Varför är det så viktigt med massage? Jo, för att det smartaste du kan göra är att friskvårda din häst!

De flesta vaccinerar mot stelkramp och influensa, innan hästen blivit sjuk eller skadad.

De flesta kollar också masken och avmaskar, innan hästen blir matt i hårremmen, bukig och nergången.

Alla (hoppas jag) bokar hovslagare som regelbundet ser över, verkar och skor hästen, innan den trampar av sig en sko och blir halt, eller blir för lång i tårna och får problem med överrullningen.

Allt detta är självklarheter för en hästägare, och de allra flesta tänker inte ens på att det faktiskt är just friskvård.

Regelbunden massage som en del av den här självklara friskvården blir glädjande nog allt vanligare. Trots det finns det tyvärr fortfarande de som ser massage som en lyx till hästen, istället för något som både ryttare och häst har stor nytta av.

Det är både lättare och roligare (och billigare) att förebygga problem, än att åtgärda dem. Massage var 4-8:e vecka är ett enkelt sätt att friskvårda din häst. Förutom att det är skadeförebyggande och prestationshöjande, så löser det ofta både små och stora problem i ridningen. En gladare häst får du på köpet.

Förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet

För ett par veckor sedan publicerades en artikel i Hippson, som snabbt fick stor spridning bl.a. på facebook. Artikeln handlade om alternativa behandlingsmetoder, skyldigheten att se till att hästen får rätt vård vid sjukdom och skada vilket det enligt artikeln var vanligt förekommande att alternativbehandlare fördröjde, med lidande för hästen som följd.

Tråkigt nog hade ingen s.k. alternativbehandlare fått tillfälle att uttala sig i artikeln, utan de invändningar som fanns mot innehållet kom i kommentarsfältet, där det är lätt att halka bort från saklighet och vanligt sunt förnuft. 

Först av allt vill jag invända mot termen alternativbehandlare. Jag, som utbildad massageterapeut på både människa och häst, jobbar inte med alternativbehandling, utan med komplementärbehandling. Min kompetens är ett användbart komplement till veterinärens. Jag behandlar inte t.ex. hältor och sjukdomar, det är veterinärens jobb. 

Jag arbetar istället förebyggande och rehabiliterande. Ibland även konsulterande. 

• Förebyggande: jag löser upp muskelspänningar som inskränker hästens naturligt fria rörelsemönster, och ger den möjlighet att använda sin kropp optimalt. Detta förebygger skador genom att bl. a. proprioceptionen stärks, och smidiga muskler skyddar senor från onödigt slitage. Ofta kan ökad intensitet i träning ge muskelspänningar i en övergångsperiod innan hästen stärkt sig för den nya uppgiften. Här hjälper jag till att hålla ett vakande öga på att muskulaturen hinner med. 

• Rehabiliterande: efter en skada eller sjukdom kvarstår ofta muskelspänningar som har skyddat från smärta. Dessa spänningar försvinner inte av sig själv, utan behöver massagebehandling för att släppa. Ett exempel är att låg hälta/smärta fram (dubbelsidig kotledsinflammation, hovböld, ömma sulor) ofta ger spänningar i manke, eftersom hästen har "hållt uppe sig" för att lindra belastningen. Ett annat exempel är att invärtes problem med mage/tarm (kolik, avmaskning, magsår) ofta ger spänningar i ländrygg och höftböjare. När hästen är färdigbehandlad hos veterinär, så kommer jag in med min yrkeskunskap. 

• Konsulterande: Jag rekommenderar hästen vidare till veterinär om den t. ex. har återkommande spänningar på samma ställe, då det kan tyda på andra, icke-muskulära problem (se exemplen ovan). Jag har också kunnat vara behjäplig vid utredning av rörelsestörning i samråd med veterinär, då min kunskap och erfarenhet kompletterar veterinärens. T. ex. har vissa muskelspänningar ofta samband med bakknäproblematik, och då rekommenderar jag hästägaren att rådfråga veterinär. Jag ställer inga diagnoser, det är inte mitt kompetensområde. 

Jag tycker att det är tråkigt att det presenteras en så ensidigt negativ inställning till massören som friskvårdare för hästen. Alla dras över en kam, oavsett utbildning och annat. Istället vill jag poängtera att det är enkelt att kolla upp en människa innan du anlitar den till att behandla din häst, för att undvika oseriösa behandlare. 

