Gästbloggare: Anna Larsdotter Tell

Den här månadens gästbloggare är Anna Larsdotter Tell, som delar med sig av sina erfarenheter som foderförsäljare!

"Mitt namn är Anna Larsdotter Tell och jag har arbetat med foder från Brogaarden AB med bl.a. deras egna märken och foder från Dodson & Horrell. Produkterna jag rekommenderar nedan är produkter som jag arbetat med, använder och testat själv. Givetvis finns liknande produkter från andra märken på marknaden.

Nu är sommaren nästan här och hästarna ska få njuta av att äta härligt gräs, men tyvärr kan det även ställa till en del matsmältningsproblem. Det finns många goda råd vid grästillvänjningen för att minimera risken för problem. Matsmältningsproblem kan uppstå så som kolik, diarré och ev. fång. En häst behöver långsam tillvänjning till ett nytt foder för att minimera risken för detta. 

Är din häst extra känslig för foderbyte, eller lider av en sjukdom t.ex. fång eller cushing disease måste man gå extra försiktigt fram, rådfråga alltid din veterinär omkring din hästs situation.

För att hjälpa hästens tarmsystem under foderskifte (tillvänjning av gräs) kan man ge hästen tillskott YSY Blandning eller Equi Shure. YSY Blandning är en aktiv jästkultur som underhåller en stabil miljö i hästens stortarm. Equi Shure består av inkapslad bikarbonat, som kan neutralisera mjölksyran i hästens stortarm.

Ska hästen utfodras när den går på gräs? Detta beror på vad hästen används till, hur länge den går på gräs/dag och hur hästens kaloribehov ser ut. Har du en häst som går ute dygnet runt och kan hålla ett bra hull, och används lite eller inte alls, så kan Suré and Easy vara en bra lösning. Detta är ett vitamin/mineraltillskott i ”godisform” med en balanserad vitamin/mineralsammansättning anpassad till våra marker. Suré and Easy är endast till för färdigvuxna hästar som går ute dygnet runt.  Har du en häst i växt eller endast går ute en del av dygnet rekommenderas andra produkter, t.ex. Suregrow eller Performance Vits & Mins.

Gräs och prestation: För att tävlingshästen ska prestera normalt och inte bli för tung bör gräsintaget begränsas till 2-5 timmar/dag beroende på tillgängligheten till gräs, hästen hull och energinivå. Oftast får man reducera mängden spannmål och grovfoder beroende på gräsmängden. Hästen ska fortfarande tilldelas grovfoder. Dessutom får man inte glömma salt eller elektrolyter.

Vill du läsa fördjupande artiklar inom ämnet, finns de på Brogaadens hemsida.

Om du är osäker på produkterna jag nämnt eller är nyfiken, kontakta Brogaardens foderrådgivning eller deras återförsäljare. Du hittar även mycket info på deras hemsida."

10 vanligaste frågorna om hästmassage

Är hästmassage nytt för dig? Här listar jag de 10 vanligaste frågorna som jag får om hästmassage!

1. Varför behöver hästar massage?
Oavsett om du har en tävlingshäst eller hobbyhäst, så är den precis som en elit-idrottare! Förutom rätt träning och foder så gör regelbunden massage musklerna smidiga, förbättrar prestationsförmågan och förebygger skador.

2. Hur märker jag att min häst har muskelspänningar?
Vanliga problem kan t.ex. vara att hästen är svår att böja i ena varvet, går i korsgalopp, har svårt att rygga rakt, känns ovillig att samla, ställer upp sig ojämnt i halterna eller tappar takten i ökad trav.

3. Varför blir hästen spänd och stel?
Det kan bero på överansträngning, ändringar i träningsrutiner, foder eller underlag, en sadel eller ryttare som inte ligger/sitter optimalt, stress, tand- eller mag/tarmproblem, om den inte trivs med bettet eller hovbeslagen, tillbud i stallet, transporten eller hagen, utläkta skador som t.ex. kotledsinflammation eller hovböld.

4. Hur ofta ska hästen masseras?
Det är olika från individ till individ, men generellt sett, en häst som tränas och kanske tävlas bör masseras en gång i månaden för bästa effekt. Ibland behövs tätare behandlingar för att komma till rätta med långvariga muskelspänningar.

5. Finns det karenstid på massage inför tävling?
Nej, det finns ingen karenstid på manuell massage, d.v.s. massage som utförs enbart med händerna.

