Vad är skillnaden mellan en massör och en massageterapeut? Och vad betyder "diplomerad"?

En del yrken har legitimationer. Andra har certifieringar, diplomeringar eller andra tillägg till sina titlar. Men vad betyder de? Och är det egentligen någon skillnad mellan en massör och en massageterapeut? Frågor som jag får ibland, och som jag välkomnar!

Vi börjar med massören. 

"Massör" (eller "hästmassör") kan vem som helst, med eller utan utbildning, kalla sig utan att bryta mot några regler. Lite läskigt för dig som kund, eller hur? 

Mitt tips här är att alltid fråga efter massörens utbildning. Om du har möjlighet, kolla upp så att skolan/kurserna verkligen finns och har gott rykte. Om den tillfrågade blir defensiv eller irriterad, så hade jag själv varit tveksam till att låta hen behandla min häst. 

Många massageutbildningar är både seriösa, bra och grundliga, och efter avslutad utbildning kan en massör från en sådan skola ge en bra avslappningsmassage. En massör masserar, helt enkelt. 

Massageterapeuten, då? Det låter ju tjusigt, i alla fall. 

En massageterapeut har längre, mer komplex utbildning. Förutom att kunna ge en bra massage kan jag även ge individuella stretching- och träningstips, jag har goda kunskaper i fysiologi, jag kan en del patologi och bandageringsteknik. Du som kund får alltså mycket mer för pengarna.

Även du som kommer till mig för att själv få behandling, får mer för pengarna. Jag är utbildad till medicinsk massageterapeut på Hälsoteket i Malmö, vilket innebär att du förutom massage och det "extra" som står här ovan, får möjlighet till andra kompletterande behandlingsformer. Några av dessa är under utveckling för att även kunna användas på häst framöver. 

En del skolor, som t.ex. Axelsons Animal Massage School, har valt att den titel man får efter avslutad utbildning är "diplomerad massör", trots att det i praktiken är en massageterapeut man har utbildats till. Detta är en av anledningarna till att jag varmt rekommenderar dig att kolla upp utbildningen på den du vill anlita, så att du vet vad du betalar för. 

Och så var det det här med titlarna. 

Legitimation har t.ex. läkare, kiropraktorer, lärare och psykoterapeuter. Den kan dras in om man missköter sig.

En diplomering görs oftast av den skola man har genomfört utbildningen på. Den betyder alltså att man är utbildad, men säger i sig inget om kvaliteten på utbildningen. 

En certifiering kan göras av ett förbund, t.ex. i mitt fall av Branschrådet Svensk Massage, efter godkända kunskapsprov som visar att utbildningen och massageterapeuten håller måttet i fråga om kvalitet och seriositet. 

Hoppas att jag har kunnat bringa klarhet i dessa frågor, återkoppla gärna till mig annars!

Workshop i grundläggande stretching

För ett par veckor sedan var det dags för årets första workshop, den här gången i grundläggande stretching. I vanliga fall hålls denna kurs på 90 minuter, men efter önskemål från deltagarna kortades den till 60 minuter.

Vi träffades en förmiddag och jobbade koncentrerat med en handfull användbara stretchövningar som passar de allra flesta hästar. Lite inledande teori, sedan visade jag praktiskt och efter det fick deltagarna arbeta i par och testa alla övningarna på sina hästar medan jag fanns behjälplig.

Just den här dagen var det islänningar som stretchades, och som alltid när man pratar häst med likasinnade, rinner tiden snabbt iväg. Med facit i hand tyckte nog både deltagarna och jag att en timme var i kortaste laget, och i fortsättningen kommer workshopen att hållas i sitt originalformat på 90 minuter.

Innan vi skildes åt pratade vi om en uppföljande workshop, skräddarsydd efter just de här hästarnas behov, och det ska bli jätteroligt att träffa både islänningarna och deras ägare igen.

Sammanfattningsvis en trevlig lördagsförmiddag, där jag än en gång kör från jobb med ett stort leende, ett varmt hjärta och glädjen över att få ha världens bästa jobb!

Gästbloggare: Sara Mikkelä och Tillit

Jag har tidigare skrivit om Tillit här. Min kära syster S köpte Tillit från TRF med förmanade ord från dåvarande ridskolechefen om att "...en så gammal häst (16 år) köper man på livstid!" Så blev det, och S tipsar här om hur man kan göra livet långt och sunt för sin seniorhäst. Fotot i inlägget är från oktober 2011, när Tillit var 30 år gammal.

