Att klippa eller att inte klippa

Tidigare trodde jag att tidpunkten då hästarna sätter vinterpäls bestämdes av temperaturen. Kyla = vinterpäls. Värme = sommarpäls. Logiskt, tyckte jag, men helt fel. Det är tillgången på dagsljus som styr pälssättningen, så när dagarna blir kortare på hösten sätter (häst-)kroppen igång och producerar vinterpäls. Fällningen på våren styrs också den av ljuset, vilket förklarar varför hästarna fäller i mars även om det fortfarande är en meter snö i hagarna.

Särskilt B sätter underbart lång och tät päls nu. Det är bara grimman som avslöjar att det är en shetlandsponny och inte en isbjörn som befinner sig i hagen. Eftersom jag inte badar mina hästar särskilt ofta så blir hans päls dessutom fet och vattenavstötande. Lille T, som jag hade hand om för några år sedan, var likadan.

T var den första häst som jag klippte, första gången fick jag hjälp av min tränare, som tur var. I med bomull i öronen och sedan var det bara att klippa. Han var som ett får, klippmaskinen bara försvann in under all päls. Mot slutet såg det ut som att vi stod i en snödriva mitt i stallet. Lille T stod snällt ända tills vi kom till baksidan av låren, då blev han rasande. Det kan ha varit för att höet (mutan) hade tagit slut. Det kan också ha varit tålamodet som tog slut.

Vi valde att avsluta omgående. Det är mycket svårt att klippa jämnt och fint på ett ben som växlar mellan att vara riktat neråt, utåt och bakåt. De sista ojämna tussarna tog jag för hand med en vanlig sax. Sedan var det dags att ta ut bomullen ur öronen och då fortsatte cirkusen. Stående på bakbenen. Det var sista gången jag använde bomull i några hästöron.

Att klippa sina hästar eller inte verkar vara en het potatis i delar av hästvärlden. En del tycker att hästarna ska få ha kvar sitt naturliga skydd mot kylan, andra klipper sina hästar från öron till svans flera gånger från september till mars. Finns det rätt och fel? Svaret är, som alltid, det beror på. Hur man "bör" göra avgörs av en rad olika saker.

Min tumregel är att klippa utifrån hästens behov. Om hästen får mycket päls och arbetas svettig flera gånger i veckan, klipp den då för att minska risken för förkylningar (och lägg på täcke för att hjälpa den att hålla värmen i stall och hage). Spara helst ett fält som täcker ca 30cm på vardera sida om ryggraden, från manke till svans. Det hjälper hästen att hålla värmen i rygg- och rumpmuskler. Spara benen, åtminstone från has/carpus och nedåt. Om det räcker att klippa hals och bogar, gör då bara det.

Visst är det snyggt och praktiskt med en väl utförd helklippning. Muskulaturen framträder och hästen är superlätt att hålla ren och snygg, det räcker att damma av den med en fuktig trasa, sedan kan man spegla sig i glansen. Men jag tycker ändå att man ska tänka sig för, varför vill jag klippa? För vems skull?

Själv ska jag klippa hals och bogar på E, och på B blir det som vanligt helklippning. Det KAN inte vara behagligt med vinterpäls anpassad för -10 grader och full storm när han befinner sig i normal sydsvensk höst på +5-10 grader. Nu hinner pälsen växa ut igen lagom tills vi faktiskt får några minusgrader.

Jag har helklippt honom förut och det brukar få förödande konsekvenser, i alla fall på shetlandsponnyer, så några varningens ord är på sin plats här. De blir GROTESKT busiga om man klipper av all vinterpälsen. Närapå ohanterliga. Men, nu har jag varnat er. Att klippa eller att inte klippa är upp till varje hästägare, men när det gäller shettisar så svarar jag inte för följderna. Det kan ingen.

Be prepared - nu är det höst (och snart kommer vintern)

Jag bävar alltid inför hösten och vintern. Mörkt, trist, grått, regnigt, kallt och blåsigt. Våta täcken, leriga hästben och (människo-)skor som inte håller tätt. Hästarna uppstressade av blåsten, minsta prassel = farliga troll i buskarna. Sedan kommer djävulens favoritpåhitt, vintern, med snöblandat regn (den kylan går genom alla klädlager), bottenfruset vatten i hagarna, snöklumpar under (häst-)skorna och konstant 15m/s från november till mars.

Bästa sättet för mig att stå ut under den här tiden är att hålla hög beredskap. Mitt kontrollbehov löper amok och ger sig uttryck genom en ständig strävan efter att vara Redo (och jag har inte ens varit scout). Samtliga hästars samtliga täcken ska vara klara att användas när som helst, hela, rena, impregnerade, inprovade, preussiskt vikta och upphängda nära till hands i stallet, vart och ett på sin plats. Helst i dubbla uppsättningar eftersom torktiden efter en heldag i regn och rusk är längre än tiden de tillbringar inne under natten, och givetvis ska inte brist på torra täcken få hålla mina hästar inne från hagen. Ländtäcken, skrittäcken, walkerrug och fleecetäcken likaså.

Trots att risken för att bli insnöad (och således oförmögen att hämta hem foder) är löjligt liten i vår del av landet så inbegriper denna beredskap även foder och dylikt. Fodersäckarna ska finnas där, rätt sort, rätt antal på rätt plats och helst staplade på samma håll. Foderspannar och höpåsar förberedda och packade.

När sedan alla lindor är tvättade och rullade, alla huvudlag putsade och alla krubbor fyllda, och det inte finns mer Alltid Redo-saker att göra för att fördriva tiden fram till mars, då är det dags för bokhyllan. Jag älskar att läsa hästböcker, jag kan läsa samma bok om och om igen med målet att memorera innehållet. Näringslära, anatomi, tömkörning, hästens rygg, you name it. Och feng shui.

Jag har dock ännu inte hittat någon bok om feng shui i stallet, och jag tvivlar starkt på att en sådan bok skulle uppskattas av sambon, med tanke på våra framtida planer på att bygga eget stall. Den boken får jag på ett listigt sätt försöka smyga in i byggplanerna så småningom. Kanske med en falskt omslag till hjälp, "Bygg ditt eget stall utan New-Age" eller kanske "Det flumfria stallet - en bygg det själv-guide". Vem vet, det kanske fungerar? Först gäller det bara att hitta den där boken, den borde ju finnas, tala om att nischa sig som författare!