Tycker du att det är roligt att träna? Det gör inte jag. Jag har aldrig vaknat på morgonen och känt att "Ja! Äntligen! Idag är det bergsklättring/
löpning/zumba/parkour!". All träning som inte är direkt relaterad till hästar är något jag drar mig för, suckar över och letar ursäkter för att slippa.
"Det regnar, och då blir jag blöt om fötterna. Ja men nu har jag ju precis ätit frukost. Men hur lång kan en kilometer egentligen VARA!?" Latmaskministern har ursäkter för allt, men jag tänkte försöka mig på ett experiment från idag fram till jul.
Jo, du läste rätt, från idag. Inte på måndag, som annars är den internationellt erkända starta-nya-vanor-dagen. Inget mer snack om att det ändå snart är helg och då kan jag lika gärna vänta till måndag. Eller att det ändå snart är december, och då kan jag lika gärna vänta till 2015.
För något år sedan påbörjade jag en plankutmaning. Det gick inte så bra. Den här gången ser min utmaning lite annorlunda ut, jag ska svettas och bli andfådd en stund varje dag. Till häst, eller när jag tömkör. I löparskor eller i plankan. I yogapositioner eller ute med hunden.
Var kommer nu denna oväntade motivation ifrån? Jag som är den mest träningsskygga människa jag känner? Visserligen sant, men jag är också den envisaste jag känner. Att sitta upp och känna att jag inte ORKAR rida ett ordentligt pass, gjorde mig förbannad.
När det gäller hästar så pratar vi om exteriör och träning för hållbarhet, men hur ser MIN EGEN exteriör och träning ut, om jag tänker hållbarhet för egen del? Ja, just det. Finns lite att jobba på. Dags för mindre snack och mer verkstad.
Vi får väl se hur länge motivationen sitter i. Förhoppningsvis tills jag börjar känna resultat, och då kanske träningen blir en belöning i sig, så som jag hört andra berätta. Jag ser fram emot det.
27 november 2014
20 november 2014
10 vanligaste frågorna om hästmassage
Är hästmassage nytt för dig? Här listar jag de 10 vanligaste frågorna som jag får om hästmassage!
1. Varför behöver hästar massage?
Oavsett om du har en tävlingshäst eller hobbyhäst, så är den precis som en elit-idrottare! Förutom rätt träning och foder så gör regelbunden massage musklerna smidiga, förbättrar prestationsförmågan och förebygger skador.
2. Hur märker jag att min häst har muskelspänningar?
Vanliga problem kan t.ex. vara att hästen är svår att böja i ena varvet, går i korsgalopp, har svårt att rygga rakt, känns ovillig att samla, ställer upp sig ojämnt i halterna eller tappar takten i ökad trav.
3. Varför blir hästen spänd och stel?
Det kan bero på överansträngning, ändringar i träningsrutiner, foder eller underlag, en sadel eller ryttare som inte ligger/sitter optimalt, stress, tand- eller mag/tarmproblem, om den inte trivs med bettet eller hovbeslagen, tillbud i stallet, transporten eller hagen, utläkta skador som t.ex. kotledsinflammation eller hovböld.
4. Hur ofta ska hästen masseras?
Det är olika från individ till individ, men generellt sett, en häst som tränas och kanske tävlas bör masseras en gång i månaden för bästa effekt. Ibland behövs tätare behandlingar för att komma till rätta med långvariga muskelspänningar.
5. Finns det karenstid på massage inför tävling?
Nej, det finns ingen karenstid på manuell massage, d.v.s. massage som utförs enbart med händerna.
6. Hur går det till?
Jag tittar på hästen i stallet och ev. i lina, och du får berätta om din häst, hur den fungerar i ridningen m.m. Därefter känner jag igenom hela hästen, masserar och stretchar utifrån det jag hittar. Efter massagen ska hästen skrittas vid handen 15-20 minuter, och dagen efter kan den oftast ridas som vanligt. En del hästar blir väldigt trötta dagen efter, och då räcker det kanske med ett lättare pass.
7. Finns det tillfällen då man inte ska massera?
Ja, akut skadade eller sjuka hästar ska inte ha massage. Det är inte heller lämpligt att massera dräktiga ston eller hästar som medicineras. Halta hästar masseras enbart i samråd med den veterinär som behandlat hästen.
8. Varför ska jag välja en utbildad massör?
Det är en garanti för att din häst får en professionell massagebehandling. Välutbildade hästmassörer har mycket goda kunskaper om bland annat hästens anatomi, rörelsemekanik och fysiologi, olika massagetekniker, träningslära och stretching.
9. Vilka effekter har massagen på hästen?
Prestationsförmågan ökar, och skaderisken minskar, eftersom musklerna blir smidigare och kan arbeta i hela sitt rörelseomfång samtidigt som hästen ökar sin proprioception, kroppskännedom. Återhämtning och muskelutveckling efter träning stimuleras, immunförsvaret stärks och stressnivån sjunker. Hästen blir hållbar och harmonisk!
10. Var sitter de vanligaste spänningarna?
I nacke, manke och rygg, kring armbågen och höftknölen.
1. Varför behöver hästar massage?
Oavsett om du har en tävlingshäst eller hobbyhäst, så är den precis som en elit-idrottare! Förutom rätt träning och foder så gör regelbunden massage musklerna smidiga, förbättrar prestationsförmågan och förebygger skador.
2. Hur märker jag att min häst har muskelspänningar?
Vanliga problem kan t.ex. vara att hästen är svår att böja i ena varvet, går i korsgalopp, har svårt att rygga rakt, känns ovillig att samla, ställer upp sig ojämnt i halterna eller tappar takten i ökad trav.
3. Varför blir hästen spänd och stel?
Det kan bero på överansträngning, ändringar i träningsrutiner, foder eller underlag, en sadel eller ryttare som inte ligger/sitter optimalt, stress, tand- eller mag/tarmproblem, om den inte trivs med bettet eller hovbeslagen, tillbud i stallet, transporten eller hagen, utläkta skador som t.ex. kotledsinflammation eller hovböld.
4. Hur ofta ska hästen masseras?
Det är olika från individ till individ, men generellt sett, en häst som tränas och kanske tävlas bör masseras en gång i månaden för bästa effekt. Ibland behövs tätare behandlingar för att komma till rätta med långvariga muskelspänningar.
5. Finns det karenstid på massage inför tävling?
Nej, det finns ingen karenstid på manuell massage, d.v.s. massage som utförs enbart med händerna.
6. Hur går det till?
Jag tittar på hästen i stallet och ev. i lina, och du får berätta om din häst, hur den fungerar i ridningen m.m. Därefter känner jag igenom hela hästen, masserar och stretchar utifrån det jag hittar. Efter massagen ska hästen skrittas vid handen 15-20 minuter, och dagen efter kan den oftast ridas som vanligt. En del hästar blir väldigt trötta dagen efter, och då räcker det kanske med ett lättare pass.
