Jag har alltid föredragit hö som huvudsakligt grovfoder till mina hästar. Vanligt, gammaldags torrhö i småbal. Så när vi flyttade till Lilla Kungsgården var det en stor glädje att planera för första egna skörden, ett hektar insådd vall stod och väntade på oss.
Traktor, slåtterbalk och hövändare införskaffades. A planerade och servade maskiner. Min "gamla" höbonde bistod med goda råd. Sommaren kom och vi inväntade rätt väderlek. SMHI, DMI och klart.se uppdaterades minst en gång i timmen och till slut såg det lovande ut.
Ska vi? Ska vi vänta nån dag till? Med nästa uppdatering på prognosen tog vi beslut, nu är det dags. Jag och Salsa gick ett varv i vallen för att skrämma upp eventuella harar och rådjurskid, A kopplade slåttern och sedan var vi igång. Det härliga swishandet från slåttern, och en pirrande känsla i magen. Svarta moln norr om oss, vetskapen att kommer det regnet hit nu så är det kört.
Det kom bara några droppar. Höet torkade fint, A vände det många, många gånger och brände axlarna i traktorn. Min "gamla" höbonde kom och tittade till det ett par gånger och sedan pressade vi småbalar. Den första egna skörden.
Vi körde in det på tisdagen, på onsdagen började ösregnet som pågick fram till lördag morgon, dagen då vi gifte oss. Tala om att vi hade flyt!
Familj och vänner har sedan år 1 hjälpt oss att kånka in höet. Runt 500 balar à ca 15 kg. 35 grader varmt på loftet och oergonomiska takstolar i lagom "slå-i-pannan-höjd" har inte direkt underlättat, men massor av kall dricka och efterföljande grillning har gjort att hjälpredorna har återkommit året efter.
Torrhö är svårt att förvara bra, särskilt i Skåne, särskilt nära kusten och särskilt med de varma, långa, fuktiga höstar vi har numera. Därför har vi tvingats kasta hö varje vår, och det finns inte mycket som är så frustrerande som att köra hårt inarbetat hö på tippen. Visst kan man packa in hela hölagret i halm, men så som vårt loft är utformat så är det väldigt mycket extrajobb, plus att vi tappar för mycket förvaring då.
Därför blir det i år ett test med att pressa småbal hösilage istället. Jag tycker det är trist, eftersom jag gillar torrhö bättre och att hela processen med att ta in skörden blir annorlunda. Men vi måste prova något annat, jag kan inte offra hur många timmar som helst (egna och andras) på att först ta in hö, sedan köra och kasta det, och sedan köra och köpa nytt.
Vem vet, till nästa års skörd har vi kanske hunnit bygga bättre förutsättningar för att lagra torrhö? Och grillning och kall dricka kommer att erbjudas till alla som vill hjälpa till att kånka balar, plastade eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar