tvärt. Tänk spänst istället för spänning! Om hästen blir spänd kan det bero på att du begär för mycket.

Lycka till!

Gästbloggare: Amanda Andersson

Amanda Andersson rider in, tränar och tävlar i hoppning, och är den jag skulle ta med mig om jag skulle provrida häst inför köp. Här delar hon med sig av några tankar kring hoppning och en alldeles speciell liten storhäst.

"Som ryttare är man väldigt beroende av hästens inställning och humör. Hur välriden och lydig en häst än må vara så har man som ryttare inte mycket att sätta emot en 600 kilos klump. Som när 5-åringen vägrar kliva i vattenpölen på tävlingsbanan, eller när grannens soptunna plötsligt fått tänder.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag ridit förbi tidigare, för just den dagen var soptunnan livsfarlig. Då sitter man som en liten fjäder och känner sig så värdelös som det bara går. Jag kan försöka med alla möjliga förflyttningar, inte ens rygga förbi hjälper såna dagar. Bli arg och irriterad är ingen mening, då svarar han bara med att bli ännu tjurigare.

Eller gamla tävlingshästen Sam som kommer fram till sistahindret i vår dittills felfria 140-hoppning. Vattengraven var tydligen som en hel flod den gången, för lilla Sam var inte ens i närheten av ett försök. Kommentarer efteråt om att det var den överlägset bästa rundan i klassen hjälpte inte, vi kom ju inte ens i mål!

Såna dagar kan jag undra varför man går upp kl 05 en lördagmorgon för att åka på tävling. Eller alla mörka och regninga höstkvällar som man befunnit sig i stallet, frusen och trött, mest längtande efter en varm och go säng.

Men alla sådana dagar är som bortblåsta då hästen bestämt sig för att ha en bra dag och gör som man säger, eller rättare sagt för dagen råkar vilja samma sak som jag vill. Allt är så värt det när unghästen äntligen börjar fungera på tävlingen, börjar bjuda på hinder och bara kliver runt banan. Kommer det någon gång ett litet glädjeskutt efter att han riktigt fått ta i något språng är det svårt att hålla sig för skratt.

Den kärlek jag många gånger känt för lilla Sam, bara 1,58 cm i manken, men som gladeligen tog sig an den stora oxern på tävlingen. Att en häst kan kämpa och slita på det viset, bara för att en liten ryttare ber om det, är för mig något sjukt häftigt. Att ta sig an ena svårigheten efter den andra, dels för att både häst och ryttare tycker det är roligt, men också för att man litar så på varandra."

Gästbloggare: Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson) om tillit och förtroende

Så länge vi har känt varandra så har Naomi haft en särskild fallenhet för att klara ut "svåra" hästar. Här delar hon med sig av sin filosofi i hästhantering, baserad på tillit och förtroende mellan häst och människa.

"Tittar man djupt in i en hästs ögon känner man deras själ! Deras instinkt att alltid vara på vakt, inte lita på någon. Som gräsätare skulle de aldrig överleva utan denna instinkt. En instinkt som är så djupt rotad att rubbas deras tillit och förtroende minsta lilla är det omöjligt att helt reparera. Hästar är stora och i naturen nervösa djur, våld och hot kommer aldrig vara en lösning oavsett situation.

Efter mina 33 års erfarenheter med hästar har min inriktning ändrats med tiden. Olika hästar har olika behov. Som ponnyryttare var det ett stadigt grepp och envishet som gällde, som tävlingsryttare var det uthållighet, planering och flera timmars träning i veckan och som westernryttare var det balans.

De senaste 17 åren har jag spenderat med att hjälpa ryttare och hästar i alla åldrar och på alla nivåer. De hästar och ryttare jag jobbat med här i Storbritannien har varit de mest krävande. På hobby och lägre tävlingsnivå verkar status dominera, "vad kan jag köpa för att få det att fungera" tankesättet är alltför vanligt. Att försöka förklara att det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar, tas problemet inte itu med ändras inget, har varit nära på omöjligt.

En stirrig fälttävlanshäst jag träffade för några år sedan i norra Skottland brukade öka och öka tempot tills han var så upphetsad att han inte kunde stanna. Man kunde se vitorna i hans fina ögon som om han var besatt. Han ändrades dramatiskt efter att hans mat ändrades, han fick mindre, krossad istället för hel, havre och fick gå ut i hage varje dag, tråkigt nog inte en självklarhet för alla.

Jag tror mycket på att använda rösten, men han hade blivit skriken på så mycket att det gjorde honom stressad, han lyssnade bättre på vikt och skänkel. Jag visade ägaren hur hon kunde massera honom över hela kroppen utan att säga något innan hon red så han var lugn och kände tillit. Detta testades när våren kom och det var dags för första terrängturen. Så fort ryttaren kände att hans rörelser ändrades och blev spända, lade hon handen lugnt vid sidan av manken och masserade lätt, då slappnade han av och lyssnade.

För några år sedan kontaktades jag av en ryttare som hade köpt en pensionerad kapplöpningshäst och ville ha medryttare till honom, men han kastade av dem och var aggressiv. Efter bara några gånger, och efter att ha pratat med andra i stallet, var problemet solklart! Man vet inte vad som händer ens häst när man inte är där!

