22 augusti 2013

Stretchingskolan del 1: Varför ska jag stretcha min häst?

Enklast uttryckt: för att gynna muskelutveckling, förebygga skador och förbättra proprioceptionen!

Stretching ett bra verktyg som du själv kan utföra för att minska skaderisken, men för att förstå varför måste vi först veta hur en muskel arbetar tillsammans med andra muskler.

När musklerna arbetar så drar de ihop sig, förkortas, och slappnar av, förlängs, om vartannat. Musklerna jobbar växelvis mot varandra, tänk dig en dragkamp men där målet inte är att dra omkull det andra laget, utan att skiftas om att dra och släppa efter utan att någon ramlar. 

Överansträngning efter t.ex. ett rejält träningspass kan medföra att musklerna förblir förkortade och inte riktigt kommer till avslappning. Om en muskel, en agonist, är förkortad så begränsar den rörligheten hos sin motståndarmuskel, antagonist.

Tänk på dragkampen igen, om det ena laget inte släpper efter så kan det andra laget inte dra alls. Ena sidan blir låst i ett förkortat läge, och andra sidan blir låst i ett förlängt läge. Ena sidan kan inte förlängas/slappna av, andra sidan kan inte förkortas/arbeta. Blodcirkulationen försämras i båda musklerna = sämre näringsupptag i muskeln = muskelutvecklingen hämmas.

Nervcellerna inne i muskler, bindväv och senor varnar hjärnan att det är risk för skada eftersom ena sidans muskel "håller emot", hästen blir begränsad i sina rörelser och riskerar att, igen, överanstränga de muskler som redan är förkortade.

Möjligheten för hästen att parera oväntade rörelser (t.ex. om den halkar) begränsas och risken för skador ökar. Det här sker såklart omedvetet och ruskigt snabbt eftersom det är nerver vi pratar om.

När du stretchar hästen (eller dig själv!) så har du möjlighet att "programmera om" de här nervcellerna. Att sakta ta ut ett ytterläge och hålla kvar där visar nervcellerna att det är ok att ta ut rörelsen så här mycket, att det inte är något som riskerar att gå sönder.

Proprioceptionen, kroppsmedvetenheten, är alltså också beroende av de här nervcellerna. Hästens hjärnas vetskap om var den har alla sina kroppsdelar och vad dessa kroppsdelar kan utföra på ett riskfritt sätt. Ju bättre proprioception, desto bättre prestation.

Nervcellerna låter återigen musklerna arbeta i fullt rörelseomfång, blodcirkulationen ökar i båda musklerna = näringsupptaget ökar i muskeln = muskelutvecklingen gynnas. Hästens möjlighet att parera plötsliga rörelser ökar också, skaderisken minskar, proprioceptionen förbättras och prestationsförmågan förbättras!



"Jaja, men knåda lite kan ju vem som helst göra!"

När man blir massör (för människor) blir man samtidigt officiellt mottagare för diverse skämtsamma fördomar om yrket. Jag har en känsla av att detta särskilt drabbar kvinnliga massörer, med tanke på kommentarernas innehåll, och bakgrunden till det är minst sagt öppen att spekulera i.

Några avfärdar massageyrket som ett allmänt okvalificerat arbete ("jaja, men knåda lite kan ju vem som helst göra") utan en tanke på bakomliggande kunskaper. Ungefär som att avfärda en revisor med att "alla kan vi räkna plus och minus", eller en frisör med att "det är ju bara att klippa lite".

Hur bemöter man sådant? Jag föredrar att, med mitt bästa pokerface på, svara något i stil med följande: "Ja, egentligen är en examen i massageyrket onödig, det fattar väl vem som helst att man inte kan arbeta med proprioceptiv neuromuskulär faciliteringsteknik på erector spinae cervikalt på en patient med uttalad osteoporos."

Lika vanligt förekommande är att den jag råkar prata med ska berätta om någon massör hen har varit hos under semesterresan. Oftast en kvinnlig massör. Oftast thailändsk. Oftast en relativt liten kvinna som trots sin ringa storlek lyckats åstadkomma underverk på kundens muskler. Jaha, och vad ska jag svara på det? "Grattis!" "Storleken har ingen betydelse, det är teknik och kunskap som ger resultat."

Det blir också märkligt när den jag just presenterat mig för säger: "Åh, men kan inte du klämma lite på mina axlar?" Jovisst kan jag det, men låt oss vända på det... "Jag är revisor." "Åh, då kan väl du ta en snabb titt på min bokföring."/"Jag är lärare." "Vad bra, vad hände egentligen vid Hastings 1066, kanske du kan förklara?"/"Jag är PT." "Kom igen, gör några armhävningar!"

