Ridövning: stretcha hästens rygg

Syfte:

Att hjälpa hästen att stretcha ryggen, som avslutning på ridpasset eller när den behöver en paus.

Utförande:

Trava eller galoppera längs fyrkantspåret. Hitta ett tempo där hästen går lugnt och taktmässigt med bra bjudning. Rid lätt i trav eller i lätt sits i galopp så att du avlastar hästens rygg, och med mjuk kontakt på båda tyglarna. 

Vänd innanför konerna i hörnen, men rid utanför konerna vid A och C. 

På långsidan, be hästen att ta kontakt på innertygeln utan att korta den. Understöd med ytterskänkeln. 

När kontakten är bra, läng yttertygeln några centimeter och ta kontakt på yttertygeln igen utan att korta den. Understöd med innerskänkeln och läng innertygeln så att tyglarna är lika långa igen. 

Passera kortsida och koner med eftergift i hästens innersida och lätt kontakt på yttersidan. Fortsätt att successivt länga tyglarna. 

Gör övningen i båda varven.

Mål:

Att hästen går lugnt och avslappnat på nästan helt långa tyglar, i en lång, låg form med nosen väl framför lodplan och en mjuk kontakt på båda tyglarna. 

Tänk på...

...att vara förberedd och "färdig" när kortsidan och konerna kommer.

...att hästen inte ska rusa när tygeln längs utan bibehålla takt och balans.
...att hur bra din balans är i lätt sits är avgörande för hästens balans. Träna, träna, träna.

Variation:

Det finns inte så mycket att variera i den här övningen. Växla mellan att göra övningen i trav och galopp. Om din balans tillåter, rid lätt i galoppen och i lätt sits i traven. Övningen kan också göras i skritt men blir då mest en balansövning för ryttaren i lätt sits. 

Annika Davidsson: bågar över medellinjen

Syfte: Vända för vikten och koppla bort tygelns inverkan till viss del.

Utförande: Börja med att rida innanför spåret så att du ej kommer ända ut till fyrkantspåret på rektanglarnas kortsidor. Desto fler ”bågar” du gör, desto fler vändningar och hörn får du rida. Det är viktigt att rektanglarnas kortsidor ska vara raka spår. Det är lätt att slarva så att kortsidorna blir rundade och att hästen aldrig rätas ut.

Övningen kan ridas i alla tre gångarter men jag föredrar trav och galopp. I traven kan man tänka en tendens till hörn. Vad du kan börja med här är att du i varje hörn rider på ett mindre böjt spår, hästen ska då vara ställd och böjd i rörelseriktningen.  Om du lyckas utföra övningen korrekt samlar övningen hästen då den får bära lite extra kroppsvikt med det inre bakbenet i hörnen.

Om du vill öka svårighetsgraden ett snäpp kan du göra dessa vändningar i galopp. Dock är det viktigt att hästen är tillräckligt stark för att kunna gå i samlad galopp om du vill utföra denna övning. Nöj dig med att lägga tre ”bågar”. I hörnen tänker du att du ska leda framdelen runt bakdelen. Du kan nästan tänka lite tendens till piruett. När du har ridit bägge hörnen i en ”båge” rider du rakt fram till medellinjen där du gör ett enkelt byte eller ett galoppombyte.

Tips: Det är viktigt att man anpassar denna övning efter hästen. En yngre och outbildad häst kommer behöva en större radie på sig att vända än en äldre och välutbildad häst. Det är även viktigt att du får ett bra tramp i vändningen än att hästen vänder för tvärt. Tänk spänst istället för spänning! Om hästen blir spänd kan det bero på att du begär för mycket.

Lycka till!

Profilryttare 2015

Det är med stor glädje jag kan meddela att profilryttare för HållbarHäst 2015 blir Louise Winstrup, som tävlar dressyr med ponnyn Hamiltons Piece of Cake (Kakan)!

Kakan är en trevlig och okomplicerad ponny som Louise matchar fint och genomtänkt. Med Louises noggrant planerade träningsupplägg och sitt mjuka sätt mot Kakan är jag säker på att de kommer att gå långt tillsammans!

Här berättar Louise om sin dressyrsatsning:

"Mitt namn är Louise Winstrup och jag är 16 år gammal. Med min 5-åriga dressyrponny Hamiltons Piece of Cake (Kakan) tävlar jag i dressyr.

Jag och Kakan har haft en fantastisk resa. Vi har totalt startat 10 dressyrtävlingar varav vi har vunnit tre starter och kommit tvåa respektive trea två gånger var.

Vi lyckades kvala till Ungponny SM för 5-åriga ponnys i somras och vi kom dit med högst kvalpoäng av alla. Endast 12 stycken blev antagna och väl under SM slutade vi på en fantastisk fjärdeplats.

Då hade jag bara haft Kakan i fyra månader. Nu har det gått sju månader sen hon blev min. Det har varit de bästa sju månaderna i mitt liv, fyllda av glädje men samtidigt mycket hård träning. Jag och Kakan utvecklas varje dag, och det är alltid lika kul att vara med henne.

Vi tränar just för högre klasser och målet för nästa år är att kvala till Ungponny SM för 6-åriga ponnys. Vårt långsiktiga mål är att rida en kür, vilket är ett den svåraste klassen för ponny där man gör ett helt eget program som man rider i takt till musik."

