Förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet

För ett par veckor sedan publicerades en artikel i Hippson, som snabbt fick stor spridning bl.a. på facebook. Artikeln handlade om alternativa behandlingsmetoder, skyldigheten att se till att hästen får rätt vård vid sjukdom och skada vilket det enligt artikeln var vanligt förekommande att alternativbehandlare fördröjde, med lidande för hästen som följd.

Tråkigt nog hade ingen s.k. alternativbehandlare fått tillfälle att uttala sig i artikeln, utan de invändningar som fanns mot innehållet kom i kommentarsfältet, där det är lätt att halka bort från saklighet och vanligt sunt förnuft. 

Först av allt vill jag invända mot termen alternativbehandlare. Jag, som utbildad massageterapeut på både människa och häst, jobbar inte med alternativbehandling, utan med komplementärbehandling. Min kompetens är ett användbart komplement till veterinärens. Jag behandlar inte t.ex. hältor och sjukdomar, det är veterinärens jobb. 

Jag arbetar istället förebyggande och rehabiliterande. Ibland även konsulterande. 

• Förebyggande: jag löser upp muskelspänningar som inskränker hästens naturligt fria rörelsemönster, och ger den möjlighet att använda sin kropp optimalt. Detta förebygger skador genom att bl. a. proprioceptionen stärks, och smidiga muskler skyddar senor från onödigt slitage. Ofta kan ökad intensitet i träning ge muskelspänningar i en övergångsperiod innan hästen stärkt sig för den nya uppgiften. Här hjälper jag till att hålla ett vakande öga på att muskulaturen hinner med. 

• Rehabiliterande: efter en skada eller sjukdom kvarstår ofta muskelspänningar som har skyddat från smärta. Dessa spänningar försvinner inte av sig själv, utan behöver massagebehandling för att släppa. Ett exempel är att låg hälta/smärta fram (dubbelsidig kotledsinflammation, hovböld, ömma sulor) ofta ger spänningar i manke, eftersom hästen har "hållt uppe sig" för att lindra belastningen. Ett annat exempel är att invärtes problem med mage/tarm (kolik, avmaskning, magsår) ofta ger spänningar i ländrygg och höftböjare. När hästen är färdigbehandlad hos veterinär, så kommer jag in med min yrkeskunskap. 

• Konsulterande: Jag rekommenderar hästen vidare till veterinär om den t. ex. har återkommande spänningar på samma ställe, då det kan tyda på andra, icke-muskulära problem (se exemplen ovan). Jag har också kunnat vara behjäplig vid utredning av rörelsestörning i samråd med veterinär, då min kunskap och erfarenhet kompletterar veterinärens. T. ex. har vissa muskelspänningar ofta samband med bakknäproblematik, och då rekommenderar jag hästägaren att rådfråga veterinär. Jag ställer inga diagnoser, det är inte mitt kompetensområde. 

Jag tycker att det är tråkigt att det presenteras en så ensidigt negativ inställning till massören som friskvårdare för hästen. Alla dras över en kam, oavsett utbildning och annat. Istället vill jag poängtera att det är enkelt att kolla upp en människa innan du anlitar den till att behandla din häst, för att undvika oseriösa behandlare. 

Kolla upp utbildningen. Finns den? Verkar skolan seriös och kunnig? Leta upp referenser, både på behandlaren och utbildningen. 

Kolla upp behandlaren. Är hen registrerad företagare? Om inte, fråga varför? Finns det ansvarsförsäkring? F-skatt? Om inte, fråga varför? 

Låter det för bra för att vara sant när du pratar med behandlaren, så är det oftast också det. Ingen behandlare kan lösa "allt" och laga "alla" hästar. 

Och, som rubriken säger, förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet. Vi verkar alla för hästens välmående, men med olika, kompletterande, metoder. 

Att massera olika typer av hästar: hästen som "stängt av"

En häst som s.k. stängt av är det absolut svåraste att jobba med, och samtidigt den som berör mig allra mest. Den står där man ställer den, flyttar undan om man ber den och rör inte en min vad som än händer runtom. Spontant kan det förväxlas med en "väluppfostrad" häst, då detta är beteenden vi normalt belönar och uppskattar.

