160 cm över havet - utsikten från en hästrygg

Solen i ryggen. Vinden i ansiktet. Järnskorna klapprar mot asfalten. När jag var tio kunde jag urskilja hovklapper på flera kilometers håll, i hopp om att den lyckliga på hästryggen skulle rida förbi vårt hus så att jag kunde titta på en riktig livs levande häst. Kanske kunde man till och med få klappa den innan de gav sig av igen. Full av avund och drömmar följde jag ryttarrygg och hästrumpa med blicken så långt jag kunde. Jag kunde aldrig tro att jag själv en dag skulle vara den lyckliga på hästryggen.

Av någon märklig anledning växer min häst (och jag?) med en decimeter i samma ögonblick som vi styr ut från ridbanan. Känslan av frihet och kraft går inte att beskriva. Förväntan när vi vänder ut i natur och på småvägar. Friden i skritt i vattenbrynet, upprymdhet i galopp över stubbåkern. På 1,6 meters höjd kan man se över rapsen och häckarna, in i trädgårdar, över biltak. En lyckad skrittur är som balsam för själen. Utsikten från en hästrygg är oslagbar, men så sitter jag ju också 160 cm närmre solen.

Dags att stödfodra (eller dansa regndans)

Trots att det bara är juli så har jag redan fått plocka fram höet, de senaste torra veckorna har slagit ut större delen av betet. Förhoppningsvis återhämtar det sig lite nu med regnet, men tills vidare är det alltså stödfodring som gäller. Att t.o.m. shettisen föredrar hö framför de förtorkade stråna i hagen säger ju det mesta om betets näringsvärde för tillfället.

Jag har haft funderingar på att prova på regndans, men eftersom jag känner viss tveksamhet gällande min kompetens på det området så är det väl säkrast att jag håller mig till traditionella metoder för att påverka vädret, d.v.s. hålla tummarna för regn och kanske be vår kära hö- och halmproducent ta fram slåttern. Det senare alternativet brukar göra susen.

Att avmaska eller att inte avmaska - det är frågan

Precis som de flesta andra hästägare har jag avmaskat på rutin (och på inrådan från husveterinären) två gånger om året fram tills för något år sedan när alla avmaskningsmedel blev receptbelagda. Min spontana reaktion på förändringen var en djup, innerlig och besvärad suck - "men vad KRÅNGLIGT allting blev nu!"

Men när jag i nästa andetag tänkte längre än näsan räckte så insåg jag att det egentligen inte är särskilt krångligt utan faktiskt ganska smart. Ett enkelt test, ett snabbt labb-svar på mailen och vips var alla fördelarna med att inte rutinavmaska solklara.

• man bidrar inte till att göra inälvsparasiter resistenta (vem vill ha muterade maskar som ingenting biter på?)
• man får koll på hur maskläget är i hästen och till viss del i hagen (dags att byta hage med kossorna bredvid?)
• man slipper stoppa i hästen kemikalier i onödan (särskilt viktigt om din häst har känslig mage och tarm)

Mycket av vårt tänk när det gäller hästhållning grundar sig på hur man "alltid" har gjort, vilket ofta är rätt men inte alltid. Ta inte gamla sanningar för givna utan våga tänka själv, våga ifrågasätta och ta reda på hur det egentligen ligger till. Det ingår i vårt ansvar som djurägare.

Sol, vind och vatten

Med sommar och sol (och betesgång) kommer de gamla vanliga sommarplågorna. Nu tänkte jag inte direkt på den obligatoriska sommarproduktionen av hits av gamla välkända artister, utan snarare flygfän, fästingar och problem med hettan...

Jag har aldrig gillat de kemiska flugmedlen som finns i handeln, bara tanken på att spraya mina hästar med något som är dödskallemärkt tar emot, men vad ska man göra? Efter ett tips från en massagekund testade jag att spraya mina hästar med en svag ättikslösning, jag hade inte så höga förhoppningar men det funkar faktiskt! I ett utbrott av frustration över alla flugor sprayade jag också boxväggarna när jag hade mockat ur E's box inför betet. Resultat? Dagen efter fanns det inte en fluga i boxen.

Med facit i hand känns valet inte svårt. Visst, jag får applicera det varje dag och det luktar inlagd gurka i hagen, men man slipper fästingar och faktiskt en hel del av flygfäna också. Och man slipper dödskallar!

Äntligen sommar!

Själv tycker jag att sommaren är den bästa tiden på året när hästarna kan vara ute även på nätterna. De tycks njuta av sommarvärmen och av att kunna ströva och beta dygnet runt. Och visst är det skönt att slippa mocka varje dag! Hela året har jag (precis som Per Gessle) väntat på juni, juli, augusti. Och jag tror att hästarna också har väntat och längtat efter detta.