10 vanligaste frågorna om hästmassage

Är hästmassage nytt för dig? Här listar jag de 10 vanligaste frågorna som jag får om hästmassage!

1. Varför behöver hästar massage?
Oavsett om du har en tävlingshäst eller hobbyhäst, så är den precis som en elit-idrottare! Förutom rätt träning och foder så gör regelbunden massage musklerna smidiga, förbättrar prestationsförmågan och förebygger skador.

2. Hur märker jag att min häst har muskelspänningar?
Vanliga problem kan t.ex. vara att hästen är svår att böja i ena varvet, går i korsgalopp, har svårt att rygga rakt, känns ovillig att samla, ställer upp sig ojämnt i halterna eller tappar takten i ökad trav.

3. Varför blir hästen spänd och stel?
Det kan bero på överansträngning, ändringar i träningsrutiner, foder eller underlag, en sadel eller ryttare som inte ligger/sitter optimalt, stress, tand- eller mag/tarmproblem, om den inte trivs med bettet eller hovbeslagen, tillbud i stallet, transporten eller hagen, utläkta skador som t.ex. kotledsinflammation eller hovböld.

4. Hur ofta ska hästen masseras?
Det är olika från individ till individ, men generellt sett, en häst som tränas och kanske tävlas bör masseras en gång i månaden för bästa effekt. Ibland behövs tätare behandlingar för att komma till rätta med långvariga muskelspänningar.

5. Finns det karenstid på massage inför tävling?
Nej, det finns ingen karenstid på manuell massage, d.v.s. massage som utförs enbart med händerna.

6. Hur går det till?
Jag tittar på hästen i stallet och ev. i lina, och du får berätta om din häst, hur den fungerar i ridningen m.m. Därefter känner jag igenom hela hästen, masserar och stretchar utifrån det jag hittar. Efter massagen ska hästen skrittas vid handen 15-20 minuter, och dagen efter kan den oftast ridas som vanligt. En del hästar blir väldigt trötta dagen efter, och då räcker det kanske med ett lättare pass.

7. Finns det tillfällen då man inte ska massera?
Ja, akut skadade eller sjuka hästar ska inte ha massage. Det är inte heller lämpligt att massera dräktiga ston eller hästar som medicineras. Halta hästar masseras enbart i samråd med den veterinär som behandlat hästen.

8. Varför ska jag välja en utbildad massör?
Det är en garanti för att din häst får en professionell massagebehandling. Välutbildade hästmassörer har mycket goda kunskaper om bland annat hästens anatomi, rörelsemekanik och fysiologi, olika massagetekniker, träningslära och stretching.

9. Vilka effekter har massagen på hästen?
Prestationsförmågan ökar, och skaderisken minskar, eftersom musklerna blir smidigare och kan arbeta i hela sitt rörelseomfång samtidigt som hästen ökar sin proprioception, kroppskännedom. Återhämtning och muskelutveckling efter träning stimuleras, immunförsvaret stärks och stressnivån sjunker. Hästen blir hållbar och harmonisk!

10. Var sitter de vanligaste spänningarna?
I nacke, manke och rygg, kring armbågen och höftknölen.

Gästbloggare: Amanda Andersson

Amanda Andersson rider in, tränar och tävlar i hoppning, och är den jag skulle ta med mig om jag skulle provrida häst inför köp. Här delar hon med sig av några tankar kring hoppning och en alldeles speciell liten storhäst.

"Som ryttare är man väldigt beroende av hästens inställning och humör. Hur välriden och lydig en häst än må vara så har man som ryttare inte mycket att sätta emot en 600 kilos klump. Som när 5-åringen vägrar kliva i vattenpölen på tävlingsbanan, eller när grannens soptunna plötsligt fått tänder.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag ridit förbi tidigare, för just den dagen var soptunnan livsfarlig. Då sitter man som en liten fjäder och känner sig så värdelös som det bara går. Jag kan försöka med alla möjliga förflyttningar, inte ens rygga förbi hjälper såna dagar. Bli arg och irriterad är ingen mening, då svarar han bara med att bli ännu tjurigare.

Eller gamla tävlingshästen Sam som kommer fram till sistahindret i vår dittills felfria 140-hoppning. Vattengraven var tydligen som en hel flod den gången, för lilla Sam var inte ens i närheten av ett försök. Kommentarer efteråt om att det var den överlägset bästa rundan i klassen hjälpte inte, vi kom ju inte ens i mål!

Såna dagar kan jag undra varför man går upp kl 05 en lördagmorgon för att åka på tävling. Eller alla mörka och regninga höstkvällar som man befunnit sig i stallet, frusen och trött, mest längtande efter en varm och go säng.

Men alla sådana dagar är som bortblåsta då hästen bestämt sig för att ha en bra dag och gör som man säger, eller rättare sagt för dagen råkar vilja samma sak som jag vill. Allt är så värt det när unghästen äntligen börjar fungera på tävlingen, börjar bjuda på hinder och bara kliver runt banan. Kommer det någon gång ett litet glädjeskutt efter att han riktigt fått ta i något språng är det svårt att hålla sig för skratt.