"Böcker om föl, inridning, unghästar, dressyr- och hoppträning finns det gott om, men jag hade gärna velat ha en bok med fokus på den äldre hästens behov när jag under ganska många år hade en pensionär att ta hand om. De tips och råd jag nu delar med mig av kom vi, min familj och jag, fram till efterhand. Tillit var en del av familjen i 15 år och vi försökte göra hennes ålderdom både lång och behaglig. Jag tycker att vi lyckades bra; när vi sa farväl var hon 31 år gammal, fin i kroppen och med livsglädjen i behåll.

Tillit var 16 år, pigg och i relativt fin form när jag köpte henne från en ridskola. Till att börja med var omvårdnaden och utfodringen okomplicerad med nya skor var 10:e vecka, krafftpellets, kornkross, betfor och hö. Hon var ute i en rasthage på förmiddagen och reds en timme på eftermiddagen – precis som alla de andra i samma stall. Det år hon fyllde 20 år flyttade hon ut till ett mindre stall på landet i samband med dräktighet och fölning och hon flyttade aldrig tillbaka till det stora stallet i stan.

I det nya stallet erbjöds daglig utevistelse i 8-10 timmar i stora gräshagar. Med täcke efter väder och fri tillgång till hö under den gräslösa årstiden fick hon möjlighet att röra sig fritt under en stor del av dygnet, precis som hästen är skapt för.  Se dock till att ha flera täcken att byta med, så att din häst inte behöver vara inne för att gårdagens täcke inte torkat än. Och tänk på att en äldre häst behöver ha täcke i större utsträckning än en ung för att hålla värmen när hullet inte är som förr. 

Man kan också vara lite extra pjoskig och kanske minska utevistelsen vid riktigt busväder, om man har möjlighet till det. En hagkompis att leka, kela och kivas med förgyller dagarna och håller hästen sysselsatt på ett fint och naturligt sätt. Tillit hade turen att träffa den perfekta hagkompisen i och med att Esmeralda kom till familjen.

Det är svårt att hålla hullet på en äldre häst, och mitt tips är att ge extra rapsolja i fodret. Oljan tas lätt upp av kroppen och är ren energi, samtidigt som den ”smörjer tarmarna” vilket minskar risken för kolik. Jag gav också extra B-vitamin på våren och hösten när vinterpälsen skulle fällas respektive sättas. Tillit reagerade blixtsnabbt på B-vitamin och jag fick introducera den gradvis eftersom hon blev superpigg och till och med hetsig första gången jag gav B-vitamin. Resten av året fick hon flytande multivitamin istället för B-vitamin.

Eftersom hon hade känslig mage och lätt för att få kolik fick hon Kraffts tillskott Magtarm, något som gjorde stor skillnad. Jag fodrade med Krafft Groov som är pellets för så kallade högpresterande hästar och det är framtaget för bland annat avelsston, om jag inte missminner mig. Dessutom fick Tillit rejält med betfor för att hjälpa den tröga magen på traven och gärna med lite extra vätska eftersom det är sött och gott att sörpla i sig. Utöver kraftfoder och diverse tillskott var det fri tillgång till hö och en generös halmbädd som gällde. Strö gärna lite extra till en äldre häst eftersom den kan ha svårt att lägga sig ner lika smidigt som tidigare och därmed gärna dunsar ner på golvet eller marken. Min häst låg ner i boxen ungefär varannan natt och rullade sig i hagen dagligen. 

Tillit hade bara skor fram, något som hängde kvar från hennes tidiga karriär som avelssto. Efter ett tag gick jag över till natural balance-skor och det som blev hennes sista vinter fick hon vara helt utan skor för att slippa styltor. Jag upplevde också att hon blev stadigare och mindre benägen att snubbla med lindade ben istället för benskydd eller strykkappor. Om din gamla kompis fortfarande rids ska naturligtvis sadeln ha bra passform; den kan behöva justeras om hullet minskar och hästen blir smalare över ryggen. 

De sista åren skrittade vi mest ut på mindre rundor, ibland promenerade vi bara med träns eller grimma, beroende på dagsformen. Men eftersom min häst fick så mycket motion i de stora hagarna höll hon sig i fin form även utan daglig ridning, tömkörning eller longering. Det är också en bra idé att låta en hästmassör känna igenom hästen då och då för att lossa spänningar och hålla koll på hästens muskelstatus.

