När blir en häst gammal? Svaret är som så ofta med hästar, att det är olika från individ till individ.
Jag har masserat en 7-åring som var gammal. Tufft liv bakom sig, med tidig inridning, hård träning och många skador av varierande grad. Han var gammal i kroppen. Jag har också masserat en 17-åring som inte var gammal. Hon hade ett helt annat liv bakom sig, och trots regelbunden träning och tävling så var hon inte gammal i kroppen.
Den äldre hästen kan många gånger må väldigt bra av att få massage. Här är det viktigt att skilja på olika typer av det vi till vardags samlar under namnet "massage".
Det jag kallar "trivselmassage" motsvarar den avslappningsmassage som vi människor kan boka på t.ex. spa. En sådan massage syftar till att ge ett allmänt avslappnande resultat, går inte på djupet i muskulaturen och löser alltså sällan några komplexa muskelproblem. En trivselmassage är ändå oerhört effektiv för det allmänna välbefinnandet, avstressande och omvårdande.
En "vanlig" massage, också kallat massageterapi eller behandlande massage, går på djupet i muskulaturen, söker spänningar och motstånd och jobbar med dessa. En sådan massage åtgärdar muskelproblem och är ibland lite tuffare för mottagaren under tiden den utförs, beroende på hur muskelproblemen sitter.
Den äldre hästen mår oftast mycket bra av trivselmassage då den stimulerar blodcirkulation, lymfflöde, löser upp ytliga muskelspänningar och sätter fart på det parasympatiska nervsystemet.
En mer behandlande massage ska utföras med försiktighet på gamla hästar som sannolikt har någon form av ålderskrämpor. En häst med t.ex. artros sätter muskelspänningar som försvar och skydd kring det område den känner av. Här blir det en etisk fråga. Är det rätt att lösa upp spänningar på en häst som kanske får ont av att inte har kvar sitt muskelförsvar?
På en yngre häst är svaret oftast ja, det avkamouflerar det verkliga problemet och hjälper hästen till rätt behandling. Ett exempel är en häst som känns kort och stum i ridningen. Massiva spänningar i ryggen kan dölja en dubbelsidig kotledshälta fram. Efter massagen syns det att hästen faktiskt är halt, veterinär tillkallas och hästen får rätt behandling för sitt grundproblem.
Men på den äldre hästen är det inte lika självklart. Vet man vad hästen bär med sig i kroppen så är det kanske bättre att låta den ha kvar sitt muskelförsvar och istället prioritera att ge den en trivselmassage som ökar det allmänna välbefinnandet med alla dess fördelar.
Som alltid, är det i samråd med dig som ägare och ryttare, som det beslutet tas. Du känner din häst bättre än någon annan gör.
Visar inlägg med etikett äldre hästar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett äldre hästar. Visa alla inlägg
12 oktober 2016
13 februari 2015
Gästbloggare: Sara Mikkelä och Tillit
Jag har tidigare skrivit om Tillit här. Min kära syster S köpte Tillit från TRF med förmanade ord från dåvarande ridskolechefen om att "...en så gammal häst (16 år) köper man på livstid!" Så blev det, och S tipsar här om hur man kan göra livet långt och sunt för sin seniorhäst. Fotot i inlägget är från oktober 2011, när Tillit var 30 år gammal.
"Böcker om föl, inridning, unghästar, dressyr- och
hoppträning finns det gott om, men jag hade gärna velat ha en bok med fokus på
den äldre hästens behov när jag under ganska många år hade en pensionär att ta
hand om. De tips och råd jag nu delar med mig av kom vi, min familj och jag,
fram till efterhand. Tillit var en del av familjen i 15 år och vi försökte göra
hennes ålderdom både lång och behaglig. Jag tycker att vi lyckades bra; när vi
sa farväl var hon 31 år gammal, fin i kroppen och med livsglädjen i behåll.
Tillit var 16 år, pigg och i relativt fin form när jag köpte
henne från en ridskola. Till att börja med var omvårdnaden och utfodringen
okomplicerad med nya skor var 10:e vecka, krafftpellets, kornkross, betfor och
hö. Hon var ute i en rasthage på förmiddagen och reds en timme på eftermiddagen
– precis som alla de andra i samma stall. Det år hon fyllde 20 år flyttade hon
ut till ett mindre stall på landet i samband med dräktighet och fölning och hon
flyttade aldrig tillbaka till det stora stallet i stan.
I det nya stallet erbjöds daglig utevistelse i 8-10 timmar i
stora gräshagar. Med täcke efter väder och fri tillgång till hö under den
gräslösa årstiden fick hon möjlighet att röra sig fritt under en stor del av
dygnet, precis som hästen är skapt för. Se dock till att ha flera täcken att byta med,
så att din häst inte behöver vara inne för att gårdagens täcke inte torkat än.
