Ryttarens roll i en oliksidig häst

Att hästar är oliksidiga är inget nytt, det jobbar vi ständigt med att upptäcka och korrigera för att undvika ojämn belastning, obehag och skador.

Men att ryttaren ofta också är oliksidig glöms ibland bort. Hästens oliksidighet kan sprida sig till ryttaren och tvärtom. För att göra det ännu svårare kan det dessutom vara en kombination. Svårast att upptäcka är när ryttaren och hästen kompenserar varandras oliksidighet utan att den egentligen korrigeras. Snedbelastningen kvarstår, men kamoufleras.

Jag som också jobbar med massageterapi för människor/ryttare har ofta det här i bakhuvudet när jag pratar med ryttare om hästarnas oliksidighet. Det är väl förankrat i mitt sätt att jobba och tänka, inget konstigt med det. Men nu kommer det verkligt intressanta!

Jag skulle sätta igång min häst efter vintervilan. Sitter upp och tycker att hon skjuter över mig på vänstersidan. Genast drar hjärnan igång. Varför gör hon det? Hon känns ju jämn i muskulaturen, ser fin ut på lina och töm, sadeln är kollad, tänderna bra...

Efter mycket funderande kom jag på det uppenbara. Det jag ser hos kunderna men som var svårt att upptäcka hos mig själv.

Hon skjuter inte över mig åt vänster. Det är jag som är ojämn! En noggrann titt i spegeln senare så var det bekräftat. Höftböjare m.m. tippade bäckenet framåt, vred ut höften och lyfte mig ur sadeln på höger sida. Alltså satt jag mer på vänster sittben och fick känslan att hon sköt över mig dit.

Som tur är samarbetar jag med en duktig naprapat som har inblick i hästvärlden. Efter hennes korrigeringar är jag spikrak! Nu gäller noggrann stretching och kompletterande styrkeövningar för att hålla snedheten borta.

Jag vill avsluta det här inlägget med ett gott råd. Se dig i spegeln. Titta på dig själv framifrån och från båda sidorna. Be någon titta på dig bakifrån. Är du rak?

Sadeldjungel och sitshelvete

I början av sommaren bestämde jag mig för att det var dags att byta sadel till Prinsessan. Den jag redan hade var jag inte nöjd med, jag satt inte bra och tyckte inte heller att den låg optimalt på henne längre. I juni sammanföll den totala frustrationen med skatteåterbäringen och jag gjorde slag i saken, eller ja, i alla fall tog jag ett beslut om jag fått nog.

På ett sådant beslut följer alltid grävande journalistik i alla böcker och tidningar som jag kan uppamma, om det så bara står en rad om ämnet. X antal timmar framför datorn, växlande mellan googlande, läsa trådar, läsa artiklar, kolla sadelmärken, kolla återförsäljare och andrahandsmarknad (går det att ändra den bommen? stoppa om? lämna tillbaka?) och tomt stirrande på skärmen. Tankarna vandrade mellan "Yes! Den blir det!", "Men var i h-e var det nu jag läste att..." och "Jag ger upp och rider barbacka i resten av mitt liv."

Efter en hel del rådfrågande av alla möjliga hästmänniskor i min närhet lyckades jag vaska fram ett bra tips. En av mina stamkunder, själv dressyrryttare, tittade på foton av min häst och kom med följande (föredömligt ödmjuka) kommentar: "Jag har haft en häst som liknade din i kroppskonstitutionen. På henne fungerade en P**R**. Jag har sett en eller två sådana på b*****t."

Jag ringde på sadeln, den fanns kvar (thank god!), diskuterade med sadelutprovare och fick den på öppet köp för att kunna testa ordentligt. Och den visade sig ligga perfekt på henne! Vad som däremot visade sig vara allt annat än perfekt var min sits... En gång i tiden hade jag en mycket bra dressyrsits. Det har jag inte längre. Så nu är det sitsträning som gäller.

Så var det alltså dags att plocka fram Little Miss Stubborn igen för att få rätt på sitshelvetet och be A att filma så att jag bättre kan utvärdera. Det går så sakta framåt. På inköpslistan står tvål att tvätta munnen med och öronproppar till A och hästen...

Ryggar och ridning, del 1: Ryggvänlig ridning

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om mina nördiga läsvanor så när hästintresserade svågern K gav mig boken "Ryggvänlig ridning för både ryttare och häst" (av Susanne von Dietze och Isabelle von Neumann-Cosel) fick jag ny kvällslektyr att ta tag i för att sedan dela med mig av här.

Ryggar är för mig ett otroligt intressant ämne, båda hästars och människors ryggar är oerhört komplexa var för sig, och när man då dessutom placerar människans rygg ovanpå hästens så är det inte ovanligt att det uppstår problem. Ibland beror det på ryttaren och ibland hästen. Nu är det oftast inte så enkelt att det är antingen häst eller ryttare som är orsaken, utan det kan vara sadel, underlag, hovbeslag, bett... Eller ryttare + underlag, häst + sadel, ryttare + bett + hovbeslag. Det är inte alltid lätt att reda ut ryggproblem och dess orsak(-er), men det är alltid intressant, lärorikt och givande.

"Ryggvänlig ridning" var en överraskning för mig eftersom den visade sig vara mest inriktad på ryttaren och ryttarens rygg. En bra tankeställare för mig bara det, eftersom mitt fokus oftast ligger på hästen. Boken tar upp anatomiska skillnader mellan olika ryttare och vad dessa skillnader kan innebära när man sätter sig till häst. Saker jag aldrig har ens tänkt på, som mina kroppsproportioner ur ett ryttarperspektiv.

Jag ställde mig framför spegeln och började fundera över om jag har lång eller kort överskänkel? Om proportionerna mellan min överkropp, över- och underarm kanske är förklaringen till att jag tenderar att rida med ganska låg hand. Normen att handen ska vara 1 dm över manken är förresten sedan kavalleri-tiden baserad på att ryttaren är man, och eftersom de flesta män är längre än de flesta kvinnor så har de också (förhoppningsvis) längre överkropp och armar och kan alltså bära handen 1 dm över manken utan att få konstiga vinklar i handled, armbåge och axel.

Så vad vill jag egentligen ha sagt med detta? Vi fokuserar så mycket på hästen, dess rygg och arbetsform, att vi glömmer bort våra egna ryggar och vår egen "arbetsform". Vad som är en korrekt sits för en ryttare är kanske inte korrekt för nästa eftersom kroppen ser annorlunda ut. Senare i höst finns det möjlighet att vinna ett ex av boken, detaljer kring denna tävling kommer längre fram. Tills dess, ta hand om ryggen, både hästens och din egen!