Precis som på människor kan den äldre hästens syn och hörsel försämras och Tillit fick starr och såg sämre med åldern. Detta är viktigt att ha i minnet, inte minst ur säkerhetssynpunkt. En häst som ser sämre kan uppfatta vanliga saker som väldigt skrämmande, i synnerhet när det är mörkt ute. Då kan en harv eller soptunna orsaka stora skutt och den som leder hästen kan komma i kläm eller bli trampad. Tänderna kan också behöva ses över med jämna mellanrum. En häst som har ont i munnen och svårt att äta blir snabbt mager. Nu hade jag tur med min häst – hennes tänder var i bra skick hela tiden, men så är det inte för alla.

Att ha ett bra försäkringsskydd är A och O – och det gäller naturligtvis för alla fyrbenta vänner, oavsett art och ålder. Med åren krymper livförsäkringen, men det var inget jag fäste mig vid. För mig var det tveklöst viktigast att ha en bra veterinärvårdsförsäkring. När hästen har nått en viss ålder kan man inte teckna en ny försäkring, så se över din försäkring och byt om du känner att det behövs innan det är för sent att ändra den.

Och till sist några ord om det allra tråkigaste – att ta farväl. Saker kan hända snabbt och oväntat, och det är bra att ha tänkt på hur man vill att det ska vara den dag det är dags att säga adjö till sin vän. Jag hade många gånger funderat på det och kommit fram till att hon ska få alla chanser hemma i stallet, men att lasta en 30 år gammal häst och sedan köra akut 12 mil till närmaste djursjukhus inte var ett alternativ. Jag visste också att jag inte ville att veterinären skulle använda bultpistol och att hon skulle kremeras enskilt för att sedan begravas hemma i hagen. Vill man ha det så är det klokt att spara lite pengar för detta tråkiga; transport och kremering kostar en rejäl slant, och det är inte alltid försäkringen täcker det.

Din gamla häst kan med andra ord behöva lite extra pyssel och omtanke, och är väl i ärlighetens namn värd det?"

10 vanligaste frågorna om hästmassage

Är hästmassage nytt för dig? Här listar jag de 10 vanligaste frågorna som jag får om hästmassage!

1. Varför behöver hästar massage?
Oavsett om du har en tävlingshäst eller hobbyhäst, så är den precis som en elit-idrottare! Förutom rätt träning och foder så gör regelbunden massage musklerna smidiga, förbättrar prestationsförmågan och förebygger skador.

2. Hur märker jag att min häst har muskelspänningar?
Vanliga problem kan t.ex. vara att hästen är svår att böja i ena varvet, går i korsgalopp, har svårt att rygga rakt, känns ovillig att samla, ställer upp sig ojämnt i halterna eller tappar takten i ökad trav.

3. Varför blir hästen spänd och stel?
Det kan bero på överansträngning, ändringar i träningsrutiner, foder eller underlag, en sadel eller ryttare som inte ligger/sitter optimalt, stress, tand- eller mag/tarmproblem, om den inte trivs med bettet eller hovbeslagen, tillbud i stallet, transporten eller hagen, utläkta skador som t.ex. kotledsinflammation eller hovböld.

4. Hur ofta ska hästen masseras?
Det är olika från individ till individ, men generellt sett, en häst som tränas och kanske tävlas bör masseras en gång i månaden för bästa effekt. Ibland behövs tätare behandlingar för att komma till rätta med långvariga muskelspänningar.

5. Finns det karenstid på massage inför tävling?
Nej, det finns ingen karenstid på manuell massage, d.v.s. massage som utförs enbart med händerna.

6. Hur går det till?
Jag tittar på hästen i stallet och ev. i lina, och du får berätta om din häst, hur den fungerar i ridningen m.m. Därefter känner jag igenom hela hästen, masserar och stretchar utifrån det jag hittar. Efter massagen ska hästen skrittas vid handen 15-20 minuter, och dagen efter kan den oftast ridas som vanligt. En del hästar blir väldigt trötta dagen efter, och då räcker det kanske med ett lättare pass.

7. Finns det tillfällen då man inte ska massera?
Ja, akut skadade eller sjuka hästar ska inte ha massage. Det är inte heller lämpligt att massera dräktiga ston eller hästar som medicineras. Halta hästar masseras enbart i samråd med den veterinär som behandlat hästen.

8. Varför ska jag välja en utbildad massör?
Det är en garanti för att din häst får en professionell massagebehandling. Välutbildade hästmassörer har mycket goda kunskaper om bland annat hästens anatomi, rörelsemekanik och fysiologi, olika massagetekniker, träningslära och stretching.

