Rätt gångart, takt, tempo, form och rörelse. Rätt placering på ridbanan. Att lära in dressyrprogram är inte alltid det lättaste. Vi har alla olika sätt att lära in program, men det som har funkat i särklass bäst för mig är att återigen låna teknik från lydnadsträning på hund.
I lydnadsklass 1 finns åtta moment varav sex alltid genomförs i samma ordning. All belöning är förbjuden under pågående moment, och allt utom muntligt beröm och en klapp är förbjudet mellan momenten. Det gäller att bygga upp uthållighet och förväntan hos hunden. Snart, snart kommer belöningen! Hunden måste orka vänta.
Ett effektivt sätt att träna detta är bakåtkedjning. Man tränar på det sista momentet och belönar jättemycket när det är väl utfört. Sen tränar man näst sista och sista i följd, med jättemycket belöning efter det sista momentet.
Hunden lär sig att om den gör apporteringen riktigt bra, så får den lov att göra hopp över hinder som belöning, och om den gör hoppet riktigt bra... då blir det julafton! Husse/matte blir jätteglad och hunden får massor av beröm och belöning! Och sen lägger man till moment efter moment tills allt hänger ihop för hunden.
Och nu lyfter vi över detta till dressyrbanan! Ta LB:1 som exempel. Sista momentet är arbetstrav AG och halt, hälsning vid G. Rid detta några gånger, lägg sen till näst sista momentet, hörnpasseringen i arbetstrav KA följt av AG och halt, hälsning. När du känner att du är nöjd med utförandet så lägger du till näst näst sista momentet, mellangalopp MXK, följt av arbetstrav KAG och halt, hälsning.
Ja, det är ett tidskrävande sätt att träna, och ja, det känns tjatigt MEN det ger resultat. Programmet kommer att sitta i ryggmärgen, både du och hästen är säkra på vad som kommer härnäst, från första halten till sista och du kommer på köpet att få en precision i rörelserna och vägarna utan att egentligen träna separat på just det.
Och om du lägger till belöning till hästen efter sista momentet så ger du den ytterligare motivation till att prestera genom hela programmet och får en synbart glad och arbetsvillig häst! Lycka till!
Visar inlägg med etikett hund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hund. Visa alla inlägg
10 juni 2014
Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 2)
Etiketter:
belöning,
dressyr,
hund,
hundtricket,
markarbete,
motivation,
noggrannhet,
pedagogik,
resultat,
träning,
tävla,
tävling,
övning
04 juni 2014
Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 1)
"Sätt hunden".
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".
Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.
Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.
Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.
Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.
Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!
Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.
Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?
Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".
Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.
Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.
Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.
Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.
Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!
Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.
Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?
Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!
Etiketter:
belöning,
dressyr,
halt,
hund,
hundtricket,
markarbete,
resultat,
ridning,
ridövning,
träning,
utveckling,
övning
16 oktober 2012
Ryggar och ridning, del 3: träna annat än ridning
Ja, jag vet, att ha häst tar tid. Minuterna på hästryggen är bara en bråkdel av den tid som spenderas med kringsysslor relaterade till hästägandet. Rykta, mocka, sopa, väga upp foder, hämta foder, passa hovslagartider, köra till/från stallet, putsa grejer...
Trots att jag vet hur mycket tid som redan går åt, tänker jag ändå be dig som ryttare att komplettera ridningen med annan träning. Förslagsvis med två tillägg i ditt förmodligen redan fullspäckade schema, om jag nu ändå ska vara jobbigt präktig så tänker jag vara det fullt ut. Konditionsträning för ett bättre flås, yoga för smidighet och rakriktning av dig som ryttare.
Jag personligen hatar innerligt att löpträna så jag går med hunden i så raskt tempo att jag får upp lite puls. Alternativt (ja det händer faktiskt men uppenbarligen inte tillräckligt ofta) intervallträning, också det tillsammans med hunden. Full fart uppför en hyfsat brant backe, gå nerför, upprepa efter behag. Ger mig riktigt hög puls och rejäl träningsvärk i höftböjarna till dagen efter.
Parträna med maken/sambon/bästa vännen/kollegan/grannen för ytterligare effekt. Större chans att det verkligen blir av + att ni triggar varandra, särskilt om en av er eller (ännu sämre för husfriden) kanske båda, har lite tävlingsinstinkt. Själv är jag en dålig förlorare och ibland en ännu sämre vinnare, vilket har resulterat till att schackspel inte längre genomförs i det här hemmet, men nu tänkte jag att vi ska testa att intervallträna ihop (så glad A kommer att bli när han hör det).
Lägg inte ribban för högt om/när du vill börja komplettera ridningen med annan träning, det ÄR massor av annat som måste hinnas med i vardagen. Ta en vecka i taget. Lägg till ett konditionspass och ett yogapass. Spring i backe medan ungarna är på musikskolan/fotbollsträning/
simning/hos farmor. Välj några yogaövningar och gör dem i vardagsrummet efter nyheterna.
