Nyårslöfte av ett nytt slag (och nästan en månad försent)

För två år sedan testade jag ett nytt och annorlunda slags nyårslöfte (läs gärna originalinlägget frpn januari 2015). Det föll mycket väl ut, fram till någon gång i augusti/september då det rann ut i sanden.

I år gör jag ett nytt försök, med start nu omedelbart. Klichéer som "äta nyttigare", "motionera mer" eller "stressa mindre" ska konkretiseras genom 3 enkla verktyg: 12 vanor, 52 projekt och 365 småsaker.

12 vanor: Det tar tid att förändra invanda mönster. Genom att koncentrera mig på 1 vana/månad har jag en rimlig chans till varaktig förändring av några (o-)vanor, till skillnad från att försöka förändra allting samtidigt. Eftersom jag ligger lite back med detta (sedan augusti/september 2015) så ska jag testa att göra två förändringar/månad. Heja, heja.

52 projekt: Jag är en projekt-junkie. Jag påbörjar gärna och ofta projekt utan att riktigt ha en plan för hur eller när det ska slutföras. Alltså omger jag mig med mängder av halvfärdiga projekt, som att tvätta/laga/impregnera alla mina täcken, sy en adventskalender till E eller sortera foton.

Allt ofärdigt tar upp plats, fysiskt, i hjärnan och/eller digitalt, plats som behövs till annat. Från och med nyss ska allt slutföras. Detta kommer att ha som bieffekt att jag sakta men säkert omprogrammerar min hjärna till att just slutföra projekt, och alltså ändrar ett invant mönster av bara farten.

365 småsaker: Här kommer alla "javisst-ja-det-där-måste-också-fixas"-saker. Precis som med de ofärdiga projekten tar småsakerna hjärnkapacitet i anspråk helt i onödan. Det kan vara att byta batteri i ficklampan, skruva upp en extra krok i stallet eller att lämna en påse loppisprylar till välgörenhet.

Genom att fixa en småsak om dagen tar jag bort en mängd irritationsmoment ur vardagen samtidigt som jag avlastar hjärnkontoret (som milt sagt jobbar för högtryck). Bieffekt? Samma som med projekten, jag gör det till en vana att ta hand om småsaker direkt. Plus att jag kommer att bli ruskigt ordningsam och effektiv om det fungerar...

12/52/365. Nu är det läge för förändring.

Att massera olika typer av hästar: hästen som "stängt av"

En häst som s.k. stängt av är det absolut svåraste att jobba med, och samtidigt den som berör mig allra mest. Den står där man ställer den, flyttar undan om man ber den och rör inte en min vad som än händer runtom. Spontant kan det förväxlas med en "väluppfostrad" häst, då detta är beteenden vi normalt belönar och uppskattar.

Men med uttrycket "stängt av" menar jag en häst som är helt passiv och avvaktande i kontakt med människor. Den ger ett likgiltigt intryck, men är ändå på spänn, under ytan. Den visar, till skillnad från den väluppfostrade hästen, ingen glädje i sin kontakt med människor, och inte heller smärta, rädsla eller välbehag.

Ofta är det en häst som blivit bryskt eller illa behandlad av människor. Ibland är det en i grunden känslig häst som "bara" bytt ägare många gånger, eller som behövt gå igenom svåra behandlingar efter ett trauma. Nyckeln är (som alltid vid "svåra" hästar) lyhördhet och tid. Ett lugn i behandlingssituationen är alltid viktigt, och i dessa fall direkt avgörande.

Jag träffade på en häst som vid första massagen stod blickstilla i över en timme. Han hade varit en "väluppfostrad" häst, men med nerv i ridningen, som åkt på tillridning inför försäljning. Stallet som hade fått uppdraget fick problem med honom, han reds inte som avtalat och hämtades hem igen efter 1,5 månad då försäljningsstallet inte ansåg honom vara i säljbart skick.

Hem kom en rädd, spänd och avstängd häst. Första behandlingen tog mer än en timme. Till en början var vidgade näsborrar den enda reaktion jag fick. Mycket muskelspänningar i nacken och lite underhals, som är vanligt på de här hästarna. Efter en stund sänkte han garden och vågade lita på mig och mina händer.

