Förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet

För ett par veckor sedan publicerades en artikel i Hippson, som snabbt fick stor spridning bl.a. på facebook. Artikeln handlade om alternativa behandlingsmetoder, skyldigheten att se till att hästen får rätt vård vid sjukdom och skada vilket det enligt artikeln var vanligt förekommande att alternativbehandlare fördröjde, med lidande för hästen som följd.

Tråkigt nog hade ingen s.k. alternativbehandlare fått tillfälle att uttala sig i artikeln, utan de invändningar som fanns mot innehållet kom i kommentarsfältet, där det är lätt att halka bort från saklighet och vanligt sunt förnuft. 

Först av allt vill jag invända mot termen alternativbehandlare. Jag, som utbildad massageterapeut på både människa och häst, jobbar inte med alternativbehandling, utan med komplementärbehandling. Min kompetens är ett användbart komplement till veterinärens. Jag behandlar inte t.ex. hältor och sjukdomar, det är veterinärens jobb. 

Jag arbetar istället förebyggande och rehabiliterande. Ibland även konsulterande. 

• Förebyggande: jag löser upp muskelspänningar som inskränker hästens naturligt fria rörelsemönster, och ger den möjlighet att använda sin kropp optimalt. Detta förebygger skador genom att bl. a. proprioceptionen stärks, och smidiga muskler skyddar senor från onödigt slitage. Ofta kan ökad intensitet i träning ge muskelspänningar i en övergångsperiod innan hästen stärkt sig för den nya uppgiften. Här hjälper jag till att hålla ett vakande öga på att muskulaturen hinner med. 

• Rehabiliterande: efter en skada eller sjukdom kvarstår ofta muskelspänningar som har skyddat från smärta. Dessa spänningar försvinner inte av sig själv, utan behöver massagebehandling för att släppa. Ett exempel är att låg hälta/smärta fram (dubbelsidig kotledsinflammation, hovböld, ömma sulor) ofta ger spänningar i manke, eftersom hästen har "hållt uppe sig" för att lindra belastningen. Ett annat exempel är att invärtes problem med mage/tarm (kolik, avmaskning, magsår) ofta ger spänningar i ländrygg och höftböjare. När hästen är färdigbehandlad hos veterinär, så kommer jag in med min yrkeskunskap. 

• Konsulterande: Jag rekommenderar hästen vidare till veterinär om den t. ex. har återkommande spänningar på samma ställe, då det kan tyda på andra, icke-muskulära problem (se exemplen ovan). Jag har också kunnat vara behjäplig vid utredning av rörelsestörning i samråd med veterinär, då min kunskap och erfarenhet kompletterar veterinärens. T. ex. har vissa muskelspänningar ofta samband med bakknäproblematik, och då rekommenderar jag hästägaren att rådfråga veterinär. Jag ställer inga diagnoser, det är inte mitt kompetensområde. 

Jag tycker att det är tråkigt att det presenteras en så ensidigt negativ inställning till massören som friskvårdare för hästen. Alla dras över en kam, oavsett utbildning och annat. Istället vill jag poängtera att det är enkelt att kolla upp en människa innan du anlitar den till att behandla din häst, för att undvika oseriösa behandlare. 

Kolla upp utbildningen. Finns den? Verkar skolan seriös och kunnig? Leta upp referenser, både på behandlaren och utbildningen. 

Kolla upp behandlaren. Är hen registrerad företagare? Om inte, fråga varför? Finns det ansvarsförsäkring? F-skatt? Om inte, fråga varför? 

Låter det för bra för att vara sant när du pratar med behandlaren, så är det oftast också det. Ingen behandlare kan lösa "allt" och laga "alla" hästar. 

Och, som rubriken säger, förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet. Vi verkar alla för hästens välmående, men med olika, kompletterande, metoder. 

Ryttarens roll i en oliksidig häst

Att hästar är oliksidiga är inget nytt, det jobbar vi ständigt med att upptäcka och korrigera för att undvika ojämn belastning, obehag och skador.

Men att ryttaren ofta också är oliksidig glöms ibland bort. Hästens oliksidighet kan sprida sig till ryttaren och tvärtom. För att göra det ännu svårare kan det dessutom vara en kombination. Svårast att upptäcka är när ryttaren och hästen kompenserar varandras oliksidighet utan att den egentligen korrigeras. Snedbelastningen kvarstår, men kamoufleras.

Jag som också jobbar med massageterapi för människor/ryttare har ofta det här i bakhuvudet när jag pratar med ryttare om hästarnas oliksidighet. Det är väl förankrat i mitt sätt att jobba och tänka, inget konstigt med det. Men nu kommer det verkligt intressanta!

Jag skulle sätta igång min häst efter vintervilan. Sitter upp och tycker att hon skjuter över mig på vänstersidan. Genast drar hjärnan igång. Varför gör hon det? Hon känns ju jämn i muskulaturen, ser fin ut på lina och töm, sadeln är kollad, tänderna bra...

Efter mycket funderande kom jag på det uppenbara. Det jag ser hos kunderna men som var svårt att upptäcka hos mig själv.

Hon skjuter inte över mig åt vänster. Det är jag som är ojämn! En noggrann titt i spegeln senare så var det bekräftat. Höftböjare m.m. tippade bäckenet framåt, vred ut höften och lyfte mig ur sadeln på höger sida. Alltså satt jag mer på vänster sittben och fick känslan att hon sköt över mig dit.