6. Hur går det till?
Jag tittar på hästen i stallet och ev. i lina, och du får berätta om din häst, hur den fungerar i ridningen m.m. Därefter känner jag igenom hela hästen, masserar och stretchar utifrån det jag hittar. Efter massagen ska hästen skrittas vid handen 15-20 minuter, och dagen efter kan den oftast ridas som vanligt. En del hästar blir väldigt trötta dagen efter, och då räcker det kanske med ett lättare pass.

7. Finns det tillfällen då man inte ska massera?
Ja, akut skadade eller sjuka hästar ska inte ha massage. Det är inte heller lämpligt att massera dräktiga ston eller hästar som medicineras. Halta hästar masseras enbart i samråd med den veterinär som behandlat hästen.

8. Varför ska jag välja en utbildad massör?
Det är en garanti för att din häst får en professionell massagebehandling. Välutbildade hästmassörer har mycket goda kunskaper om bland annat hästens anatomi, rörelsemekanik och fysiologi, olika massagetekniker, träningslära och stretching.

9. Vilka effekter har massagen på hästen?
Prestationsförmågan ökar, och skaderisken minskar, eftersom musklerna blir smidigare och kan arbeta i hela sitt rörelseomfång samtidigt som hästen ökar sin proprioception, kroppskännedom. Återhämtning och muskelutveckling efter träning stimuleras, immunförsvaret stärks och stressnivån sjunker. Hästen blir hållbar och harmonisk!

10. Var sitter de vanligaste spänningarna?
I nacke, manke och rygg, kring armbågen och höftknölen.

Bygg en enkel höhäck!

Jag har förmånen att kunna ha mina hästar ute i gräshage hela dagarna, året om. I mitt fall till priset av att inte ha tillgång till ridhus, men det handlar om prioriteringar i min hästhållning. När gräset inte längre räcker till så får de hö i hagen, fri tillgång, och för några år sedan byggde jag en enkel höhäck.

Fördelar:
höet blåser inte bort, ut ur hagen, som det mycket väl kan göra här i Skåne = bättre ekonomi i hästhållningen.

• mängden hö som trampas ner i leran och blir oätligt minimeras = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• höhäcken dränerar sig själv om det regnar = mindre mängd hö förstörs = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• om det blir upptrampat kring höhäcken så flyttar jag den enkelt = fräschare utfodringsplats + minskad risk för halkskador.
• bra ätställning utan risk att få i sig grus = minskad risk för kolik.

Nackdelar:

• höhäcken kan vara tung att flytta för en person.

Gör så här:
Skaffa en lastpall, två pallkragar, fyra brädor och lite skruv. Montera enligt bilden. Se upp så att inte skruvarna går igenom på insidan så att hästarna kan riva sig på dem. Done!

Hästens näringsbehov och utfodring

Få aspekter på hästhållning orsakar så mycket debatt (och ovänskap) som utfodring. Av någon anledning är det lätt att provocera med foder. "Jasså du ger selentillskott..."/"Har du sett så TJOCK hennes häst är!"/"Ja JAG ger bara svarthavre odlad på Österlen och skördad för hand i nymånens sken medan en barnkör sjunger Evert Taube, allt annat är skit."

Ta grovfoderanalys som exempel. "Alla" vill se analysen på höet som hästen ska ha, vilket i sig är bra, jag uppskattar att hästägare engagerar sig och vill veta mer. Men, och här kommer det mer provokationer, kan "alla" tolka det som står i analysen? Och om "alla" inte kan det, är samma "alla" beredda att erkänna det och be någon sakkunnig om hjälp?

När jag köpte "Hästens näringsbehov och utfodring", skriven av Christina Planck och Margareta Rundgren, så förväntade jag mig tabeller över näringsinnehåll i olika foderslag och en relativt övergripande introduktion till ämnet. Jag fick det, men också så mycket mer.

Den är inte skriven av representanter för någon foderproducent utan av två oberoende experter, och tar t.ex. upp produktion och lagring av vallfoder, hästens matsmältningsapparat och foderrelaterade störningar som krubbitning, fång, magsår, överhull och underhull.

Jag läste boken från pärm till pärm två gånger i rad, och läser fortfarande om den då och då. Däremellan återkommer jag till den som en uppslagsbok. Jag rekommenderas den absolut till alla hästägare som vill kunna förstå och tillämpa en grovfoderanalys, för att också vid behov kunna komplettera den individuella foderstaten med rätt kraftfoder och tillskott.

Läs den! Den är saklig, vetenskaplig och befriad från säljsnack och personligt tyckande, något som annars tenderar att breda ut sig i många stall. Let science in and rumours out!

