Tre olika människor och tre olika påståenden om tre olika arter. Ett om barn, ett om hundar och ett om hästar. Alla kretsande kring vår egen roll i dessa levande varelsers uppfostran och indirekt då också om ledarskap.
"Du får de barn du vill ha."
"Du får den häst du behöver."
"Du får den hund du förtjänar."
Det första citatet får jag lämna öppet för tolkning av de som har erfarenhet av barnuppfostran.
Det andra citatet kräver lyhördhet inför sig själv och hästen för att tillfullo komma till sin rätt. Vilka sidor hos mig själv behöver jag utveckla för att den här hästen och jag ska kunna utvecklas tillsammans? En ängslig häst behöver trygghet, en bekväm häst behöver motiveras, en stressad häst behöver lugn. En tuff häst behöver ett tydligt ledarskap. Matchas din hästs individuella behov av det du kan ge den? Eller har du fått den häst du behöver för att utveckla just den delen av ditt ledarskap?
Det tredje citatet säger rakt ut att det är jag som ansvarar för att min hund blir så som jag vill ha den. Om jag inte arbetar med min hund så får jag skylla mig själv för att den hoppar upp på folk, jagar harar, tuggar skor och inte kommer på inkallning. Den som straffar sin hund hårt får, med all rätt, en strykrädd och osäker hund, precis som han/hon förtjänar. Den ointresserade hundägaren får ett ouppfostrat vilddjur. Den engagerade hussen/matten får en glad och lydig hund.
Det går trender i barnuppfostran, och likaså inom hund- och hästvärlden. Inom hunduppfostran har snart sextiotalets hårda fostran dött ut, tack och lov, då man t.ex. doppade valpens nos i eventuella kisspölar inomhus. Min strävan när det gäller hunduppfostran och ledarskap är att vara Salsas trygghet och idol. Den hon ser upp till och litar på, någon som är kul att vara med, som ser till att allt är som det ska och att det händer roliga saker.
I hästvärlden har NH-träning, Natural Horsemanship, fått stort genomslag, men vad innebär det egentligen? Enligt Wikipedia är det ungefär så jag arbetar med mina hästar, men vad är då det stora mysteriet? För mina hästar vill jag vara en lugn och trygg ledare, som vänligt men bestämt visar vägen. Konsekvent och tydlig. Helt enkelt en bra chef.
Hästens jobb är att bära dig och du är hans/hennes chef. Visst känner jag mig fånig om min 19 år gamla häst vägrar att passera en soptunna på uteritten p.g.a. inbillad eller verklig rädsla. Men hur skulle jag själv vilja bli vägledd om jag hamnade i en skrämmande arbetssituation? Av en chef som höjer rösten och blir hotfull? Eller av en chef som lugnt och sansat kliver fram och tar ansvar för situationen?
För min del är det en förhoppning och en strävan att vara en bra chef, både för Salsa och för hästarna. Jag vill inte bara vara den som bestämmer över dem, för då blir man per automatik också dödligt tråkig att vara med. Nej, målet är "snäll, rolig och cool" som EM uttryckte det.