7. Finns det tillfällen då man inte ska massera?
Ja, akut skadade eller sjuka hästar ska inte ha massage. Det är inte heller lämpligt att massera dräktiga ston eller hästar som medicineras. Halta hästar masseras enbart i samråd med den veterinär som behandlat hästen.
8. Varför ska jag välja en utbildad massör?
Det är en garanti för att din häst får en professionell massagebehandling. Välutbildade hästmassörer har mycket goda kunskaper om bland annat hästens anatomi, rörelsemekanik och fysiologi, olika massagetekniker, träningslära och stretching.
9. Vilka effekter har massagen på hästen?
Prestationsförmågan ökar, och skaderisken minskar, eftersom musklerna blir smidigare och kan arbeta i hela sitt rörelseomfång samtidigt som hästen ökar sin proprioception, kroppskännedom. Återhämtning och muskelutveckling efter träning stimuleras, immunförsvaret stärks och stressnivån sjunker. Hästen blir hållbar och harmonisk!
10. Var sitter de vanligaste spänningarna?
I nacke, manke och rygg, kring armbågen och höftknölen.
13 november 2014
Gästbloggare: Amanda Andersson
Amanda Andersson rider in, tränar och tävlar i hoppning, och är den jag skulle ta med mig om jag skulle provrida häst inför köp. Här delar hon med sig av några tankar kring hoppning och en alldeles speciell liten storhäst.
"Som ryttare är man väldigt beroende av hästens inställning och humör. Hur välriden och lydig en häst än må vara så har man som ryttare inte mycket att sätta emot en 600 kilos klump. Som när 5-åringen vägrar kliva i vattenpölen på tävlingsbanan, eller när grannens soptunna plötsligt fått tänder.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag ridit förbi tidigare, för just den dagen var soptunnan livsfarlig. Då sitter man som en liten fjäder och känner sig så värdelös som det bara går. Jag kan försöka med alla möjliga förflyttningar, inte ens rygga förbi hjälper såna dagar. Bli arg och irriterad är ingen mening, då svarar han bara med att bli ännu tjurigare.
Eller gamla tävlingshästen Sam som kommer fram till sistahindret i vår dittills felfria 140-hoppning. Vattengraven var tydligen som en hel flod den gången, för lilla Sam var inte ens i närheten av ett försök. Kommentarer efteråt om att det var den överlägset bästa rundan i klassen hjälpte inte, vi kom ju inte ens i mål!
Såna dagar kan jag undra varför man går upp kl 05 en lördagmorgon för att åka på tävling. Eller alla mörka och regninga höstkvällar som man befunnit sig i stallet, frusen och trött, mest längtande efter en varm och go säng.
Men alla sådana dagar är som bortblåsta då hästen bestämt sig för att ha en bra dag och gör som man säger, eller rättare sagt för dagen råkar vilja samma sak som jag vill. Allt är så värt det när unghästen äntligen börjar fungera på tävlingen, börjar bjuda på hinder och bara kliver runt banan. Kommer det någon gång ett litet glädjeskutt efter att han riktigt fått ta i något språng är det svårt att hålla sig för skratt.
Den kärlek jag många gånger känt för lilla Sam, bara 1,58 cm i manken, men som gladeligen tog sig an den stora oxern på tävlingen. Att en häst kan kämpa och slita på det viset, bara för att en liten ryttare ber om det, är för mig något sjukt häftigt. Att ta sig an ena svårigheten efter den andra, dels för att både häst och ryttare tycker det är roligt, men också för att man litar så på varandra."
"Som ryttare är man väldigt beroende av hästens inställning och humör. Hur välriden och lydig en häst än må vara så har man som ryttare inte mycket att sätta emot en 600 kilos klump. Som när 5-åringen vägrar kliva i vattenpölen på tävlingsbanan, eller när grannens soptunna plötsligt fått tänder.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag ridit förbi tidigare, för just den dagen var soptunnan livsfarlig. Då sitter man som en liten fjäder och känner sig så värdelös som det bara går. Jag kan försöka med alla möjliga förflyttningar, inte ens rygga förbi hjälper såna dagar. Bli arg och irriterad är ingen mening, då svarar han bara med att bli ännu tjurigare.
Eller gamla tävlingshästen Sam som kommer fram till sistahindret i vår dittills felfria 140-hoppning. Vattengraven var tydligen som en hel flod den gången, för lilla Sam var inte ens i närheten av ett försök. Kommentarer efteråt om att det var den överlägset bästa rundan i klassen hjälpte inte, vi kom ju inte ens i mål!
Såna dagar kan jag undra varför man går upp kl 05 en lördagmorgon för att åka på tävling. Eller alla mörka och regninga höstkvällar som man befunnit sig i stallet, frusen och trött, mest längtande efter en varm och go säng.
Men alla sådana dagar är som bortblåsta då hästen bestämt sig för att ha en bra dag och gör som man säger, eller rättare sagt för dagen råkar vilja samma sak som jag vill. Allt är så värt det när unghästen äntligen börjar fungera på tävlingen, börjar bjuda på hinder och bara kliver runt banan. Kommer det någon gång ett litet glädjeskutt efter att han riktigt fått ta i något språng är det svårt att hålla sig för skratt.
Den kärlek jag många gånger känt för lilla Sam, bara 1,58 cm i manken, men som gladeligen tog sig an den stora oxern på tävlingen. Att en häst kan kämpa och slita på det viset, bara för att en liten ryttare ber om det, är för mig något sjukt häftigt. Att ta sig an ena svårigheten efter den andra, dels för att både häst och ryttare tycker det är roligt, men också för att man litar så på varandra."
Bygg en enkel höhäck!
Jag har förmånen att kunna ha mina hästar ute i gräshage hela dagarna, året om. I mitt fall till priset av att inte ha tillgång till ridhus, men det handlar om prioriteringar i min hästhållning. När gräset inte längre räcker till så får de hö i hagen, fri tillgång, och för några år sedan byggde jag en enkel höhäck.
Fördelar:
höet blåser inte bort, ut ur hagen, som det mycket väl kan göra här i Skåne = bättre ekonomi i hästhållningen.
Nackdelar:
Gör så här:
Skaffa en lastpall, två pallkragar, fyra brädor och lite skruv. Montera enligt bilden. Se upp så att inte skruvarna går igenom på insidan så att hästarna kan riva sig på dem. Done!
Fördelar:
höet blåser inte bort, ut ur hagen, som det mycket väl kan göra här i Skåne = bättre ekonomi i hästhållningen.
- mängden hö som trampas ner i leran och blir oätligt minimeras = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
- höhäcken dränerar sig själv om det regnar = mindre mängd hö förstörs = bättre ekonomi + minskad risk för kolik.
