Gästbloggare: Sara Lindell Nilsson om klickerträning

Jag träffade Sara och hennes unghäst Farenheit första gången för ungefär ett år sedan. Sara har, liksom jag, valt en lite annorlunda infallsvinkel till hästeriet, jag med massagen som utgångspunkt och Sara med bl.a. klickerträning, en metod som kan underlätta samarbetet mellan häst och människa väldigt mycket.

"Klickerträning med... häst? Varför inte? Vanligaste belöningen för en häst är väl oftast en klapp eller smekning mot halsen, en eftergift eller ett "Bra där killen/tjejen" och oftast är det ett ord hästen ändå inte förstår eftersom det inte är inlärt.

För mig är relationen till mina djur oerhört viktig och jag vill ha ett djur som självmant väljer att vara med mig och som gillar arbetet vi gör tillsammans. Då är klickerträning ett väldigt bra sätt enligt mig! Det passar dock inte alla, varken människa eller djur. Man får helt enkelt prova sig fram. Min hund tycker inte det är intressant men min häst blir lyrisk!

Jag har valt ett ord "Bra" istället för att använda mig av en liten dosa som ger ifrån sig ett klickljud när man trycker på den. En smaksak. (Med hästar gäller det dock att hålla fast vid ett och samma tonläge när ordet sägs eftersom de inte uppfattar ord, så som hundar kan göra. Hästar lyssnar efter själva ljudet istället.)

När man klickertränar gäller det att vara väldigt precis, är man lite för långsam har hästen kanske hunnit göra ett nytt beteende och då råkar man berömma fel beteende.

Om man är skicklig och har tålamod kan man shapa fram ett beteende. Det innebär att man väntar på att hästen utför det önskade beteendet, ex. vill man lära hästen att backa kan man vänta på att den tar ett steg bakåt eller till och med så lite som att den börjar förflytta sin tyngd bakåt.. Och direkt den gör så, gäller det är klicka och därefter ge belöningen - som kan vara godis, kli på bästa stället, en paus eller lek.

Shaping kan vara klurigt, framförallt som nybörjare, då kan det vara lättare att locka fram det önskade beteendet. Ex igen med att vilja backa sin häst. Gå uppsträckt mot hästen eller lägg en hand på bringan och gradvis öka trycket tills hästen tar ett steg bakåt. Och så fort den rör sig bakåt - klicka och ge beröm!

Med en häst som arbetar för en positiv förstärkning, t ex kli eller en godbit, är det inte lika viktigt att vara "konsekvent" i den bemärkelsen. Om hästen går åt sidan istället för att backa, är det ingen kris. Man kan antingen välja att avbryta (ledsen kompis - detta får du ingen belöning för), eller fortsätta att be om backning tills den gör rätt.

Det är otroligt givande och man får en häst som är motiverad att jobba!"

Sara Lindell Nilsson

Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 2)

Rätt gångart, takt, tempo, form och rörelse. Rätt placering på ridbanan. Att lära in dressyrprogram är inte alltid det lättaste. Vi har alla olika sätt att lära in program, men det som har funkat i särklass bäst för mig är att återigen låna teknik från lydnadsträning på hund.

I lydnadsklass 1 finns åtta moment varav sex alltid genomförs i samma ordning. All belöning är förbjuden under pågående moment, och allt utom muntligt beröm och en klapp är förbjudet mellan momenten. Det gäller att bygga upp uthållighet och förväntan hos hunden. Snart, snart kommer belöningen! Hunden måste orka vänta.

Ett effektivt sätt att träna detta är bakåtkedjning. Man tränar på det sista momentet och belönar jättemycket när det är väl utfört. Sen tränar man näst sista och sista i följd, med jättemycket belöning efter det sista momentet.

Hunden lär sig att om den gör apporteringen riktigt bra, så får den lov att göra hopp över hinder som belöning, och om den gör hoppet riktigt bra... då blir det julafton! Husse/matte blir jätteglad och hunden får massor av beröm och belöning! Och sen lägger man till moment efter moment tills allt hänger ihop för hunden.