Och tänk på att en äldre häst behöver ha täcke i större utsträckning än en ung för
att hålla värmen när hullet inte är som förr.
Man kan också vara lite extra
pjoskig och kanske minska utevistelsen vid riktigt busväder, om man har
möjlighet till det. En hagkompis att leka, kela och kivas med förgyller dagarna
och håller hästen sysselsatt på ett fint och naturligt sätt. Tillit hade turen
att träffa den perfekta hagkompisen i och med att Esmeralda kom till familjen.
Det är svårt att hålla hullet på en äldre häst, och mitt
tips är att ge extra rapsolja i fodret. Oljan tas lätt upp av kroppen och är
ren energi, samtidigt som den ”smörjer tarmarna” vilket minskar risken för
kolik. Jag gav också extra B-vitamin på våren och hösten när vinterpälsen
skulle fällas respektive sättas. Tillit reagerade blixtsnabbt på B-vitamin och
jag fick introducera den gradvis eftersom hon blev superpigg och till och med
hetsig första gången jag gav B-vitamin. Resten av året fick hon flytande
multivitamin istället för B-vitamin.
Eftersom hon hade känslig mage och lätt för att få kolik fick
hon Kraffts tillskott Magtarm, något som gjorde stor skillnad. Jag fodrade med
Krafft Groov som är pellets för så kallade högpresterande hästar och det är
framtaget för bland annat avelsston, om jag inte missminner mig. Dessutom fick
Tillit rejält med betfor för att hjälpa den tröga magen på traven och gärna med
lite extra vätska eftersom det är sött och gott att sörpla i sig. Utöver
kraftfoder och diverse tillskott var det fri tillgång till hö och en generös
halmbädd som gällde. Strö gärna lite extra till en äldre häst eftersom den kan
ha svårt att lägga sig ner lika smidigt som tidigare och därmed gärna dunsar
ner på golvet eller marken. Min häst låg ner i boxen ungefär varannan natt och
rullade sig i hagen dagligen.
Tillit hade bara skor fram, något som hängde kvar från
hennes tidiga karriär som avelssto. Efter ett tag gick jag över till natural
balance-skor och det som blev hennes sista vinter fick hon vara helt utan skor
för att slippa styltor. Jag upplevde också att hon blev stadigare och mindre
benägen att snubbla med lindade ben istället för benskydd eller strykkappor. Om
din gamla kompis fortfarande rids ska naturligtvis sadeln ha bra passform; den
kan behöva justeras om hullet minskar och hästen blir smalare över ryggen.
De
sista åren skrittade vi mest ut på mindre rundor, ibland promenerade vi bara
med träns eller grimma, beroende på dagsformen. Men eftersom min häst fick så
mycket motion i de stora hagarna höll hon sig i fin form även utan daglig
ridning, tömkörning eller longering. Det är också en bra idé att låta en
hästmassör känna igenom hästen då och då för att lossa spänningar och hålla
koll på hästens muskelstatus.
Precis som på människor kan den äldre hästens syn och hörsel
försämras och Tillit fick starr och såg sämre med åldern. Detta är viktigt att
ha i minnet, inte minst ur säkerhetssynpunkt. En häst som ser sämre kan
uppfatta vanliga saker som väldigt skrämmande, i synnerhet när det är mörkt
ute. Då kan en harv eller soptunna orsaka stora skutt och den som leder hästen
kan komma i kläm eller bli trampad. Tänderna kan också behöva ses över med jämna
mellanrum. En häst som har ont i munnen och svårt att äta blir snabbt mager. Nu
hade jag tur med min häst – hennes tänder var i bra skick hela tiden, men så är
det inte för alla.
Att ha ett bra försäkringsskydd är A och O – och det gäller naturligtvis
för alla fyrbenta vänner, oavsett art och ålder. Med åren krymper
livförsäkringen, men det var inget jag fäste mig vid. För mig var det tveklöst
viktigast att ha en bra veterinärvårdsförsäkring. När hästen har nått en viss
ålder kan man inte teckna en ny försäkring, så se över din försäkring och byt
om du känner att det behövs innan det är för sent att ändra den.
Och till sist några ord om det allra tråkigaste – att ta
farväl. Saker kan hända snabbt och oväntat, och det är bra att ha tänkt på hur
man vill att det ska vara den dag det är dags att säga adjö till sin vän. Jag
hade många gånger funderat på det och kommit fram till att hon ska få alla
chanser hemma i stallet, men att lasta en 30 år gammal häst och sedan köra akut
12 mil till närmaste djursjukhus inte var ett alternativ. Jag visste också att
jag inte ville att veterinären skulle använda bultpistol och att hon skulle
kremeras enskilt för att sedan begravas hemma i hagen. Vill man ha det så är
det klokt att spara lite pengar för detta tråkiga; transport och kremering
kostar en rejäl slant, och det är inte alltid försäkringen täcker det.