- om det blir upptrampat kring höhäcken så flyttar jag den enkelt = fräschare utfodringsplats + minskad risk för halkskador.
- bra ätställning utan risk att få i sig grus = minskad risk för kolik.
Nackdelar:
- höhäcken kan vara tung att flytta för en person.
Gör så här:
Skaffa en lastpall, två pallkragar, fyra brädor och lite skruv. Montera enligt bilden. Se upp så att inte skruvarna går igenom på insidan så att hästarna kan riva sig på dem. Done!
05 september 2014
Gästbloggare: Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson) om tillit och förtroende
Så länge vi har känt varandra så har Naomi haft en särskild fallenhet för att klara ut "svåra" hästar. Här delar hon med sig av sin filosofi i hästhantering, baserad på tillit och förtroende mellan häst och människa.
"Tittar man djupt in i en hästs ögon känner man deras själ! Deras instinkt att alltid vara på vakt, inte lita på någon. Som gräsätare skulle de aldrig överleva utan denna instinkt. En instinkt som är så djupt rotad att rubbas deras tillit och förtroende minsta lilla är det omöjligt att helt reparera. Hästar är stora och i naturen nervösa djur, våld och hot kommer aldrig vara en lösning oavsett situation.
Efter mina 33 års erfarenheter med hästar har min inriktning ändrats med tiden. Olika hästar har olika behov. Som ponnyryttare var det ett stadigt grepp och envishet som gällde, som tävlingsryttare var det uthållighet, planering och flera timmars träning i veckan och som westernryttare var det balans.
De senaste 17 åren har jag spenderat med att hjälpa ryttare och hästar i alla åldrar och på alla nivåer. De hästar och ryttare jag jobbat med här i Storbritannien har varit de mest krävande. På hobby och lägre tävlingsnivå verkar status dominera, "vad kan jag köpa för att få det att fungera" tankesättet är alltför vanligt. Att försöka förklara att det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar, tas problemet inte itu med ändras inget, har varit nära på omöjligt.
En stirrig fälttävlanshäst jag träffade för några år sedan i norra Skottland brukade öka och öka tempot tills han var så upphetsad att han inte kunde stanna. Man kunde se vitorna i hans fina ögon som om han var besatt. Han ändrades dramatiskt efter att hans mat ändrades, han fick mindre, krossad istället för hel, havre och fick gå ut i hage varje dag, tråkigt nog inte en självklarhet för alla.
Jag tror mycket på att använda rösten, men han hade blivit skriken på så mycket att det gjorde honom stressad, han lyssnade bättre på vikt och skänkel. Jag visade ägaren hur hon kunde massera honom över hela kroppen utan att säga något innan hon red så han var lugn och kände tillit. Detta testades när våren kom och det var dags för första terrängturen. Så fort ryttaren kände att hans rörelser ändrades och blev spända, lade hon handen lugnt vid sidan av manken och masserade lätt, då slappnade han av och lyssnade.
För några år sedan kontaktades jag av en ryttare som hade köpt en pensionerad kapplöpningshäst och ville ha medryttare till honom, men han kastade av dem och var aggressiv. Efter bara några gånger, och efter att ha pratat med andra i stallet, var problemet solklart! Man vet inte vad som händer ens häst när man inte är där!
Det visade sig att den första medryttaren slog honom och då är det klart att han inte kommer lita på någon annan än sin ägare. Han verkligen älskade henne. Han lyste upp när han såg henne. Efter några månader litade han på mig mer och mer, men jag rådde henne att inte ha andra medryttare eftersom han blir så stressad av det. Hon skaffade en tjej som bara ville vara runt hästar och som hjälpte till att mocka och rykta.
För att summera, ta dig tid att lyssna på och iaktta din häst. Det är nyckeln till ett perfekt förhållande."
Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson)
"Tittar man djupt in i en hästs ögon känner man deras själ! Deras instinkt att alltid vara på vakt, inte lita på någon. Som gräsätare skulle de aldrig överleva utan denna instinkt. En instinkt som är så djupt rotad att rubbas deras tillit och förtroende minsta lilla är det omöjligt att helt reparera. Hästar är stora och i naturen nervösa djur, våld och hot kommer aldrig vara en lösning oavsett situation.
Efter mina 33 års erfarenheter med hästar har min inriktning ändrats med tiden. Olika hästar har olika behov. Som ponnyryttare var det ett stadigt grepp och envishet som gällde, som tävlingsryttare var det uthållighet, planering och flera timmars träning i veckan och som westernryttare var det balans.
De senaste 17 åren har jag spenderat med att hjälpa ryttare och hästar i alla åldrar och på alla nivåer. De hästar och ryttare jag jobbat med här i Storbritannien har varit de mest krävande. På hobby och lägre tävlingsnivå verkar status dominera, "vad kan jag köpa för att få det att fungera" tankesättet är alltför vanligt. Att försöka förklara att det spelar ingen roll hur mycket pengar du spenderar, tas problemet inte itu med ändras inget, har varit nära på omöjligt.
En stirrig fälttävlanshäst jag träffade för några år sedan i norra Skottland brukade öka och öka tempot tills han var så upphetsad att han inte kunde stanna. Man kunde se vitorna i hans fina ögon som om han var besatt. Han ändrades dramatiskt efter att hans mat ändrades, han fick mindre, krossad istället för hel, havre och fick gå ut i hage varje dag, tråkigt nog inte en självklarhet för alla.
Jag tror mycket på att använda rösten, men han hade blivit skriken på så mycket att det gjorde honom stressad, han lyssnade bättre på vikt och skänkel. Jag visade ägaren hur hon kunde massera honom över hela kroppen utan att säga något innan hon red så han var lugn och kände tillit. Detta testades när våren kom och det var dags för första terrängturen. Så fort ryttaren kände att hans rörelser ändrades och blev spända, lade hon handen lugnt vid sidan av manken och masserade lätt, då slappnade han av och lyssnade.
För några år sedan kontaktades jag av en ryttare som hade köpt en pensionerad kapplöpningshäst och ville ha medryttare till honom, men han kastade av dem och var aggressiv. Efter bara några gånger, och efter att ha pratat med andra i stallet, var problemet solklart! Man vet inte vad som händer ens häst när man inte är där!
Det visade sig att den första medryttaren slog honom och då är det klart att han inte kommer lita på någon annan än sin ägare. Han verkligen älskade henne. Han lyste upp när han såg henne. Efter några månader litade han på mig mer och mer, men jag rådde henne att inte ha andra medryttare eftersom han blir så stressad av det. Hon skaffade en tjej som bara ville vara runt hästar och som hjälpte till att mocka och rykta.
För att summera, ta dig tid att lyssna på och iaktta din häst. Det är nyckeln till ett perfekt förhållande."
