Tidigare trodde jag att tidpunkten då hästarna sätter vinterpäls bestämdes av temperaturen. Kyla = vinterpäls. Värme = sommarpäls. Logiskt, tyckte jag, men helt fel. Det är tillgången på dagsljus som styr pälssättningen, så när dagarna blir kortare på hösten sätter (häst-)kroppen igång och producerar vinterpäls. Fällningen på våren styrs också den av ljuset, vilket förklarar varför hästarna fäller i mars även om det fortfarande är en meter snö i hagarna.
Särskilt B sätter underbart lång och tät päls nu. Det är bara grimman som avslöjar att det är en shetlandsponny och inte en isbjörn som befinner sig i hagen. Eftersom jag inte badar mina hästar särskilt ofta så blir hans päls dessutom fet och vattenavstötande. Lille T, som jag hade hand om för några år sedan, var likadan.
T var den första häst som jag klippte, första gången fick jag hjälp av min tränare, som tur var. I med bomull i öronen och sedan var det bara att klippa. Han var som ett får, klippmaskinen bara försvann in under all päls. Mot slutet såg det ut som att vi stod i en snödriva mitt i stallet. Lille T stod snällt ända tills vi kom till baksidan av låren, då blev han rasande. Det kan ha varit för att höet (mutan) hade tagit slut. Det kan också ha varit tålamodet som tog slut.
Vi valde att avsluta omgående. Det är mycket svårt att klippa jämnt och fint på ett ben som växlar mellan att vara riktat neråt, utåt och bakåt. De sista ojämna tussarna tog jag för hand med en vanlig sax. Sedan var det dags att ta ut bomullen ur öronen och då fortsatte cirkusen. Stående på bakbenen. Det var sista gången jag använde bomull i några hästöron.
Att klippa sina hästar eller inte verkar vara en het potatis i delar av hästvärlden. En del tycker att hästarna ska få ha kvar sitt naturliga skydd mot kylan, andra klipper sina hästar från öron till svans flera gånger från september till mars. Finns det rätt och fel? Svaret är, som alltid, det beror på. Hur man "bör" göra avgörs av en rad olika saker.
Min tumregel är att klippa utifrån hästens behov. Om hästen får mycket päls och arbetas svettig flera gånger i veckan, klipp den då för att minska risken för förkylningar (och lägg på täcke för att hjälpa den att hålla värmen i stall och hage). Spara helst ett fält som täcker ca 30cm på vardera sida om ryggraden, från manke till svans. Det hjälper hästen att hålla värmen i rygg- och rumpmuskler. Spara benen, åtminstone från has/carpus och nedåt. Om det räcker att klippa hals och bogar, gör då bara det.
Visst är det snyggt och praktiskt med en väl utförd helklippning. Muskulaturen framträder och hästen är superlätt att hålla ren och snygg, det räcker att damma av den med en fuktig trasa, sedan kan man spegla sig i glansen. Men jag tycker ändå att man ska tänka sig för, varför vill jag klippa? För vems skull?
Själv ska jag klippa hals och bogar på E, och på B blir det som vanligt helklippning. Det KAN inte vara behagligt med vinterpäls anpassad för -10 grader och full storm när han befinner sig i normal sydsvensk höst på +5-10 grader. Nu hinner pälsen växa ut igen lagom tills vi faktiskt får några minusgrader.
Jag har helklippt honom förut och det brukar få förödande konsekvenser, i alla fall på shetlandsponnyer, så några varningens ord är på sin plats här. De blir GROTESKT busiga om man klipper av all vinterpälsen. Närapå ohanterliga. Men, nu har jag varnat er. Att klippa eller att inte klippa är upp till varje hästägare, men när det gäller shettisar så svarar jag inte för följderna. Det kan ingen.
