05 december 2013

Ridövning: Precision i sidled

Syfte:
Det är inte helt enkelt att få till precisionen i sidvärtsrörelser. Man ska kontrollera tvärning, ridväg, ställning/böjning och tempo (= steglängd) utan att tappa takt (= antal steg/minut) och form. Här kan du med enkla medel jobba med just detta!
 
Utförande:
Börja med att på fyrkantspåret hitta den takt, form och tempo som du vill jobba i. Var särskilt noggrann i hörnpasseringarna.
 
Efter hörnpasseringen C-H flyttar du hästen undan höger skänkel tills du passerar mellan konerna på den linje du valt att följa. Den svarta linjen kräver minst tvärning, den orangea mest.
 
Rid 2-4 steg rakt fram genom konerna och flytta sedan hästen undan vänster skänkel ut till K.
 
Följ fyrkantspåret till C och upprepa. Gör övningen i båda varven.
 
 
Tänk på...
...att tvärning aldrig får gå före bra takt och form. Det är varken stärkande eller utbildande för hästen. Hellre en perfekt svart linje än en halvkass grön!
 
...att det inte alltid är svårare/bättre med mer tvärning. Att skifta grad av tvärning gör att hästen måste hålla sig alert och att du måste finjustera dina hjälper till att passa just den linjen du valt att rida just den här gången. Svart, orange, grön, svart, grön, grön, orange... Håll hästen intresserad av att vara uppmärksam på dig genom att den inte kan räkna ut själv vad som kommer härnäst!
 
Variation:
Övningen är tänkt att göras i skritt eller trav, och för att få "liv" i transportsträckan på fyrkantspåret kan du be hästen att öka tempot  mellan F och M utan att ändra takten.
 
Prova också att trava, med övergång till skritt under tiden du flyttar hästen sidvärts, skritta 3-4 steg och gå sedan upp i trav igen, med bibehållen takt, bjudning, form och tvärning.
 
För att få en enklare övning för orutinerade hästar och/eller ryttare rids linjerna utan tvärning, med fokus på att rida noggranna vägar.
 
För att få en mer avancerad övning rids linjerna i galopp, då med ett enkelt byte mellan konerna.

04 december 2013

Hästens näringsbehov och utfodring

Få aspekter på hästhållning orsakar så mycket debatt (och ovänskap) som utfodring. Av någon anledning är det lätt att provocera med foder. "Jasså du ger selentillskott..."/"Har du sett så TJOCK hennes häst är!"/"Ja JAG ger bara svarthavre odlad på Österlen och skördad för hand i nymånens sken medan en barnkör sjunger Evert Taube, allt annat är skit."

Ta grovfoderanalys som exempel. "Alla" vill se analysen på höet som hästen ska ha, vilket i sig är bra, jag uppskattar att hästägare engagerar sig och vill veta mer. Men, och här kommer det mer provokationer, kan "alla" tolka det som står i analysen? Och om "alla" inte kan det, är samma "alla" beredda att erkänna det och be någon sakkunnig om hjälp?

När jag köpte "Hästens näringsbehov och utfodring", skriven av Christina Planck och Margareta Rundgren, så förväntade jag mig tabeller över näringsinnehåll i olika foderslag och en relativt övergripande introduktion till ämnet. Jag fick det, men också så mycket mer.

Den är inte skriven av representanter för någon foderproducent utan av två oberoende experter, och tar t.ex. upp produktion och lagring av vallfoder, hästens matsmältningsapparat och foderrelaterade störningar som krubbitning, fång, magsår, överhull och underhull.

Jag läste boken från pärm till pärm två gånger i rad, och läser fortfarande om den då och då. Däremellan återkommer jag till den som en uppslagsbok. