Att massera olika typer av hästar: den nervösa hästen

Hästar med mycket nerv tenderar att vara extra känsliga även vid massage. För en lyckad behandling krävs att massören är mycket väl medveten om sitt kroppsspråk, hästens kroppsspråk, har respekt för individen och inte minst gott om tid. Tidspress är det enklaste sättet att förstöra en hästs erfarenhet av massage för lång tid framöver.

Hos dessa hästar ligger flyktinstinkten ständigt nära ytan. Hastiga rörelser, känslan av att sitta fast eller bli trängd sätter igång det sympatiska nervssystemet – fight/flight – och blockerar de hormon som främjar avslappning.

En massagebehandling tar i vanliga fall 50-60 minuter, men med en nervös häst finns inget klockslag att hålla sig till. Det kan ta mer än en timme, nästan 1 ½, innan hästen litar på mig och mina händer. Det får ta den tid det tar. Full avslappning nås ibland inte förrän efter 2-3 behandlingar.

I enstaka fall kan vi behöva avbryta behandlingen i ett läge där hästen har accepterat mig, även om jag egentligen inte hunnit behandla hela hästen. Detta för att hästen ska ha ett bra minne av mig och massagen att associera till nästa gång vi ses. Det där med att sluta medan det går bra, som med allt annat vi gör med hästen.

Det har förekommit 1-2 gånger att jag och hästägaren tagit ett gemensamt beslut efter 20-30 min, att det räcker för idag. En ung fullblodshäst i galoppträning, full av energi, nerv och flyktinstinkt. Efter 15 min på helspänn i nytt stall och den för honom så ovana situationen, sänkte han plötsligt huvud och hals, började tugga och gäspa vid massage på manke och bogblad. Där och då var det rätt tidpunkt att avsluta.

Skulle det visa sig att hästen tycker att det är fullständigt omöjligt att låta mig massera och att jag inte kan nå fram till den, så respekterar jag givetvis detta och avbryter behandlingen. Det har hittills aldrig hänt.

Precis som med hästar med stor integritet är det viktigaste att hästen känner förtroende för mig, och att den kan lita på att jag respekterar den personliga sfären. Först då kan behandlingen bli riktigt bra. Ibland ber hästägaren om ursäkt för sin häst innan vi nått hit. Gör inte det. Jag tar inte illa vid mig.

Från hetlevrad till arbetsfokuserad på nolltid

Lite då och då spänner jag för shetlandsponnyn. Han är milt sagt het framför vagn, och jag arbetar därför hellre och oftare honom på töm. När väl bröstselen är på gäller det att spänna för rockarden snabbt innan han tröttnar och går iväg.

För ett tag sedan köpte jag en loksele, med planen att han ska hjälpa till med att harva paddocken. Med hans temperament var jag tveksam till om det skulle funka, men jag ville ändå ge honom en chans.

Första gången med lokselen på: jag ledde runt honom i paddocken för att han skulle prova på hur den sitter och känns mot kroppen i rörelse. Han var spänd, taggad och taktade nästan hela tiden. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig att gå vägen med harv och allt.

Andra gången: loksele på, jag ledde honom med ena handen och släpade pinnharven efter oss med andra handen. Den skramlar, så jag ville att han skulle höra det ljudet bakom sig utan att sitta fast i den. Han rörde inte en min utan skrittade lugnt bredvid mig, dock stördes han lite av att jag inte rörde mig "som vanligt". Den där harven är tyngre än den ser ut...

Tredje gången: jag upprepade proceduren från gång två, fortfarande ingen reaktion. Jag lade lite kroppstyngd i draglinorna och bad honom skritta. Gissa om jag blev förvånad när han bara lade sig i lokorna och drog! Så jag fäste harven i draglinorna och så fick han dra den rakt fram i 10-15 meter. Halt och beröm och av med harven igen.

Fjärde gången: drog han harven ett varv runt paddocken. Lugn, stabil och fokuserad på uppgiften. Han stod t.o.m. stilla när jag kopplade på och av den, och vi övade lite extra på det. Att stå still har aldrig annars varit hans bästa gren, men nu uppvisade han en helt ny sida av sig själv.

Idag har han dragit harven två varv runt paddocken. Han står still när jag spänner för och från. Det är tungt, men han lägger sig utan att tveka i lokorna och drar. Han är uppmärksam och samarbetsvillig och sprattlar inte iväg på egna äventyr, så som han gärna gör på töm.

Kanske har vi hittat ytterligare ett bra träningssätt för honom, som komplement till tömkörning och arbete i vagn. Oavsett så är jag glad att jag gav honom chansen att överraska mig, för det kan jag ärligt säga att han gjorde!