Men med uttrycket "stängt av" menar jag en häst som är helt passiv och avvaktande i kontakt med människor. Den ger ett likgiltigt intryck, men är ändå på spänn, under ytan. Den visar, till skillnad från den väluppfostrade hästen, ingen glädje i sin kontakt med människor, och inte heller smärta, rädsla eller välbehag.

Ofta är det en häst som blivit bryskt eller illa behandlad av människor. Ibland är det en i grunden känslig häst som "bara" bytt ägare många gånger, eller som behövt gå igenom svåra behandlingar efter ett trauma. Nyckeln är (som alltid vid "svåra" hästar) lyhördhet och tid. Ett lugn i behandlingssituationen är alltid viktigt, och i dessa fall direkt avgörande.

Jag träffade på en häst som vid första massagen stod blickstilla i över en timme. Han hade varit en "väluppfostrad" häst, men med nerv i ridningen, som åkt på tillridning inför försäljning. Stallet som hade fått uppdraget fick problem med honom, han reds inte som avtalat och hämtades hem igen efter 1,5 månad då försäljningsstallet inte ansåg honom vara i säljbart skick.

Hem kom en rädd, spänd och avstängd häst. Första behandlingen tog mer än en timme. Till en början var vidgade näsborrar den enda reaktion jag fick. Mycket muskelspänningar i nacken och lite underhals, som är vanligt på de här hästarna. Efter en stund sänkte han garden och vågade lita på mig och mina händer.

Vid andra behandlingen två veckor senare var han annorlunda. Fortfarande försiktig och avvaktande, men den här gången nosade han på mig när jag kom, han rörde sig spontant i stallgången och svarade väldigt bra på massagen. Efteråt berättade ägarna att han verkade ha återfunnit lite självförtroende och att bytesserierna satt som en smäck igen.

Tredje, och tyvärr hittills sista, behandlingen möttes jag av en märkbart glad häst. Han såldes sedan och flyttade iväg över halva landet.

De här hästarna berör mig. Det gör ont att se deras försvarsmekanismer och att någon (människa) har betett sig så illa mot dem. Samtidigt värmer det att jag får möjlighet att massera dem, det visar att nuvarande ägare vill hästens bästa. Och känslan när hästen visar mig förtroende är helt obeskrivlig.

Jag åker från sådana behandlingar ödmjuk inför hästen, och uppfylld och tom inbördes på samma gång. De kostar så mycket energi och är så värt det. Och jag önskar fortfarande att jag hade haft möjlighet att köpa honom där och då.

Vad är skillnaden mellan en massör och en massageterapeut? Och vad betyder "diplomerad"?

En del yrken har legitimationer. Andra har certifieringar, diplomeringar eller andra tillägg till sina titlar. Men vad betyder de? Och är det egentligen någon skillnad mellan en massör och en massageterapeut? Frågor som jag får ibland, och som jag välkomnar!

Vi börjar med massören. 

"Massör" (eller "hästmassör") kan vem som helst, med eller utan utbildning, kalla sig utan att bryta mot några regler. Lite läskigt för dig som kund, eller hur? 

Mitt tips här är att alltid fråga efter massörens utbildning. Om du har möjlighet, kolla upp så att skolan/kurserna verkligen finns och har gott rykte. Om den tillfrågade blir defensiv eller irriterad, så hade jag själv varit tveksam till att låta hen behandla min häst. 

Många massageutbildningar är både seriösa, bra och grundliga, och efter avslutad utbildning kan en massör från en sådan skola ge en bra avslappningsmassage. En massör masserar, helt enkelt. 

Massageterapeuten, då? Det låter ju tjusigt, i alla fall. 

En massageterapeut har längre, mer komplex utbildning. Förutom att kunna ge en bra massage kan jag även ge individuella stretching- och träningstips, jag har goda kunskaper i fysiologi, jag kan en del patologi och bandageringsteknik. Du som kund får alltså mycket mer för pengarna.

Även du som kommer till mig för att själv få behandling, får mer för pengarna. Jag är utbildad till medicinsk massageterapeut på Hälsoteket i Malmö, vilket innebär att du förutom massage och det "extra" som står här ovan, får möjlighet till andra kompletterande behandlingsformer. Några av dessa är under utveckling för att även kunna användas på häst framöver. 