Vid andra behandlingen två veckor senare var han annorlunda. Fortfarande försiktig och avvaktande, men den här gången nosade han på mig när jag kom, han rörde sig spontant i stallgången och svarade väldigt bra på massagen. Efteråt berättade ägarna att han verkade ha återfunnit lite självförtroende och att bytesserierna satt som en smäck igen.

Tredje, och tyvärr hittills sista, behandlingen möttes jag av en märkbart glad häst. Han såldes sedan och flyttade iväg över halva landet.

De här hästarna berör mig. Det gör ont att se deras försvarsmekanismer och att någon (människa) har betett sig så illa mot dem. Samtidigt värmer det att jag får möjlighet att massera dem, det visar att nuvarande ägare vill hästens bästa. Och känslan när hästen visar mig förtroende är helt obeskrivlig.

Jag åker från sådana behandlingar ödmjuk inför hästen, och uppfylld och tom inbördes på samma gång. De kostar så mycket energi och är så värt det. Och jag önskar fortfarande att jag hade haft möjlighet att köpa honom där och då.

Hö eller hösilage, det är frågan

Jag har alltid föredragit hö som huvudsakligt grovfoder till mina hästar. Vanligt, gammaldags torrhö i småbal. Så när vi flyttade till Lilla Kungsgården var det en stor glädje att planera för första egna skörden, ett hektar insådd vall stod och väntade på oss.

Traktor, slåtterbalk och hövändare införskaffades. A planerade och servade maskiner. Min "gamla" höbonde bistod med goda råd. Sommaren kom och vi inväntade rätt väderlek. SMHI, DMI och klart.se uppdaterades minst en gång i timmen och till slut såg det lovande ut.

Ska vi? Ska vi vänta nån dag till? Med nästa uppdatering på prognosen tog vi beslut, nu är det dags. Jag och Salsa gick ett varv i vallen för att skrämma upp eventuella harar och rådjurskid, A kopplade slåttern och sedan var vi igång. Det härliga swishandet från slåttern, och en pirrande känsla i magen. Svarta moln norr om oss, vetskapen att kommer det regnet hit nu så är det kört.

Det kom bara några droppar. Höet torkade fint, A vände det många, många gånger och brände axlarna i traktorn. Min "gamla" höbonde kom och tittade till det ett par gånger och sedan pressade vi småbalar. Den första egna skörden.

Vi körde in det på tisdagen, på onsdagen började ösregnet som pågick fram till lördag morgon, dagen då vi gifte oss. Tala om att vi hade flyt!

Familj och vänner har sedan år 1 hjälpt oss att kånka in höet. Runt 500 balar à ca 15 kg. 35 grader varmt på loftet och oergonomiska takstolar i lagom "slå-i-pannan-höjd" har inte direkt underlättat, men massor av kall dricka och efterföljande grillning har gjort att hjälpredorna har återkommit året efter.

Torrhö är svårt att förvara bra, särskilt i Skåne, särskilt nära kusten och särskilt med de varma, långa, fuktiga höstar vi har numera. Därför har vi tvingats kasta hö varje vår, och det finns inte mycket som är så frustrerande som att köra hårt inarbetat hö på tippen. Visst kan man packa in hela hölagret i halm, men så som vårt loft är utformat så är det väldigt mycket extrajobb, plus att vi tappar för mycket förvaring då.

Därför blir det i år ett test med att pressa småbal hösilage istället. Jag tycker det är trist, eftersom jag gillar torrhö bättre och att hela processen med att ta in skörden blir annorlunda. Men vi måste prova något annat, jag kan inte offra hur många timmar som helst (egna och andras) på att först ta in hö, sedan köra och kasta det, och sedan köra och köpa nytt.

Vem vet, till nästa års skörd har vi kanske hunnit bygga bättre förutsättningar för att lagra torrhö? Och grillning och kall dricka kommer att erbjudas till alla som vill hjälpa till att kånka balar, plastade eller inte.

Gästbloggare: Anna Larsdotter Tell

Den här månadens gästbloggare är Anna Larsdotter Tell, som delar med sig av sina erfarenheter som foderförsäljare!

"Mitt namn är Anna Larsdotter Tell och jag har arbetat med foder från Brogaarden AB med bl.a. deras egna märken och foder från Dodson & Horrell. Produkterna jag rekommenderar nedan är produkter som jag arbetat med, använder och testat själv. Givetvis finns liknande produkter från andra märken på marknaden.