Din gamla häst kan med andra ord behöva lite extra pyssel
och omtanke, och är väl i ärlighetens namn värd det?"
Etiketter:
friskvård,
förebygga,
kolik,
omvårdnad,
pensionär,
seniorhäst,
täcken,
tänder,
utevistelse,
ålder,
äldre hästar
25 september 2013
Stretchingskolan del 2: När ska jag stretcha? När ska jag inte stretcha?
Låt oss börja med "när ska jag stretcha?": Det finns lite olika studier på det här med bästa tidpunkten för stretching. En del visar att man kan stretcha när som helst, varmt eller kallt, andra att musklerna ska vara varma för bästa effekt.
Jag föredrar att stretcha precis efter att hästen har arbetat eller när den just har fått massage, helst inom 20 minuter. Inte enbart p.g.a. att muskler och annan vävnad är varma, även om det är huvudorsaken för mig, utan också för att det är lätt att lägga in stretchingen i den dagliga rutinen efter ett träningspass. Det blir helt enkelt naturligt och då blir det också gjort. Helst varje dag, men åtminstone 3-4 gånger i veckan för att få ut något av det.
När ska man då inte stretcha? Först och främst: stretcha aldrig en akut skadad häst! Det kan se ut som att hästen "bara" sträckt sig, men innan en veterinär har undersökt hästen så kan du förvärra skadan. Tänk en fraktur som någon börjar dra i... Stretcha inte sjuka hästar, kroppen har fullt upp redan. Och sist men inte minst, stretcha naturligtvis inte om du inte är säker på hur du ska göra!
Finns det några "gråzoner"? Ja absolut! Ta hjälp av någon med rätt utbildning för att stretcha...
Jag föredrar att stretcha precis efter att hästen har arbetat eller när den just har fått massage, helst inom 20 minuter. Inte enbart p.g.a. att muskler och annan vävnad är varma, även om det är huvudorsaken för mig, utan också för att det är lätt att lägga in stretchingen i den dagliga rutinen efter ett träningspass. Det blir helt enkelt naturligt och då blir det också gjort. Helst varje dag, men åtminstone 3-4 gånger i veckan för att få ut något av det.
När ska man då inte stretcha? Först och främst: stretcha aldrig en akut skadad häst! Det kan se ut som att hästen "bara" sträckt sig, men innan en veterinär har undersökt hästen så kan du förvärra skadan. Tänk en fraktur som någon börjar dra i... Stretcha inte sjuka hästar, kroppen har fullt upp redan. Och sist men inte minst, stretcha naturligtvis inte om du inte är säker på hur du ska göra!
Finns det några "gråzoner"? Ja absolut! Ta hjälp av någon med rätt utbildning för att stretcha...
- ...väldigt unga, eller väldigt gamla hästar.
- ...hästar med dålig balans.
- ...rädda/osäkra hästar.
- ...hästar som är konvalescenta/under rehabilitering.
Etiketter:
friskvård,
hästar,
komplement,
muskler,
omvårdnad,
rehabilitering,
sjukdomar,
skada,
stretching,
äldre hästar
02 mars 2011
Friskt vågat, hälften vunnet
Jamie, varmblodssto 19 år. Uppdragen buk, bäckenet vinklat inunder sig och bakbenen placerade långt fram under magen. Svår, på gränsen till omöjlig att sko, kratsa och verka bakfötterna på, såvida man inte ville hålla på med allt detta under magen på henne. Problemen uppstod i samband med en avmaskning.
Fyra veckor senare såg Jamie lite annorlunda ut. Massage två gånger/vecka, individuellt anpassad träning och daglig stretching av specifika muskelgrupper gav resultat. Vi var på rätt spår, Jamie, ägaren och jag. För att jag och ägaren vågade testa. Och det kändes helt fantastiskt.
Tyvärr har omständigheterna kring Jamie förändrats, så jag vet inte hur hennes fortsatta rehabilitering har gått, eller hur hon har det idag. Men jag är tacksam för att jag fick jobba med henne, jag lärde mig mycket på de fyra veckorna.
Det viktigaste jag lärde mig var helt klart att friskt vågat är hälften vunnet. Och i det här fallet var Jamie och jag verkligen vinnare.
Efter röntgen, böjprov och ultraljudsundersökningar utan några förklarande fynd frågade jag ägaren om hon var intresserad av att ge mig en chans, jag hade några teorier och nyvunna kunskaper som jag ville testa. Det var hon och jag fick chansen att jobba intensivt med Jamie under några veckor.
