Att ta en paus från massagen

Jag älskar verkligen mitt jobb. Därför känns det märkligt att nu ta en paus ifrån det. Sedan jag startade eget 2008 har jag inte tagit sammanhängande semester från hästmassagen, och har inte heller saknat att vara ledig. Intensiteten i verksamheten har sjunkit något mitt i sommaren och kring jul, och det har varit fullt tillräckligt för mig.

Nu, däremot, tar jag paus från massagen fram till 1 november i år. Nej, jag har inte tröttnat på mitt jobb, och nej jag ska inte ut och resa (även om det hade varit kul). Men hur snälla, lugna och trevliga hästarna än är som jag jobbar med, så känns det helt enkelt inte längre säkert att fortsätta med bara sex-sju veckor kvar tills det är beräknat att vårt första barn kommer.

Jag har alltid hållit säkerhetstänket högt i min hantering av hästar, i allt från att ha rätt skor på fötterna (även om jag "bara" ska hämta in min egen jättesnälla häst från hagen) till att inga barn (eller vuxna!) står på "fel" ställen när man lastar/lastar av.

Risken att bli t.ex. bli klämd eller sparkad i samband med en massagebehandling är uppenbar och en del av jobbet, och det är bara för mig att inse att jag just nu inte är tillräckligt reaktionssnabb och rörlig för att reflexivt kunna avvärja ett tillbud. Inte helt enkelt att acceptera.

För att inte få fullständig hästabstinens kommer jag under min ledighet att finnas tillgänglig för rådfrågning och diskussioner, även om jag inte masserar under de här månaderna. Så hör gärna av dig, så att jag inte börjar introducera en tre veckor gammal bebis till avancerad veterinärlitteratur...

På bloggen händer en hel del den närmsta tiden. Här kommer en rad spännande gästbloggare att dela med sig av sina hästerfarenheter ur olika perspektiv. Jag ser fram emot rolig och omväxlande läsning med start på måndag!

Aldrig ledig, alltid fri

Försommar, strålande sol och 20 grader varmt. På en helt vanlig tisdag unnar jag mig en stund i hängmattan på förmiddagen innan det är dags för kundbesök. Tolv timmar senare, när jag sitter i soffan och tittar på brittisk talkshow efter middagen, plingar det till i mobilen. Meddelande från en kund som vill rådfråga om sin häst. Jag svarar på kundens fråga och erbjuder mig att titta inom senare i veckan.

Om jag skulle sammanfatta hur det är att vara egenföretagare så blir det med orden "aldrig ledig, alltid fri". Fri att ligga i hängmattan under fruktträden på en tisdag förmiddag. Fri att välja själv om jag vill jobba på julafton. Fri att styra mina arbetsuppgifter och min tid. Men ledig? Det är jag aldrig.

Och det härliga är att det är tveklöst värt det. Att kunder hör av sig på kvällstid, på helger, på min semester, stör mig inte alls, tvärtom. Tveka aldrig att höra av dig till mig bara för att det råkar vara kväll, eller helg, eller semestertider. Det gör mig bara glad, det ser jag som ett tecken på förtroende. För mig och för mitt arbete.

Den trista, betungande delen av att aldrig vara ledig handlar för mig enbart om det administrativa. Jag kan ta mig tid att rida mitt på eftermiddagen en torsdag om jag vill, men momsredovisningen ska ändå vara inne den 12, om jag så får jobba till 23.55 dagen innan för att bli klar i tid.

Men för mig är det ändå värt det, och en stor skillnad från att vara anställd där jag aldrig kände mig varken ledig eller fri. Jag kan varmt rekommendera dig att bli "egen" under förutsättning att du är beredd att jobba hårt för att få göra det du älskar. Då spelar det ingen roll om det är tisdag, julafton, mitt i natten eller mitt i semestern, då kommer du också att förstå meningen i orden "aldrig ledig, alltid fri".