"Böcker om föl, inridning, unghästar, dressyr- och
hoppträning finns det gott om, men jag hade gärna velat ha en bok med fokus på
den äldre hästens behov när jag under ganska många år hade en pensionär att ta
hand om. De tips och råd jag nu delar med mig av kom vi, min familj och jag,
fram till efterhand. Tillit var en del av familjen i 15 år och vi försökte göra
hennes ålderdom både lång och behaglig. Jag tycker att vi lyckades bra; när vi
sa farväl var hon 31 år gammal, fin i kroppen och med livsglädjen i behåll.
Tillit var 16 år, pigg och i relativt fin form när jag köpte
henne från en ridskola. Till att börja med var omvårdnaden och utfodringen
okomplicerad med nya skor var 10:e vecka, krafftpellets, kornkross, betfor och
hö. Hon var ute i en rasthage på förmiddagen och reds en timme på eftermiddagen
– precis som alla de andra i samma stall. Det år hon fyllde 20 år flyttade hon
ut till ett mindre stall på landet i samband med dräktighet och fölning och hon
flyttade aldrig tillbaka till det stora stallet i stan.
I det nya stallet erbjöds daglig utevistelse i 8-10 timmar i
stora gräshagar. Med täcke efter väder och fri tillgång till hö under den
gräslösa årstiden fick hon möjlighet att röra sig fritt under en stor del av
dygnet, precis som hästen är skapt för. Se dock till att ha flera täcken att byta med,
så att din häst inte behöver vara inne för att gårdagens täcke inte torkat än.
Och tänk på att en äldre häst behöver ha täcke i större utsträckning än en ung för
att hålla värmen när hullet inte är som förr.
Man kan också vara lite extra
pjoskig och kanske minska utevistelsen vid riktigt busväder, om man har
möjlighet till det. En hagkompis att leka, kela och kivas med förgyller dagarna
och håller hästen sysselsatt på ett fint och naturligt sätt. Tillit hade turen
att träffa den perfekta hagkompisen i och med att Esmeralda kom till familjen.
Det är svårt att hålla hullet på en äldre häst, och mitt
tips är att ge extra rapsolja i fodret. Oljan tas lätt upp av kroppen och är
ren energi, samtidigt som den ”smörjer tarmarna” vilket minskar risken för
kolik. Jag gav också extra B-vitamin på våren och hösten när vinterpälsen
skulle fällas respektive sättas. Tillit reagerade blixtsnabbt på B-vitamin och
jag fick introducera den gradvis eftersom hon blev superpigg och till och med
hetsig första gången jag gav B-vitamin. Resten av året fick hon flytande
multivitamin istället för B-vitamin.
Eftersom hon hade känslig mage och lätt för att få kolik fick
hon Kraffts tillskott Magtarm, något som gjorde stor skillnad. Jag fodrade med
Krafft Groov som är pellets för så kallade högpresterande hästar och det är
framtaget för bland annat avelsston, om jag inte missminner mig. Dessutom fick
Tillit rejält med betfor för att hjälpa den tröga magen på traven och gärna med
lite extra vätska eftersom det är sött och gott att sörpla i sig. Utöver
kraftfoder och diverse tillskott var det fri tillgång till hö och en generös
halmbädd som gällde. Strö gärna lite extra till en äldre häst eftersom den kan
ha svårt att lägga sig ner lika smidigt som tidigare och därmed gärna dunsar
ner på golvet eller marken. Min häst låg ner i boxen ungefär varannan natt och
rullade sig i hagen dagligen.
Tillit hade bara skor fram, något som hängde kvar från
hennes tidiga karriär som avelssto. Efter ett tag gick jag över till natural
balance-skor och det som blev hennes sista vinter fick hon vara helt utan skor
för att slippa styltor. Jag upplevde också att hon blev stadigare och mindre
benägen att snubbla med lindade ben istället för benskydd eller strykkappor. Om
din gamla kompis fortfarande rids ska naturligtvis sadeln ha bra passform; den
kan behöva justeras om hullet minskar och hästen blir smalare över ryggen.
De
sista åren skrittade vi mest ut på mindre rundor, ibland promenerade vi bara
med träns eller grimma, beroende på dagsformen. Men eftersom min häst fick så
mycket motion i de stora hagarna höll hon sig i fin form även utan daglig
ridning, tömkörning eller longering. Det är också en bra idé att låta en
hästmassör känna igenom hästen då och då för att lossa spänningar och hålla
koll på hästens muskelstatus.
Precis som på människor kan den äldre hästens syn och hörsel
försämras och Tillit fick starr och såg sämre med åldern. Detta är viktigt att
ha i minnet, inte minst ur säkerhetssynpunkt. En häst som ser sämre kan
uppfatta vanliga saker som väldigt skrämmande, i synnerhet när det är mörkt
ute. Då kan en harv eller soptunna orsaka stora skutt och den som leder hästen
kan komma i kläm eller bli trampad. Tänderna kan också behöva ses över med jämna
mellanrum. En häst som har ont i munnen och svårt att äta blir snabbt mager. Nu
hade jag tur med min häst – hennes tänder var i bra skick hela tiden, men så är
det inte för alla.
Att ha ett bra försäkringsskydd är A och O – och det gäller naturligtvis
för alla fyrbenta vänner, oavsett art och ålder. Med åren krymper
livförsäkringen, men det var inget jag fäste mig vid. För mig var det tveklöst
viktigast att ha en bra veterinärvårdsförsäkring. När hästen har nått en viss
ålder kan man inte teckna en ny försäkring, så se över din försäkring och byt
om du känner att det behövs innan det är för sent att ändra den.
Och till sist några ord om det allra tråkigaste – att ta
farväl. Saker kan hända snabbt och oväntat, och det är bra att ha tänkt på hur
man vill att det ska vara den dag det är dags att säga adjö till sin vän. Jag
hade många gånger funderat på det och kommit fram till att hon ska få alla
chanser hemma i stallet, men att lasta en 30 år gammal häst och sedan köra akut
12 mil till närmaste djursjukhus inte var ett alternativ. Jag visste också att
jag inte ville att veterinären skulle använda bultpistol och att hon skulle
kremeras enskilt för att sedan begravas hemma i hagen. Vill man ha det så är
det klokt att spara lite pengar för detta tråkiga; transport och kremering
kostar en rejäl slant, och det är inte alltid försäkringen täcker det.
Din gamla häst kan med andra ord behöva lite extra pyssel
och omtanke, och är väl i ärlighetens namn värd det?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar