Förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet

För ett par veckor sedan publicerades en artikel i Hippson, som snabbt fick stor spridning bl.a. på facebook. Artikeln handlade om alternativa behandlingsmetoder, skyldigheten att se till att hästen får rätt vård vid sjukdom och skada vilket det enligt artikeln var vanligt förekommande att alternativbehandlare fördröjde, med lidande för hästen som följd.

Tråkigt nog hade ingen s.k. alternativbehandlare fått tillfälle att uttala sig i artikeln, utan de invändningar som fanns mot innehållet kom i kommentarsfältet, där det är lätt att halka bort från saklighet och vanligt sunt förnuft. 

Först av allt vill jag invända mot termen alternativbehandlare. Jag, som utbildad massageterapeut på både människa och häst, jobbar inte med alternativbehandling, utan med komplementärbehandling. Min kompetens är ett användbart komplement till veterinärens. Jag behandlar inte t.ex. hältor och sjukdomar, det är veterinärens jobb. 

Jag arbetar istället förebyggande och rehabiliterande. Ibland även konsulterande. 

• Förebyggande: jag löser upp muskelspänningar som inskränker hästens naturligt fria rörelsemönster, och ger den möjlighet att använda sin kropp optimalt. Detta förebygger skador genom att bl. a. proprioceptionen stärks, och smidiga muskler skyddar senor från onödigt slitage. Ofta kan ökad intensitet i träning ge muskelspänningar i en övergångsperiod innan hästen stärkt sig för den nya uppgiften. Här hjälper jag till att hålla ett vakande öga på att muskulaturen hinner med. 

• Rehabiliterande: efter en skada eller sjukdom kvarstår ofta muskelspänningar som har skyddat från smärta. Dessa spänningar försvinner inte av sig själv, utan behöver massagebehandling för att släppa. Ett exempel är att låg hälta/smärta fram (dubbelsidig kotledsinflammation, hovböld, ömma sulor) ofta ger spänningar i manke, eftersom hästen har "hållt uppe sig" för att lindra belastningen. Ett annat exempel är att invärtes problem med mage/tarm (kolik, avmaskning, magsår) ofta ger spänningar i ländrygg och höftböjare. När hästen är färdigbehandlad hos veterinär, så kommer jag in med min yrkeskunskap. 

• Konsulterande: Jag rekommenderar hästen vidare till veterinär om den t. ex. har återkommande spänningar på samma ställe, då det kan tyda på andra, icke-muskulära problem (se exemplen ovan). Jag har också kunnat vara behjäplig vid utredning av rörelsestörning i samråd med veterinär, då min kunskap och erfarenhet kompletterar veterinärens. T. ex. har vissa muskelspänningar ofta samband med bakknäproblematik, och då rekommenderar jag hästägaren att rådfråga veterinär. Jag ställer inga diagnoser, det är inte mitt kompetensområde. 

Jag tycker att det är tråkigt att det presenteras en så ensidigt negativ inställning till massören som friskvårdare för hästen. Alla dras över en kam, oavsett utbildning och annat. Istället vill jag poängtera att det är enkelt att kolla upp en människa innan du anlitar den till att behandla din häst, för att undvika oseriösa behandlare. 

Kolla upp utbildningen. Finns den? Verkar skolan seriös och kunnig? Leta upp referenser, både på behandlaren och utbildningen. 

Kolla upp behandlaren. Är hen registrerad företagare? Om inte, fråga varför? Finns det ansvarsförsäkring? F-skatt? Om inte, fråga varför? 

Låter det för bra för att vara sant när du pratar med behandlaren, så är det oftast också det. Ingen behandlare kan lösa "allt" och laga "alla" hästar. 

Och, som rubriken säger, förkasta inte en välutbildad massörs kunskap och erfarenhet. Vi verkar alla för hästens välmående, men med olika, kompletterande, metoder. 

