Gästbloggare: Anna Larsdotter Tell

Den här månadens gästbloggare är Anna Larsdotter Tell, som delar med sig av sina erfarenheter som foderförsäljare!

"Mitt namn är Anna Larsdotter Tell och jag har arbetat med foder från Brogaarden AB med bl.a. deras egna märken och foder från Dodson & Horrell. Produkterna jag rekommenderar nedan är produkter som jag arbetat med, använder och testat själv. Givetvis finns liknande produkter från andra märken på marknaden.

Nu är sommaren nästan här och hästarna ska få njuta av att äta härligt gräs, men tyvärr kan det även ställa till en del matsmältningsproblem. Det finns många goda råd vid grästillvänjningen för att minimera risken för problem. Matsmältningsproblem kan uppstå så som kolik, diarré och ev. fång. En häst behöver långsam tillvänjning till ett nytt foder för att minimera risken för detta. 

Är din häst extra känslig för foderbyte, eller lider av en sjukdom t.ex. fång eller cushing disease måste man gå extra försiktigt fram, rådfråga alltid din veterinär omkring din hästs situation.

För att hjälpa hästens tarmsystem under foderskifte (tillvänjning av gräs) kan man ge hästen tillskott YSY Blandning eller Equi Shure. YSY Blandning är en aktiv jästkultur som underhåller en stabil miljö i hästens stortarm. Equi Shure består av inkapslad bikarbonat, som kan neutralisera mjölksyran i hästens stortarm.

Ska hästen utfodras när den går på gräs? Detta beror på vad hästen används till, hur länge den går på gräs/dag och hur hästens kaloribehov ser ut. Har du en häst som går ute dygnet runt och kan hålla ett bra hull, och används lite eller inte alls, så kan Suré and Easy vara en bra lösning. Detta är ett vitamin/mineraltillskott i ”godisform” med en balanserad vitamin/mineralsammansättning anpassad till våra marker. Suré and Easy är endast till för färdigvuxna hästar som går ute dygnet runt.  Har du en häst i växt eller endast går ute en del av dygnet rekommenderas andra produkter, t.ex. Suregrow eller Performance Vits & Mins.

Gräs och prestation: För att tävlingshästen ska prestera normalt och inte bli för tung bör gräsintaget begränsas till 2-5 timmar/dag beroende på tillgängligheten till gräs, hästen hull och energinivå. Oftast får man reducera mängden spannmål och grovfoder beroende på gräsmängden. Hästen ska fortfarande tilldelas grovfoder. Dessutom får man inte glömma salt eller elektrolyter.

Vill du läsa fördjupande artiklar inom ämnet, finns de på Brogaadens hemsida.

Om du är osäker på produkterna jag nämnt eller är nyfiken, kontakta Brogaardens foderrådgivning eller deras återförsäljare. Du hittar även mycket info på deras hemsida."

Gästbloggare: Sara Mikkelä och Tillit

Jag har tidigare skrivit om Tillit här. Min kära syster S köpte Tillit från TRF med förmanade ord från dåvarande ridskolechefen om att "...en så gammal häst (16 år) köper man på livstid!" Så blev det, och S tipsar här om hur man kan göra livet långt och sunt för sin seniorhäst. Fotot i inlägget är från oktober 2011, när Tillit var 30 år gammal.

"Böcker om föl, inridning, unghästar, dressyr- och hoppträning finns det gott om, men jag hade gärna velat ha en bok med fokus på den äldre hästens behov när jag under ganska många år hade en pensionär att ta hand om. De tips och råd jag nu delar med mig av kom vi, min familj och jag, fram till efterhand. Tillit var en del av familjen i 15 år och vi försökte göra hennes ålderdom både lång och behaglig. Jag tycker att vi lyckades bra; när vi sa farväl var hon 31 år gammal, fin i kroppen och med livsglädjen i behåll.