Naomi Mackay (f.d. Anna Christensson)
04 augusti 2014
Gästbloggare: Sara Lindell Nilsson om klickerträning
Jag träffade Sara och hennes unghäst Farenheit första gången för ungefär ett år sedan. Sara har, liksom jag, valt en lite annorlunda infallsvinkel till hästeriet, jag med massagen som utgångspunkt och Sara med bl.a. klickerträning, en metod som kan underlätta samarbetet mellan häst och människa väldigt mycket.
"Klickerträning med... häst? Varför inte? Vanligaste belöningen för en häst är väl oftast en klapp eller smekning mot halsen, en eftergift eller ett "Bra där killen/tjejen" och oftast är det ett ord hästen ändå inte förstår eftersom det inte är inlärt.
För mig är relationen till mina djur oerhört viktig och jag vill ha ett djur som självmant väljer att vara med mig och som gillar arbetet vi gör tillsammans. Då är klickerträning ett väldigt bra sätt enligt mig! Det passar dock inte alla, varken människa eller djur. Man får helt enkelt prova sig fram. Min hund tycker inte det är intressant men min häst blir lyrisk!
Jag har valt ett ord "Bra" istället för att använda mig av en liten dosa som ger ifrån sig ett klickljud när man trycker på den. En smaksak. (Med hästar gäller det dock att hålla fast vid ett och samma tonläge när ordet sägs eftersom de inte uppfattar ord, så som hundar kan göra. Hästar lyssnar efter själva ljudet istället.)
När man klickertränar gäller det att vara väldigt precis, är man lite för långsam har hästen kanske hunnit göra ett nytt beteende och då råkar man berömma fel beteende.
Om man är skicklig och har tålamod kan man shapa fram ett beteende. Det innebär att man väntar på att hästen utför det önskade beteendet, ex. vill man lära hästen att backa kan man vänta på att den tar ett steg bakåt eller till och med så lite som att den börjar förflytta sin tyngd bakåt.. Och direkt den gör så, gäller det är klicka och därefter ge belöningen - som kan vara godis, kli på bästa stället, en paus eller lek.
Shaping kan vara klurigt, framförallt som nybörjare, då kan det vara lättare att locka fram det önskade beteendet. Ex igen med att vilja backa sin häst. Gå uppsträckt mot hästen eller lägg en hand på bringan och gradvis öka trycket tills hästen tar ett steg bakåt. Och så fort den rör sig bakåt - klicka och ge beröm!
Med en häst som arbetar för en positiv förstärkning, t ex kli eller en godbit, är det inte lika viktigt att vara "konsekvent" i den bemärkelsen. Om hästen går åt sidan istället för att backa, är det ingen kris. Man kan antingen välja att avbryta (ledsen kompis - detta får du ingen belöning för), eller fortsätta att be om backning tills den gör rätt.
Det är otroligt givande och man får en häst som är motiverad att jobba!"
Sara Lindell Nilsson
"Klickerträning med... häst? Varför inte? Vanligaste belöningen för en häst är väl oftast en klapp eller smekning mot halsen, en eftergift eller ett "Bra där killen/tjejen" och oftast är det ett ord hästen ändå inte förstår eftersom det inte är inlärt.
För mig är relationen till mina djur oerhört viktig och jag vill ha ett djur som självmant väljer att vara med mig och som gillar arbetet vi gör tillsammans. Då är klickerträning ett väldigt bra sätt enligt mig! Det passar dock inte alla, varken människa eller djur. Man får helt enkelt prova sig fram. Min hund tycker inte det är intressant men min häst blir lyrisk!
Jag har valt ett ord "Bra" istället för att använda mig av en liten dosa som ger ifrån sig ett klickljud när man trycker på den. En smaksak. (Med hästar gäller det dock att hålla fast vid ett och samma tonläge när ordet sägs eftersom de inte uppfattar ord, så som hundar kan göra. Hästar lyssnar efter själva ljudet istället.)
När man klickertränar gäller det att vara väldigt precis, är man lite för långsam har hästen kanske hunnit göra ett nytt beteende och då råkar man berömma fel beteende.
Om man är skicklig och har tålamod kan man shapa fram ett beteende. Det innebär att man väntar på att hästen utför det önskade beteendet, ex. vill man lära hästen att backa kan man vänta på att den tar ett steg bakåt eller till och med så lite som att den börjar förflytta sin tyngd bakåt.. Och direkt den gör så, gäller det är klicka och därefter ge belöningen - som kan vara godis, kli på bästa stället, en paus eller lek.
Shaping kan vara klurigt, framförallt som nybörjare, då kan det vara lättare att locka fram det önskade beteendet. Ex igen med att vilja backa sin häst. Gå uppsträckt mot hästen eller lägg en hand på bringan och gradvis öka trycket tills hästen tar ett steg bakåt. Och så fort den rör sig bakåt - klicka och ge beröm!
Med en häst som arbetar för en positiv förstärkning, t ex kli eller en godbit, är det inte lika viktigt att vara "konsekvent" i den bemärkelsen. Om hästen går åt sidan istället för att backa, är det ingen kris. Man kan antingen välja att avbryta (ledsen kompis - detta får du ingen belöning för), eller fortsätta att be om backning tills den gör rätt.
Det är otroligt givande och man får en häst som är motiverad att jobba!"
Sara Lindell Nilsson
22 juli 2014
Gästbloggare: Lisen Trulsson och Reval
Lisen och jag känner varandra sedan långt innan jag började med häst. Vi är uppvuxna på samma gata, och Lisen hjälpte mig med shettisen Martini runt 2001-2002. Hon berättar här sin lärorika historia om svårigheterna att diagnosticera hennes häst när han blev svårt sjuk och rasade i vikt för ett par år sedan.
"Jag köpte min häst Reval för 3,5 år sen, en stor fin fux valack på 5 år med 4 vita strumpor och bläs. Vid köpet var jag medveten om att jag köpte en krubbitare, dåvarande ägare sa att det berodde på stressen i stallet. Strax efter köpet åkte jag till min egen veterinär för att göra en gastroskopi för att utesluta magsår, då jag läst att magsår kunde utlösa krubbitning. Väl hos veterinären kunde vi inte hitta något magsår inte heller några andra dolda fel, han var kärnfrisk.
Jag ändrade på hans dagliga rutiner, längre utevistelse i gräshage, ökad mängd grovfoder samt utfodring 4 gånger per dag. Jag fick också hjälp av Julia från Hållbarhäst med massage, vilket gav ett väldigt bra resultat! För ca 2,5 år sen blev jag sambo och flyttade till annan ort, ett liknande stall med samma rutiner. Men här blev det lite mer stress bland hästarna emellan.