Att massera olika hästtyper: den ambitiösa hästen

En del hästar vill bara göra rätt. Helst hela tiden och helst genom att förekomma människans önskan. Dessa hästar är lite komplicerade att massera första (och ibland andra) gången. Vad är det här för en människa? Vad vill hon? Vad gör hon? Vad vill hon att jag ska göra?

Efter en stund brukar det gå upp för dem att jag inte vill att de ska göra något särskilt. Och att bara stå på gången och få massage kan bli en välförtjänt paus för en ambitiös häst. Den vill så mycket i sitt umgänge med människor att den behöver hjälp att slappna av och koppla bort "servicetänket".

Det är lätt att gå för fort fram i träningen med en ambitiös häst, eftersom den lär sig snabbt och vill mer, alltid. Det är roligt att jobba med sådana hästar, och vi som ägare/tränare/ryttare har en viktig uppgift i att se till att det blir lagom. 

En ambitiös häst erbjuder sig alltid. Det är vårt ansvar att känna när det räcker och att lära hästen att det är ok att inte gå "all in" hela tiden. Ge hästen pauser fastän den inte verkar behöva det. Både mentala och kroppsliga pauser. Så byggs en hållbar häst. Mentalt och kroppsligt. 

Att massera olika hästtyper: den unga hästen

Det finns delade meningar om massage på unga hästar, och min övertygelse är att ja, man kan massera även unga hästar. Vad är då en "ung" häst? I mina ögon är det en häst som fortfarande växer.

Våra halvblod växer ofta tills de är 5-6 år, och att avstå från friskvård i form av massage under dessa tidiga år av hästens utbildning och aktiva liv är att göra både sig själv och hästen en otjänst.

Här läggs grunden till en hållbar häst, och tidiga tecken på överansträngning visar sig i muskulaturen innan det hunnit bli allvarligare följder. Att följa upp unghästens träning och utveckling med regelbunden massage är ett enkelt sätt att hålla uppsikt över belastningen på den unga kroppen.

Det är sällsynt att föl och mycket unga hästar har några större muskelproblem, de är så mjuka i kroppen så det är ovanligt med t.ex. sträckningar efter bus i hagen. Det händer att även föl behöver massage, t.ex. i samband med korrigering av benställning, och då sker det alltid i samråd med behandlande veterinär och hovslagare.

Föl och mycket unga hästar kan däremot ges en kort "trivselmassage" (se fg inlägg om den äldre hästen) för att vänjas vid den typen av beröring. En massage skiljer sig trots allt från den dagliga hanteringen där fölen lär sig att acceptera beröring, gå undan för tryck, eller relationsbyggande mys-/klappstunder.

Viktigt att tänka på vid den unga hästens första möte med massören är att den känner sig trygg. Är den tryggast i boxen, så står vi där. Vill den ha en kompis nära så är det ok. Vill den ha lite hö att tugga på, inga problem. Hästen ska få en positiv erfarenhet av mig och av situationen. Oftast är 15-20 minuter tillräckligt.

Med en lyckad första massage läggs grunden till många bra behandlingar. Se det som en del av hästens tidiga utbildning. Den ska lära sig att bli verkad, ledd, uppbunden och masserad och känna förtroende för människan i alla dessa lägen. På det finns ingen åldersgräns.

Att massera olika hästtyper: den äldre hästen

När blir en häst gammal? Svaret är som så ofta med hästar, att det är olika från individ till individ.

Jag har masserat en 7-åring som var gammal. Tufft liv bakom sig, med tidig inridning, hård träning och många skador av varierande grad. Han var gammal i kroppen. Jag har också masserat en 17-åring som inte var gammal. Hon hade ett helt annat liv bakom sig, och trots regelbunden träning och tävling så var hon inte gammal i kroppen.

Den äldre hästen kan många gånger må väldigt bra av att få massage. Här är det viktigt att skilja på olika typer av det vi till vardags samlar under namnet "massage".