Och nu lyfter vi över detta till dressyrbanan! Ta LB:1 som exempel. Sista momentet är arbetstrav AG och halt, hälsning vid G. Rid detta några gånger, lägg sen till näst sista momentet, hörnpasseringen i arbetstrav KA följt av AG och halt, hälsning. När du känner att du är nöjd med utförandet så lägger du till näst näst sista momentet, mellangalopp MXK, följt av arbetstrav KAG och halt, hälsning.

Ja, det är ett tidskrävande sätt att träna, och ja, det känns tjatigt MEN det ger resultat. Programmet kommer att sitta i ryggmärgen, både du och hästen är säkra på vad som kommer härnäst, från första halten till sista och du kommer på köpet att få en precision i rörelserna och vägarna utan att egentligen träna separat på just det.

Och om du lägger till belöning till hästen efter sista momentet så ger du den ytterligare motivation till att prestera genom hela programmet och får en synbart glad och arbetsvillig häst! Lycka till!

Boktips: Lättläst och konstruktivt!

Göran Casparssons bok "Casparssons ridråd" är en lättläst bok om ridning, longering och tömkörning. Själv har han jobbat bland annat på Strömsholm och Flyinge, undervisat Kyra Kyrklund och Peter Eriksson och varit banbyggare internationellt.

Boken går igenom grunderna inom dressyren, både de genomgående principerna kring rakriktning och hästens arbetsform, och specifika rörelser. I avsnittet om hoppning får läsaren tips om övningar för att förbättra sits och följsamhet, samt olika hoppserier för unga eller mer rutinerade hästar.

I kapitlet om linlöpning (longering) och tömkörning presenteras lämplig utrustning och några grundtekniker, både enkla tips och mer avancerade övningar på töm.

Sammanfattningsvis en lättläst och konstruktiv bok som passar både (den vuxna) nybörjaren och den mer avancerade ryttaren som vill jobba med en enkel men korrekt grund för sin ridning. Boken finns att köpa på cdon och ett ex kommer också att lottas ut på min facebook-sida.

"Jaja, men knåda lite kan ju vem som helst göra!"

När man blir massör (för människor) blir man samtidigt officiellt mottagare för diverse skämtsamma fördomar om yrket. Jag har en känsla av att detta särskilt drabbar kvinnliga massörer, med tanke på kommentarernas innehåll, och bakgrunden till det är minst sagt öppen att spekulera i.

Några avfärdar massageyrket som ett allmänt okvalificerat arbete ("jaja, men knåda lite kan ju vem som helst göra") utan en tanke på bakomliggande kunskaper. Ungefär som att avfärda en revisor med att "alla kan vi räkna plus och minus", eller en frisör med att "det är ju bara att klippa lite".

Hur bemöter man sådant? Jag föredrar att, med mitt bästa pokerface på, svara något i stil med följande: "Ja, egentligen är en examen i massageyrket onödig, det fattar väl vem som helst att man inte kan arbeta med proprioceptiv neuromuskulär faciliteringsteknik på erector spinae cervikalt på en patient med uttalad osteoporos."

Lika vanligt förekommande är att den jag råkar prata med ska berätta om någon massör hen har varit hos under semesterresan. Oftast en kvinnlig massör. Oftast thailändsk. Oftast en relativt liten kvinna som trots sin ringa storlek lyckats åstadkomma underverk på kundens muskler. Jaha, och vad ska jag svara på det? "Grattis!" "Storleken har ingen betydelse, det är teknik och kunskap som ger resultat."

Det blir också märkligt när den jag just presenterat mig för säger: "Åh, men kan inte du klämma lite på mina axlar?" Jovisst kan jag det, men låt oss vända på det... "Jag är revisor." "Åh, då kan väl du ta en snabb titt på min bokföring."/"Jag är lärare." "Vad bra, vad hände egentligen vid Hastings 1066, kanske du kan förklara?"/"Jag är PT." "Kom igen, gör några armhävningar!"