Som tur är samarbetar jag med en duktig naprapat som har inblick i hästvärlden. Efter hennes korrigeringar är jag spikrak! Nu gäller noggrann stretching och kompletterande styrkeövningar för att hålla snedheten borta.

Jag vill avsluta det här inlägget med ett gott råd. Se dig i spegeln. Titta på dig själv framifrån och från båda sidorna. Be någon titta på dig bakifrån. Är du rak?

Sadeltvång: den muskulära biten

Sadeltvång är obehagligt, minst sagt. Både för häst och ryttare. En del hästar fryser fast, andra blåser upp sig, skjuter rygg eller exploderar. Det finns många möjliga orsaker till sadeltvång, ibland är det dessutom en kombination av orsaker, vilket gör det svårare att åtgärda.

Ibland ligger en brysk inridning, med smärta och tvång, bakom syndromet. Ibland är det skelettförändringar, t.ex. överridande tornutskott. Som tur är finns det även andra, mindre dramatiska, förklaringar. En alltför smal sadel, för hårt åtdragen sadelgjord, en ryttare med knäslut som stör hästen, att den inte är fysiskt eller psykiskt mogen för sin uppgift, eller, inte att förakta, spända muskler.

Alla ovanstående orsaker kan kan ge muskelspänningar som förvärrar sadeltvånget, och ibland är det just spända muskler som är grundorsaken. Muskelspänningar sprider sig i kroppen och därför kan det vara svårt att tydligt se vilka spänningar som är grundorsak, och vilka som är en följd, särskilt om det gått lång tid.

Vid sadeltvång är det vanligt med primära spänningar i serratus thoracis och pectoralis (se bilden), och då begränsas de framåtgripande rörelserna i bogar och därmed också framben. Det kan kännas som att hästen smyger sig fram, går med handbromsen i, eller att den inte vill länga sig i traven utan hellre tar galopp. Sekundära spänningar kan uppkomma i triceps och bakre delen av trapezius, då dessa muskler "hjälper till" att begränsa rörelsen framåt i bogbladet.

Att utreda sadeltvånget är att bry sig, både om hur hästen mår nu och om vad den behöver för att må bra över tid.

Steg 1: Är alltid en veterinärcheck, med röntgen av ryggen om veterinären anser det vara befogat. Om hästen veterinärt är ua (utan anmärkning), gå till steg 2.
Steg 2: Be en välutbildad massör gå igenom hästen, dokumentera ev. muskelspänningar och behandla dessa. Spara journalkopian och be att få stretchövningar. Om hästen är muskulärt ua, gå till steg 3.
Steg 3: Kolla sadeln, är den ok? Kolla även sadelgjorden, om hästen har känslig bröstmuskulatur (pectoralis) kan det vara bättre med en bredare, eller anatomisk sadelgjord, eller kanske magplatta för att fördela trycket bättre. Är all utrustning ua? Gå till steg 4.
Steg 4: Prata med din tränare. Är hästen mogen för sina uppgifter? Om ja, lägg lite extra fokus på din sits under några träningspass. En ryttare med starkt knäslut kan få en känslig häst att känna sig som i ett skruvstäd. Ingen förändring? Gå till steg 5.
Steg 5: Beter sig hästen likadant fortfarande, och oavsett vem som rider (och alltså oavsett knäslut)? Då kan det röra sig om ett sadeltvång med mentala orsaker. Minnet av smärta/obehag sitter i oerhört länge, det kan räcka att någon dragit åt sadelgjorden för hårt/snabbt EN gång. Det tar också tid för hästen att lära om, och att vänja sig vid att t.ex. sadeln inte längre klämmer. I de fallen är det tålamod som gäller.

Ibland hittar man inte orsaken till ett sådant beteende. Beroende på hur stort problem man har av sadeltvånget så får man då försöka vara nöjd med allt man vet att det INTE beror på, t.ex. att hästen är ren på röntgen, fin muskulärt, sadel/sadelgjord är ua, och träning och sits funkar bra. Och det är ganska mycket att vara glad för!

"Hur kan jag förebygga muskelspänningar hos min häst?"

Jättevanlig fråga, och som vanligt finns det inget enkelt svar, eftersom det beror på varför just din häst fått sina muskelspänningar. Det finns dock generella aspekter som bidrar till att förebygga muskelproblem, och jag listar här några av dem som är relaterade till hästens träning.

• Väl avpassad utrustning för hästen och dess arbetsuppgifter. 
• Värm upp hästen noga. 
• Värm ner hästen noga.
• Variera underlag, arbetsform, typ av träningspass.

Även stall-/hagmiljö kan bidra till muskelspänningar. Fundera över hur följande ser ut i din hästs vardag.

• Är boxströet/hagunderlaget halkfritt?
• Hur serveras grovfodret? Högt/lågt/lätt att nå/nära grannen så att det blir bråk?
• Trivs hästen med hagkompisarna? Boxgrannarna?
• Är det dammigt i stallet? Dragigt? 

Absolut grundläggande för att förebygga muskelproblem är givetvis att hästen är frisk och fräsch. Sjukdomar, hältor och andra skador ger muskelspänningar som kan behandlas när grundorsaken är utredd och färdigbehandlad. 

Känner du dig osäker på någon av punkterna, fråga någon vars kunskap du litar på. Det är bättre att fråga och känna sig okunnig än att inte fråga och förbli okunnig.