Det jag kallar "trivselmassage" motsvarar den avslappningsmassage som vi människor kan boka på t.ex. spa. En sådan massage syftar till att ge ett allmänt avslappnande resultat, går inte på djupet i muskulaturen och löser alltså sällan några komplexa muskelproblem. En trivselmassage är ändå oerhört effektiv för det allmänna välbefinnandet, avstressande och omvårdande.

En "vanlig" massage, också kallat massageterapi eller behandlande massage, går på djupet i muskulaturen, söker spänningar och motstånd och jobbar med dessa. En sådan massage åtgärdar muskelproblem och är ibland lite tuffare för mottagaren under tiden den utförs, beroende på hur muskelproblemen sitter.

Den äldre hästen mår oftast mycket bra av trivselmassage då den stimulerar blodcirkulation, lymfflöde, löser upp ytliga muskelspänningar och sätter fart på det parasympatiska nervsystemet.

En mer behandlande massage ska utföras med försiktighet på gamla hästar som sannolikt har någon form av ålderskrämpor. En häst med t.ex. artros sätter muskelspänningar som försvar och skydd kring det område den känner av. Här blir det en etisk fråga. Är det rätt att lösa upp spänningar på en häst som kanske får ont av att inte har kvar sitt muskelförsvar?

På en yngre häst är svaret oftast ja, det avkamouflerar det verkliga problemet och hjälper hästen till rätt behandling. Ett exempel är en häst som känns kort och stum i ridningen. Massiva spänningar i ryggen kan dölja en dubbelsidig kotledshälta fram. Efter massagen syns det att hästen faktiskt är halt, veterinär tillkallas och hästen får rätt behandling för sitt grundproblem.

Men på den äldre hästen är det inte lika självklart. Vet man vad hästen bär med sig i kroppen så är det kanske bättre att låta den ha kvar sitt muskelförsvar och istället prioritera att ge den en trivselmassage som ökar det allmänna välbefinnandet med alla dess fördelar.

Som alltid, är det i samråd med dig som ägare och ryttare, som det beslutet tas. Du känner din häst bättre än någon annan gör.

Att massera olika typer av hästar: hästen som "stängt av"

En häst som s.k. stängt av är det absolut svåraste att jobba med, och samtidigt den som berör mig allra mest. Den står där man ställer den, flyttar undan om man ber den och rör inte en min vad som än händer runtom. Spontant kan det förväxlas med en "väluppfostrad" häst, då detta är beteenden vi normalt belönar och uppskattar.

Men med uttrycket "stängt av" menar jag en häst som är helt passiv och avvaktande i kontakt med människor. Den ger ett likgiltigt intryck, men är ändå på spänn, under ytan. Den visar, till skillnad från den väluppfostrade hästen, ingen glädje i sin kontakt med människor, och inte heller smärta, rädsla eller välbehag.

Ofta är det en häst som blivit bryskt eller illa behandlad av människor. Ibland är det en i grunden känslig häst som "bara" bytt ägare många gånger, eller som behövt gå igenom svåra behandlingar efter ett trauma. Nyckeln är (som alltid vid "svåra" hästar) lyhördhet och tid. Ett lugn i behandlingssituationen är alltid viktigt, och i dessa fall direkt avgörande.

Jag träffade på en häst som vid första massagen stod blickstilla i över en timme. Han hade varit en "väluppfostrad" häst, men med nerv i ridningen, som åkt på tillridning inför försäljning. Stallet som hade fått uppdraget fick problem med honom, han reds inte som avtalat och hämtades hem igen efter 1,5 månad då försäljningsstallet inte ansåg honom vara i säljbart skick.

Hem kom en rädd, spänd och avstängd häst. Första behandlingen tog mer än en timme. Till en början var vidgade näsborrar den enda reaktion jag fick. Mycket muskelspänningar i nacken och lite underhals, som är vanligt på de här hästarna. Efter en stund sänkte han garden och vågade lita på mig och mina händer.