Sedan finns det de som skämtsamt insinuerar att jag som massös inte bara bearbetar kundens muskler, so to speak ("Drar du för gardinerna ordentligt, höhö."). Alternativt berättar om en gång när hen fick massage och kunde höra hur kunden i båset/rummet bredvid uppenbarligen inte fick massage.

Även om det är menat som ett skämt så uppfattar jag det ändå som ganska olustigt, och dessutom lika uttjatat som att säga till en vegetarian att "jag lade lite extra skinka på din pizza!". Ja, jag vet att massageinstitut har varit synonymt med bordeller, och jag vet att det förekommer lite varstans att man kan boka happy ending i samband med sin massage.

Men inte hos mig, och jag föredrar faktiskt, hur konstigt det än låter, att inte bli jämförd med prostituerade. Föreställ dig motsvarande kommentarer till andra yrkesgrupper, till t.ex. lärare/poliser/butikssäljare eller kanske sekreterare, och du är farligt nära något som kan definieras som sexuella trakasserier.

Min verksamhet skiljer sig från prostitution, tro mig, i väldigt många avseenden, även om vi antagligen har följande två saker gemensamt: 1. vi drar för gardinerna ordentligt och 2. vi vill ha nöjda kunder.


12 augusti 2013

Livet är för kort

Nu är det snart ett år sedan jag tröttnade. Jag blev helt enkelt less på att lägga ner tid och hjärta på något som jag egentligen mycket väl visste att jag var färdig med. Och jag sade upp mig för att istället ägna mig åt massage, på häst, på människa, på heltid. Livet är för kort för att göra annorlunda. Skrämmande och samtidigt så grymt motiverande.

Egenföretagare hade jag ju varit i några år redan, men bara på halvtid. Och det är svårt när bara halva tiden och halva hjärtat finns att tillgå, då andra halvorna av desamma är upptagna med att sköta anställningen. Det blir liksom, tja, halvdant, helt enkelt. Nu, däremot, pratar vi heltid och helhjärtat! Jag har ju hur mycket som helst att göra, och det är hur roligt som helst (det mesta av det), jag jobbar mer än någonsin, och mer varierat än någonsin.

Bokföring, momsrapporter och bokslut med hjälp av A, eftersom jag lider av analfabetism och koncentrationssvårigheter när det kommer till sådant som att förstå varför det ska vara debet eller kredit. Han har, åtminstone för tillfället, gett upp försöken att förklara varför. Trevligast så för husfriden.

Uppdatera hemsidan mer eller mindre regelbundet med hjälp av min stackars webmaster, som troligtvis sliter sitt hår när jag vänder ryggen till. Att jag dessutom är pedant och groteskt impulsiv underlättar ju inte direkt. "Så, nu är hemsidan uppdaterad och i produktion!" säger han med en djup suck av lättnad. Och då upptäcker jag sådant som dubbla  mellanslag, Stor bokstav på fel ställe, eller en bild som ligger två pixlar för långt åt höger. "Kanske vi kan lägga till en länk här, eller ett foto där, eller vad tror du om att flytta loggan, eller kanske ändra storlek på texten, men bara i det avsnittet..."

"Projektledare" är nog egentligen den mest passande titel man kan ha som egenföretagare. Förutom det jag faktiskt jobbar med, massagen, och ovanstående exempel så ska jag beställa trycksaker, sköta kundregister, städa massagestudion (där jag tar emot mina tvåbenta kunder), planera kundbesöken, tvätta handdukar, träffa andra företagare (för att förvissa mig om att jag inte är ensam och galen), läsa nya och gamla böcker i ämnet... Men vad kan jag säga annat än att jag älskar det!

Just nu arbetar jag febrilt med att försöka lära mig ett smidigare verktyg för nyhetsbreven, då jag har ett sprillans nytt och roligt upplägg på gång. Jag har också ett par andra hemliga projekt på gång, som jag hoppas på att få dela med mig av så småningom.

Och just i detta ligger skönheten i att vara egenföretagare. Jag kan tillåta mig att helhjärtat gå upp i det jag älskar att göra: massera, planera, projektleda! För hur uttjatat, klyschigt och politiskt korrekt det än låter, när det kommer till saker, jobb, ibland t.o.m. människor som man känner sig färdig med så finns det bara en sak att säga: livet är för kort för att slösas bort på sånt.