Efter ca 2 månader i nya stallet kom första kolikanfallet, eller ja detta var vad jag och veterinären trodde. Åtgärder för kolik vidtogs och verkade hjälpande, trodde jag. 1,5 månad senare, fredag kväll kommer jag till stallet och gör den dagliga rutinen mockningen. Vatten hinken (40 liter) var tom och spånet dyngsur, så klart har han vält ut vattnet, tänkte jag. Lördag kväll samma sak dyngsur bädd och tom vattenhink. Nu får jag väl helt enkelt sätta fast hinken!
Söndag kväll samma sak trots att vattenhinken satt fast så var den tom och bädden våt. Skillnaden nu var att jag hade en trött och hängig häst med 39 graders feber, ringde upp min veterinär som sa åt mig att ge febernedsättande, för att dagen efter ta kontakt igen då hon misstänkte att han kanske hade en urinvägsinfektion.
Måndag morgon snö och halt, valde jag att ringa ut distriktsveterinärerna istället för att behöva köra iväg. Veterinären kommer ut och bedömer läget som sandkolik, (trots lerjord i hagarna och botten fruset och en tarm som fungerar u.a?!) hon ger oss en remiss till regiondjursjukhuset i Helsingborg. Kopplade transporten och gav oss iväg till djursjukhuset. Vi fick börja med att ställa Reval på vågen 540 kg, 540 kg?! Han ska ju väga runt 580 kg! Är mitt spontana svar till djursjukvårdaren, nu börjar jag bli riktigt orolig och den stora hemska tanken, vad händer?
Vi tog blodprover och röntgade tarmen, ingen sand i tarmarna och proverna var bra men hästen är dödssjuk. Efter lång väntan så fick jag beskedet hästen får stanna här. Tisdag eftermiddag efter kontakt med veterinären hade jag nu fått veta att alla experter på djursjukhuset hade låtit undersöka honom utan att hitta något samt att man hade tagit nya prover och skickat ut i Europa i hopp om svar. Hästen fortsatte att rasa i vikt, nu 520 kg även med näringsdropp och fri tillgång på grovfoder.
Onsdag eftermiddag hade man bestämt sig för att göra en sista undersökning, en ny gastroskopi. Vid den dagens invägning stod vågen på 500 kg! Tyvärr var det enda jag kunde tänka att idag är det nog sista dagen jag ser min häst. Jag fick vara med under gastroskopin, veterinären kunde inte se något som kunde tyda på magsår och skulle precis avsluta när djursjukvårdaren hejar till och säger, vad är det där?
Långt där nere, där magsäcken möter tarmen. Där gastroskopin slutar och där endoskopin slutar eller möts, där fanns två stora magsår. Medicinering påbörjades och en diet för att få upp vikten sattes in och redan två dagar efter fick vi ett resultat, 520 kg på vågen! Fredag eftermiddag efter att ha spenderat 10 dygn hos djursjukhuset fick min älskade häst äntligen komma hem, nu med en vikt på 560 kg.
Rehabilitering med medicin och fri tillgång på grovfoder samt massage blev vår väg tillbaka på banan. Idag 1,5 år senare så mår Reval som en prins och än idag vet vi inte vad som egentligen var orsaken till att magsåret inte läkte ut av sig själv. Då forskare inom området upptäckt att magsår kan vara självläkande med just dom åtgärderna jag utfört. Mycket utevistelse, möjlighet till betande dygnet runt samt liten mängd kraftfoder.
Men för mig är det viktigaste att min häst mår bra!" /Li & Reval
"Jag köpte min häst Reval för 3,5 år sen, en stor fin fux valack på 5 år med 4 vita strumpor och bläs. Vid köpet var jag medveten om att jag köpte en krubbitare, dåvarande ägare sa att det berodde på stressen i stallet. Strax efter köpet åkte jag till min egen veterinär för att göra en gastroskopi för att utesluta magsår, då jag läst att magsår kunde utlösa krubbitning. Väl hos veterinären kunde vi inte hitta något magsår inte heller några andra dolda fel, han var kärnfrisk.
Jag ändrade på hans dagliga rutiner, längre utevistelse i gräshage, ökad mängd grovfoder samt utfodring 4 gånger per dag. Jag fick också hjälp av Julia från Hållbarhäst med massage, vilket gav ett väldigt bra resultat! För ca 2,5 år sen blev jag sambo och flyttade till annan ort, ett liknande stall med samma rutiner. Men här blev det lite mer stress bland hästarna emellan.
Efter ca 2 månader i nya stallet kom första kolikanfallet, eller ja detta var vad jag och veterinären trodde. Åtgärder för kolik vidtogs och verkade hjälpande, trodde jag. 1,5 månad senare, fredag kväll kommer jag till stallet och gör den dagliga rutinen mockningen. Vatten hinken (40 liter) var tom och spånet dyngsur, så klart har han vält ut vattnet, tänkte jag. Lördag kväll samma sak dyngsur bädd och tom vattenhink. Nu får jag väl helt enkelt sätta fast hinken!
Söndag kväll samma sak trots att vattenhinken satt fast så var den tom och bädden våt. Skillnaden nu var att jag hade en trött och hängig häst med 39 graders feber, ringde upp min veterinär som sa åt mig att ge febernedsättande, för att dagen efter ta kontakt igen då hon misstänkte att han kanske hade en urinvägsinfektion.
Måndag morgon snö och halt, valde jag att ringa ut distriktsveterinärerna istället för att behöva köra iväg. Veterinären kommer ut och bedömer läget som sandkolik, (trots lerjord i hagarna och botten fruset och en tarm som fungerar u.a?!) hon ger oss en remiss till regiondjursjukhuset i Helsingborg. Kopplade transporten och gav oss iväg till djursjukhuset. Vi fick börja med att ställa Reval på vågen 540 kg, 540 kg?! Han ska ju väga runt 580 kg! Är mitt spontana svar till djursjukvårdaren, nu börjar jag bli riktigt orolig och den stora hemska tanken, vad händer?
Vi tog blodprover och röntgade tarmen, ingen sand i tarmarna och proverna var bra men hästen är dödssjuk. Efter lång väntan så fick jag beskedet hästen får stanna här. Tisdag eftermiddag efter kontakt med veterinären hade jag nu fått veta att alla experter på djursjukhuset hade låtit undersöka honom utan att hitta något samt att man hade tagit nya prover och skickat ut i Europa i hopp om svar. Hästen fortsatte att rasa i vikt, nu 520 kg även med näringsdropp och fri tillgång på grovfoder.
Onsdag eftermiddag hade man bestämt sig för att göra en sista undersökning, en ny gastroskopi. Vid den dagens invägning stod vågen på 500 kg! Tyvärr var det enda jag kunde tänka att idag är det nog sista dagen jag ser min häst. Jag fick vara med under gastroskopin, veterinären kunde inte se något som kunde tyda på magsår och skulle precis avsluta när djursjukvårdaren hejar till och säger, vad är det där?