En del skolor, som t.ex. Axelsons Animal Massage School, har valt att den titel man får efter avslutad utbildning är "diplomerad massör", trots att det i praktiken är en massageterapeut man har utbildats till. Detta är en av anledningarna till att jag varmt rekommenderar dig att kolla upp utbildningen på den du vill anlita, så att du vet vad du betalar för. 

Och så var det det här med titlarna. 

Legitimation har t.ex. läkare, kiropraktorer, lärare och psykoterapeuter. Den kan dras in om man missköter sig.

En diplomering görs oftast av den skola man har genomfört utbildningen på. Den betyder alltså att man är utbildad, men säger i sig inget om kvaliteten på utbildningen. 

En certifiering kan göras av ett förbund, t.ex. i mitt fall av Branschrådet Svensk Massage, efter godkända kunskapsprov som visar att utbildningen och massageterapeuten håller måttet i fråga om kvalitet och seriositet. 

Hoppas att jag har kunnat bringa klarhet i dessa frågor, återkoppla gärna till mig annars!

Gästbloggare: Lisen Trulsson och Reval

Lisen och jag känner varandra sedan långt innan jag började med häst. Vi är uppvuxna på samma gata, och Lisen hjälpte mig med shettisen Martini runt 2001-2002. Hon berättar här sin lärorika historia om svårigheterna att diagnosticera hennes häst när han blev svårt sjuk och rasade i vikt för ett par år sedan.

"Jag köpte min häst Reval för 3,5 år sen, en stor fin fux valack på 5 år med 4 vita strumpor och bläs. Vid köpet var jag medveten om att jag köpte en krubbitare, dåvarande ägare sa att det berodde på stressen i stallet. Strax efter köpet åkte jag till min egen veterinär för att göra en gastroskopi för att utesluta magsår, då jag läst att magsår kunde utlösa krubbitning. Väl hos veterinären kunde vi inte hitta något magsår inte heller några andra dolda fel, han var kärnfrisk.

Jag ändrade på hans dagliga rutiner, längre utevistelse i gräshage, ökad mängd grovfoder samt utfodring 4 gånger per dag. Jag fick också hjälp av Julia från Hållbarhäst med massage, vilket gav ett väldigt bra resultat! För ca 2,5 år sen blev jag sambo och flyttade till annan ort, ett liknande stall med samma rutiner. Men här blev det lite mer stress bland hästarna emellan.

Efter ca 2 månader i nya stallet kom första kolikanfallet, eller ja detta var vad jag och veterinären trodde. Åtgärder för kolik vidtogs och verkade hjälpande, trodde jag. 1,5 månad senare, fredag kväll kommer jag till stallet och gör den dagliga rutinen mockningen. Vatten hinken (40 liter) var tom och spånet dyngsur, så klart har han vält ut vattnet, tänkte jag. Lördag kväll samma sak dyngsur bädd och tom vattenhink. Nu får jag väl helt enkelt sätta fast hinken!

Söndag kväll samma sak trots att vattenhinken satt fast så var den tom och bädden våt. Skillnaden nu var att jag hade en trött och hängig häst med 39 graders feber, ringde upp min veterinär som sa åt mig att ge febernedsättande, för att dagen efter ta kontakt igen då hon misstänkte att han kanske hade en urinvägsinfektion.

Måndag morgon snö och halt, valde jag att ringa ut distriktsveterinärerna istället för att behöva köra iväg. Veterinären kommer ut och bedömer läget som sandkolik, (trots lerjord i hagarna och botten fruset och en tarm som fungerar u.a?!) hon ger oss en remiss till regiondjursjukhuset i Helsingborg. Kopplade transporten och gav oss iväg till djursjukhuset. Vi fick börja med att ställa Reval på vågen 540 kg, 540 kg?! Han ska ju väga runt 580 kg! Är mitt spontana svar till djursjukvårdaren, nu börjar jag bli riktigt orolig och den stora hemska tanken, vad händer?

Vi tog blodprover och röntgade tarmen, ingen sand i tarmarna och proverna var bra men hästen är dödssjuk. Efter lång väntan så fick jag beskedet hästen får stanna här. Tisdag eftermiddag efter kontakt med veterinären hade jag nu fått veta att alla experter på djursjukhuset hade låtit undersöka honom utan att hitta något samt att man hade tagit nya prover och skickat ut i Europa i hopp om svar. Hästen fortsatte att rasa i vikt, nu 520 kg även med näringsdropp och fri tillgång på grovfoder.