Den kärlek jag många gånger känt för lilla Sam, bara 1,58 cm i manken, men som gladeligen tog sig an den stora oxern på tävlingen. Att en häst kan kämpa och slita på det viset, bara för att en liten ryttare ber om det, är för mig något sjukt häftigt. Att ta sig an ena svårigheten efter den andra, dels för att både häst och ryttare tycker det är roligt, men också för att man litar så på varandra."

Gästbloggare: Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson) om tillit och förtroende

Så länge vi har känt varandra så har Naomi haft en särskild fallenhet för att klara ut "svåra" hästar. Här delar hon med sig av sin filosofi i hästhantering, baserad på tillit och förtroende mellan häst och människa.

"Tittar man djupt in i en hästs ögon känner man deras själ! Deras instinkt att alltid vara på vakt, inte lita på någon. Som gräsätare skulle de aldrig överleva utan denna instinkt. En instinkt som är så djupt rotad att rubbas deras tillit och förtroende minsta lilla är det omöjligt att helt reparera. Hästar är stora och i naturen nervösa djur, våld och hot kommer aldrig vara en lösning oavsett situation.

Efter mina 33 års erfarenheter med hästar har min inriktning ändrats med tiden. Olika hästar har olika behov. Som ponnyryttare var det ett stadigt grepp och envishet som gällde, som tävlingsryttare var det uthållighet, planering och flera timmars träning i veckan och som westernryttare var det balans.

De senaste 17 åren har jag spenderat med att hjälpa ryttare och hästar i alla åldrar och på alla nivåer. De hästar och ryttare jag jobbat med här i Storbritannien har varit de mest krävande. På hobby och lägre tävlingsnivå verkar status dominera, "vad kan jag köpa för att få det att fungera" tankesättet är alltför vanligt. Att försöka förklara att det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar, tas problemet inte itu med ändras inget, har varit nära på omöjligt.

En stirrig fälttävlanshäst jag träffade för några år sedan i norra Skottland brukade öka och öka tempot tills han var så upphetsad att han inte kunde stanna. Man kunde se vitorna i hans fina ögon som om han var besatt. Han ändrades dramatiskt efter att hans mat ändrades, han fick mindre, krossad istället för hel, havre och fick gå ut i hage varje dag, tråkigt nog inte en självklarhet för alla.

Jag tror mycket på att använda rösten, men han hade blivit skriken på så mycket att det gjorde honom stressad, han lyssnade bättre på vikt och skänkel. Jag visade ägaren hur hon kunde massera honom över hela kroppen utan att säga något innan hon red så han var lugn och kände tillit. Detta testades när våren kom och det var dags för första terrängturen. Så fort ryttaren kände att hans rörelser ändrades och blev spända, lade hon handen lugnt vid sidan av manken och masserade lätt, då slappnade han av och lyssnade.

För några år sedan kontaktades jag av en ryttare som hade köpt en pensionerad kapplöpningshäst och ville ha medryttare till honom, men han kastade av dem och var aggressiv. Efter bara några gånger, och efter att ha pratat med andra i stallet, var problemet solklart! Man vet inte vad som händer ens häst när man inte är där!

Det visade sig att den första medryttaren slog honom och då är det klart att han inte kommer lita på någon annan än sin ägare. Han verkligen älskade henne. Han lyste upp när han såg henne. Efter några månader litade han på mig mer och mer, men jag rådde henne att inte ha andra medryttare eftersom han blir så stressad av det. Hon skaffade en tjej som bara ville vara runt hästar och som hjälpte till att mocka och rykta.

För att summera, ta dig tid att lyssna på och iaktta din häst. Det är nyckeln till ett perfekt förhållande."

Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson)

Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 1)

"Sätt hunden".
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".

Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.

Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.

Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.

Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.

Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!

Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.

Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?

Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!

Ridövning: Precision i sidled

Syfte:

Det är inte helt enkelt att få till precisionen i sidvärtsrörelser. Man ska kontrollera tvärning, ridväg, ställning/böjning och tempo (= steglängd) utan att tappa takt (= antal steg/minut) och form. Här kan du med enkla medel jobba med just detta!

 

Utförande:

Börja med att på fyrkantspåret hitta den takt, form och tempo som du vill jobba i. Var särskilt noggrann i hörnpasseringarna.

 

Efter hörnpasseringen C-H flyttar du hästen undan höger skänkel tills du passerar mellan konerna på den linje du valt att följa. Den svarta linjen kräver minst tvärning, den orangea mest.

 

Rid 2-4 steg rakt fram genom konerna och flytta sedan hästen undan vänster skänkel ut till K.

 

Följ fyrkantspåret till C och upprepa. Gör övningen i båda varven.

 

 

Tänk på...

...att tvärning aldrig får gå före bra takt och form. Det är varken stärkande eller utbildande för hästen. Hellre en perfekt svart linje än en halvkass grön!

 

...att det inte alltid är svårare/bättre med mer tvärning. Att skifta grad av tvärning gör att hästen måste hålla sig alert och att du måste finjustera dina hjälper till att passa just den linjen du valt att rida just den här gången. Svart, orange, grön, svart, grön, grön, orange... Håll hästen intresserad av att vara uppmärksam på dig genom att den inte kan räkna ut själv vad som kommer härnäst!

 

Variation:

Övningen är tänkt att göras i skritt eller trav, och för att få "liv" i transportsträckan på fyrkantspåret kan du be hästen att öka tempot  mellan F och M utan att ändra takten.

