...och nya skor till "prinsessan"

Mitt halvblodssto aka "prinsessan" har inga fantastiska hovar. De växer ganska fort men blir lätt lite platta, låga i trakterna och hon har en envis ytlig hovspricka på vänster fram, dessutom har hon långa kotor och trampar över rejält. Resultat? Hon slår sko, riskerar balltramp, belastar böjsenor och gaffelband samt trampar av sig en framsko lite då och då (företrädesvis på helgen, för att göra det besvärligt).

En gammal bekant sedan tiden på TRF har utbildat sig till hovslagare, så sagt och gjort, jag bad henne komma och ta sig en titt på stoets tassar. Risken för att man ska bli hemmablind är lika stor i stallet som någon annanstans så jag såg fram emot att höra hennes åsikt, och den fick jag! Halvblodsstoet fick nya skor och en lite annan verkning än tidigare. Sammanfattningsvis ska detta resultera i bättre grepp, snabbare överrullning, aktivering av strålen och något högre trakter, med avlastning av böjsenor och gaffelband som följd.

"Prinsessan" har alltid rört sig trevligt, men nu har hon fått något extra i steget, mer schvung, mer gnista. Det är uppenbart att hon verkar trivas med förändringen och än en gång får jag det bekräftat: våga (orka) fråga och ifrågasätta, för hästens skull! Inte för att jag som hästägare skulle veta mer om verkning än hovslagaren, men jag är sannerligen den som vet bäst hur hästen fungerar i vardagen.

Och jisses vad man lär sig mycket nytt, varje gång man ger luft åt tanken "kan man inte göra si?" eller "voffo gör man på detta viset?". Hovslagaren tar troligtvis inte illa upp, snarare tvärtom, vem vill inte mer än gärna berätta om det man gör bäst? Så kom igen och var en rumpnisse du också!

Nya dojor till ponnyn...

De allra flesta småponnyer klarar sig bra barfota, så även min lille, tills vi började köra på grusvägar. Han började ömma i framfötterna och fick på skor fram. Så långt allt bra, grusvägarna var inget problem längre, men vänta bara. Att verka honom har aldrig varit några problem, han har stått lugnt och fint, men nu var han helt plötsligt i upplösningstillstånd när det kom till att lägga på skorna.

Ponnyn tyckte att det var så obehagligt att bli skodd, trots hovslagarens oändliga tålamod. Visst kan man sedera, men jag ville först (om möjligt) försöka lösa det ursprungliga problemet - ömma fötter - på annat sätt. Efter att ha testat med vanliga (pyttesmå) järnskor i två skoningsintervaller har jag nu gått över till "gummidojor", av flera skäl.

• Han kan gå barfota i hagen och när han arbetar på mjukt underlag, vilket stimulerar hovens naturliga funktion.
• Han kan gå skodd när det verkligen behövs och kan köras på grusväg utan att ömma.
• Gummidojorna stötdämpar och halkskyddar bättre än järnskor på t.ex. asfalt.
• Problemet löst utan att behöva sedera ponnyn, med fullgott resultat i alla fall.
• Vi tar bort konfliktsituationen och minskar därmed skaderisken i samband med hovslagarbesök.
• På sikt kommer det att bli lönsamt eftersom dels en verkning är billigare än en skoning, dels kommer gummidojorna att vara länge, de slits ju inte i "onödan".

Ja, jag vet, man får inte riktigt säga högt att det är bra när något är billigt, särskilt inte när det gäller hästägande. Men även om min ponny ska ha allt han behöver, oavsett pris, så gör det inte mig något när det bästa för honom råkar sammanfalla med det mest prisvärda. Då blir det ju pengar över att sätta in på om-ifall-att-kontot.

Om-ifall-att han blir sjuk, om-ifall-att han tar sönder sitt nya fina täcke, om-ifall-att jag hittar en jättesöt, pytteliten, ljusblå grimma, om-ifall-att...(fyll i själv)

www.easyboot.nu