Det visade sig att den första medryttaren slog honom och då är det klart att han inte kommer lita på någon annan än sin ägare. Han verkligen älskade henne. Han lyste upp när han såg henne. Efter några månader litade han på mig mer och mer, men jag rådde henne att inte ha andra medryttare eftersom han blir så stressad av det. Hon skaffade en tjej som bara ville vara runt hästar och som hjälpte till att mocka och rykta.

För att summera, ta dig tid att lyssna på och iaktta din häst. Det är nyckeln till ett perfekt förhållande."

Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson)

Gästbloggare: Sara Lindell Nilsson om klickerträning

Jag träffade Sara och hennes unghäst Farenheit första gången för ungefär ett år sedan. Sara har, liksom jag, valt en lite annorlunda infallsvinkel till hästeriet, jag med massagen som utgångspunkt och Sara med bl.a. klickerträning, en metod som kan underlätta samarbetet mellan häst och människa väldigt mycket.

"Klickerträning med... häst? Varför inte? Vanligaste belöningen för en häst är väl oftast en klapp eller smekning mot halsen, en eftergift eller ett "Bra där killen/tjejen" och oftast är det ett ord hästen ändå inte förstår eftersom det inte är inlärt.

För mig är relationen till mina djur oerhört viktig och jag vill ha ett djur som självmant väljer att vara med mig och som gillar arbetet vi gör tillsammans. Då är klickerträning ett väldigt bra sätt enligt mig! Det passar dock inte alla, varken människa eller djur. Man får helt enkelt prova sig fram. Min hund tycker inte det är intressant men min häst blir lyrisk!

Jag har valt ett ord "Bra" istället för att använda mig av en liten dosa som ger ifrån sig ett klickljud när man trycker på den. En smaksak. (Med hästar gäller det dock att hålla fast vid ett och samma tonläge när ordet sägs eftersom de inte uppfattar ord, så som hundar kan göra. Hästar lyssnar efter själva ljudet istället.)

När man klickertränar gäller det att vara väldigt precis, är man lite för långsam har hästen kanske hunnit göra ett nytt beteende och då råkar man berömma fel beteende.

Om man är skicklig och har tålamod kan man shapa fram ett beteende. Det innebär att man väntar på att hästen utför det önskade beteendet, ex. vill man lära hästen att backa kan man vänta på att den tar ett steg bakåt eller till och med så lite som att den börjar förflytta sin tyngd bakåt.. Och direkt den gör så, gäller det är klicka och därefter ge belöningen - som kan vara godis, kli på bästa stället, en paus eller lek.

Shaping kan vara klurigt, framförallt som nybörjare, då kan det vara lättare att locka fram det önskade beteendet. Ex igen med att vilja backa sin häst. Gå uppsträckt mot hästen eller lägg en hand på bringan och gradvis öka trycket tills hästen tar ett steg bakåt. Och så fort den rör sig bakåt - klicka och ge beröm!

Med en häst som arbetar för en positiv förstärkning, t ex kli eller en godbit, är det inte lika viktigt att vara "konsekvent" i den bemärkelsen. Om hästen går åt sidan istället för att backa, är det ingen kris. Man kan antingen välja att avbryta (ledsen kompis - detta får du ingen belöning för), eller fortsätta att be om backning tills den gör rätt.

Det är otroligt givande och man får en häst som är motiverad att jobba!"

Sara Lindell Nilsson

Gästbloggare: Lisen Trulsson och Reval

Lisen och jag känner varandra sedan långt innan jag började med häst. Vi är uppvuxna på samma gata, och Lisen hjälpte mig med shettisen Martini runt 2001-2002. Hon berättar här sin lärorika historia om svårigheterna att diagnosticera hennes häst när han blev svårt sjuk och rasade i vikt för ett par år sedan.

"Jag köpte min häst Reval för 3,5 år sen, en stor fin fux valack på 5 år med 4 vita strumpor och bläs. Vid köpet var jag medveten om att jag köpte en krubbitare, dåvarande ägare sa att det berodde på stressen i stallet. Strax efter köpet åkte jag till min egen veterinär för att göra en gastroskopi för att utesluta magsår, då jag läst att magsår kunde utlösa krubbitning. Väl hos veterinären kunde vi inte hitta något magsår inte heller några andra dolda fel, han var kärnfrisk.

Jag ändrade på hans dagliga rutiner, längre utevistelse i gräshage, ökad mängd grovfoder samt utfodring 4 gånger per dag. Jag fick också hjälp av Julia från Hållbarhäst med massage, vilket gav ett väldigt bra resultat! För ca 2,5 år sen blev jag sambo och flyttade till annan ort, ett liknande stall med samma rutiner. Men här blev det lite mer stress bland hästarna emellan.

Efter ca 2 månader i nya stallet kom första kolikanfallet, eller ja detta var vad jag och veterinären trodde. Åtgärder för kolik vidtogs och verkade hjälpande, trodde jag. 1,5 månad senare, fredag kväll kommer jag till stallet och gör den dagliga rutinen mockningen. Vatten hinken (40 liter) var tom och spånet dyngsur, så klart har han vält ut vattnet, tänkte jag. Lördag kväll samma sak dyngsur bädd och tom vattenhink. Nu får jag väl helt enkelt sätta fast hinken!

