Att se sin häst under en annan ryttare

Igår följde en f.d. elev till mig med till stallet, nu när ridskolorna har sommaruppehåll så blev det långt mellan gångerna för hennes skull. Min slutsats av besöket är att det är mycket, mycket givande att se sin häst arbeta under någon annan ryttare då och då. Även om det tog lite längre tid för E att få mitt halvblodssto att slappna av (det var andra gången någonsin som de två arbetade tillsammans) så vägdes det mer än väl upp av den härliga framåtbjudningen i ett lite friskare tempo än det jag själv brukar rida i. Definitivt en tankeställare och mycket roligt att se, jag hoppas att E vill komma ut och rida fler gånger.

Det är nyttigt att se sin häst arbeta tillsammans med någon annan, man får nya infallsvinklar på sin egen ridning och hästen får omväxling både för kropp och hjärna. Det är dessutom något av en egotripp att stå där bredvid, mysa och konstatera för sig själv "så fint hästen samarbetar med en ny ryttare". Sist men inte minst är det också en liten klapp på axeln till sig själv, "för visst ÄR det en väldigt trevlig häst att titta på"!

Om rakriktning, liksidighet och kreativitet

Vi jobbar ständigt för att rakrikta våra hästar, d.v.s. få höger- och vänstersidan att arbeta lika mycket. Målet med rakriktning är att hästarna ska bli lika starka, lika musklade och lika smidiga i höger- och vänstersidan. Vinsten med detta är inte bara en trevligare häst att rida, man minskar också risken för överbelastning och skador. Men hur rakriktade är vi ryttare?

Eftersom jag är utpräglat högerhänt så använder jag naturligtvis min högra hand och arm mycket mer än min vänstra i min vardag, vilket resulterar i oliksidighet i muskulaturen. Jag är alltså inte rakriktad. Trots många års dansträning (ja jag vet, det är länge sedan nu, men ändå!), numera ersatt av yoga, båda träningsformerna med fokus på kroppskontroll, så är jag lik förbaskat oliksidig. Detta får effekter i ridningen och är något vi ryttare ständigt måste arbeta med, utan häst.

Fundera på hur du gör i din vardag. Mockar du med redskapen i samma grepp (höger hand i handtaget och vänster mitt på kvastskaftet?) i varje box, varje dag? Vilken hand bär du matkassen med? Borstar tänderna? Alternera! Förutom en jämnare musklad kropp och effekten det kommer att ge på din ridning så sägs det stimulera kreativiteten att göra vardagliga saker på ett nytt sätt, om det så bara är att borsta tänderna med vänster hand istället för höger.

Så för din kropp, din häst och din kreativitets skull, byt ut en vana (kanske inte just vanan att köra på höger sida av vägen, dock) och se vad som händer. Kanske blir det du som uppfinner mockningsroboten?

Bantning enligt hundmetoden


Vid det årliga vaccinationsbesöket hos veterinären fick jag bekräftat det jag misstänkt i en tid. Hunden är för tung och ordinerad bantning är ett faktum. S som året innan hade en matchvikt på 35 kg hade lagt på sig och vägde närmre 40 kg. Detta togs såklart på allvar och nu är det en sakta bantning som gäller, till nästa vaccination bör hon vara tillbaka på sina stadiga 35, allt enligt veterinärens rekommendationer.


Sagt och gjort, lite mindre matportioner och lite mer motion ska väl skrämma bort de där extrakilona på ett års tid, det syns redan skillnad på vovvens kroppsform efter bara några månader. Förhoppningsvis kommer det även att skrämma bort några extrakilon på matte, dock inte med 35 kg som målvikt.

Dags att stödfodra (eller dansa regndans)

Trots att det bara är juli så har jag redan fått plocka fram höet, de senaste torra veckorna har slagit ut större delen av betet. Förhoppningsvis återhämtar det sig lite nu med regnet, men tills vidare är det alltså stödfodring som gäller. Att t.o.m. shettisen föredrar hö framför de förtorkade stråna i hagen säger ju det mesta om betets näringsvärde för tillfället.