9. Vilka effekter har massagen på hästen?
Prestationsförmågan ökar, och skaderisken minskar, eftersom musklerna blir smidigare och kan arbeta i hela sitt rörelseomfång samtidigt som hästen ökar sin proprioception, kroppskännedom. Återhämtning och muskelutveckling efter träning stimuleras, immunförsvaret stärks och stressnivån sjunker. Hästen blir hållbar och harmonisk!

10. Var sitter de vanligaste spänningarna?
I nacke, manke och rygg, kring armbågen och höftknölen.

Bygg en enkel höhäck!

Jag har förmånen att kunna ha mina hästar ute i gräshage hela dagarna, året om. I mitt fall till priset av att inte ha tillgång till ridhus, men det handlar om prioriteringar i min hästhållning. När gräset inte längre räcker till så får de hö i hagen, fri tillgång, och för några år sedan byggde jag en enkel höhäck.

Fördelar:
höet blåser inte bort, ut ur hagen, som det mycket väl kan göra här i Skåne = bättre ekonomi i hästhållningen.

• mängden hö som trampas ner i leran och blir oätligt minimeras = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• höhäcken dränerar sig själv om det regnar = mindre mängd hö förstörs = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
• om det blir upptrampat kring höhäcken så flyttar jag den enkelt = fräschare utfodringsplats + minskad risk för halkskador.
• bra ätställning utan risk att få i sig grus = minskad risk för kolik.

Nackdelar:

• höhäcken kan vara tung att flytta för en person.

Gör så här:
Skaffa en lastpall, två pallkragar, fyra brädor och lite skruv. Montera enligt bilden. Se upp så att inte skruvarna går igenom på insidan så att hästarna kan riva sig på dem. Done!

Gästbloggare: Lisen Trulsson och Reval

Lisen och jag känner varandra sedan långt innan jag började med häst. Vi är uppvuxna på samma gata, och Lisen hjälpte mig med shettisen Martini runt 2001-2002. Hon berättar här sin lärorika historia om svårigheterna att diagnosticera hennes häst när han blev svårt sjuk och rasade i vikt för ett par år sedan.

"Jag köpte min häst Reval för 3,5 år sen, en stor fin fux valack på 5 år med 4 vita strumpor och bläs. Vid köpet var jag medveten om att jag köpte en krubbitare, dåvarande ägare sa att det berodde på stressen i stallet. Strax efter köpet åkte jag till min egen veterinär för att göra en gastroskopi för att utesluta magsår, då jag läst att magsår kunde utlösa krubbitning. Väl hos veterinären kunde vi inte hitta något magsår inte heller några andra dolda fel, han var kärnfrisk.

Jag ändrade på hans dagliga rutiner, längre utevistelse i gräshage, ökad mängd grovfoder samt utfodring 4 gånger per dag. Jag fick också hjälp av Julia från Hållbarhäst med massage, vilket gav ett väldigt bra resultat! För ca 2,5 år sen blev jag sambo och flyttade till annan ort, ett liknande stall med samma rutiner. Men här blev det lite mer stress bland hästarna emellan.

Efter ca 2 månader i nya stallet kom första kolikanfallet, eller ja detta var vad jag och veterinären trodde. Åtgärder för kolik vidtogs och verkade hjälpande, trodde jag. 1,5 månad senare, fredag kväll kommer jag till stallet och gör den dagliga rutinen mockningen. Vatten hinken (40 liter) var tom och spånet dyngsur, så klart har han vält ut vattnet, tänkte jag. Lördag kväll samma sak dyngsur bädd och tom vattenhink. Nu får jag väl helt enkelt sätta fast hinken!

Söndag kväll samma sak trots att vattenhinken satt fast så var den tom och bädden våt. Skillnaden nu var att jag hade en trött och hängig häst med 39 graders feber, ringde upp min veterinär som sa åt mig att ge febernedsättande, för att dagen efter ta kontakt igen då hon misstänkte att han kanske hade en urinvägsinfektion.

Måndag morgon snö och halt, valde jag att ringa ut distriktsveterinärerna istället för att behöva köra iväg. Veterinären kommer ut och bedömer läget som sandkolik, (trots lerjord i hagarna och botten fruset och en tarm som fungerar u.a?!) hon ger oss en remiss till regiondjursjukhuset i Helsingborg. Kopplade transporten och gav oss iväg till djursjukhuset. Vi fick börja med att ställa Reval på vågen 540 kg, 540 kg?! Han ska ju väga runt 580 kg! Är mitt spontana svar till djursjukvårdaren, nu börjar jag bli riktigt orolig och den stora hemska tanken, vad händer?