Långt där nere, där magsäcken möter tarmen. Där gastroskopin slutar och där endoskopin slutar eller möts, där fanns två stora magsår. Medicinering påbörjades och en diet för att få upp vikten sattes in och redan två dagar efter fick vi ett resultat, 520 kg på vågen! Fredag eftermiddag efter att ha spenderat 10 dygn hos djursjukhuset fick min älskade häst äntligen komma hem, nu med en vikt på 560 kg.
Rehabilitering med medicin och fri tillgång på grovfoder samt massage blev vår väg tillbaka på banan. Idag 1,5 år senare så mår Reval som en prins och än idag vet vi inte vad som egentligen var orsaken till att magsåret inte läkte ut av sig själv. Då forskare inom området upptäckt att magsår kan vara självläkande med just dom åtgärderna jag utfört. Mycket utevistelse, möjlighet till betande dygnet runt samt liten mängd kraftfoder.
Men för mig är det viktigaste att min häst mår bra!" /Li & Reval
16 juli 2014
Att ta en paus från massagen
Jag älskar verkligen mitt jobb. Därför känns det märkligt att nu ta en paus ifrån det. Sedan jag startade eget 2008 har jag inte tagit sammanhängande semester från hästmassagen, och har inte heller saknat att vara ledig. Intensiteten i verksamheten har sjunkit något mitt i sommaren och kring jul, och det har varit fullt tillräckligt för mig.
Nu, däremot, tar jag paus från massagen fram till 1 november i år. Nej, jag har inte tröttnat på mitt jobb, och nej jag ska inte ut och resa (även om det hade varit kul). Men hur snälla, lugna och trevliga hästarna än är som jag jobbar med, så känns det helt enkelt inte längre säkert att fortsätta med bara sex-sju veckor kvar tills det är beräknat att vårt första barn kommer.
Jag har alltid hållit säkerhetstänket högt i min hantering av hästar, i allt från att ha rätt skor på fötterna (även om jag "bara" ska hämta in min egen jättesnälla häst från hagen) till att inga barn (eller vuxna!) står på "fel" ställen när man lastar/lastar av.
Risken att bli t.ex. bli klämd eller sparkad i samband med en massagebehandling är uppenbar och en del av jobbet, och det är bara för mig att inse att jag just nu inte är tillräckligt reaktionssnabb och rörlig för att reflexivt kunna avvärja ett tillbud. Inte helt enkelt att acceptera.
För att inte få fullständig hästabstinens kommer jag under min ledighet att finnas tillgänglig för rådfrågning och diskussioner, även om jag inte masserar under de här månaderna. Så hör gärna av dig, så att jag inte börjar introducera en tre veckor gammal bebis till avancerad veterinärlitteratur...
På bloggen händer en hel del den närmsta tiden. Här kommer en rad spännande gästbloggare att dela med sig av sina hästerfarenheter ur olika perspektiv. Jag ser fram emot rolig och omväxlande läsning med start på måndag!
Nu, däremot, tar jag paus från massagen fram till 1 november i år. Nej, jag har inte tröttnat på mitt jobb, och nej jag ska inte ut och resa (även om det hade varit kul). Men hur snälla, lugna och trevliga hästarna än är som jag jobbar med, så känns det helt enkelt inte längre säkert att fortsätta med bara sex-sju veckor kvar tills det är beräknat att vårt första barn kommer.
Jag har alltid hållit säkerhetstänket högt i min hantering av hästar, i allt från att ha rätt skor på fötterna (även om jag "bara" ska hämta in min egen jättesnälla häst från hagen) till att inga barn (eller vuxna!) står på "fel" ställen när man lastar/lastar av.
Risken att bli t.ex. bli klämd eller sparkad i samband med en massagebehandling är uppenbar och en del av jobbet, och det är bara för mig att inse att jag just nu inte är tillräckligt reaktionssnabb och rörlig för att reflexivt kunna avvärja ett tillbud. Inte helt enkelt att acceptera.
För att inte få fullständig hästabstinens kommer jag under min ledighet att finnas tillgänglig för rådfrågning och diskussioner, även om jag inte masserar under de här månaderna. Så hör gärna av dig, så att jag inte börjar introducera en tre veckor gammal bebis till avancerad veterinärlitteratur...
På bloggen händer en hel del den närmsta tiden. Här kommer en rad spännande gästbloggare att dela med sig av sina hästerfarenheter ur olika perspektiv. Jag ser fram emot rolig och omväxlande läsning med start på måndag!
30 juni 2014
#likeagirl
När blev "som en tjej" (#likeagirl) en förolämpning? Något nedsättande, ett sätt att markera att det jag just gjorde inte var tillräckligt bra? Att det var mesigt, halvhjärtat, fåfängt och löjligt? Och varför fortsätter vi att acceptera ett sådant språkbruk, som så övertydligt pekar ut att tjejigt = dåligt?
Under titeln #likeagirl har ett reklamklipp (utan synlig produkt!) cirkulerat på bland annat facebook. 3 minuter som har fyllt mina tankar i flera dagar.
Jag vägrar att acceptera den här gamla unkna, förtryckande, förminskande skiten. Jag tänker kämpa för att uttrycket "som en tjej" befrias från negativa undertoner om hur tjejer är.
Följ mig gärna på instagram (hallbarhast) eller twitter (@NeptunaJulia), där jag kommer att lägga upp bilder på vad jag tycker det betyder att göra något "som en tjej".
Mina #likeagirl-foton kommer tyvärr knappast att förändra världen på egen hand, så ju fler som hakar på, med foton eller något annat, mer konkret sätt att göra skillnad, desto bättre.
Vägra bli nedtryckt och förminskad. Kräv att bli respekterad.
Och när vi ändå håller på så kan vi skrota uttrycket "som en (hel/riktig) karl" också, som trots att det ska föreställa något positivt, faktiskt också innehåller tvång om hur en man ska/borde vara.
Under titeln #likeagirl har ett reklamklipp (utan synlig produkt!) cirkulerat på bland annat facebook. 3 minuter som har fyllt mina tankar i flera dagar.
Jag vägrar att acceptera den här gamla unkna, förtryckande, förminskande skiten. Jag tänker kämpa för att uttrycket "som en tjej" befrias från negativa undertoner om hur tjejer är.
Följ mig gärna på instagram (hallbarhast) eller twitter (@NeptunaJulia), där jag kommer att lägga upp bilder på vad jag tycker det betyder att göra något "som en tjej".
Mina #likeagirl-foton kommer tyvärr knappast att förändra världen på egen hand, så ju fler som hakar på, med foton eller något annat, mer konkret sätt att göra skillnad, desto bättre.
Vägra bli nedtryckt och förminskad. Kräv att bli respekterad.
Och när vi ändå håller på så kan vi skrota uttrycket "som en (hel/riktig) karl" också, som trots att det ska föreställa något positivt, faktiskt också innehåller tvång om hur en man ska/borde vara.