Utvärdera efter några veckor. Trivs du med det så lägg till ytterligare ett pass av varje. Trivs du inte med det, prova andra träningsformer som jobbar med kondition och smidighet. Du vet att du hittat rätt när du tycker att den träningen är lika rolig som ridningen.
Etiketter:
böcker,
dålig förlorare,
friskvård,
hund,
hästar,
hästägare,
intervall,
komplement,
kondition,
liksidighet,
motion,
oliksidighet,
omväxling,
rakriktning,
ridning,
ryggar,
ryttare,
smidighet,
träning,
yoga
09 oktober 2012
Ryggar och ridning, del 2: ta hand om din rygg
"Räta på ryggen" är tillsammans med "sänk hälarna" en av de allra vanligaste instruktionerna en nybliven ryttare får höra. Alla har vi en ryggrad, men få av oss vet särskilt mycket om den. Vet du t.ex. hur ryggraden och bäckenet sitter ihop? Eller huvudet och ryggraden? Inte? Leta upp några bilder på internet, men en varning kan vara på sin plats. Du kanske blir som jag, en anatominörd.
Jag har blivit anatominörd så till den grad att jag nu under hösten går utbildning till (människo-)massör och frossar i anatomi både på människa och häst. Ryggen är särskilt intressant på oss båda, eftersom så mycket är beroende av att just ryggen funkar. Och många ryggproblem kan förebyggas med allsidig och regelbunden träning, och detta gäller såklart både häst och människa. "Ja, men jag tränar ju både allsidigt och regelbundet redan!" är min reflexmässiga tanke, men om sanningen ska fram så är frågan om det är så värst allsidigt, egentligen.
Jag går med hunden i raskt tempo = medelintensiv konditionsträning
Jag motionsrider mitt äldre halvblodssto = medelintensiv konditionsträning
Jag tömkör shetlandsponnyn = lågintensiv konditionsträning
Jag sköter stallet (mockar, sopar, bär höbalar och vattenspannar m.m.) = lågintensiv styrketräning
Inte mycket till variation alltså. Eftersom jag är (väldigt) högerhänt så blir dessutom stallmomenten inte heller särskilt omväxlande utförda för kroppen. Och eftersom hunden är lydnadstränad från valptid och framåt så går hon nästan alltid på min vänstra sida, vilket betyder att jag går med en lätt vridning åt vänster i bål och hals + att jag rör höger och vänster arm olika p.g.a. kopplet. "Bagateller!" kanske någon tänker, men om jag gör detta varje promenad/dag/vecka flera år i sträck så sätter det sina spår.
Fundera ett par minuter över hur du själv gör. Tränar du allsidigt? Tränar du liksidigt? Finns det moment i vardagen (mocka, sopa, gå med hunden) som du kan växla mellan höger och vänster sida för att få en jämnare belastning på kroppen? Ett bra test för att se hur (o-)jämn du är, är att prova på yoga. Du märker ruggigt snabbt om du är jämnstark och jämnvig. Mer om yoga kommer i annat inlägg längre fram. Och ja, alla kan träna yoga, även inbitna fotbollsspelare.
Jag har blivit anatominörd så till den grad att jag nu under hösten går utbildning till (människo-)massör och frossar i anatomi både på människa och häst. Ryggen är särskilt intressant på oss båda, eftersom så mycket är beroende av att just ryggen funkar. Och många ryggproblem kan förebyggas med allsidig och regelbunden träning, och detta gäller såklart både häst och människa. "Ja, men jag tränar ju både allsidigt och regelbundet redan!" är min reflexmässiga tanke, men om sanningen ska fram så är frågan om det är så värst allsidigt, egentligen.
Jag går med hunden i raskt tempo = medelintensiv konditionsträning
Jag motionsrider mitt äldre halvblodssto = medelintensiv konditionsträning
Jag tömkör shetlandsponnyn = lågintensiv konditionsträning
Jag sköter stallet (mockar, sopar, bär höbalar och vattenspannar m.m.) = lågintensiv styrketräning
Inte mycket till variation alltså. Eftersom jag är (väldigt) högerhänt så blir dessutom stallmomenten inte heller särskilt omväxlande utförda för kroppen. Och eftersom hunden är lydnadstränad från valptid och framåt så går hon nästan alltid på min vänstra sida, vilket betyder att jag går med en lätt vridning åt vänster i bål och hals + att jag rör höger och vänster arm olika p.g.a. kopplet. "Bagateller!" kanske någon tänker, men om jag gör detta varje promenad/dag/vecka flera år i sträck så sätter det sina spår.
Fundera ett par minuter över hur du själv gör. Tränar du allsidigt? Tränar du liksidigt? Finns det moment i vardagen (mocka, sopa, gå med hunden) som du kan växla mellan höger och vänster sida för att få en jämnare belastning på kroppen? Ett bra test för att se hur (o-)jämn du är, är att prova på yoga. Du märker ruggigt snabbt om du är jämnstark och jämnvig. Mer om yoga kommer i annat inlägg längre fram. Och ja, alla kan träna yoga, även inbitna fotbollsspelare.