Två steg framåt, ett steg bakåt

En bal vanligt torrhö väger 15-20 kg. Den hanteras 8-10 gånger på sin väg från vall till hästbox. I somras pressade vi 400 balar. Det blir en manuell hantering på totalt runt 60 ton. Det räcker ett år, till två hästar.

En halmbal väger lite mindre, ca10 kg. Samma hantering som höbalarna, men ytterligare ett moment, ut ur boxen vid mockning. Den hanteras alltså 9-11 gånger. Jag använde ungefär 200 balar/år till två hästar. Total manuell hantering: 20 ton.

Sedan tillkommer övrigt foder (standardsäckarna väger 20-25kg/st), bära vattenspannar, kånka hinderstöd och bommar. Sadlar och blöta täcken är inte heller direkt fjäderlätta, och inbjuder knappast till ergonomiska bravader när de ska av eller på, såvida inte mankhöjden på hästen (ponnyn?) understiger mankhöjden på människan.

Att stallet är en tuff och krävande miljö är ingen skräll. Men det som BORDE vara en skräll är hur långsamt den tekniska utvecklingen går i våra stallar. Hästvärlden är en ohyggligt stor industri, med en tydlig överrepresentation av kvinnliga aktiva. Ändå händer det alldeles för lite. Två steg framåt, ett steg tillbaka.

Ibland ett steg framåt och två steg tillbaka. Som med automatiska vattenkoppar. Toppen, nu slipper vi bära vattenspannar varje dag! Om det inte är minusgrader så att ledningarna fryser, för då får vi bära i alla fall. Plus att vi får bära spannar ut i hagen eftersom vattenslangen också fryser.

Men varför uteblir utvecklingen? Är det för att det är så billigt med svart arbetskraft i stallarna att vi inte orkar bry oss? Eller är det för att hästvärlden bokstavligt talat inte är "a man's world" och därför inte lika intressant att utveckla?

För ett år sedan gick jag över till halmpellets. En säck väger 14 kg och jag hanterar den 3 gånger. 100 säckar räcker mer än ett år till två hästar. Total manuell hantering: 4,2 ton. Med halmpellets halverar jag dessutom tiden jag lägger på dagliga stallrutiner som att mocka, strö och sopa.

Ja, halmpellets kostar mer per dag i inköp. Men i mitt stall gäller inte normen "vit, medelålders man", här är det fanimej jag som är norm. Jag värdesätter min tid, min kraft och min energi, precis så som alla kvinnors/tjejers tid, kraft och energi borde värdesättas. I stallet likaväl som överallt annars.

Det är dags att kräva utveckling i stallarna. Och ingen annan än vi själva kan sätta rundbalen på 400 kg i rullning.

Fångens fånge

Alla hästägares stora skräck.
Alla ponnyägares värsta mardröm.
Hovslagarnas och veterinärernas eviga gissel.
Forskarnas hittills olösta gåta.

För några veckor sedan fick Blixten fång. Eftersom vi pratar om en shetlandsponny, hästvärldens glupskaste varelser, så borde jag inte ha blivit förvånad, men det blev jag. Framförallt över omständigheterna kring anfallet. Trots att han är Kakmonstret kamouflerad till ponny så trodde jag att

a) han ännu var "för ung",
b) han var ändå inte SÅ tjock, det gick ju fortfarande att se att det var en liten häst och inte en pälsklädd tunna, c) hagen var liten nog och ogödslad och därför ofarlig samt
d) eftersom han har gått i samma hage hela året så skulle hans matsmältningssystem vara "invant" på befintligt gräsbestånd.

Så var det uppenbarligen inte. Snabba ryck. Inom några timmar hade jag lyckats vaska fram en betesreducerare, ordnat skumgummisulor till framhovarna och fixerat dem med silvertejp, pratat med både veterinär och hovslagare och dessutom spärrat av hagen till en bråkdel av ytan. Och tur var det, vi upptäckte det i ett tidigt skede och hittills verkar det som att medicin tillsammans med andra åtgärder har räddat honom.

Nu får Blixten leva med en begränsad gräsyta, munkorgsgrimma (betesreducerare låter visserligen bättre, men det ÄR en munkorg) och noga kontrollerad foderstat. Stackaren. Alla som ser honom tycker så synd om honom. "Ska han ha den där munkorgen länge?", "När får han börja äta igen?", "Ska han inte få gå i hela hagen snart?". Det ÄR synd om honom, det tycker jag också, men det är trots allt bättre att leva med en munkorg än med hovbensrotation. Och han får faktiskt mat.

