Sadeltvång: den muskulära biten

Sadeltvång är obehagligt, minst sagt. Både för häst och ryttare. En del hästar fryser fast, andra blåser upp sig, skjuter rygg eller exploderar. Det finns många möjliga orsaker till sadeltvång, ibland är det dessutom en kombination av orsaker, vilket gör det svårare att åtgärda.

Ibland ligger en brysk inridning, med smärta och tvång, bakom syndromet. Ibland är det skelettförändringar, t.ex. överridande tornutskott. Som tur är finns det även andra, mindre dramatiska, förklaringar. En alltför smal sadel, för hårt åtdragen sadelgjord, en ryttare med knäslut som stör hästen, att den inte är fysiskt eller psykiskt mogen för sin uppgift, eller, inte att förakta, spända muskler.

Alla ovanstående orsaker kan kan ge muskelspänningar som förvärrar sadeltvånget, och ibland är det just spända muskler som är grundorsaken. Muskelspänningar sprider sig i kroppen och därför kan det vara svårt att tydligt se vilka spänningar som är grundorsak, och vilka som är en följd, särskilt om det gått lång tid.

Vid sadeltvång är det vanligt med primära spänningar i serratus thoracis och pectoralis (se bilden), och då begränsas de framåtgripande rörelserna i bogar och därmed också framben. Det kan kännas som att hästen smyger sig fram, går med handbromsen i, eller att den inte vill länga sig i traven utan hellre tar galopp. Sekundära spänningar kan uppkomma i triceps och bakre delen av trapezius, då dessa muskler "hjälper till" att begränsa rörelsen framåt i bogbladet.

Att utreda sadeltvånget är att bry sig, både om hur hästen mår nu och om vad den behöver för att må bra över tid.

Steg 1: Är alltid en veterinärcheck, med röntgen av ryggen om veterinären anser det vara befogat. Om hästen veterinärt är ua (utan anmärkning), gå till steg 2.
Steg 2: Be en välutbildad massör gå igenom hästen, dokumentera ev. muskelspänningar och behandla dessa. Spara journalkopian och be att få stretchövningar. Om hästen är muskulärt ua, gå till steg 3.
Steg 3: Kolla sadeln, är den ok? Kolla även sadelgjorden, om hästen har känslig bröstmuskulatur (pectoralis) kan det vara bättre med en bredare, eller anatomisk sadelgjord, eller kanske magplatta för att fördela trycket bättre. Är all utrustning ua? Gå till steg 4.
Steg 4: Prata med din tränare. Är hästen mogen för sina uppgifter? Om ja, lägg lite extra fokus på din sits under några träningspass. En ryttare med starkt knäslut kan få en känslig häst att känna sig som i ett skruvstäd. Ingen förändring? Gå till steg 5.
Steg 5: Beter sig hästen likadant fortfarande, och oavsett vem som rider (och alltså oavsett knäslut)? Då kan det röra sig om ett sadeltvång med mentala orsaker. Minnet av smärta/obehag sitter i oerhört länge, det kan räcka att någon dragit åt sadelgjorden för hårt/snabbt EN gång. Det tar också tid för hästen att lära om, och att vänja sig vid att t.ex. sadeln inte längre klämmer. I de fallen är det tålamod som gäller.

Ibland hittar man inte orsaken till ett sådant beteende. Beroende på hur stort problem man har av sadeltvånget så får man då försöka vara nöjd med allt man vet att det INTE beror på, t.ex. att hästen är ren på röntgen, fin muskulärt, sadel/sadelgjord är ua, och träning och sits funkar bra. Och det är ganska mycket att vara glad för!

Sadeldjungel och sitshelvete

I början av sommaren bestämde jag mig för att det var dags att byta sadel till Prinsessan. Den jag redan hade var jag inte nöjd med, jag satt inte bra och tyckte inte heller att den låg optimalt på henne längre. I juni sammanföll den totala frustrationen med skatteåterbäringen och jag gjorde slag i saken, eller ja, i alla fall tog jag ett beslut om jag fått nog.

På ett sådant beslut följer alltid grävande journalistik i alla böcker och tidningar som jag kan uppamma, om det så bara står en rad om ämnet. X antal timmar framför datorn, växlande mellan googlande, läsa trådar, läsa artiklar, kolla sadelmärken, kolla återförsäljare och andrahandsmarknad (går det att ändra den bommen? stoppa om? lämna tillbaka?) och tomt stirrande på skärmen. Tankarna vandrade mellan "Yes! Den blir det!", "Men var i h-e var det nu jag läste att..." och "Jag ger upp och rider barbacka i resten av mitt liv."

Efter en hel del rådfrågande av alla möjliga hästmänniskor i min närhet lyckades jag vaska fram ett bra tips. En av mina stamkunder, själv dressyrryttare, tittade på foton av min häst och kom med följande (föredömligt ödmjuka) kommentar: "Jag har haft en häst som liknade din i kroppskonstitutionen. På henne fungerade en P**R**. Jag har sett en eller två sådana på b*****t."