Jag har haft funderingar på att prova på regndans, men eftersom jag känner viss tveksamhet gällande min kompetens på det området så är det väl säkrast att jag håller mig till traditionella metoder för att påverka vädret, d.v.s. hålla tummarna för regn och kanske be vår kära hö- och halmproducent ta fram slåttern. Det senare alternativet brukar göra susen.

Att avmaska eller att inte avmaska - det är frågan

Precis som de flesta andra hästägare har jag avmaskat på rutin (och på inrådan från husveterinären) två gånger om året fram tills för något år sedan när alla avmaskningsmedel blev receptbelagda. Min spontana reaktion på förändringen var en djup, innerlig och besvärad suck - "men vad KRÅNGLIGT allting blev nu!"

Men när jag i nästa andetag tänkte längre än näsan räckte så insåg jag att det egentligen inte är särskilt krångligt utan faktiskt ganska smart. Ett enkelt test, ett snabbt labb-svar på mailen och vips var alla fördelarna med att inte rutinavmaska solklara.

• man bidrar inte till att göra inälvsparasiter resistenta (vem vill ha muterade maskar som ingenting biter på?)
• man får koll på hur maskläget är i hästen och till viss del i hagen (dags att byta hage med kossorna bredvid?)
• man slipper stoppa i hästen kemikalier i onödan (särskilt viktigt om din häst har känslig mage och tarm)

Mycket av vårt tänk när det gäller hästhållning grundar sig på hur man "alltid" har gjort, vilket ofta är rätt men inte alltid. Ta inte gamla sanningar för givna utan våga tänka själv, våga ifrågasätta och ta reda på hur det egentligen ligger till. Det ingår i vårt ansvar som djurägare.

Från koja till slott

Sedan vi fick en tredje undulat i hushållet så har buren känts lite trång. Nu har vi äntligen investerat i en ny, fin bur, inrett den och schasat över de små huliganerna. De sitter tätt tillsammans på den översta pinnen, tittar sig storögt omkring och fyller ca 1% av volymen i buren...

Sambon, som är uppvuxen på en gård med äggproduktion, suckade när jag valde ut den största (och dyraste!) modellen och påpekade att det var visst en väldig skillnad på reglerna för undulater och hönor vad gäller burstorlek. Efter övergång till Kraväggsproduktion är det inte längre ett problem just på den gården, men det finns fortfarande en hel del att kämpa för när det gäller burhönsen i Sverige.

Regler för burstorlekar för undulater finns på http://www.sjv.se/ och för den som vill hjälpa hönsen att flytta från koja till slott rekommenderar jag ett besök på http://www.djurensratt.se/. Och köp Kravägg! Bättre för hönsen, bättre för miljön (ekologiskt producerade) och bättre för oss konsumenter eftersom de dessutom är godare! Tala om win-win-situation!

Sol, vind och vatten

Med sommar och sol (och betesgång) kommer de gamla vanliga sommarplågorna. Nu tänkte jag inte direkt på den obligatoriska sommarproduktionen av hits av gamla välkända artister, utan snarare flygfän, fästingar och problem med hettan...

Jag har aldrig gillat de kemiska flugmedlen som finns i handeln, bara tanken på att spraya mina hästar med något som är dödskallemärkt tar emot, men vad ska man göra? Efter ett tips från en massagekund testade jag att spraya mina hästar med en svag ättikslösning, jag hade inte så höga förhoppningar men det funkar faktiskt! I ett utbrott av frustration över alla flugor sprayade jag också boxväggarna när jag hade mockat ur E's box inför betet. Resultat? Dagen efter fanns det inte en fluga i boxen.

Med facit i hand känns valet inte svårt. Visst, jag får applicera det varje dag och det luktar inlagd gurka i hagen, men man slipper fästingar och faktiskt en hel del av flygfäna också. Och man slipper dödskallar!

Äntligen sommar!

Själv tycker jag att sommaren är den bästa tiden på året när hästarna kan vara ute även på nätterna. De tycks njuta av sommarvärmen och av att kunna ströva och beta dygnet runt. Och visst är det skönt att slippa mocka varje dag! Hela året har jag (precis som Per Gessle) väntat på juni, juli, augusti. Och jag tror att hästarna också har väntat och längtat efter detta.