Vid andra behandlingen två veckor senare var han annorlunda. Fortfarande försiktig och avvaktande, men den här gången nosade han på mig när jag kom, han rörde sig spontant i stallgången och svarade väldigt bra på massagen. Efteråt berättade ägarna att han verkade ha återfunnit lite självförtroende och att bytesserierna satt som en smäck igen.

Tredje, och tyvärr hittills sista, behandlingen möttes jag av en märkbart glad häst. Han såldes sedan och flyttade iväg över halva landet.

De här hästarna berör mig. Det gör ont att se deras försvarsmekanismer och att någon (människa) har betett sig så illa mot dem. Samtidigt värmer det att jag får möjlighet att massera dem, det visar att nuvarande ägare vill hästens bästa. Och känslan när hästen visar mig förtroende är helt obeskrivlig.

Jag åker från sådana behandlingar ödmjuk inför hästen, och uppfylld och tom inbördes på samma gång. De kostar så mycket energi och är så värt det. Och jag önskar fortfarande att jag hade haft möjlighet att köpa honom där och då.

Att massera olika typer av hästar: den buffliga hästen

En del hästar är mentalt lågmälda, andra är buffliga och högljudda. Tar mycket plats. Precis som med den nervösa hästen, eller den med stor integritet som jag skrivit om tidigare, så krävs det av massören att läsa hästen rätt för att få en lyckad behandling.

Med "bufflig" menar jag att den inte respekterar min personliga sfär. Den kanske går rakt på människor, trampas med flit (jo, det har hänt), inte har lust att lyfta benen eller växer fast i golvet när jag ber den att flytta lite på sig.

Den här buffligheten kan ha olika orsaker, här är några som jag stött på:

• "Anfall är bästa försvar". Låg självkänsla som kamoufleras i buffligt beteende så att den här nya människan inte tar sig några friheter. Hänger ibland samman med låg rang i hagen, "hackkyckling", eller att hästen har dåliga erfarenheter av att interagera med (nya) människor. 
• Härskarteknik. Hästen vill visa att den är högre i rang än jag och att jag därför bör rätta in mig. Detta har jag framförallt stött på i samband med hästar som är mycket sent tagna, t.ex. gått i hagen som prydnad utan daglig hantering fram till 7-8 års ålder. 
• "Störst, bäst och vackrast". Hästen är en stjärna och vet om det. Inte så ovanligt som man kanske skulle kunna tro. Att visa hänsyn mot (obetydliga) människor är helt enkelt ointressant. 
• Hästen har roligt på min och andra människors bekostnad. Även känt som att hästen "testar". Vanligt bland (f.d.) verksamhetshästar. Den driver med människan för att den kan, och för att liva upp sin dag. 

Att skrika på en bufflig häst är inte min stil. Jag har inget att vinna på att gå i konflikt med hästen, och jag är inte där för att lösa eventuella ledarskapsproblem mellan häst och människa. Det finns det andra som är duktiga på.

Istället jobbar jag följsamt och envist. Ett steg tillbaka, ett steg framåt, ett steg åt sidan och tillbaka igen. Jag följer hästen och gör mitt jobb. Efter en stund taggar de flesta buffliga hästar ner och låter mig massera, och när vi väl blivit kompisar så brukar buffligheten avta snabbt. Vi har en annan "deal" än den mellan häst och ryttare/skötare.

Om hästen verkligen inte vill låta mig lyfta benen, så får ägaren/ryttaren/skötaren lyfta istället. Dels för att jag inte är där för att gå i konflikt med hästen, dels för att spara tid och inte minst min rygg. Att slita med att lyfta ben på en häst som inte vill, eller som rycker åt sig benet hela tiden är en stor påfrestning på kroppen (fråga hovslagaren!). Jag vill hålla för många år av det jag är bra på, att friskvårda, massera och stretcha.