 

Prova också att trava, med övergång till skritt under tiden du flyttar hästen sidvärts, skritta 3-4 steg och gå sedan upp i trav igen, med bibehållen takt, bjudning, form och tvärning.

 

För att få en enklare övning för orutinerade hästar och/eller ryttare rids linjerna utan tvärning, med fokus på att rida noggranna vägar.

 

För att få en mer avancerad övning rids linjerna i galopp, då med ett enkelt byte mellan konerna.

Ridövning: Rid runda volter, få med yttersidan!

Den här övningen återkommer jag själv ofta till, både när jag rider och när jag tömkör. Den går att variera utifrån erfarenhet hos häst och ryttare, den nyblivna ryttaren utför den i skritt, den mer avancerade väljer trav, galopp eller växlar gångart i övningen.

Övningen tränar precision och framförhållning hos ryttaren, konernas placering gör att man måste fokusera. Den här övningen är bra för att få kontroll på yttersidan och samtidigt få en mjuk och följsam innersida. Växlingarna mellan rakriktning och ställning/böjning ger ytterligare en dimension.

Grundutförande: Vänd upp på medellinjen mellan konerna vid C. Vid nästa par koner lägger du en volt med 10 m i diameter åt höger (X-E-X). Rid utanför konen vid E så att volten precis tangerar fyrkantspåret. Fortsätt på medellinjen mot A. Efter sista paret koner svänger du höger och följer fyrkantspåret till C. Vänd upp på medellinjen igen och gör samma sak igen, men åt vänster.

Variationer:

• Lägg 10-metersvolter åt höger + vänster vid X innan du fortsätter på medellinjen mot A, dvs C-X-E-X-B-X-A.
• Lägg 10-metersvolter vid E och B på väg tillbaka till C.
• Vänd igenom en 20-metersvolt vid E och B, dvs E-X-B på väg tillbaka till C.
• Variera gångart: ex. trava C-X, skritta X-E-X, trava X-A, galoppera A-C.
• Variera tempo: ex. arbetstrav på medellinjen, samlad trav på volterna och mellantrav på långsidorna.

Viktigast att tänka på: Behåll framåtbjudningen hos hästen, hellre väl utfört i en aktiv trav än slarv eller undertempo i galopp! Lyft blicken och var väl förberedd för alla delmoment. Se upp om hästen vill trycka ut ena bogen, förböja sig, eller gå på dubbla spår på volterna.

Sadeldjungel och sitshelvete

I början av sommaren bestämde jag mig för att det var dags att byta sadel till Prinsessan. Den jag redan hade var jag inte nöjd med, jag satt inte bra och tyckte inte heller att den låg optimalt på henne längre. I juni sammanföll den totala frustrationen med skatteåterbäringen och jag gjorde slag i saken, eller ja, i alla fall tog jag ett beslut om jag fått nog.

På ett sådant beslut följer alltid grävande journalistik i alla böcker och tidningar som jag kan uppamma, om det så bara står en rad om ämnet. X antal timmar framför datorn, växlande mellan googlande, läsa trådar, läsa artiklar, kolla sadelmärken, kolla återförsäljare och andrahandsmarknad (går det att ändra den bommen? stoppa om? lämna tillbaka?) och tomt stirrande på skärmen. Tankarna vandrade mellan "Yes! Den blir det!", "Men var i h-e var det nu jag läste att..." och "Jag ger upp och rider barbacka i resten av mitt liv."

Efter en hel del rådfrågande av alla möjliga hästmänniskor i min närhet lyckades jag vaska fram ett bra tips. En av mina stamkunder, själv dressyrryttare, tittade på foton av min häst och kom med följande (föredömligt ödmjuka) kommentar: "Jag har haft en häst som liknade din i kroppskonstitutionen. På henne fungerade en P**R**. Jag har sett en eller två sådana på b*****t."

Jag ringde på sadeln, den fanns kvar (thank god!), diskuterade med sadelutprovare och fick den på öppet köp för att kunna testa ordentligt. Och den visade sig ligga perfekt på henne! Vad som däremot visade sig vara allt annat än perfekt var min sits... En gång i tiden hade jag en mycket bra dressyrsits. Det har jag inte längre. Så nu är det sitsträning som gäller.

Så var det alltså dags att plocka fram Little Miss Stubborn igen för att få rätt på sitshelvetet och be A att filma så att jag bättre kan utvärdera. Det går så sakta framåt. På inköpslistan står tvål att tvätta munnen med och öronproppar till A och hästen...

Enkel övning med fokus på framåtbjudning och inramning!

Amanda Andersson bjuder här på en enkel övning för unghästen. Serien inbjuder till framåtbjudning och hjälper ryttaren att rama in på hindret.

"Använd koner som hjälper till att hålla hästen på rakt spår både före och efter serien. Rid i lätt sits, trava över 3 travbommar (1,3 m), fram till koppelräcket (2-2,2 m framför). Landa i galopp och passera konerna.

Viktigt att hästen bjuder framåt över serien, känns det som att hästen får bromsa upp framför hindret är det bättre att länga avståndet något. Håll hindret lågt! Galoppera vidare in på diagonalen och över bommen. Bryt av till trav när du kommer ut till långsidan. Gör om serien några gånger, vänd höger/vänster varannan gång efter serien.