Onsdag eftermiddag hade man bestämt sig för att göra en sista undersökning, en ny gastroskopi. Vid den dagens invägning stod vågen på 500 kg! Tyvärr var det enda jag kunde tänka att idag är det nog sista dagen jag ser min häst. Jag fick vara med under gastroskopin, veterinären kunde inte se något som kunde tyda på magsår och skulle precis avsluta när djursjukvårdaren hejar till och säger, vad är det där?

Långt där nere, där magsäcken möter tarmen. Där gastroskopin slutar och där endoskopin slutar eller möts, där fanns två stora magsår. Medicinering påbörjades och en diet för att få upp vikten sattes in och redan två dagar efter fick vi ett resultat, 520 kg på vågen! Fredag eftermiddag efter att ha spenderat 10 dygn hos djursjukhuset fick min älskade häst äntligen komma hem, nu med en vikt på 560 kg.

Rehabilitering med medicin och fri tillgång på grovfoder samt massage blev vår väg tillbaka på banan. Idag 1,5 år senare så mår Reval som en prins och än idag vet vi inte vad som egentligen var orsaken till att magsåret inte läkte ut av sig själv. Då forskare inom området upptäckt att magsår kan vara självläkande med just dom åtgärderna jag utfört. Mycket utevistelse, möjlighet till betande dygnet runt samt liten mängd kraftfoder.

Men för mig är det viktigaste att min häst mår bra!" /Li & Reval

Stretchingskolan del 3: Säkerhet

Som i all hästhantering är det viktigt att tänka på säkerheten, både din och hästens. Stretchingen ska minska skaderisken, inte öka den!

• Välj en bra plats att stå på. Det ska vara halkfritt, plant, lugnt och med gott om svängrum.
• Bind upp hästen. Är du eller hästen osäker, be gärna någon (hästvan) att hålla den.
• Ha alltid handskar på när du stretchar benen. Ha gärna hjälm och skor med stålhättor, särskilt med ovana hästar eller hästar du inte känner så väl.
• Innan du lyfter hästens ben, kolla så att den står i bra balans på de andra tre benen. Varje gång.
• Pressa inte hästen. Om den inte förstår vad du vill, eller om du tar i för hårt, så ökar risken för protester, och då ökar risken att någon kommer till skada. Beröm hästen när den samarbetar.
• Vad rädd om din rygg. Böj på knäna, inte på ryggen, när du lyfter tunga hästben.

Det tar oftast några gånger innan hästen förstår vad du förväntar dig av den i stretchingen. En del blir osäkra, en del tycker att det är läskigt i början och hos en del hästar tar faktiskt kroppen emot.

Se stretchingen som övningar från marken som hästen först ska förstå och lära sig, och sedan förbättra. De flesta tycker om stretchingen och efter ett tag vet hästen precis i vilken ordning du gör rörelserna!

Stretchingskolan del 2: När ska jag stretcha? När ska jag inte stretcha?

Låt oss börja med "när ska jag stretcha?": Det finns lite olika studier på det här med bästa tidpunkten för stretching. En del visar att man kan stretcha när som helst, varmt eller kallt, andra att musklerna ska vara varma för bästa effekt.

Jag föredrar att stretcha precis efter att hästen har arbetat eller när den just har fått massage, helst inom 20 minuter. Inte enbart p.g.a. att muskler och annan vävnad är varma, även om det är huvudorsaken för mig, utan också för att det är lätt att lägga in stretchingen i den dagliga rutinen efter ett träningspass. Det blir helt enkelt naturligt och då blir det också gjort. Helst varje dag, men åtminstone 3-4 gånger i veckan för att få ut något av det.

När ska man då inte stretcha? Först och främst: stretcha aldrig en akut skadad häst! Det kan se ut som att hästen "bara" sträckt sig, men innan en veterinär har undersökt hästen så kan du förvärra skadan. Tänk en fraktur som någon börjar dra i... Stretcha inte sjuka hästar, kroppen har fullt upp redan. Och sist men inte minst, stretcha naturligtvis inte om du inte är säker på hur du ska göra!

Finns det några "gråzoner"? Ja absolut! Ta hjälp av någon med rätt utbildning för att stretcha...

• ...väldigt unga, eller väldigt gamla hästar.
• ...hästar med dålig balans.
• ...rädda/osäkra hästar.
• ...hästar som är konvalescenta/under rehabilitering.