Söndag kväll samma sak trots att vattenhinken satt fast så var den tom och bädden våt. Skillnaden nu var att jag hade en trött och hängig häst med 39 graders feber, ringde upp min veterinär som sa åt mig att ge febernedsättande, för att dagen efter ta kontakt igen då hon misstänkte att han kanske hade en urinvägsinfektion.

Måndag morgon snö och halt, valde jag att ringa ut distriktsveterinärerna istället för att behöva köra iväg. Veterinären kommer ut och bedömer läget som sandkolik, (trots lerjord i hagarna och botten fruset och en tarm som fungerar u.a?!) hon ger oss en remiss till regiondjursjukhuset i Helsingborg. Kopplade transporten och gav oss iväg till djursjukhuset. Vi fick börja med att ställa Reval på vågen 540 kg, 540 kg?! Han ska ju väga runt 580 kg! Är mitt spontana svar till djursjukvårdaren, nu börjar jag bli riktigt orolig och den stora hemska tanken, vad händer?

Vi tog blodprover och röntgade tarmen, ingen sand i tarmarna och proverna var bra men hästen är dödssjuk. Efter lång väntan så fick jag beskedet hästen får stanna här. Tisdag eftermiddag efter kontakt med veterinären hade jag nu fått veta att alla experter på djursjukhuset hade låtit undersöka honom utan att hitta något samt att man hade tagit nya prover och skickat ut i Europa i hopp om svar. Hästen fortsatte att rasa i vikt, nu 520 kg även med näringsdropp och fri tillgång på grovfoder.

Onsdag eftermiddag hade man bestämt sig för att göra en sista undersökning, en ny gastroskopi. Vid den dagens invägning stod vågen på 500 kg! Tyvärr var det enda jag kunde tänka att idag är det nog sista dagen jag ser min häst. Jag fick vara med under gastroskopin, veterinären kunde inte se något som kunde tyda på magsår och skulle precis avsluta när djursjukvårdaren hejar till och säger, vad är det där?

Långt där nere, där magsäcken möter tarmen. Där gastroskopin slutar och där endoskopin slutar eller möts, där fanns två stora magsår. Medicinering påbörjades och en diet för att få upp vikten sattes in och redan två dagar efter fick vi ett resultat, 520 kg på vågen! Fredag eftermiddag efter att ha spenderat 10 dygn hos djursjukhuset fick min älskade häst äntligen komma hem, nu med en vikt på 560 kg.

Rehabilitering med medicin och fri tillgång på grovfoder samt massage blev vår väg tillbaka på banan. Idag 1,5 år senare så mår Reval som en prins och än idag vet vi inte vad som egentligen var orsaken till att magsåret inte läkte ut av sig själv. Då forskare inom området upptäckt att magsår kan vara självläkande med just dom åtgärderna jag utfört. Mycket utevistelse, möjlighet till betande dygnet runt samt liten mängd kraftfoder.

Men för mig är det viktigaste att min häst mår bra!" /Li & Reval

Att ta en paus från massagen

Jag älskar verkligen mitt jobb. Därför känns det märkligt att nu ta en paus ifrån det. Sedan jag startade eget 2008 har jag inte tagit sammanhängande semester från hästmassagen, och har inte heller saknat att vara ledig. Intensiteten i verksamheten har sjunkit något mitt i sommaren och kring jul, och det har varit fullt tillräckligt för mig.

Nu, däremot, tar jag paus från massagen fram till 1 november i år. Nej, jag har inte tröttnat på mitt jobb, och nej jag ska inte ut och resa (även om det hade varit kul). Men hur snälla, lugna och trevliga hästarna än är som jag jobbar med, så känns det helt enkelt inte längre säkert att fortsätta med bara sex-sju veckor kvar tills det är beräknat att vårt första barn kommer.

Jag har alltid hållit säkerhetstänket högt i min hantering av hästar, i allt från att ha rätt skor på fötterna (även om jag "bara" ska hämta in min egen jättesnälla häst från hagen) till att inga barn (eller vuxna!) står på "fel" ställen när man lastar/lastar av.

Risken att bli t.ex. bli klämd eller sparkad i samband med en massagebehandling är uppenbar och en del av jobbet, och det är bara för mig att inse att jag just nu inte är tillräckligt reaktionssnabb och rörlig för att reflexivt kunna avvärja ett tillbud. Inte helt enkelt att acceptera.

För att inte få fullständig hästabstinens kommer jag under min ledighet att finnas tillgänglig för rådfrågning och diskussioner, även om jag inte masserar under de här månaderna. Så hör gärna av dig, så att jag inte börjar introducera en tre veckor gammal bebis till avancerad veterinärlitteratur...

På bloggen händer en hel del den närmsta tiden. Här kommer en rad spännande gästbloggare att dela med sig av sina hästerfarenheter ur olika perspektiv. Jag ser fram emot rolig och omväxlande läsning med start på måndag!