Det fina med massage är just detta, det är ett komplement, och inte ett alternativ, till veterinärvård. Utan ägarens besked om veterinärundersökningarna hade jag tvekat, som massör vill jag veta vad det är jag har att sätta händerna i.
Fyra veckor senare såg Jamie lite annorlunda ut. Massage två gånger/vecka, individuellt anpassad träning och daglig stretching av specifika muskelgrupper gav resultat. Vi var på rätt spår, Jamie, ägaren och jag. För att jag och ägaren vågade testa. Och det kändes helt fantastiskt.
Tyvärr har omständigheterna kring Jamie förändrats, så jag vet inte hur hennes fortsatta rehabilitering har gått, eller hur hon har det idag. Men jag är tacksam för att jag fick jobba med henne, jag lärde mig mycket på de fyra veckorna.
Det viktigaste jag lärde mig var helt klart att friskt vågat är hälften vunnet. Och i det här fallet var Jamie och jag verkligen vinnare.
Etiketter:
bakben,
benställning,
Jamie,
komplement,
sto,
varmblodssto,
äldre hästar
18 juni 2010
Privilegiet att få fira en 29-åring
Idag är en stor dag, på sätt och vis nästan en triumf. Tillit, min syster S:s halvblodssto, fyller 29 år. "En anmärkningsvärd ålder" sa veterinären när han vaccinerade henne i våras. Ett fantastiskt firande av allt jag som hästmassör strävar efter, friska, sunda, glada och hållbara hästar!
Jag vet inte mycket om Tillits start i livet, utom att hon föddes i Tullstorp och gick som avelssto. Om hennes föl genom åren vet jag bara att ett såldes till Mallorca, att hon fick tvillingar en gång och att Maria Gretzer vid något tillfälle ägt en avkomma undan Tillit. Åtta år gammal såldes hon till ridskoleverksamheten på Trelleborgs Ryttarförening, och det var där vi lärde känna henne. Hon var den som aldrig ställde till bråk, gick lika snällt med nybörjare och handikappelever som med mer avancerade ryttare. Hon fogade sig helt enkelt. Annat är det nu.
S köpte Tillit som 16-åring, en perfekt ålder på en läromästare, och hon var den perfekta förstahästen. Sedan dess har mycket förändrats, inte minst i Tillits vardag, och det har även förändrat henne märkbart. Från några få hagtimmar om dagen, i flock om ca 20 hästar, till att vara ute 10-12 timmar varje dag med sin bästa vän. Från att ha lunkat runt i tre timmar/dag till att, fram till för några år sedan, få ordentlig träning av en och samma ryttare. Från spilta till box, från skymundan till ögonsten. Hon blommade upp något makalöst.
Hennes rätta jag kom fram och det med besked. Tillit är en egensinnig häst, intelligent, lättlärd och viljestark. Hon har det vi kallar för jävlaranamma och finländarna kallar sisu och det är kanske en del av förklaringen till att hon uppnått en sådan hög ålder. Medellivslängden för svenska hästar är 7-8 år. Vad skiljer då Tillit från genomsnittshästen?
Exteriören? En god exteriör innebär för mig att hästen är hållbart och ändamålsenligt byggd. Vad som är ändamålsenligt varierar med tävlingsgrenen, men hållbarheten gör det inte. Tillit är, av förklarliga skäl, av en lite "gammaldags" ridhästmodell, men uppenbarligen med god hållbarhet för sitt ändamål.
Nära besläktat med exteriören kommer bra hovar och bra tänder. Ingen hov, ingen häst. Inga tänder, inget näringsupptag och alltså inte heller någon häst.
Inget av ovanstående hade spelat någon roll utan god och kärleksfull omvårdnad, där hästens bästa alltid har varit viktigast. Just det som just den hästen behöver just då. Oavsett om det handlar om foderval, massage, träning eller utevistelse. Oavsett om det innebar att det planerade inköpet av vinterjacka fick vänta till nästa år för S, som vid den tidpunkten studerade och alltså hade minst sagt begränsad inkomst.
Sist men inte minst har Tillit och S haft tur tillsammans. Kommit i kontakt med bra veterinärer när det har behövts. Hittat den optimala hagkompisen, en bra höproducent, ett bra stall med fina hagar och, allra viktigast, den perfekta relationen mellan häst och människa, den som inte är alla förunnad, omöjlig att ta miste på och helt ovärderlig.
Födelsedagen ser för Tillit ut som vilken annan dag som helst, fast med lite extra godsaker i krubban. För mig är det en stor dag, nästan en triumf, och det är ett privilegium att få vara med och fira hennes 29-årsdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