22 juni 2014
Aldrig ledig, alltid fri
Försommar, strålande sol och 20 grader varmt. På en helt vanlig tisdag unnar jag mig en stund i hängmattan på förmiddagen innan det är dags för kundbesök. Tolv timmar senare, när jag sitter i soffan och tittar på brittisk talkshow efter middagen, plingar det till i mobilen. Meddelande från en kund som vill rådfråga om sin häst. Jag svarar på kundens fråga och erbjuder mig att titta inom senare i veckan.
Om jag skulle sammanfatta hur det är att vara egenföretagare så blir det med orden "aldrig ledig, alltid fri". Fri att ligga i hängmattan under fruktträden på en tisdag förmiddag. Fri att välja själv om jag vill jobba på julafton. Fri att styra mina arbetsuppgifter och min tid. Men ledig? Det är jag aldrig.
Och det härliga är att det är tveklöst värt det. Att kunder hör av sig på kvällstid, på helger, på min semester, stör mig inte alls, tvärtom. Tveka aldrig att höra av dig till mig bara för att det råkar vara kväll, eller helg, eller semestertider. Det gör mig bara glad, det ser jag som ett tecken på förtroende. För mig och för mitt arbete.
Den trista, betungande delen av att aldrig vara ledig handlar för mig enbart om det administrativa. Jag kan ta mig tid att rida mitt på eftermiddagen en torsdag om jag vill, men momsredovisningen ska ändå vara inne den 12, om jag så får jobba till 23.55 dagen innan för att bli klar i tid.
Men för mig är det ändå värt det, och en stor skillnad från att vara anställd där jag aldrig kände mig varken ledig eller fri. Jag kan varmt rekommendera dig att bli "egen" under förutsättning att du är beredd att jobba hårt för att få göra det du älskar. Då spelar det ingen roll om det är tisdag, julafton, mitt i natten eller mitt i semestern, då kommer du också att förstå meningen i orden "aldrig ledig, alltid fri".
Om jag skulle sammanfatta hur det är att vara egenföretagare så blir det med orden "aldrig ledig, alltid fri". Fri att ligga i hängmattan under fruktträden på en tisdag förmiddag. Fri att välja själv om jag vill jobba på julafton. Fri att styra mina arbetsuppgifter och min tid. Men ledig? Det är jag aldrig.
Och det härliga är att det är tveklöst värt det. Att kunder hör av sig på kvällstid, på helger, på min semester, stör mig inte alls, tvärtom. Tveka aldrig att höra av dig till mig bara för att det råkar vara kväll, eller helg, eller semestertider. Det gör mig bara glad, det ser jag som ett tecken på förtroende. För mig och för mitt arbete.
Den trista, betungande delen av att aldrig vara ledig handlar för mig enbart om det administrativa. Jag kan ta mig tid att rida mitt på eftermiddagen en torsdag om jag vill, men momsredovisningen ska ändå vara inne den 12, om jag så får jobba till 23.55 dagen innan för att bli klar i tid.
Men för mig är det ändå värt det, och en stor skillnad från att vara anställd där jag aldrig kände mig varken ledig eller fri. Jag kan varmt rekommendera dig att bli "egen" under förutsättning att du är beredd att jobba hårt för att få göra det du älskar. Då spelar det ingen roll om det är tisdag, julafton, mitt i natten eller mitt i semestern, då kommer du också att förstå meningen i orden "aldrig ledig, alltid fri".
10 juni 2014
Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 2)
Rätt gångart, takt, tempo, form och rörelse. Rätt placering på ridbanan. Att lära in dressyrprogram är inte alltid det lättaste. Vi har alla olika sätt att lära in program, men det som har funkat i särklass bäst för mig är att återigen låna teknik från lydnadsträning på hund.
I lydnadsklass 1 finns åtta moment varav sex alltid genomförs i samma ordning. All belöning är förbjuden under pågående moment, och allt utom muntligt beröm och en klapp är förbjudet mellan momenten. Det gäller att bygga upp uthållighet och förväntan hos hunden. Snart, snart kommer belöningen! Hunden måste orka vänta.
Ett effektivt sätt att träna detta är bakåtkedjning. Man tränar på det sista momentet och belönar jättemycket när det är väl utfört. Sen tränar man näst sista och sista i följd, med jättemycket belöning efter det sista momentet.
Hunden lär sig att om den gör apporteringen riktigt bra, så får den lov att göra hopp över hinder som belöning, och om den gör hoppet riktigt bra... då blir det julafton! Husse/matte blir jätteglad och hunden får massor av beröm och belöning! Och sen lägger man till moment efter moment tills allt hänger ihop för hunden.
Och nu lyfter vi över detta till dressyrbanan! Ta LB:1 som exempel. Sista momentet är arbetstrav AG och halt, hälsning vid G. Rid detta några gånger, lägg sen till näst sista momentet, hörnpasseringen i arbetstrav KA följt av AG och halt, hälsning. När du känner att du är nöjd med utförandet så lägger du till näst näst sista momentet, mellangalopp MXK, följt av arbetstrav KAG och halt, hälsning.
Ja, det är ett tidskrävande sätt att träna, och ja, det känns tjatigt MEN det ger resultat. Programmet kommer att sitta i ryggmärgen, både du och hästen är säkra på vad som kommer härnäst, från första halten till sista och du kommer på köpet att få en precision i rörelserna och vägarna utan att egentligen träna separat på just det.
Och om du lägger till belöning till hästen efter sista momentet så ger du den ytterligare motivation till att prestera genom hela programmet och får en synbart glad och arbetsvillig häst! Lycka till!
I lydnadsklass 1 finns åtta moment varav sex alltid genomförs i samma ordning. All belöning är förbjuden under pågående moment, och allt utom muntligt beröm och en klapp är förbjudet mellan momenten. Det gäller att bygga upp uthållighet och förväntan hos hunden. Snart, snart kommer belöningen! Hunden måste orka vänta.
Ett effektivt sätt att träna detta är bakåtkedjning. Man tränar på det sista momentet och belönar jättemycket när det är väl utfört. Sen tränar man näst sista och sista i följd, med jättemycket belöning efter det sista momentet.
Hunden lär sig att om den gör apporteringen riktigt bra, så får den lov att göra hopp över hinder som belöning, och om den gör hoppet riktigt bra... då blir det julafton! Husse/matte blir jätteglad och hunden får massor av beröm och belöning! Och sen lägger man till moment efter moment tills allt hänger ihop för hunden.
Och nu lyfter vi över detta till dressyrbanan! Ta LB:1 som exempel. Sista momentet är arbetstrav AG och halt, hälsning vid G. Rid detta några gånger, lägg sen till näst sista momentet, hörnpasseringen i arbetstrav KA följt av AG och halt, hälsning. När du känner att du är nöjd med utförandet så lägger du till näst näst sista momentet, mellangalopp MXK, följt av arbetstrav KAG och halt, hälsning.