Etiketter:
anatomi,
ergonomi,
friskvård,
förebygga,
hund,
hundar,
komplement,
kondition,
liksidighet,
motion,
muskelproblem,
oliksidighet,
ryggar,
smidighet,
styrka,
vana,
vanor
10 december 2009
Hur man slår fyra flugor i en smäll
Mina hästar uppskattar att komma in från hagen medan det fortfarande finns en gnutta dagsljus, det märks särskilt på det äldsta stoet som är betydligt piggare de dagar hon kommer in vid tre-fyratiden istället för sex-sju. Således läggs rutinerna i mesta möjliga mån efter detta. Fördelarna är flera, vilket blev tydligare än vanligt idag. Så här gör man för att slå fyra flugor i en smäll genom att ta in hästarna i dagsljus, man lägger ut ett spår i hagen till hunden!
1. Hästarna kommer in i tid.
2. Hunden aktiveras mentalt (= en trött och nöjd hund resten av dagen)
3. Matte aktiveras fysiskt (genom att först lägga ut spåret och sedan gå det med hunden så får jag gå hela sträckan två gånger, vilket nog motsvarar ungefär halva tomtelatten som jag tänkte dricka i eftermiddag)
4. När jag ändå traskar runt hela hagen (två gånger) hinner jag kolla att staketet är helt.
Nackdelar? Inga, förutom att hunden ätit hästbajs och rullat sig i något annat lagom ofräscht, att mina skor är fullständigt täckta med lera och att hästarna idiotförklarade mig medan jag lade ut spåret. Så under förutsättning att jag slipper bada hunden finns det på det hela taget inga nackdelar att prata om. Inte för mig, men kanske för sambon som blir den ofrivillige badmästaren ikväll. Undrar vem som kommer att bli blötast, han eller hunden.
Mina hästar uppskattar att komma in från hagen medan det fortfarande finns en gnutta dagsljus, det märks särskilt på det äldsta stoet som är betydligt piggare de dagar hon kommer in vid tre-fyratiden istället för sex-sju. Således läggs rutinerna i mesta möjliga mån efter detta. Fördelarna är flera, vilket blev tydligare än vanligt idag. Så här gör man för att slå fyra flugor i en smäll genom att ta in hästarna i dagsljus, man lägger ut ett spår i hagen till hunden!
1. Hästarna kommer in i tid.
2. Hunden aktiveras mentalt (= en trött och nöjd hund resten av dagen)
3. Matte aktiveras fysiskt (genom att först lägga ut spåret och sedan gå det med hunden så får jag gå hela sträckan två gånger, vilket nog motsvarar ungefär halva tomtelatten som jag tänkte dricka i eftermiddag)
4. När jag ändå traskar runt hela hagen (två gånger) hinner jag kolla att staketet är helt.
Nackdelar? Inga, förutom att hunden ätit hästbajs och rullat sig i något annat lagom ofräscht, att mina skor är fullständigt täckta med lera och att hästarna idiotförklarade mig medan jag lade ut spåret. Så under förutsättning att jag slipper bada hunden finns det på det hela taget inga nackdelar att prata om. Inte för mig, men kanske för sambon som blir den ofrivillige badmästaren ikväll. Undrar vem som kommer att bli blötast, han eller hunden.
16 juli 2009
Bantning enligt hundmetoden
Vid det årliga vaccinationsbesöket hos veterinären fick jag bekräftat det jag misstänkt i en tid. Hunden är för tung och ordinerad bantning är ett faktum. S som året innan hade en matchvikt på 35 kg hade lagt på sig och vägde närmre 40 kg. Detta togs såklart på allvar och nu är det en sakta bantning som gäller, till nästa vaccination bör hon vara tillbaka på sina stadiga 35, allt enligt veterinärens rekommendationer.
Sagt och gjort, lite mindre matportioner och lite mer motion ska väl skrämma bort de där extrakilona på ett års tid, det syns redan skillnad på vovvens kroppsform efter bara några månader. Förhoppningsvis kommer det även att skrämma bort några extrakilon på matte, dock inte med 35 kg som målvikt.
Vid det årliga vaccinationsbesöket hos veterinären fick jag bekräftat det jag misstänkt i en tid. Hunden är för tung och ordinerad bantning är ett faktum. S som året innan hade en matchvikt på 35 kg hade lagt på sig och vägde närmre 40 kg. Detta togs såklart på allvar och nu är det en sakta bantning som gäller, till nästa vaccination bör hon vara tillbaka på sina stadiga 35, allt enligt veterinärens rekommendationer.
Sagt och gjort, lite mindre matportioner och lite mer motion ska väl skrämma bort de där extrakilona på ett års tid, det syns redan skillnad på vovvens kroppsform efter bara några månader. Förhoppningsvis kommer det även att skrämma bort några extrakilon på matte, dock inte med 35 kg som målvikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)