Jag ringde på sadeln, den fanns kvar (thank god!), diskuterade med sadelutprovare och fick den på öppet köp för att kunna testa ordentligt. Och den visade sig ligga perfekt på henne! Vad som däremot visade sig vara allt annat än perfekt var min sits... En gång i tiden hade jag en mycket bra dressyrsits. Det har jag inte längre. Så nu är det sitsträning som gäller.

Så var det alltså dags att plocka fram Little Miss Stubborn igen för att få rätt på sitshelvetet och be A att filma så att jag bättre kan utvärdera. Det går så sakta framåt. På inköpslistan står tvål att tvätta munnen med och öronproppar till A och hästen...

Ryggar och ridning, del 1: Ryggvänlig ridning

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om mina nördiga läsvanor så när hästintresserade svågern K gav mig boken "Ryggvänlig ridning för både ryttare och häst" (av Susanne von Dietze och Isabelle von Neumann-Cosel) fick jag ny kvällslektyr att ta tag i för att sedan dela med mig av här.

Ryggar är för mig ett otroligt intressant ämne, båda hästars och människors ryggar är oerhört komplexa var för sig, och när man då dessutom placerar människans rygg ovanpå hästens så är det inte ovanligt att det uppstår problem. Ibland beror det på ryttaren och ibland hästen. Nu är det oftast inte så enkelt att det är antingen häst eller ryttare som är orsaken, utan det kan vara sadel, underlag, hovbeslag, bett... Eller ryttare + underlag, häst + sadel, ryttare + bett + hovbeslag. Det är inte alltid lätt att reda ut ryggproblem och dess orsak(-er), men det är alltid intressant, lärorikt och givande.

"Ryggvänlig ridning" var en överraskning för mig eftersom den visade sig vara mest inriktad på ryttaren och ryttarens rygg. En bra tankeställare för mig bara det, eftersom mitt fokus oftast ligger på hästen. Boken tar upp anatomiska skillnader mellan olika ryttare och vad dessa skillnader kan innebära när man sätter sig till häst. Saker jag aldrig har ens tänkt på, som mina kroppsproportioner ur ett ryttarperspektiv.

Jag ställde mig framför spegeln och började fundera över om jag har lång eller kort överskänkel? Om proportionerna mellan min överkropp, över- och underarm kanske är förklaringen till att jag tenderar att rida med ganska låg hand. Normen att handen ska vara 1 dm över manken är förresten sedan kavalleri-tiden baserad på att ryttaren är man, och eftersom de flesta män är längre än de flesta kvinnor så har de också (förhoppningsvis) längre överkropp och armar och kan alltså bära handen 1 dm över manken utan att få konstiga vinklar i handled, armbåge och axel.

Så vad vill jag egentligen ha sagt med detta? Vi fokuserar så mycket på hästen, dess rygg och arbetsform, att vi glömmer bort våra egna ryggar och vår egen "arbetsform". Vad som är en korrekt sits för en ryttare är kanske inte korrekt för nästa eftersom kroppen ser annorlunda ut. Senare i höst finns det möjlighet att vinna ett ex av boken, detaljer kring denna tävling kommer längre fram. Tills dess, ta hand om ryggen, både hästens och din egen!

Hur ligger sadeln? Gör ett Rorschachtest!

Lite då och då gör jag ett busenkelt test för att kolla av hur sadeln ligger. Rentvättad, ljus vojlock + välryktad men inte nybadad häst + en stunds ridning = tydliga spår på vojlockens undersida. Mönstret som framträder påminner om de bilder som används i Rorschachtesterna, men är som tur är lättare att tyda. Det är ett ganska grovt verktyg som naturligtvis inte ersätter en utbildad sadelinprovare, men man kan ändå tydligt se om sadeln ligger an helt eller delvis längs med bossorna, om den har haft mer kontakt på höger eller vänster sida och om den (hemska tanke) har legat an punktvis mer någonstans.

Varför då detta ojämna resultat? Hästen kan vara ojämnt musklad och/eller röra sig olika i höger och vänster sida. Sadeln kan vara ojämnt stoppad/nedsutten, och sist men inte minst kan ryttaren inverka snett. Många möjliga orsaker som kan kräva professionell hjälp att åtgärda, men ibland kan uteslutningsmetoden vara till hjälp för att komma igång med problemlösningen. Gör om testet med en ny vojlock, jämför resultaten! Tänk på att rida någorlunda likadana pass (längd, intensitet, underlag...) för att få ett jämförbart resultat.

• Låt någon annan rida samma häst i din sadel om du tror att ojämnheten kommer från dig själv.
• Prova att rida samma häst men med en annan sadel.
• Testa att rida en annan häst men i din sadel.

Nu har du antagligen mer på fötterna och kan börja fundera på vem du ska vända dig till för att få rätt hjälp. Veterinär, hovslagare, hästmassör? Tränare, sadelutprovare? Om ojämnheten ligger hos dig som ryttare kan kiropraktik, massage och hjälp med träning utan häst vara svaret för att få en jämnare kropp och inverkan i ridningen.

Som vanligt vinner både du och hästen på att arbeta bort oliksidigheterna, för ju jämnare hästen (och du själv) är, desto högre prestationer och längre hållbarhet kan du förvänta dig. Dessutom minskar risken för överansträngning och skador både på häst och människa, så ta fram den fina vita vojlocken då och då även om du inte tävlar!