Kolla upp utbildningen. Finns den? Verkar skolan seriös och kunnig? Leta upp referenser, både på behandlaren och utbildningen. 

Kolla upp behandlaren. Är hen registrerad företagare? Om inte, fråga varför? Finns det ansvarsförsäkring? F-skatt? Om inte, fråga varför? 

Låter det för bra för att vara sant när du pratar med behandlaren, så är det oftast också det. Ingen behandlare kan lösa "allt" och laga "alla" hästar. 

Och, som rubriken säger, förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet. Vi verkar alla för hästens välmående, men med olika, kompletterande, metoder. 

Ryttarens roll i en oliksidig häst

Att hästar är oliksidiga är inget nytt, det jobbar vi ständigt med att upptäcka och korrigera för att undvika ojämn belastning, obehag och skador.

Men att ryttaren ofta också är oliksidig glöms ibland bort. Hästens oliksidighet kan sprida sig till ryttaren och tvärtom. För att göra det ännu svårare kan det dessutom vara en kombination. Svårast att upptäcka är när ryttaren och hästen kompenserar varandras oliksidighet utan att den egentligen korrigeras. Snedbelastningen kvarstår, men kamoufleras.

Jag som också jobbar med massageterapi för människor/ryttare har ofta det här i bakhuvudet när jag pratar med ryttare om hästarnas oliksidighet. Det är väl förankrat i mitt sätt att jobba och tänka, inget konstigt med det. Men nu kommer det verkligt intressanta!

Jag skulle sätta igång min häst efter vintervilan. Sitter upp och tycker att hon skjuter över mig på vänstersidan. Genast drar hjärnan igång. Varför gör hon det? Hon känns ju jämn i muskulaturen, ser fin ut på lina och töm, sadeln är kollad, tänderna bra...

Efter mycket funderande kom jag på det uppenbara. Det jag ser hos kunderna men som var svårt att upptäcka hos mig själv.

Hon skjuter inte över mig åt vänster. Det är jag som är ojämn! En noggrann titt i spegeln senare så var det bekräftat. Höftböjare m.m. tippade bäckenet framåt, vred ut höften och lyfte mig ur sadeln på höger sida. Alltså satt jag mer på vänster sittben och fick känslan att hon sköt över mig dit.

Som tur är samarbetar jag med en duktig naprapat som har inblick i hästvärlden. Efter hennes korrigeringar är jag spikrak! Nu gäller noggrann stretching och kompletterande styrkeövningar för att hålla snedheten borta.

Jag vill avsluta det här inlägget med ett gott råd. Se dig i spegeln. Titta på dig själv framifrån och från båda sidorna. Be någon titta på dig bakifrån. Är du rak?

Kan man hålla hästens kondition uppe under betet?

Måste jag börja om "från början"? Och vad avgör hur mycket hästen tappar?

Det kan vara skönt både för häst och ryttare att ta en paus från träningen. Ibland behöver kroppen vila, ibland huvudet, och ibland bådadera. 

Jag brukar lite grovt räkna att det tar "vilotid" x 2 för att få tillbaka hästen konditions- och styrkemässigt till nivån den hade när den släpptes på bete. Alltså ger 2 veckors vila en uppstartstid på ungefär 4 veckor. Självklart finns det individuella variationer. 

Detta gäller hästar i bra grundkondition. För unga hästar, eller hästar som av någon anledning vilat länge, ser upplägget annorlunda ut. 

Men det finns mycket du kan göra för att inte hästen ska tappa kondition i sommar! 

Här listar jag mina bästa tips!

• Stora hagar främjar spontan rörelse hos hästen. Hellre långsmala än kvadratiska, så att det finns möjlighet att sträcka ut. 
• Kuperade hagar ger omväxling och träning.
• Hästkompisar i hagen. Att ströva med, leka med, umgås med.
• Servera vatten och ev. stödfoder i varsin ände av hagen (ja, jag vet att det är lite jobbigt för oss människor, men det är bra för hästarna). 

Om du inte vill ge hästen och dig själv helt ledigt så är skritt underskattat som muskelbyggare och väg att minska "tapp" i styrka och kondition. Skritta ut en runda varannan dag. Varva uppsuttna pass med tömkörning och skritt vid handen. Dessutom ett superbra sätt att umgås med din häst! 