Nu är sommaren nästan här och hästarna ska få njuta av att äta härligt gräs, men tyvärr kan det även ställa till en del matsmältningsproblem. Det finns många goda råd vid grästillvänjningen för att minimera risken för problem. Matsmältningsproblem kan uppstå så som kolik, diarré och ev. fång. En häst behöver långsam tillvänjning till ett nytt foder för att minimera risken för detta. 

Är din häst extra känslig för foderbyte, eller lider av en sjukdom t.ex. fång eller cushing disease måste man gå extra försiktigt fram, rådfråga alltid din veterinär omkring din hästs situation.

För att hjälpa hästens tarmsystem under foderskifte (tillvänjning av gräs) kan man ge hästen tillskott YSY Blandning eller Equi Shure. YSY Blandning är en aktiv jästkultur som underhåller en stabil miljö i hästens stortarm. Equi Shure består av inkapslad bikarbonat, som kan neutralisera mjölksyran i hästens stortarm.

Ska hästen utfodras när den går på gräs? Detta beror på vad hästen används till, hur länge den går på gräs/dag och hur hästens kaloribehov ser ut. Har du en häst som går ute dygnet runt och kan hålla ett bra hull, och används lite eller inte alls, så kan Suré and Easy vara en bra lösning. Detta är ett vitamin/mineraltillskott i ”godisform” med en balanserad vitamin/mineralsammansättning anpassad till våra marker. Suré and Easy är endast till för färdigvuxna hästar som går ute dygnet runt.  Har du en häst i växt eller endast går ute en del av dygnet rekommenderas andra produkter, t.ex. Suregrow eller Performance Vits & Mins.

Gräs och prestation: För att tävlingshästen ska prestera normalt och inte bli för tung bör gräsintaget begränsas till 2-5 timmar/dag beroende på tillgängligheten till gräs, hästen hull och energinivå. Oftast får man reducera mängden spannmål och grovfoder beroende på gräsmängden. Hästen ska fortfarande tilldelas grovfoder. Dessutom får man inte glömma salt eller elektrolyter.

Vill du läsa fördjupande artiklar inom ämnet, finns de på Brogaadens hemsida.

Om du är osäker på produkterna jag nämnt eller är nyfiken, kontakta Brogaardens foderrådgivning eller deras återförsäljare. Du hittar även mycket info på deras hemsida."

12 vanor, 52 projekt och 365 småsaker

2015 är året då jag testar nyårslöften av ett, för mig, helt nytt slag. Inga fler luddigheter som "äta nyttigare", "motionera mer" eller "stressa mindre". Nej, i år ska jag införa 12 nya vanor, slutföra (eller markant närma mig slutet på) 52 projekt och få undan 365 småsaker.

Om det går vägen blir följden att jag just äter nyttigare, motionerar mer och stressar mindre, men med hjälp av konkreta steg. Några små, andra stora, till skillnad från alla tidigare år som jag försökt uppnå detta utan att ha någon egentlig plan för hur det skulle genomföras.

Forskning har visat att det tar (minst) 21 dagar att förändra/införa en vana. Mitt mål är att etablera en ny vana/månad. I januari blir det att äta havregrynsgröt till frukost. Resterande månaders vanor är inte valda ännu, men kommer troligtvis att handla om mat och träning på ett eller annat sätt.

Jag har, som så många andra, massor av små och stora projekt. Påbörjade, nästan färdiga eller på idénivå. Varje vecka siktar jag på att avsluta något oavslutat eller (om det är ett större projekt) ta ett tydligt steg närmre ett avslut. Sådant som att rensa garderoben, montera taklampor eller köra skräp till tippen.

Och de 365 småsakerna? Om jag kan få gjort en "javisst-ja-det-måste-också-fixas"-sak/dag frigörs massor av hjärnkapacitet på kort tid. Från att påminna mig själv om att kasta ut de där väldigt döda krukväxterna som vill bli komposterade (och alla andra 364 småsaker som behöver göras) till att ha mängder av energi och hjärnkapacitet över till andra (roligare) saker.

Beware, 2015, för här kommer jag (och jag har en plan)!