 

På galoppsträckan är det viktigt att bibehålla tempot, utan att hästen sticker iväg och hela tiden ökar, då är det bättre att lägga en liten volt eller bryta av till trav. Det ska vara en samlad och aktiv galopp hela vägen över bommen. Vill man göra det lite svårare kan man lägga upp travbommarna någon decimeter, och ändra galoppbommen till cavaletti.

Kom ihåg att övningen handlar om framåtbjudning, inramning och lydnad, bättre att hålla hindret på en låg höjd och känna att det går bra! Man blir även påmind om sin egen balans, är man lite svajig blir det genast problem i serien!"

Tack, Amanda! Ska bli kul att testa!

Tips för att variera hästens träning

Jag tycker att det är enklast att tänka mig att hästens träningsvecka ska innehålla tre olika typer av träning:

1. Inlärning: nya moment som hästen ska förstå eller befästa, t.ex. bakdelsvändning, att inte rusa före/efter hinder eller kanske att rygga snyggt och prydligt i tömkörningen.

2. Styrketräning: behövs för att hästen fysiskt ska orka utföra de moment du har lärt den.

3. Konditionsträning: tränar hjärt- och lungkapaciteten.

Beroende på hästens ålder, fysiska och mentala förutsättningar och utbildningsståndpunkt så varierar givetvis sammansättning och svårighetsgrad av dessa. Du kan inkludera alla i ett och samma träningspass eller kanske köra ett renodlat konditionspass ena dagen för att nästa dag fokusera på styrka.

När det gäller inlärningspassen så är möjligheterna oändliga. Kanske är det något i stallvardagen som behöver tränas? Att gå lugnt in i/ut ur boxen/hagen/transporten? Det måste inte enbart vara moment som är användbara på banan, utan ha roligt ihop. Om du har tränat hund så har du en stor fördel här, det går att trickträna hästar också (jag har t.ex. sett hästar som plockar upp spöet från marken, kul och användbart!). 

Styrketräningen kan t.ex. bestå av (uppsutten eller avsutten) klättring, skritta i vatten, cavalettiövningar eller (med MYCKET stor försiktighet) arbete med viktmanschetter. Här har du stor hjälp av att kunna lite anatomi, vilka muskler utför uppgiften och hur stärker man dem?

Konditionsträning behövs för hjärt- och lungkapaciteten och därmed syresättningen av musklerna som arbetar. För att göra en lång historia kort så ger bristande syresättning mjölksyra, och vi har väl alla (mer eller mindre frivilligt) upplevt det. Intervallträning är kanonbra för konditionen, här finns mycket kunskap att hämta från t.ex. trav- och galoppsporten.

Om det nu är något av detta som du tycker låter extra tråkigt så har jag ett förslag: Gå ihop! Ta några ryttarkompisar och gå ihop, uppmuntra, hjälp och pusha varandra. Det en av er är mindre bra på kan antagligen en annan av er bättre. Det är t.ex. betydligt lättare att löshoppa och mycket roligare att rida ut trots dåligt väder om man är flera som hjälps åt.

Givetvis är allt detta lättare om hästen i fråga står på ett större stall med tillgång till ridhus. Och givetvis är det lätt att säga men svårare att göra. Men som jag sagt tidigare: friskt vågat, hälften vunnet. Så länge det finns ambitioner och vilja så är hälften gjort. Mindre snack och mer action, nu ska jag ge shettisen ett välbehövligt konditionspass!

Ryggar och ridning, del 4: variera hästens träning

Jag förstår helt och fullt om man inte har lust att riskera livet på sig själv och/eller hästen genom att försätta sig i situationer man inte är säker på att reda ut, t.ex. genom att rida ut på en trafikosäker häst eller helt plötsligt börja hoppa/tömköra ifall både häst och ryttare är orutinerade inom det.

Jag har också förstått att en del tycker det är "tråkigt" med dressyr, många skyller dessutom på att HÄSTEN tycker att dressyr är tråkigt. Ännu värre verkar det vara att varva ridningen med avsutten träning, t.ex. tömkörning eller, hemska tanke, att promenera med hästen ("Jamen jag vill ju RIDA!").

Till alla som känner igen sig i ett eller flera av ovanstående exempel vill jag ställa en fråga. Hur länge vill du att din häst ska hålla för ridning? Länge, antar jag. Då behöver du variera hästens träning, punkt slut. Variera underlag, arbetsform och övningar.

Om du känner dig osäker på att rida ut/hoppa/tömköra, svälj stoltheten och be om hjälp från någon med rutin. Och börja i liten skala så att du är 100% säker på att lyckas, varje gång. Det är bättre att börja med ett lågt kryss en gång i veckan än inget alls. Skritta på gårdsplanen tills det känns tryggt, utvidga sedan lite i taget. Skaffa en bra tränare, eller be någon du känner (med mer uteritts-/hopprutin än du har) om hjälp. Leta upp bra övningar i böcker, tidningar och på nätet.

Om du bara helt enkelt tycker att det är tråkigt att rida ut/träna dressyr/tömköra, synd om dig, men låt inte det gå ut över hästen, och skyll absolut inte på att hästen skulle tycka att det är tråkigt. Återigen, skaffa en bra tränare, eller be någon du känner (med mer dressyrrutin än du har) om hjälp. Och leta upp bra övningar i böcker, tidningar och på nätet.