Anatomikunskap för ryttare, del 1: skelettet

Anatomikunskap kanske kan kännas lite dammigt och nördigt, men ger en förståelse för hästens förutsättningar att göra det vi ber den om. Det gör det lättare att träna på ett sätt som inte sliter på hästen, som i sin tur bidrar till att du får en stark och hållbar häst.

Enklast, tycker jag, är att börja med det jag brukar kalla för hårdvaran, d.v.s. skelettet, lederna och ligamenten.

Skelettet har flera funktioner i kroppen, bland annat som ett skyddande skal för hjärna, hjärta och lungor. Här koncentrerar jag mig istället på funktioner kopplade till kroppshållning och rörelse.

Via senor fungerar skelettet som fästpunkter för muskler och som hävstänger för att omvandla muskelns arbete till rörelse. Där två skelettdelar möts finns oftast, men inte alltid, en led.

För att hålla skelettdelarna i rätt position i förhållande till varandra finns ligament och ledkapslar. Om t.ex. ett knä ska kunna hoppa ur led måste minst ett ligament vara skadat/uttöjt/helt eller delvis av.

Även muskler deltar i att hålla lederna på plats, detta kommer vi till i ett annat inlägg längre fram.

Här är några skelettdelar som är lätta att hitta på hästen:

Workshop i grundläggande stretching

För ett par veckor sedan var det dags för årets första workshop, den här gången i grundläggande stretching. I vanliga fall hålls denna kurs på 90 minuter, men efter önskemål från deltagarna kortades den till 60 minuter.

Vi träffades en förmiddag och jobbade koncentrerat med en handfull användbara stretchövningar som passar de allra flesta hästar. Lite inledande teori, sedan visade jag praktiskt och efter det fick deltagarna arbeta i par och testa alla övningarna på sina hästar medan jag fanns behjälplig.

Just den här dagen var det islänningar som stretchades, och som alltid när man pratar häst med likasinnade, rinner tiden snabbt iväg. Med facit i hand tyckte nog både deltagarna och jag att en timme var i kortaste laget, och i fortsättningen kommer workshopen att hållas i sitt originalformat på 90 minuter.

Innan vi skildes åt pratade vi om en uppföljande workshop, skräddarsydd efter just de här hästarnas behov, och det ska bli jätteroligt att träffa både islänningarna och deras ägare igen.

Sammanfattningsvis en trevlig lördagsförmiddag, där jag än en gång kör från jobb med ett stort leende, ett varmt hjärta och glädjen över att få ha världens bästa jobb!

Gästbloggare: Sara Mikkelä och Tillit

Jag har tidigare skrivit om Tillit här. Min kära syster S köpte Tillit från TRF med förmanade ord från dåvarande ridskolechefen om att "...en så gammal häst (16 år) köper man på livstid!" Så blev det, och S tipsar här om hur man kan göra livet långt och sunt för sin seniorhäst. Fotot i inlägget är från oktober 2011, när Tillit var 30 år gammal.

"Böcker om föl, inridning, unghästar, dressyr- och hoppträning finns det gott om, men jag hade gärna velat ha en bok med fokus på den äldre hästens behov när jag under ganska många år hade en pensionär att ta hand om. De tips och råd jag nu delar med mig av kom vi, min familj och jag, fram till efterhand. Tillit var en del av familjen i 15 år och vi försökte göra hennes ålderdom både lång och behaglig. Jag tycker att vi lyckades bra; när vi sa farväl var hon 31 år gammal, fin i kroppen och med livsglädjen i behåll.

Tillit var 16 år, pigg och i relativt fin form när jag köpte henne från en ridskola. Till att börja med var omvårdnaden och utfodringen okomplicerad med nya skor var 10:e vecka, krafftpellets, kornkross, betfor och hö. Hon var ute i en rasthage på förmiddagen och reds en timme på eftermiddagen – precis som alla de andra i samma stall. Det år hon fyllde 20 år flyttade hon ut till ett mindre stall på landet i samband med dräktighet och fölning och hon flyttade aldrig tillbaka till det stora stallet i stan.

I det nya stallet erbjöds daglig utevistelse i 8-10 timmar i stora gräshagar. Med täcke efter väder och fri tillgång till hö under den gräslösa årstiden fick hon möjlighet att röra sig fritt under en stor del av dygnet, precis som hästen är skapt för.  Se dock till att ha flera täcken att byta med, så att din häst inte behöver vara inne för att gårdagens täcke inte torkat än. Och tänk på att en äldre häst behöver ha täcke i större utsträckning än en ung för att hålla värmen när hullet inte är som förr. 