Vi tog blodprover och röntgade tarmen, ingen sand i tarmarna och proverna var bra men hästen är dödssjuk. Efter lång väntan så fick jag beskedet hästen får stanna här. Tisdag eftermiddag efter kontakt med veterinären hade jag nu fått veta att alla experter på djursjukhuset hade låtit undersöka honom utan att hitta något samt att man hade tagit nya prover och skickat ut i Europa i hopp om svar. Hästen fortsatte att rasa i vikt, nu 520 kg även med näringsdropp och fri tillgång på grovfoder.

Onsdag eftermiddag hade man bestämt sig för att göra en sista undersökning, en ny gastroskopi. Vid den dagens invägning stod vågen på 500 kg! Tyvärr var det enda jag kunde tänka att idag är det nog sista dagen jag ser min häst. Jag fick vara med under gastroskopin, veterinären kunde inte se något som kunde tyda på magsår och skulle precis avsluta när djursjukvårdaren hejar till och säger, vad är det där?

Långt där nere, där magsäcken möter tarmen. Där gastroskopin slutar och där endoskopin slutar eller möts, där fanns två stora magsår. Medicinering påbörjades och en diet för att få upp vikten sattes in och redan två dagar efter fick vi ett resultat, 520 kg på vågen! Fredag eftermiddag efter att ha spenderat 10 dygn hos djursjukhuset fick min älskade häst äntligen komma hem, nu med en vikt på 560 kg.

Rehabilitering med medicin och fri tillgång på grovfoder samt massage blev vår väg tillbaka på banan. Idag 1,5 år senare så mår Reval som en prins och än idag vet vi inte vad som egentligen var orsaken till att magsåret inte läkte ut av sig själv. Då forskare inom området upptäckt att magsår kan vara självläkande med just dom åtgärderna jag utfört. Mycket utevistelse, möjlighet till betande dygnet runt samt liten mängd kraftfoder.

Men för mig är det viktigaste att min häst mår bra!" /Li & Reval

Hästens näringsbehov och utfodring

Få aspekter på hästhållning orsakar så mycket debatt (och ovänskap) som utfodring. Av någon anledning är det lätt att provocera med foder. "Jasså du ger selentillskott..."/"Har du sett så TJOCK hennes häst är!"/"Ja JAG ger bara svarthavre odlad på Österlen och skördad för hand i nymånens sken medan en barnkör sjunger Evert Taube, allt annat är skit."

Ta grovfoderanalys som exempel. "Alla" vill se analysen på höet som hästen ska ha, vilket i sig är bra, jag uppskattar att hästägare engagerar sig och vill veta mer. Men, och här kommer det mer provokationer, kan "alla" tolka det som står i analysen? Och om "alla" inte kan det, är samma "alla" beredda att erkänna det och be någon sakkunnig om hjälp?

När jag köpte "Hästens näringsbehov och utfodring", skriven av Christina Planck och Margareta Rundgren, så förväntade jag mig tabeller över näringsinnehåll i olika foderslag och en relativt övergripande introduktion till ämnet. Jag fick det, men också så mycket mer.

Den är inte skriven av representanter för någon foderproducent utan av två oberoende experter, och tar t.ex. upp produktion och lagring av vallfoder, hästens matsmältningsapparat och foderrelaterade störningar som krubbitning, fång, magsår, överhull och underhull.

Jag läste boken från pärm till pärm två gånger i rad, och läser fortfarande om den då och då. Däremellan återkommer jag till den som en uppslagsbok. Jag rekommenderas den absolut till alla hästägare som vill kunna förstå och tillämpa en grovfoderanalys, för att också vid behov kunna komplettera den individuella foderstaten med rätt kraftfoder och tillskott.

Läs den! Den är saklig, vetenskaplig och befriad från säljsnack och personligt tyckande, något som annars tenderar att breda ut sig i många stall. Let science in and rumours out!

Stretchingskolan del 4: enklaste ryggstretchen!

Att stretcha hästens rygg är något av det enklaste du kan göra! Många hästägare väljer bort stretchingen för att de är rädda att göra fel och då riskera att skada hästen. Den här övningen är helt säker. Det enda jag vill varna för är om du vet att din häst är kittlig, tänk då på att vara extra uppmärksam på hästens reaktioner.