Självklart kan inte alla älska svettiga dressyrpass i ridhuset, lika lite som alla kan älska uteritter. Trots detta mår hästen och dess rygg bäst av att få varierad träning, precis som vi (och våra ryggar). Ensidig träning, oavsett träningstyp ger problem, och en rygg som inte är i bra form kan t.ex. ligga bakom kotledsinflammationer och andra hältor.

Fundera på hur ni tränar. Är det varierat? Om inte, varför har det blivit så? Vad kan (vill?) du förändra? Tips kommer i nästa inlägg om hur du på ett enkelt sätt ser till att få variation i träningen.

Ryggar och ridning, del 3: träna annat än ridning

Ja, jag vet, att ha häst tar tid. Minuterna på hästryggen är bara en bråkdel av den tid som spenderas med kringsysslor relaterade till hästägandet. Rykta, mocka, sopa, väga upp foder, hämta foder, passa hovslagartider, köra till/från stallet, putsa grejer...

Trots att jag vet hur mycket tid som redan går åt, tänker jag ändå be dig som ryttare att komplettera ridningen med annan träning. Förslagsvis med två tillägg i ditt förmodligen redan fullspäckade schema, om jag nu ändå ska vara jobbigt präktig så tänker jag vara det fullt ut. Konditionsträning för ett bättre flås, yoga för smidighet och rakriktning av dig som ryttare.

Jag personligen hatar innerligt att löpträna så jag går med hunden i så raskt tempo att jag får upp lite puls. Alternativt (ja det händer faktiskt men uppenbarligen inte tillräckligt ofta) intervallträning, också det tillsammans med hunden. Full fart uppför en hyfsat brant backe, gå nerför, upprepa efter behag. Ger mig riktigt hög puls och rejäl träningsvärk i höftböjarna till dagen efter.

Parträna med maken/sambon/bästa vännen/kollegan/grannen för ytterligare effekt. Större chans att det verkligen blir av + att ni triggar varandra, särskilt om en av er eller (ännu sämre för husfriden) kanske båda, har lite tävlingsinstinkt. Själv är jag en dålig förlorare och ibland en ännu sämre vinnare, vilket har resulterat till att schackspel inte längre genomförs i det här hemmet, men nu tänkte jag att vi ska testa att intervallträna ihop (så glad A kommer att bli när han hör det).

Yoga finns i massor av former och Ulrica Norbergs bok "Poweryoga" är min favorit eftersom jag vill känna i kroppen att jag tränar. Här kombineras olika kroppspositioner med en djup och kontrollerad andning i olika serier av övningar. Träna yoga hemma eller på träningscenter, om man är ovan kan det vara bra att börja i grupp och där få vägledning och självförtroende inför övningarna. Alla kan träna oavsett förutsättningar och du får snabbt resultat både på smidighet och jämnhet i kroppen, och man stärker hela muskelkorsetten som stödjer ryggen, och där behöver vi ryttare verkligen vara stabila och starka.

Lägg inte ribban för högt om/när du vill börja komplettera ridningen med annan träning, det ÄR massor av annat som måste hinnas med i vardagen. Ta en vecka i taget. Lägg till ett konditionspass och ett yogapass. Spring i backe medan ungarna är på musikskolan/fotbollsträning/

simning/hos farmor. Välj några yogaövningar och gör dem i vardagsrummet efter nyheterna.

Utvärdera efter några veckor. Trivs du med det så lägg till ytterligare ett pass av varje. Trivs du inte med det, prova andra träningsformer som jobbar med kondition och smidighet. Du vet att du hittat rätt när du tycker att den träningen är lika rolig som ridningen.

Från vårsonat till volter

Jag har under många år spelat fiol, eller violin som det också kallas. Jag har ingen aning om hur många timmars övning jag har bakom mig, men det är MÅNGA, och troligtvis har en stor del av de timmarna inte varit så särskilt effektiva, eftersom de har genomförts i min ensamhet, utan vägledning och utan tydliga mål.

Detsamma gäller min ridning, och här tror jag många hobbyryttare känner igen sig. Med hobbyryttare menar jag inte att man saknar kunskap eller ambitioner, utan att man helt enkelt rider utan att tävla. Jag är hobbydressyrryttare, tycker det är roligt att träna men blir alltför nervös i tävlingssammanhang för att kunna njuta av det. Och så blir hästen spänd för att jag är spänd och sen blir det pannkaka av alltihop.

Med tävlingar i sikte faller det sig naturligt att ha tydligt uppsatta mål och delmål. På tävlingsdagen är det upp till bevis. Har träningen framskridit enligt planerna? Nådde vi mitt mål, hästen och jag? Felfria i 1,30, över 65% i LA, nytt personbästa för säsongen?

Även om jag inte tävlar så kan jag träna min häst med målet att kunna rida ett hyfsat LA-program till sommaren. Sätta upp tydliga (och rimliga) mål med min träning. Stycka upp målet i etapper, delmål. Olika moment i dressyrridningen, olika fraser i musiken. Ta en fras, ett moment i taget. Ta nästa. Sätt ihop dem. Och här kommer en av de viktigaste lärdomarna från ett av mina (lärarledda) övningspass med fiolen.