Ja, det är ett tidskrävande sätt att träna, och ja, det känns tjatigt MEN det ger resultat. Programmet kommer att sitta i ryggmärgen, både du och hästen är säkra på vad som kommer härnäst, från första halten till sista och du kommer på köpet att få en precision i rörelserna och vägarna utan att egentligen träna separat på just det.
Och om du lägger till belöning till hästen efter sista momentet så ger du den ytterligare motivation till att prestera genom hela programmet och får en synbart glad och arbetsvillig häst! Lycka till!
04 juni 2014
Dressyrträning med hjälp av hundtricket (del 1)
"Sätt hunden".
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".
Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.
Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.
Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.
Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.
Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!
Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.
Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?
Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!
"Koppla loss."
"Föraren, framåt marsch!" följs av "Helt om, halt!".
Och efter några evighetslånga sekunder kommer uppmaningen: "Kalla in hunden!". Jag vrålar "Salsa, hit!". Hon störtar mot mig i full galopp, smiter tätt bakom mig och sätter sig spikrakt vid min vänstra sida, med bogen i höjd med mitt knä.
Jag har tränat en del lydnad med vår hund Salsa. Jag ska sammanfatta innebörden, för er som inte provat på detta. Man skiljer på vardagslydnad och tävlingslydnad.
Vardagslydnad är lätta uppgifter under svåra omständigheter. T.ex. "loss", alltså "släpp"/"spotta ut". I sig en enkel uppgift, men riktigt svårt för hunden om den har fått tag i något smaskigt, som ett fiskhuvud/en varmkorv/husses använda strumpa.
Tävlingslydnad är svåra uppgifter under lätta omständigheter. Man befinner sig oftast på appellplan (= en dressyrbana), utan störande fiskhuvuden och strumpor. Men de moment hunden ska utföra är komplicerade och ska göras med stor precision. Ta inkallningen här ovan. Låter enkelt. Jag kallar på hunden och hon springer till mig. Lätt? Nope.
Varje delmoment övas för sig. Full fart till mig, annars blir det avdrag. Att hon sitter kvar trots tävlingsledarens "Kalla in!". Inget nosande på marken, skällande eller att hon ställer/lägger sig medan hon väntar. Hon ska sätta sig snabbt och spikrakt vid min sida. Och absolut inga "ärevarv" innan hon kommer till mig!
Inte minst finns risken att JAG sabbar det hela genom att se mig om (så att hon verkligen sitter kvar), signalera med kroppsspråket till henne att komma springande innan kommandot är givet, eller hjälpa henne till rätt slutposition genom att böja mig, flytta händerna eller liknande.
Lyft över precisionen i det träningstänket till dressyrbanan. T.ex. att öva halter. Jaha? Men VAD i halten ska övas? Är det att hästen är stadig i formen och inte går emot handen? Eller att hästen ställer upp sig rakt och snyggt? Stillhet i halten? Att rida in i halten så att rumpan är med ordentligt, eller att träna bort det förargliga i att ryttaren "tappar" blicken?
Ta ett delmoment i taget, och jobba med precisionen i det. Ta sedan ett annat delmoment, och öva på det. Sätt inte ihop dem förrän de är väl befästa var för sig. Gör det enkelt för hästen att göra rätt. Och belöna, belöna, belöna!
07 januari 2014
2014
2014. Oförstört och fullt med förväntningar, drömmar och planer. Vad är då mina planer för 2014? Hur ska 2014 bli för att toppa 2013?
Jag ska få bättre ordning på träning och matvanor, jag ska börja löpträna regelbundet, och så ska jag bli bättre på att få saker gjort innan jag har kniven mot strupen. Same, same som jag ville förändra 2013 jämfört med 2012, och året innan dess...
Varför lägger vi denna press på oss bara för att det är ett nytt år? Varför kan vi inte lika högtidligt berätta för familj, vänner och bekanta att: "Imorgon, onsdagen den 19 april, ska jag börja leva hälsosamt!". Vi brukar oftast vara eniga om att ingen känner sig så värst annorlunda dagen efter sin födelsedag jämfört med dagen innan densamma, så varför denna hajp kring nyår?
Jag funderar på att testa något annat i år. Att byta ut "jag ska/måste/borde" mot "jag skulle vilja". Jag vet att det låter präktigt, men det är samtidigt ett sätt att visa ödmjukhet mot mig själv. Lite mer förlåtande.
För min del leder "jag ska/måste/borde" till tvång, dåligt samvete och stress. Med ett "jag skulle vilja" erkänner jag för mig själv att jag inte alltid kommer att kunna följa det träningsschema som jag lägger upp, och att det är ok.
Så mitt icke-nyårslöfte är att: "Idag, tisdagen den 7 januari, skulle jag vilja börja leva lite mer hälsosamt, och jag skulle vilja vara mer ödmjuk och förlåtande mot mig själv."
Det är dags att "give ourselves a break". Vara lite snällare mot oss själva. Tillåta oss att ha roligt lite mer. Det är min önskan för 2014. För egen del och för alla vänner, bekanta, kollegor, kunder, kända, okända och ökända som läser detta.
Jag ska få bättre ordning på träning och matvanor, jag ska börja löpträna regelbundet, och så ska jag bli bättre på att få saker gjort innan jag har kniven mot strupen. Same, same som jag ville förändra 2013 jämfört med 2012, och året innan dess...
Varför lägger vi denna press på oss bara för att det är ett nytt år? Varför kan vi inte lika högtidligt berätta för familj, vänner och bekanta att: "Imorgon, onsdagen den 19 april, ska jag börja leva hälsosamt!". Vi brukar oftast vara eniga om att ingen känner sig så värst annorlunda dagen efter sin födelsedag jämfört med dagen innan densamma, så varför denna hajp kring nyår?
Jag funderar på att testa något annat i år. Att byta ut "jag ska/måste/borde" mot "jag skulle vilja". Jag vet att det låter präktigt, men det är samtidigt ett sätt att visa ödmjukhet mot mig själv. Lite mer förlåtande.
För min del leder "jag ska/måste/borde" till tvång, dåligt samvete och stress. Med ett "jag skulle vilja" erkänner jag för mig själv att jag inte alltid kommer att kunna följa det träningsschema som jag lägger upp, och att det är ok.
Så mitt icke-nyårslöfte är att: "Idag, tisdagen den 7 januari, skulle jag vilja börja leva lite mer hälsosamt, och jag skulle vilja vara mer ödmjuk och förlåtande mot mig själv."
Det är dags att "give ourselves a break". Vara lite snällare mot oss själva. Tillåta oss att ha roligt lite mer. Det är min önskan för 2014. För egen del och för alla vänner, bekanta, kollegor, kunder, kända, okända och ökända som läser detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)