Frågan återstår dock gällande den utlösande faktorn. Förr skyllde man på proteinhalten i fodret, numera lutar det åt sockerhalten. Den förstnämnda är lättare att reglera med t.ex. ett svagare hö, den senare är något av en gåta. Vissa markförhållanden ger högre sockerhalt i gräset, vallen och höet. Viss väderlek likaså. Och vissa växtarter innehåller såklart mer socker än andra.

Förr skulle fånghästar ha boxvila och svältas. Nu ska de röra sig (om de vill) och utfodras med ett bra hö. En del rekommenderar betfor eftersom fibrerna är bra för mag- och tarmfunktionen, andra skyr det som pesten. Några ger filmjölk och Proviva. Somliga rycker av skorna, andra använder specialbeslag.

Det har dock skett en intressant förändring kring fång som företeelse. Förr var det bara tjocka individer av urhästtyp som fick fång, vars förfäder överlevt i sekler på näst intill obefintligt bete. En välfärdssjukdom som drabbade t.ex. shettisar, russ, fjordingar och islandshästar p.g.a. för bra tillgång på näring jämfört med det de är konstruerade för att leva på.

Idag ser det annorlunda ut, och ingen verkar veta varför. Högpresterande tävlingshästar i absolut toppkondition insjuknar. Lika otippat som om Carolina Klüft skulle få åldersdiabetes. Det enda man egentligen vet med säkerhet är att det är en störning i mag-/tarmfunktionen som utlöser sjukdomen, men varför?

Är det nya (olämpliga) fodermedel på marknaden? Är det alla tillskott? Konstrar vi till det för mycket i all välmening och jakt på framgång? Har aveln bidragit till att våra hästars matsmältningssystem är känsligare? Är det all stress kring tävlingshästar som gör dem mer mottagliga för tarmstörningar? Jag tror det dröjer innan sista ordet är sagt i fångfrågan. Och till dess får mitt matvrak till ponny gå med munkorg.

Be prepared - nu är det höst (och snart kommer vintern)

Jag bävar alltid inför hösten och vintern. Mörkt, trist, grått, regnigt, kallt och blåsigt. Våta täcken, leriga hästben och (människo-)skor som inte håller tätt. Hästarna uppstressade av blåsten, minsta prassel = farliga troll i buskarna. Sedan kommer djävulens favoritpåhitt, vintern, med snöblandat regn (den kylan går genom alla klädlager), bottenfruset vatten i hagarna, snöklumpar under (häst-)skorna och konstant 15m/s från november till mars.

Bästa sättet för mig att stå ut under den här tiden är att hålla hög beredskap. Mitt kontrollbehov löper amok och ger sig uttryck genom en ständig strävan efter att vara Redo (och jag har inte ens varit scout). Samtliga hästars samtliga täcken ska vara klara att användas när som helst, hela, rena, impregnerade, inprovade, preussiskt vikta och upphängda nära till hands i stallet, vart och ett på sin plats. Helst i dubbla uppsättningar eftersom torktiden efter en heldag i regn och rusk är längre än tiden de tillbringar inne under natten, och givetvis ska inte brist på torra täcken få hålla mina hästar inne från hagen. Ländtäcken, skrittäcken, walkerrug och fleecetäcken likaså.

Trots att risken för att bli insnöad (och således oförmögen att hämta hem foder) är löjligt liten i vår del av landet så inbegriper denna beredskap även foder och dylikt. Fodersäckarna ska finnas där, rätt sort, rätt antal på rätt plats och helst staplade på samma håll. Foderspannar och höpåsar förberedda och packade.

När sedan alla lindor är tvättade och rullade, alla huvudlag putsade och alla krubbor fyllda, och det inte finns mer Alltid Redo-saker att göra för att fördriva tiden fram till mars, då är det dags för bokhyllan. Jag älskar att läsa hästböcker, jag kan läsa samma bok om och om igen med målet att memorera innehållet. Näringslära, anatomi, tömkörning, hästens rygg, you name it. Och feng shui.

Jag har dock ännu inte hittat någon bok om feng shui i stallet, och jag tvivlar starkt på att en sådan bok skulle uppskattas av sambon, med tanke på våra framtida planer på att bygga eget stall. Den boken får jag på ett listigt sätt försöka smyga in i byggplanerna så småningom. Kanske med en falskt omslag till hjälp, "Bygg ditt eget stall utan New-Age" eller kanske "Det flumfria stallet - en bygg det själv-guide". Vem vet, det kanske fungerar? Först gäller det bara att hitta den där boken, den borde ju finnas, tala om att nischa sig som författare!