1. Ta först av sadel/tömkörningsgjord och liknande så att a. hästen kan röra sig fritt och b. du ser vad som händer. Ta också av ev. täcke på hästen och handskar på dig.
2. Leta upp linea alba, d.v.s. det senband som går mitt under magen på hästen, från bröstbenet till skapet/juvret.
3. Sätt ihop händerna, handflatorna uppåt och sammanhållna fingrar.
4. Lägg handflatorna med lätt tryck mot linea alba på den punkt som är rakt under sadelläget.
5. Håll blicken på hästens överlinje i nästa moment. Låt händerna sakta glida isär med jämnt tryck uppåt, ena handen rör sig framåt mot frambenen, den andra bakåt mot bakbenen.
6. Du ska nu se hur hästen välver överlinjen för ditt tryck. Håll kvar välvningen i 10 sekunder.
7. Lägg händerna på hästens rygg, strax bakom manken, och stryk sakta med öppen hand bak till korset, så att hästen släpper ner ryggen till normalläge igen.
8. Upprepa 3-4 gånger.

Om hästen inte välver överlinjen, testa att böja fingrarna lite och använd trycket från fingertopparna istället för hela handflatan. Hästen kommer att bli känsligare för ditt tryck, och rörligare, över tid.

Bäst resultat får du om du gör övningen varje dag, men om du inte hinner det, så får det duga med varannan. Tänk på att övning ger färdighet, både för hästen att hitta sin rygg och för dig att hitta lagom tryck, lagom hastighet i rörelsen och exakt rätt ställe att lägga trycket på. Lycka till!

Stretchingskolan del 3: Säkerhet

Som i all hästhantering är det viktigt att tänka på säkerheten, både din och hästens. Stretchingen ska minska skaderisken, inte öka den!

• Välj en bra plats att stå på. Det ska vara halkfritt, plant, lugnt och med gott om svängrum.
• Bind upp hästen. Är du eller hästen osäker, be gärna någon (hästvan) att hålla den.
• Ha alltid handskar på när du stretchar benen. Ha gärna hjälm och skor med stålhättor, särskilt med ovana hästar eller hästar du inte känner så väl.
• Innan du lyfter hästens ben, kolla så att den står i bra balans på de andra tre benen. Varje gång.
• Pressa inte hästen. Om den inte förstår vad du vill, eller om du tar i för hårt, så ökar risken för protester, och då ökar risken att någon kommer till skada. Beröm hästen när den samarbetar.
• Vad rädd om din rygg. Böj på knäna, inte på ryggen, när du lyfter tunga hästben.

Det tar oftast några gånger innan hästen förstår vad du förväntar dig av den i stretchingen. En del blir osäkra, en del tycker att det är läskigt i början och hos en del hästar tar faktiskt kroppen emot.

Se stretchingen som övningar från marken som hästen först ska förstå och lära sig, och sedan förbättra. De flesta tycker om stretchingen och efter ett tag vet hästen precis i vilken ordning du gör rörelserna!

Stretchingskolan del 2: När ska jag stretcha? När ska jag inte stretcha?

Låt oss börja med "när ska jag stretcha?": Det finns lite olika studier på det här med bästa tidpunkten för stretching. En del visar att man kan stretcha när som helst, varmt eller kallt, andra att musklerna ska vara varma för bästa effekt.

Jag föredrar att stretcha precis efter att hästen har arbetat eller när den just har fått massage, helst inom 20 minuter. Inte enbart p.g.a. att muskler och annan vävnad är varma, även om det är huvudorsaken för mig, utan också för att det är lätt att lägga in stretchingen i den dagliga rutinen efter ett träningspass. Det blir helt enkelt naturligt och då blir det också gjort. Helst varje dag, men åtminstone 3-4 gånger i veckan för att få ut något av det.

När ska man då inte stretcha? Först och främst: stretcha aldrig en akut skadad häst! Det kan se ut som att hästen "bara" sträckt sig, men innan en veterinär har undersökt hästen så kan du förvärra skadan. Tänk en fraktur som någon börjar dra i... Stretcha inte sjuka hästar, kroppen har fullt upp redan. Och sist men inte minst, stretcha naturligtvis inte om du inte är säker på hur du ska göra!

Finns det några "gråzoner"? Ja absolut! Ta hjälp av någon med rätt utbildning för att stretcha...

• ...väldigt unga, eller väldigt gamla hästar.
• ...hästar med dålig balans.
• ...rädda/osäkra hästar.
• ...hästar som är konvalescenta/under rehabilitering.

Stretchingskolan del 1: Varför ska jag stretcha min häst?

Enklast uttryckt: för att gynna muskelutveckling, förebygga skador och förbättra proprioceptionen!