Man kan också vara lite extra pjoskig och kanske minska utevistelsen vid riktigt busväder, om man har möjlighet till det. En hagkompis att leka, kela och kivas med förgyller dagarna och håller hästen sysselsatt på ett fint och naturligt sätt. Tillit hade turen att träffa den perfekta hagkompisen i och med att Esmeralda kom till familjen.

Det är svårt att hålla hullet på en äldre häst, och mitt tips är att ge extra rapsolja i fodret. Oljan tas lätt upp av kroppen och är ren energi, samtidigt som den ”smörjer tarmarna” vilket minskar risken för kolik. Jag gav också extra B-vitamin på våren och hösten när vinterpälsen skulle fällas respektive sättas. Tillit reagerade blixtsnabbt på B-vitamin och jag fick introducera den gradvis eftersom hon blev superpigg och till och med hetsig första gången jag gav B-vitamin. Resten av året fick hon flytande multivitamin istället för B-vitamin.

Eftersom hon hade känslig mage och lätt för att få kolik fick hon Kraffts tillskott Magtarm, något som gjorde stor skillnad. Jag fodrade med Krafft Groov som är pellets för så kallade högpresterande hästar och det är framtaget för bland annat avelsston, om jag inte missminner mig. Dessutom fick Tillit rejält med betfor för att hjälpa den tröga magen på traven och gärna med lite extra vätska eftersom det är sött och gott att sörpla i sig. Utöver kraftfoder och diverse tillskott var det fri tillgång till hö och en generös halmbädd som gällde. Strö gärna lite extra till en äldre häst eftersom den kan ha svårt att lägga sig ner lika smidigt som tidigare och därmed gärna dunsar ner på golvet eller marken. Min häst låg ner i boxen ungefär varannan natt och rullade sig i hagen dagligen. 

Tillit hade bara skor fram, något som hängde kvar från hennes tidiga karriär som avelssto. Efter ett tag gick jag över till natural balance-skor och det som blev hennes sista vinter fick hon vara helt utan skor för att slippa styltor. Jag upplevde också att hon blev stadigare och mindre benägen att snubbla med lindade ben istället för benskydd eller strykkappor. Om din gamla kompis fortfarande rids ska naturligtvis sadeln ha bra passform; den kan behöva justeras om hullet minskar och hästen blir smalare över ryggen. 

De sista åren skrittade vi mest ut på mindre rundor, ibland promenerade vi bara med träns eller grimma, beroende på dagsformen. Men eftersom min häst fick så mycket motion i de stora hagarna höll hon sig i fin form även utan daglig ridning, tömkörning eller longering. Det är också en bra idé att låta en hästmassör känna igenom hästen då och då för att lossa spänningar och hålla koll på hästens muskelstatus.

Precis som på människor kan den äldre hästens syn och hörsel försämras och Tillit fick starr och såg sämre med åldern. Detta är viktigt att ha i minnet, inte minst ur säkerhetssynpunkt. En häst som ser sämre kan uppfatta vanliga saker som väldigt skrämmande, i synnerhet när det är mörkt ute. Då kan en harv eller soptunna orsaka stora skutt och den som leder hästen kan komma i kläm eller bli trampad. Tänderna kan också behöva ses över med jämna mellanrum. En häst som har ont i munnen och svårt att äta blir snabbt mager. Nu hade jag tur med min häst – hennes tänder var i bra skick hela tiden, men så är det inte för alla.

Att ha ett bra försäkringsskydd är A och O – och det gäller naturligtvis för alla fyrbenta vänner, oavsett art och ålder. Med åren krymper livförsäkringen, men det var inget jag fäste mig vid. För mig var det tveklöst viktigast att ha en bra veterinärvårdsförsäkring. När hästen har nått en viss ålder kan man inte teckna en ny försäkring, så se över din försäkring och byt om du känner att det behövs innan det är för sent att ändra den.

Och till sist några ord om det allra tråkigaste – att ta farväl. Saker kan hända snabbt och oväntat, och det är bra att ha tänkt på hur man vill att det ska vara den dag det är dags att säga adjö till sin vän. Jag hade många gånger funderat på det och kommit fram till att hon ska få alla chanser hemma i stallet, men att lasta en 30 år gammal häst och sedan köra akut 12 mil till närmaste djursjukhus inte var ett alternativ. Jag visste också att jag inte ville att veterinären skulle använda bultpistol och att hon skulle kremeras enskilt för att sedan begravas hemma i hagen. Vill man ha det så är det klokt att spara lite pengar för detta tråkiga; transport och kremering kostar en rejäl slant, och det är inte alltid försäkringen täcker det.