Att massera olika typer av hästar: den nervösa hästen

Hästar med mycket nerv tenderar att vara extra känsliga även vid massage. För en lyckad behandling krävs att massören är mycket väl medveten om sitt kroppsspråk, hästens kroppsspråk, har respekt för individen och inte minst gott om tid. Tidspress är det enklaste sättet att förstöra en hästs erfarenhet av massage för lång tid framöver.

Hos dessa hästar ligger flyktinstinkten ständigt nära ytan. Hastiga rörelser, känslan av att sitta fast eller bli trängd sätter igång det sympatiska nervssystemet – fight/flight – och blockerar de hormon som främjar avslappning.

En massagebehandling tar i vanliga fall 50-60 minuter, men med en nervös häst finns inget klockslag att hålla sig till. Det kan ta mer än en timme, nästan 1 ½, innan hästen litar på mig och mina händer. Det får ta den tid det tar. Full avslappning nås ibland inte förrän efter 2-3 behandlingar.

I enstaka fall kan vi behöva avbryta behandlingen i ett läge där hästen har accepterat mig, även om jag egentligen inte hunnit behandla hela hästen. Detta för att hästen ska ha ett bra minne av mig och massagen att associera till nästa gång vi ses. Det där med att sluta medan det går bra, som med allt annat vi gör med hästen.

Det har förekommit 1-2 gånger att jag och hästägaren tagit ett gemensamt beslut efter 20-30 min, att det räcker för idag. En ung fullblodshäst i galoppträning, full av energi, nerv och flyktinstinkt. Efter 15 min på helspänn i nytt stall och den för honom så ovana situationen, sänkte han plötsligt huvud och hals, började tugga och gäspa vid massage på manke och bogblad. Där och då var det rätt tidpunkt att avsluta.

Skulle det visa sig att hästen tycker att det är fullständigt omöjligt att låta mig massera och att jag inte kan nå fram till den, så respekterar jag givetvis detta och avbryter behandlingen. Det har hittills aldrig hänt.

Precis som med hästar med stor integritet är det viktigaste att hästen känner förtroende för mig, och att den kan lita på att jag respekterar den personliga sfären. Först då kan behandlingen bli riktigt bra. Ibland ber hästägaren om ursäkt för sin häst innan vi nått hit. Gör inte det. Jag tar inte illa vid mig.

Hö eller hösilage, det är frågan

Jag har alltid föredragit hö som huvudsakligt grovfoder till mina hästar. Vanligt, gammaldags torrhö i småbal. Så när vi flyttade till Lilla Kungsgården var det en stor glädje att planera för första egna skörden, ett hektar insådd vall stod och väntade på oss.

Traktor, slåtterbalk och hövändare införskaffades. A planerade och servade maskiner. Min "gamla" höbonde bistod med goda råd. Sommaren kom och vi inväntade rätt väderlek. SMHI, DMI och klart.se uppdaterades minst en gång i timmen och till slut såg det lovande ut.

Ska vi? Ska vi vänta nån dag till? Med nästa uppdatering på prognosen tog vi beslut, nu är det dags. Jag och Salsa gick ett varv i vallen för att skrämma upp eventuella harar och rådjurskid, A kopplade slåttern och sedan var vi igång. Det härliga swishandet från slåttern, och en pirrande känsla i magen. Svarta moln norr om oss, vetskapen att kommer det regnet hit nu så är det kört.

Det kom bara några droppar. Höet torkade fint, A vände det många, många gånger och brände axlarna i traktorn. Min "gamla" höbonde kom och tittade till det ett par gånger och sedan pressade vi småbalar. Den första egna skörden.

Vi körde in det på tisdagen, på onsdagen började ösregnet som pågick fram till lördag morgon, dagen då vi gifte oss. Tala om att vi hade flyt!