Tillit var 16 år, pigg och i relativt fin form när jag köpte henne från en ridskola. Till att börja med var omvårdnaden och utfodringen okomplicerad med nya skor var 10:e vecka, krafftpellets, kornkross, betfor och hö. Hon var ute i en rasthage på förmiddagen och reds en timme på eftermiddagen – precis som alla de andra i samma stall. Det år hon fyllde 20 år flyttade hon ut till ett mindre stall på landet i samband med dräktighet och fölning och hon flyttade aldrig tillbaka till det stora stallet i stan.

I det nya stallet erbjöds daglig utevistelse i 8-10 timmar i stora gräshagar. Med täcke efter väder och fri tillgång till hö under den gräslösa årstiden fick hon möjlighet att röra sig fritt under en stor del av dygnet, precis som hästen är skapt för.  Se dock till att ha flera täcken att byta med, så att din häst inte behöver vara inne för att gårdagens täcke inte torkat än. Och tänk på att en äldre häst behöver ha täcke i större utsträckning än en ung för att hålla värmen när hullet inte är som förr. 

Man kan också vara lite extra pjoskig och kanske minska utevistelsen vid riktigt busväder, om man har möjlighet till det. En hagkompis att leka, kela och kivas med förgyller dagarna och håller hästen sysselsatt på ett fint och naturligt sätt. Tillit hade turen att träffa den perfekta hagkompisen i och med att Esmeralda kom till familjen.

Det är svårt att hålla hullet på en äldre häst, och mitt tips är att ge extra rapsolja i fodret. Oljan tas lätt upp av kroppen och är ren energi, samtidigt som den ”smörjer tarmarna” vilket minskar risken för kolik. Jag gav också extra B-vitamin på våren och hösten när vinterpälsen skulle fällas respektive sättas. Tillit reagerade blixtsnabbt på B-vitamin och jag fick introducera den gradvis eftersom hon blev superpigg och till och med hetsig första gången jag gav B-vitamin. Resten av året fick hon flytande multivitamin istället för B-vitamin.

Eftersom hon hade känslig mage och lätt för att få kolik fick hon Kraffts tillskott Magtarm, något som gjorde stor skillnad. Jag fodrade med Krafft Groov som är pellets för så kallade högpresterande hästar och det är framtaget för bland annat avelsston, om jag inte missminner mig. Dessutom fick Tillit rejält med betfor för att hjälpa den tröga magen på traven och gärna med lite extra vätska eftersom det är sött och gott att sörpla i sig. Utöver kraftfoder och diverse tillskott var det fri tillgång till hö och en generös halmbädd som gällde. Strö gärna lite extra till en äldre häst eftersom den kan ha svårt att lägga sig ner lika smidigt som tidigare och därmed gärna dunsar ner på golvet eller marken. Min häst låg ner i boxen ungefär varannan natt och rullade sig i hagen dagligen. 

Tillit hade bara skor fram, något som hängde kvar från hennes tidiga karriär som avelssto. Efter ett tag gick jag över till natural balance-skor och det som blev hennes sista vinter fick hon vara helt utan skor för att slippa styltor. Jag upplevde också att hon blev stadigare och mindre benägen att snubbla med lindade ben istället för benskydd eller strykkappor. Om din gamla kompis fortfarande rids ska naturligtvis sadeln ha bra passform; den kan behöva justeras om hullet minskar och hästen blir smalare över ryggen. 

De sista åren skrittade vi mest ut på mindre rundor, ibland promenerade vi bara med träns eller grimma, beroende på dagsformen. Men eftersom min häst fick så mycket motion i de stora hagarna höll hon sig i fin form även utan daglig ridning, tömkörning eller longering. Det är också en bra idé att låta en hästmassör känna igenom hästen då och då för att lossa spänningar och hålla koll på hästens muskelstatus.