Din gamla häst kan med andra ord behöva lite extra pyssel och omtanke, och är väl i ärlighetens namn värd det?"

"Hur kan jag förebygga muskelspänningar hos min häst?"

Jättevanlig fråga, och som vanligt finns det inget enkelt svar, eftersom det beror på varför just din häst fått sina muskelspänningar. Det finns dock generella aspekter som bidrar till att förebygga muskelproblem, och jag listar här några av dem som är relaterade till hästens träning.

• Väl avpassad utrustning för hästen och dess arbetsuppgifter. 
• Värm upp hästen noga. 
• Värm ner hästen noga.
• Variera underlag, arbetsform, typ av träningspass.

Även stall-/hagmiljö kan bidra till muskelspänningar. Fundera över hur följande ser ut i din hästs vardag.

• Är boxströet/hagunderlaget halkfritt?
• Hur serveras grovfodret? Högt/lågt/lätt att nå/nära grannen så att det blir bråk?
• Trivs hästen med hagkompisarna? Boxgrannarna?
• Är det dammigt i stallet? Dragigt? 

Absolut grundläggande för att förebygga muskelproblem är givetvis att hästen är frisk och fräsch. Sjukdomar, hältor och andra skador ger muskelspänningar som kan behandlas när grundorsaken är utredd och färdigbehandlad. 

Känner du dig osäker på någon av punkterna, fråga någon vars kunskap du litar på. Det är bättre att fråga och känna sig okunnig än att inte fråga och förbli okunnig. 

Ryggar och ridning, del 2: ta hand om din rygg

"Räta på ryggen" är tillsammans med "sänk hälarna" en av de allra vanligaste instruktionerna en nybliven ryttare får höra. Alla har vi en ryggrad, men få av oss vet särskilt mycket om den. Vet du t.ex. hur ryggraden och bäckenet sitter ihop? Eller huvudet och ryggraden? Inte? Leta upp några bilder på internet, men en varning kan vara på sin plats. Du kanske blir som jag, en anatominörd.

Jag har blivit anatominörd så till den grad att jag nu under hösten går utbildning till (människo-)massör och frossar i anatomi både på människa och häst. Ryggen är särskilt intressant på oss båda, eftersom så mycket är beroende av att just ryggen funkar. Och många ryggproblem kan förebyggas med allsidig och regelbunden träning, och detta gäller såklart både häst och människa. "Ja, men jag tränar ju både allsidigt och regelbundet redan!" är min reflexmässiga tanke, men om sanningen ska fram så är frågan om det är så värst allsidigt, egentligen.

Jag går med hunden i raskt tempo = medelintensiv konditionsträning
Jag motionsrider mitt äldre halvblodssto = medelintensiv konditionsträning
Jag tömkör shetlandsponnyn = lågintensiv konditionsträning
Jag sköter stallet (mockar, sopar, bär höbalar och vattenspannar m.m.) = lågintensiv styrketräning

Inte mycket till variation alltså. Eftersom jag är (väldigt) högerhänt så blir dessutom stallmomenten inte heller särskilt omväxlande utförda för kroppen. Och eftersom hunden är lydnadstränad från valptid och framåt så går hon nästan alltid på min vänstra sida, vilket betyder att jag går med en lätt vridning åt vänster i bål och hals + att jag rör höger och vänster arm olika p.g.a. kopplet. "Bagateller!" kanske någon tänker, men om jag gör detta varje promenad/dag/vecka flera år i sträck så sätter det sina spår.

Fundera ett par minuter över hur du själv gör. Tränar du allsidigt? Tränar du liksidigt? Finns det moment i vardagen (mocka, sopa, gå med hunden) som du kan växla mellan höger och vänster sida för att få en jämnare belastning på kroppen? Ett bra test för att se hur (o-)jämn du är, är att prova på yoga. Du märker ruggigt snabbt om du är jämnstark och jämnvig. Mer om yoga kommer i annat inlägg längre fram. Och ja, alla kan träna yoga, även inbitna fotbollsspelare.