Familj och vänner har sedan år 1 hjälpt oss att kånka in höet. Runt 500 balar à ca 15 kg. 35 grader varmt på loftet och oergonomiska takstolar i lagom "slå-i-pannan-höjd" har inte direkt underlättat, men massor av kall dricka och efterföljande grillning har gjort att hjälpredorna har återkommit året efter.

Torrhö är svårt att förvara bra, särskilt i Skåne, särskilt nära kusten och särskilt med de varma, långa, fuktiga höstar vi har numera. Därför har vi tvingats kasta hö varje vår, och det finns inte mycket som är så frustrerande som att köra hårt inarbetat hö på tippen. Visst kan man packa in hela hölagret i halm, men så som vårt loft är utformat så är det väldigt mycket extrajobb, plus att vi tappar för mycket förvaring då.

Därför blir det i år ett test med att pressa småbal hösilage istället. Jag tycker det är trist, eftersom jag gillar torrhö bättre och att hela processen med att ta in skörden blir annorlunda. Men vi måste prova något annat, jag kan inte offra hur många timmar som helst (egna och andras) på att först ta in hö, sedan köra och kasta det, och sedan köra och köpa nytt.

Vem vet, till nästa års skörd har vi kanske hunnit bygga bättre förutsättningar för att lagra torrhö? Och grillning och kall dricka kommer att erbjudas till alla som vill hjälpa till att kånka balar, plastade eller inte.

Om integritet, min, din och hästens!

Att jobba som massör, både på häst och människa, är att befinna sig i ett mycket speciellt läge när det gäller integritet. Massörer är, som jag tidigare skrivit, inte formellt bundna av sekretess, men jag ser det som oacceptabelt att arbeta utan sekretesstänket. Det handlar om min, din och hästens integritet som ska respekteras och hållas högt. 

För din del innebär det att du som kund VET att jag inte diskuterar dig, ditt hälsotillstånd eller dina behandlingar, eller din hästs hälsotillstånd och behandlingar, med någon annan än dig. Om jag vill rådfråga en kollega om något, så ber jag alltid om din tillåtelse först. Samma sak om jag vill dela med mig på bloggen eller facebook av någon erfarenhet som jag fått i behandlingen av dig eller din häst. Alltid med din tillåtelse. 

För din hästs del innebär det att jag aldrig någonsin tvingar på hästen behandling. Är hästen misstänksam, rädd, eller "bara" har en stor personlig sfär, så respekterar jag det. Därför kan en behandling ibland ta längre tid än planerat, och i väldigt sällsynta fall behöva avbrytas i förväg för att återupptas en annan dag. 

Enstaka hästar genom åren har behövt två, tre behandlingar för att till fullo acceptera min beröring, och dessa hästar verkar också vara de som tar till sig allra mest mentalt av att få massage. Ibland blir ägaren stressad och generad över hästens beteende. Var inte det. Du som ägare är inte "inblandad" och jag tar inte illa vid mig. Hästens integritet får inte kränkas. 

När det gäller att värna om min egen integritet så utgör ovanstående en oerhört viktig del. Jag pratar inte om dig eller om din häst med andra än dig. Jag tvingar mig inte på hästen. Det är stommen. Det tillsammans med att inte prata negativt om personer, hästar och metoder jag inte har egen erfarenhet av. 

Har jag hört bra saker så säger jag gärna det, har jag inte hört något alls, så säger jag det. Men att prata illa om personer och hästar jag inte mött, eller metoder och produkter jag inte själv har erfarenhet av känns oprofessionellt och allmänt otrevligt. Dessutom finns det två rejäla tunnor med karma med mitt namn på, och jag föredrar att så långt det är möjligt bara fylla på den ena av dem. 

Mental träning: Konsten att sätta punkt

Vi hästfolk är duktiga på att träna, i första hand fysiskt och att träna hästarna. Allt fler kompletterar ridning med styrketräning, löpning och andra träningsformer. Det är jättebra!