Precis som på människor kan den äldre hästens syn och hörsel försämras och Tillit fick starr och såg sämre med åldern. Detta är viktigt att ha i minnet, inte minst ur säkerhetssynpunkt. En häst som ser sämre kan uppfatta vanliga saker som väldigt skrämmande, i synnerhet när det är mörkt ute. Då kan en harv eller soptunna orsaka stora skutt och den som leder hästen kan komma i kläm eller bli trampad. Tänderna kan också behöva ses över med jämna mellanrum. En häst som har ont i munnen och svårt att äta blir snabbt mager. Nu hade jag tur med min häst – hennes tänder var i bra skick hela tiden, men så är det inte för alla.

Att ha ett bra försäkringsskydd är A och O – och det gäller naturligtvis för alla fyrbenta vänner, oavsett art och ålder. Med åren krymper livförsäkringen, men det var inget jag fäste mig vid. För mig var det tveklöst viktigast att ha en bra veterinärvårdsförsäkring. När hästen har nått en viss ålder kan man inte teckna en ny försäkring, så se över din försäkring och byt om du känner att det behövs innan det är för sent att ändra den.

Och till sist några ord om det allra tråkigaste – att ta farväl. Saker kan hända snabbt och oväntat, och det är bra att ha tänkt på hur man vill att det ska vara den dag det är dags att säga adjö till sin vän. Jag hade många gånger funderat på det och kommit fram till att hon ska få alla chanser hemma i stallet, men att lasta en 30 år gammal häst och sedan köra akut 12 mil till närmaste djursjukhus inte var ett alternativ. Jag visste också att jag inte ville att veterinären skulle använda bultpistol och att hon skulle kremeras enskilt för att sedan begravas hemma i hagen. Vill man ha det så är det klokt att spara lite pengar för detta tråkiga; transport och kremering kostar en rejäl slant, och det är inte alltid försäkringen täcker det.

Din gamla häst kan med andra ord behöva lite extra pyssel och omtanke, och är väl i ärlighetens namn värd det?"

Bygg en enkel höhäck!

Jag har förmånen att kunna ha mina hästar ute i gräshage hela dagarna, året om. I mitt fall till priset av att inte ha tillgång till ridhus, men det handlar om prioriteringar i min hästhållning. När gräset inte längre räcker till så får de hö i hagen, fri tillgång, och för några år sedan byggde jag en enkel höhäck.

Fördelar:
höet blåser inte bort, ut ur hagen, som det mycket väl kan göra här i Skåne = bättre ekonomi i hästhållningen.

• mängden hö som trampas ner i leran och blir oätligt minimeras = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• höhäcken dränerar sig själv om det regnar = mindre mängd hö förstörs = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• om det blir upptrampat kring höhäcken så flyttar jag den enkelt = fräschare utfodringsplats + minskad risk för halkskador.
• bra ätställning utan risk att få i sig grus = minskad risk för kolik.

Nackdelar:

• höhäcken kan vara tung att flytta för en person.

Gör så här:
Skaffa en lastpall, två pallkragar, fyra brädor och lite skruv. Montera enligt bilden. Se upp så att inte skruvarna går igenom på insidan så att hästarna kan riva sig på dem. Done!

Gästbloggare: Lisen Trulsson och Reval

Lisen och jag känner varandra sedan långt innan jag började med häst. Vi är uppvuxna på samma gata, och Lisen hjälpte mig med shettisen Martini runt 2001-2002. Hon berättar här sin lärorika historia om svårigheterna att diagnosticera hennes häst när han blev svårt sjuk och rasade i vikt för ett par år sedan.

"Jag köpte min häst Reval för 3,5 år sen, en stor fin fux valack på 5 år med 4 vita strumpor och bläs. Vid köpet var jag medveten om att jag köpte en krubbitare, dåvarande ägare sa att det berodde på stressen i stallet. Strax efter köpet åkte jag till min egen veterinär för att göra en gastroskopi för att utesluta magsår, då jag läst att magsår kunde utlösa krubbitning. Väl hos veterinären kunde vi inte hitta något magsår inte heller några andra dolda fel, han var kärnfrisk.