En gång i veckan övade jag tillsammans med en professionell pianist. Jag jobbade med en svår passage i vårsonaten (Beethoven) och Kom Inte Vidare. Total frustration. Gråtfärdig av tillbakahållen ilska. Lektionen avslutades med att han uppmanade mig att öva på det jag inte kan. Klockrent.

Jag insåg det själv i samma ögonblick som han sa det. Jag lade för mycket tid på att öva på det jag redan var bra på, det som var roligt att spela för att det gick av sig själv. Men det jag inte kunde blev inte heller bättre från vecka till vecka, för det var ju urtrist att stå och harva med sånt som gick dåligt?

Likadant var det vid den tiden med min ridning. Om volterna i höger varv blir runda men i vänster varv ser ut som ägg (eller kanske pannkaka), visst är det då roligare att rida volter i höger varv. Men det är i vänster varv vi förbättrar oss, utvecklar och utbildar häst och ryttare.

Vårsonat eller volter, principen är densamma. Öva på det du inte kan.

"Jasså du rider? Men tränar du ingenting?"

Väldigt många människor lever i något slags vanföreställning om hur det är att ha häst och att rida. Och ingen av dem vill höra sanningen.

Kommentar nr 1: "Men det är ju ingen träning, det är ju hästen som gör allt jobbet!" Retar mig till vansinne. Sägs oftast av någon som inte vill prova, och aldrig av någon som har provat. Att åka ponny två varv i Folkets Park är inte riktigt samma sak som ett svettigt träningspass där du vill en sak, hästen en annan och tränaren en tredje. Kom igen, sitt upp och testa i 20 minuter. Jag kan sätta pengar på att du får träningsvärk i muskler du inte visste om att du hade. Nähä, du vill alltså inte prova? Undrar varför.

Kommentar nr 2: "Typiskt tjejig sport. Bara en massa gullande med hästarna." Ja, för det är så tjejigt med allt evinnerligt släpande på höbalar, fodersäckar, vattenspannar, regnvåta täcken, hinderstöd och markbommar. Undrar just hur många kilon hästrelaterade grejer en hästtjej förflyttar på ett år. Och då har vi inte ens börjat prata om själva hästarna! Shettisar hanteras vant av sju-åttaåringar. Jättetjejigt och gulligt, särskilt när 200kg ponny bestämmer sig för att beta på andra sidan ridbanan, och 25kg tjej sätter stopp för hysset. Vad väger en fotboll?

Kommentar nr 3: "Det är jättedyrt att ha häst (= bara rika människor har häst)." Ja, inte sjutton är det billigt att ha häst, sämre spargris får man leta efter. Men det är en fråga om prioriteringar. Det är inte gratis med stallhyra, men det är det inte med charter till Mallorca heller. Om man tänker ekonomiskt och inte är rädd för att själv göra grovjobbet så kostar det inte mer med en häst än det gör med ett paket cigaretter/dag. Vilket leder oss till nästa kommentar.

Kommentar nr 4: "Åker du dit varje dag? Fastän det regnar? Är inte det tråkigt?" Hämtar du barnen på dagis varje dag fastän du är trött efter jobb? Naturligtvis åker jag dit varje dag. Även om det regnar, och ja, ibland är det tråkigt men det kan inte hjälpas. Såvida man inte passar in på kommentar nr 3 så måste man till stallet varje dag, eftersom a) det inte finns någon liten fe som mockar, fixar och donar, i alla fall inte i mitt stall och b) jag inte äger några slavar som jag kan beordra att göra mitt grovjobb och c) jag faktiskt vill dit även de dagar jag inte rider. Min häst är min vän, inte något träningsredskap som man struntar i för att det råkar ösregna en dag.

Kommentar nr 5: "Det är så farligt med hästar." Vi pratar om flyktdjur, ofta försatta i situationer som de rimligen kan uppfatta som hotfulla och med en vikt på tio gånger så mycket som oss själva. Naturligtvis kan det bli farligt och precis som i många andra sporter så händer det olyckor. Men det finns några enkla sätt att minska risken för det: Håll i minnet att hästar är stora, starka och lättskrämda. Visa respekt för hästen som individ. Följ alltid dina säkerhetsrutiner.

Det finns så många goda sidor med hästar och ridsport, och så mycket att lära sig, både för barn och vuxna. Karaktärsdanande hade man kanske kallat det för 40 år sedan.
1: Mycket motion och frisk luft. 2: Hårt jobb och ledarskap. 3: Sparsamhet och långsiktig planering. 4: Självdisciplin och omtanke. 5: Att tänka efter före, vara noggrann och konsekvent, visa respekt och hänsyn mot andra levande varelser, och ännu en gång ledarskap och självdisciplin.

Jag undrar om de människor som fäller sådana kommentarer är lika fördomsfulla mot andra sportutövare, eller om det är något med just ridning som sticker i ögonen. Frågar man cyklisten om träningen är jobbig? Får golfaren svara på om utrustningen är dyr? Eller kampsportaren och hockeyspelaren om de har hög skaderisk? Jag har faktiskt svårt att tro det.

Upp till kamp!