Den mentala träningen halkar däremot efter. Många andra sporter sätter mental träning högt på priolistan och här behöver vi komma ifatt!

Jag hade i tisdags turen att få lyssna på Mia Törnblom. Hon slår ihop konsten att underhålla med konsten att föreläsa, den här gången om självledarskap. Mycket igenkänningskomik.

Med tanke på den (bristande) mentala träningen jag stöter på, vill jag särskilt lyfta fram en sak Mia pratade om: hur viktigt det är att sätta punkt i sina tankar. Jag tänker då både i arbetet, i vardagen och - jätteviktigt - i allt som gäller våra hästar och vår sport.

Så ofta tänker vi "åh, vad fint den hästen går", "vad bra det går för dem" eller "så stabil sits hen har" och sedan kommer inte punkten som ska vara där. Istället fortsätter tanken med "...min häst bara bråkar", "...varför kan det inte gå så bra för mig?" eller "...och själv sitter jag som en kråka!"

Punkten behövs för att vi inte ska klanka ner på oss själva. En positiv tanke som inte följs av punkten förvandlas till något avundsjukt, lite bittert och surt, och inte alls särskilt positivt och snällt. Jag är övertygad om att det här tankesättet går att träna! Allt måste inte jämföras med oss själva.

Invanda tankemönster tar tid att förändra, och precis som med fysisk träning så är upprepning nödvändig. En ensam löptur ger inte bättre kondition, en ensam annorlunda tanke förändrar inte mönstret.

Prova att sätta punkt under en dag eller kanske bara en timme till att börja med. Ganska snart känner du skillnaden inuti. Den positiva tanken om någon annan förblir positiv, och du har inte nedvärderat dig själv, bara för att någon annan gjort något bra.

Försök att inte relatera allt till dig själv. Det är både du, och de du jämför dig med, väl värda.

Ryttarens roll i en oliksidig häst

Att hästar är oliksidiga är inget nytt, det jobbar vi ständigt med att upptäcka och korrigera för att undvika ojämn belastning, obehag och skador.

Men att ryttaren ofta också är oliksidig glöms ibland bort. Hästens oliksidighet kan sprida sig till ryttaren och tvärtom. För att göra det ännu svårare kan det dessutom vara en kombination. Svårast att upptäcka är när ryttaren och hästen kompenserar varandras oliksidighet utan att den egentligen korrigeras. Snedbelastningen kvarstår, men kamoufleras.

Jag som också jobbar med massageterapi för människor/ryttare har ofta det här i bakhuvudet när jag pratar med ryttare om hästarnas oliksidighet. Det är väl förankrat i mitt sätt att jobba och tänka, inget konstigt med det. Men nu kommer det verkligt intressanta!

Jag skulle sätta igång min häst efter vintervilan. Sitter upp och tycker att hon skjuter över mig på vänstersidan. Genast drar hjärnan igång. Varför gör hon det? Hon känns ju jämn i muskulaturen, ser fin ut på lina och töm, sadeln är kollad, tänderna bra...

Efter mycket funderande kom jag på det uppenbara. Det jag ser hos kunderna men som var svårt att upptäcka hos mig själv.

Hon skjuter inte över mig åt vänster. Det är jag som är ojämn! En noggrann titt i spegeln senare så var det bekräftat. Höftböjare m.m. tippade bäckenet framåt, vred ut höften och lyfte mig ur sadeln på höger sida. Alltså satt jag mer på vänster sittben och fick känslan att hon sköt över mig dit.

Som tur är samarbetar jag med en duktig naprapat som har inblick i hästvärlden. Efter hennes korrigeringar är jag spikrak! Nu gäller noggrann stretching och kompletterande styrkeövningar för att hålla snedheten borta.

Jag vill avsluta det här inlägget med ett gott råd. Se dig i spegeln. Titta på dig själv framifrån och från båda sidorna. Be någon titta på dig bakifrån. Är du rak?