Jag ändrade på hans dagliga rutiner, längre utevistelse i gräshage, ökad mängd grovfoder samt utfodring 4 gånger per dag. Jag fick också hjälp av Julia från Hållbarhäst med massage, vilket gav ett väldigt bra resultat! För ca 2,5 år sen blev jag sambo och flyttade till annan ort, ett liknande stall med samma rutiner. Men här blev det lite mer stress bland hästarna emellan.

Efter ca 2 månader i nya stallet kom första kolikanfallet, eller ja detta var vad jag och veterinären trodde. Åtgärder för kolik vidtogs och verkade hjälpande, trodde jag. 1,5 månad senare, fredag kväll kommer jag till stallet och gör den dagliga rutinen mockningen. Vatten hinken (40 liter) var tom och spånet dyngsur, så klart har han vält ut vattnet, tänkte jag. Lördag kväll samma sak dyngsur bädd och tom vattenhink. Nu får jag väl helt enkelt sätta fast hinken!

Söndag kväll samma sak trots att vattenhinken satt fast så var den tom och bädden våt. Skillnaden nu var att jag hade en trött och hängig häst med 39 graders feber, ringde upp min veterinär som sa åt mig att ge febernedsättande, för att dagen efter ta kontakt igen då hon misstänkte att han kanske hade en urinvägsinfektion.

Måndag morgon snö och halt, valde jag att ringa ut distriktsveterinärerna istället för att behöva köra iväg. Veterinären kommer ut och bedömer läget som sandkolik, (trots lerjord i hagarna och botten fruset och en tarm som fungerar u.a?!) hon ger oss en remiss till regiondjursjukhuset i Helsingborg. Kopplade transporten och gav oss iväg till djursjukhuset. Vi fick börja med att ställa Reval på vågen 540 kg, 540 kg?! Han ska ju väga runt 580 kg! Är mitt spontana svar till djursjukvårdaren, nu börjar jag bli riktigt orolig och den stora hemska tanken, vad händer?

Vi tog blodprover och röntgade tarmen, ingen sand i tarmarna och proverna var bra men hästen är dödssjuk. Efter lång väntan så fick jag beskedet hästen får stanna här. Tisdag eftermiddag efter kontakt med veterinären hade jag nu fått veta att alla experter på djursjukhuset hade låtit undersöka honom utan att hitta något samt att man hade tagit nya prover och skickat ut i Europa i hopp om svar. Hästen fortsatte att rasa i vikt, nu 520 kg även med näringsdropp och fri tillgång på grovfoder.

Onsdag eftermiddag hade man bestämt sig för att göra en sista undersökning, en ny gastroskopi. Vid den dagens invägning stod vågen på 500 kg! Tyvärr var det enda jag kunde tänka att idag är det nog sista dagen jag ser min häst. Jag fick vara med under gastroskopin, veterinären kunde inte se något som kunde tyda på magsår och skulle precis avsluta när djursjukvårdaren hejar till och säger, vad är det där?

Långt där nere, där magsäcken möter tarmen. Där gastroskopin slutar och där endoskopin slutar eller möts, där fanns två stora magsår. Medicinering påbörjades och en diet för att få upp vikten sattes in och redan två dagar efter fick vi ett resultat, 520 kg på vågen! Fredag eftermiddag efter att ha spenderat 10 dygn hos djursjukhuset fick min älskade häst äntligen komma hem, nu med en vikt på 560 kg.

Rehabilitering med medicin och fri tillgång på grovfoder samt massage blev vår väg tillbaka på banan. Idag 1,5 år senare så mår Reval som en prins och än idag vet vi inte vad som egentligen var orsaken till att magsåret inte läkte ut av sig själv. Då forskare inom området upptäckt att magsår kan vara självläkande med just dom åtgärderna jag utfört. Mycket utevistelse, möjlighet till betande dygnet runt samt liten mängd kraftfoder.

Men för mig är det viktigaste att min häst mår bra!" /Li & Reval