Sedan finns det de som skämtsamt insinuerar att jag som massös inte bara bearbetar kundens muskler, so to speak ("Drar du för gardinerna ordentligt, höhö."). Alternativt berättar om en gång när hen fick massage och kunde höra hur kunden i båset/rummet bredvid uppenbarligen inte fick massage.

Även om det är menat som ett skämt så uppfattar jag det ändå som ganska olustigt, och dessutom lika uttjatat som att säga till en vegetarian att "jag lade lite extra skinka på din pizza!". Ja, jag vet att massageinstitut har varit synonymt med bordeller, och jag vet att det förekommer lite varstans att man kan boka happy ending i samband med sin massage.

Men inte hos mig, och jag föredrar faktiskt, hur konstigt det än låter, att inte bli jämförd med prostituerade. Föreställ dig motsvarande kommentarer till andra yrkesgrupper, till t.ex. lärare/poliser/butikssäljare eller kanske sekreterare, och du är farligt nära något som kan definieras som sexuella trakasserier.

Min verksamhet skiljer sig från prostitution, tro mig, i väldigt många avseenden, även om vi antagligen har följande två saker gemensamt: 1. vi drar för gardinerna ordentligt och 2. vi vill ha nöjda kunder.

Från vårsonat till volter

Jag har under många år spelat fiol, eller violin som det också kallas. Jag har ingen aning om hur många timmars övning jag har bakom mig, men det är MÅNGA, och troligtvis har en stor del av de timmarna inte varit så särskilt effektiva, eftersom de har genomförts i min ensamhet, utan vägledning och utan tydliga mål.

Detsamma gäller min ridning, och här tror jag många hobbyryttare känner igen sig. Med hobbyryttare menar jag inte att man saknar kunskap eller ambitioner, utan att man helt enkelt rider utan att tävla. Jag är hobbydressyrryttare, tycker det är roligt att träna men blir alltför nervös i tävlingssammanhang för att kunna njuta av det. Och så blir hästen spänd för att jag är spänd och sen blir det pannkaka av alltihop.

Med tävlingar i sikte faller det sig naturligt att ha tydligt uppsatta mål och delmål. På tävlingsdagen är det upp till bevis. Har träningen framskridit enligt planerna? Nådde vi mitt mål, hästen och jag? Felfria i 1,30, över 65% i LA, nytt personbästa för säsongen?

Även om jag inte tävlar så kan jag träna min häst med målet att kunna rida ett hyfsat LA-program till sommaren. Sätta upp tydliga (och rimliga) mål med min träning. Stycka upp målet i etapper, delmål. Olika moment i dressyrridningen, olika fraser i musiken. Ta en fras, ett moment i taget. Ta nästa. Sätt ihop dem. Och här kommer en av de viktigaste lärdomarna från ett av mina (lärarledda) övningspass med fiolen.

En gång i veckan övade jag tillsammans med en professionell pianist. Jag jobbade med en svår passage i vårsonaten (Beethoven) och Kom Inte Vidare. Total frustration. Gråtfärdig av tillbakahållen ilska. Lektionen avslutades med att han uppmanade mig att öva på det jag inte kan. Klockrent.

Jag insåg det själv i samma ögonblick som han sa det. Jag lade för mycket tid på att öva på det jag redan var bra på, det som var roligt att spela för att det gick av sig själv. Men det jag inte kunde blev inte heller bättre från vecka till vecka, för det var ju urtrist att stå och harva med sånt som gick dåligt?

Likadant var det vid den tiden med min ridning. Om volterna i höger varv blir runda men i vänster varv ser ut som ägg (eller kanske pannkaka), visst är det då roligare att rida volter i höger varv. Men det är i vänster varv vi förbättrar oss, utvecklar och utbildar häst och ryttare.

Vårsonat eller volter, principen är densamma. Öva på det du inte kan.