Stretching ett bra verktyg som du själv kan utföra för att minska skaderisken, men för att förstå varför måste vi först veta hur en muskel arbetar tillsammans med andra muskler.

När musklerna arbetar så drar de ihop sig, förkortas, och slappnar av, förlängs, om vartannat. Musklerna jobbar växelvis mot varandra, tänk dig en dragkamp men där målet inte är att dra omkull det andra laget, utan att skiftas om att dra och släppa efter utan att någon ramlar. 

Överansträngning efter t.ex. ett rejält träningspass kan medföra att musklerna förblir förkortade och inte riktigt kommer till avslappning. Om en muskel, en agonist, är förkortad så begränsar den rörligheten hos sin motståndarmuskel, antagonist.

Tänk på dragkampen igen, om det ena laget inte släpper efter så kan det andra laget inte dra alls. Ena sidan blir låst i ett förkortat läge, och andra sidan blir låst i ett förlängt läge. Ena sidan kan inte förlängas/slappna av, andra sidan kan inte förkortas/arbeta. Blodcirkulationen försämras i båda musklerna = sämre näringsupptag i muskeln = muskelutvecklingen hämmas.

Nervcellerna inne i muskler, bindväv och senor varnar hjärnan att det är risk för skada eftersom ena sidans muskel "håller emot", hästen blir begränsad i sina rörelser och riskerar att, igen, överanstränga de muskler som redan är förkortade.

Möjligheten för hästen att parera oväntade rörelser (t.ex. om den halkar) begränsas och risken för skador ökar. Det här sker såklart omedvetet och ruskigt snabbt eftersom det är nerver vi pratar om.

När du stretchar hästen (eller dig själv!) så har du möjlighet att "programmera om" de här nervcellerna. Att sakta ta ut ett ytterläge och hålla kvar där visar nervcellerna att det är ok att ta ut rörelsen så här mycket, att det inte är något som riskerar att gå sönder.

Proprioceptionen, kroppsmedvetenheten, är alltså också beroende av de här nervcellerna. Hästens hjärnas vetskap om var den har alla sina kroppsdelar och vad dessa kroppsdelar kan utföra på ett riskfritt sätt. Ju bättre proprioception, desto bättre prestation.

Nervcellerna låter återigen musklerna arbeta i fullt rörelseomfång, blodcirkulationen ökar i båda musklerna = näringsupptaget ökar i muskeln = muskelutvecklingen gynnas. Hästens möjlighet att parera plötsliga rörelser ökar också, skaderisken minskar, proprioceptionen förbättras och prestationsförmågan förbättras!

Oops! I did it again!

Oops! I did it again! Jag råkade köpa ett nytt vintertäcke till mitt halvblodssto idag. Väl hemma mockade jag, fyllde på vatten, vägde upp hö och lade upp mat, hela tiden med en kittlande känsla i magen: "Snart kan jag lägga på henne det nya, fina, tjocka, grönrutiga, varma, snygga, gosiga full cover-täcket. Snart, snart, snart, snart, snart...". Som ett barn på julafton eller en man som släppts lös på Clas Ohlson/Biltema/Kjell o Company med sin frus kreditkort i handen.

När hela stallet var färdigfixat var det äntligen dags. Det kliade verkligen i fingrarna. Av med det gamla täcket! Och sedan: öppna förvaringsväskan och lägga på ett helt, rent och alldeles, alldeles underbart täcke. Känslan när jag ställer in snabbspännena i bogen, kryssgjordarna, bensnörena och halstäckesspännena, bara det gör att det är värt varenda krona.

Det är något speciellt med nya hästtäcken, vilket min vän O bekräftade på facebook för ett par veckor sedan. Jag är alltså inte ensam om det här. Jag har också svårt att tro att det bara gäller mig och O. Själv har jag samma vinterjacka som jag haft de senaste fyra-fem åren, men vad gör det när jag istället kan köpa något nytt, snyggt, varmt till hästarna? Visst kan jag byta ut den, men jag känner väl mest att jag inte riktigt bryr mig.

Vad gör det att jag köper vinterskor a.c.a.p. (as cheap as possible) sålänge de är fodrade och har acceptabelt grov sula så att jag slipper halka runt i snöslasket i bästa Pingu-stil? Att jag specialbeställde gummidojor från USA till shettisen när han blev öm i fötterna är högst irrelevant. Han behövde verkligen dem, jag behövde bara något som håller mig torr om fötterna i vinter, gärna lite mer representativt än gummistövlar, där går min gräns.