Stretchingskolan del 1: Varför ska jag stretcha min häst?

Enklast uttryckt: för att gynna muskelutveckling, förebygga skador och förbättra proprioceptionen!

Stretching ett bra verktyg som du själv kan utföra för att minska skaderisken, men för att förstå varför måste vi först veta hur en muskel arbetar tillsammans med andra muskler.

När musklerna arbetar så drar de ihop sig, förkortas, och slappnar av, förlängs, om vartannat. Musklerna jobbar växelvis mot varandra, tänk dig en dragkamp men där målet inte är att dra omkull det andra laget, utan att skiftas om att dra och släppa efter utan att någon ramlar. 

Överansträngning efter t.ex. ett rejält träningspass kan medföra att musklerna förblir förkortade och inte riktigt kommer till avslappning. Om en muskel, en agonist, är förkortad så begränsar den rörligheten hos sin motståndarmuskel, antagonist.

Tänk på dragkampen igen, om det ena laget inte släpper efter så kan det andra laget inte dra alls. Ena sidan blir låst i ett förkortat läge, och andra sidan blir låst i ett förlängt läge. Ena sidan kan inte förlängas/slappna av, andra sidan kan inte förkortas/arbeta. Blodcirkulationen försämras i båda musklerna = sämre näringsupptag i muskeln = muskelutvecklingen hämmas.

Nervcellerna inne i muskler, bindväv och senor varnar hjärnan att det är risk för skada eftersom ena sidans muskel "håller emot", hästen blir begränsad i sina rörelser och riskerar att, igen, överanstränga de muskler som redan är förkortade.

Möjligheten för hästen att parera oväntade rörelser (t.ex. om den halkar) begränsas och risken för skador ökar. Det här sker såklart omedvetet och ruskigt snabbt eftersom det är nerver vi pratar om.

När du stretchar hästen (eller dig själv!) så har du möjlighet att "programmera om" de här nervcellerna. Att sakta ta ut ett ytterläge och hålla kvar där visar nervcellerna att det är ok att ta ut rörelsen så här mycket, att det inte är något som riskerar att gå sönder.

Proprioceptionen, kroppsmedvetenheten, är alltså också beroende av de här nervcellerna. Hästens hjärnas vetskap om var den har alla sina kroppsdelar och vad dessa kroppsdelar kan utföra på ett riskfritt sätt. Ju bättre proprioception, desto bättre prestation.

Nervcellerna låter återigen musklerna arbeta i fullt rörelseomfång, blodcirkulationen ökar i båda musklerna = näringsupptaget ökar i muskeln = muskelutvecklingen gynnas. Hästens möjlighet att parera plötsliga rörelser ökar också, skaderisken minskar, proprioceptionen förbättras och prestationsförmågan förbättras!

Upp till kamp!

Nu är det på tiden att ridning erkänns som friskvård! Med det kommer möjligheten till friskvårdsbidrag som skattefri förmån, vilket gör att ännu fler kanske har råd att bry sig lite mer om sin hälsa. Idag kan en arbetsgivare belöna sina flitiga motionerande anställda med detta, men inte om den anställde väljer att ta hand om kropp och själ på hästryggen.

För den som tvivlar på ridningens värde i rehabilitering och friskvård rekommenderar jag följande: ta kontakt med närmaste ryttarförening och åk dit och hälsa på. Du kommer att mötas av människor som precis genomfört ett lyckat ridpass, högröda i ansiktet av den fysiska ansträngningen, leende från öra till öra av det psykiska välbefinnandet som kommer av samhörigheten med hästen. Det leendet ser likadana ut oavsett om det sitter på ett barn eller en vuxen, nybörjaren, motionären eller elitryttaren, lektionsryttaren eller hästägaren.

Samvaron med hästen har en utvecklande och läkande effekt både på kroppen och själen. Allra tydligast blir det om du har turen att hälsa på en ryttare med funktionshinder av ett eller annat slag. Det finns f.d. rullstolsburna som tack vare ridning återutvecklat balans och muskulatur till att gå själva. Är inte det friskvård så är ingenting friskvård.

Vill du dra ditt strå till stacken i debatten om ridning som friskvård? Gå in på http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=1329 och skriv på du med. Och skicka länken till alla du tror håller med dig!