Nu är det på tiden att ridning erkänns som friskvård! Med det kommer möjligheten till friskvårdsbidrag som skattefri förmån, vilket gör att ännu fler kanske har råd att bry sig lite mer om sin hälsa. Idag kan en arbetsgivare belöna sina flitiga motionerande anställda med detta, men inte om den anställde väljer att ta hand om kropp och själ på hästryggen.

För den som tvivlar på ridningens värde i rehabilitering och friskvård rekommenderar jag följande: ta kontakt med närmaste ryttarförening och åk dit och hälsa på. Du kommer att mötas av människor som precis genomfört ett lyckat ridpass, högröda i ansiktet av den fysiska ansträngningen, leende från öra till öra av det psykiska välbefinnandet som kommer av samhörigheten med hästen. Det leendet ser likadana ut oavsett om det sitter på ett barn eller en vuxen, nybörjaren, motionären eller elitryttaren, lektionsryttaren eller hästägaren.

Samvaron med hästen har en utvecklande och läkande effekt både på kroppen och själen. Allra tydligast blir det om du har turen att hälsa på en ryttare med funktionshinder av ett eller annat slag. Det finns f.d. rullstolsburna som tack vare ridning återutvecklat balans och muskulatur till att gå själva. Är inte det friskvård så är ingenting friskvård.

Vill du dra ditt strå till stacken i debatten om ridning som friskvård? Gå in på http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=1329 och skriv på du med. Och skicka länken till alla du tror håller med dig!

Läs en anatomibok ikväll!

Jag tillhör den märkliga sortens människor som inte läser romaner när det är läggdags. Den senaste veckan har jag plöjt igenom ytterligare en bok av Sara Wyche, veterinärkirurg, medan sambon som vanligt försjunkit i sina kriminalromaner. Det är den tredje boken jag har läst av samma författare, genom att först beskriva delar av hästens rörelseapparat på ett nästan kusligt pedagogiskt sätt får hon helheten att plötsligt framstå som självklar.

Böckerna kräver engagemang av läsaren, det är ingående beskrivningar av hästens leder, muskler, senor, ligament och nerver, men Sara Wyche presenterar det på ett sätt som gör det nästan omöjligt att sluta läsa. Visst, det är på engelska och inte den lättaste engelskan heller, men det är det väl värt. En ordbok bredvid sängen och en tålmodig sambo (som säger "oj" och "jasså" på rätt ställen) att visa de fina illustrationerna för, och det tog inte lång tid att läsa alla tre böckerna, första gången. För jag kommer definitivt att läsa dem om och om igen.

"The Horse's Muscles in Motion"
"Understanding the Horse's Back"
"The Anatomy of Riding"

Att se sin häst under en annan ryttare

Igår följde en f.d. elev till mig med till stallet, nu när ridskolorna har sommaruppehåll så blev det långt mellan gångerna för hennes skull. Min slutsats av besöket är att det är mycket, mycket givande att se sin häst arbeta under någon annan ryttare då och då. Även om det tog lite längre tid för E att få mitt halvblodssto att slappna av (det var andra gången någonsin som de två arbetade tillsammans) så vägdes det mer än väl upp av den härliga framåtbjudningen i ett lite friskare tempo än det jag själv brukar rida i. Definitivt en tankeställare och mycket roligt att se, jag hoppas att E vill komma ut och rida fler gånger.

Det är nyttigt att se sin häst arbeta tillsammans med någon annan, man får nya infallsvinklar på sin egen ridning och hästen får omväxling både för kropp och hjärna. Det är dessutom något av en egotripp att stå där bredvid, mysa och konstatera för sig själv "så fint hästen samarbetar med en ny ryttare". Sist men inte minst är det också en liten klapp på axeln till sig själv, "för visst ÄR det en väldigt trevlig häst att titta på"!

Om rakriktning, liksidighet och kreativitet

Vi jobbar ständigt för att rakrikta våra hästar, d.v.s. få höger- och vänstersidan att arbeta lika mycket. Målet med rakriktning är att hästarna ska bli lika starka, lika musklade och lika smidiga i höger- och vänstersidan. Vinsten med detta är inte bara en trevligare häst att rida, man minskar också risken för överbelastning och skador. Men hur rakriktade är vi ryttare?

Eftersom jag är utpräglat högerhänt så använder jag naturligtvis min högra hand och arm mycket mer än min vänstra i min vardag, vilket resulterar i oliksidighet i muskulaturen. Jag är alltså inte rakriktad. Trots många års dansträning (ja jag vet, det är länge sedan nu, men ändå!), numera ersatt av yoga, båda träningsformerna med fokus på kroppskontroll, så är jag lik förbaskat oliksidig. Detta får effekter i ridningen och är något vi ryttare ständigt måste arbeta med, utan häst.

Fundera på hur du gör i din vardag. Mockar du med redskapen i samma grepp (höger hand i handtaget och vänster mitt på kvastskaftet?) i varje box, varje dag? Vilken hand bär du matkassen med? Borstar tänderna? Alternera! Förutom en jämnare musklad kropp och effekten det kommer att ge på din ridning så sägs det stimulera kreativiteten att göra vardagliga saker på ett nytt sätt, om det så bara är att borsta tänderna med vänster hand istället för höger.

Så för din kropp, din häst och din kreativitets skull, byt ut en vana (kanske inte just vanan att köra på höger sida av vägen, dock) och se vad som händer. Kanske blir det du som uppfinner mockningsroboten?