För mig och så många andra hästtjejer (och hästkillar?) är det så här det fungerar. Hästen masseras före träning och stretchas efter, men inte vi. Sadlar måttbeställs från Italien, selar importeras från Holland, nya individuellt tillpassade skor köps var 6-8 vecka. Vi kontrollväger hästens mat utifrån en välbalanserad foderstat men slänger i oss halvkalla Billys-pizzor på en ridhusläktare utkyld nog att använda som fryshus.

Man skulle kunna säga att det är för att vi sätter hästens väl före vårt eget, men det är nog bara halva sanningen. Den andra halvan handlar om att vi gillar att skämma bort våra fyrbenta älsklingar. Med nya, fina, tjocka, grönrutiga, varma, snygga, gosiga full cover-täcken. Och kanske matchande transportskydd. Och en ny grimma till jul, också i grönt då såklart, med matchande grimskaft. Kanske mina två hästar ska ha likadana gröna grimmor? Fast hans nya täcke är ju blått, med gula detaljer. En Sverige-grimma, såklart! Och så är det igång igen...

Privilegiet att få fira en 29-åring

Idag är en stor dag, på sätt och vis nästan en triumf. Tillit, min syster S:s halvblodssto, fyller 29 år. "En anmärkningsvärd ålder" sa veterinären när han vaccinerade henne i våras. Ett fantastiskt firande av allt jag som hästmassör strävar efter, friska, sunda, glada och hållbara hästar!

Jag vet inte mycket om Tillits start i livet, utom att hon föddes i Tullstorp och gick som avelssto. Om hennes föl genom åren vet jag bara att ett såldes till Mallorca, att hon fick tvillingar en gång och att Maria Gretzer vid något tillfälle ägt en avkomma undan Tillit. Åtta år gammal såldes hon till ridskoleverksamheten på Trelleborgs Ryttarförening, och det var där vi lärde känna henne. Hon var den som aldrig ställde till bråk, gick lika snällt med nybörjare och handikappelever som med mer avancerade ryttare. Hon fogade sig helt enkelt. Annat är det nu.

S köpte Tillit som 16-åring, en perfekt ålder på en läromästare, och hon var den perfekta förstahästen. Sedan dess har mycket förändrats, inte minst i Tillits vardag, och det har även förändrat henne märkbart. Från några få hagtimmar om dagen, i flock om ca 20 hästar, till att vara ute 10-12 timmar varje dag med sin bästa vän. Från att ha lunkat runt i tre timmar/dag till att, fram till för några år sedan, få ordentlig träning av en och samma ryttare. Från spilta till box, från skymundan till ögonsten. Hon blommade upp något makalöst.

Hennes rätta jag kom fram och det med besked. Tillit är en egensinnig häst, intelligent, lättlärd och viljestark. Hon har det vi kallar för jävlaranamma och finländarna kallar sisu och det är kanske en del av förklaringen till att hon uppnått en sådan hög ålder. Medellivslängden för svenska hästar är 7-8 år. Vad skiljer då Tillit från genomsnittshästen?

Exteriören? En god exteriör innebär för mig att hästen är hållbart och ändamålsenligt byggd. Vad som är ändamålsenligt varierar med tävlingsgrenen, men hållbarheten gör det inte. Tillit är, av förklarliga skäl, av en lite "gammaldags" ridhästmodell, men uppenbarligen med god hållbarhet för sitt ändamål.

Nära besläktat med exteriören kommer bra hovar och bra tänder. Ingen hov, ingen häst. Inga tänder, inget näringsupptag och alltså inte heller någon häst.

Inget av ovanstående hade spelat någon roll utan god och kärleksfull omvårdnad, där hästens bästa alltid har varit viktigast. Just det som just den hästen behöver just då. Oavsett om det handlar om foderval, massage, träning eller utevistelse. Oavsett om det innebar att det planerade inköpet av vinterjacka fick vänta till nästa år för S, som vid den tidpunkten studerade och alltså hade minst sagt begränsad inkomst.

Sist men inte minst har Tillit och S haft tur tillsammans. Kommit i kontakt med bra veterinärer när det har behövts. Hittat den optimala hagkompisen, en bra höproducent, ett bra stall med fina hagar och, allra viktigast, den perfekta relationen mellan häst och människa, den som inte är alla förunnad, omöjlig att ta miste på och helt ovärderlig.

Födelsedagen ser för Tillit ut som vilken annan dag som helst, fast med lite extra godsaker i krubban. För mig är det en stor dag, nästan en triumf, och det är ett privilegium att få vara med och fira hennes 29-årsdag.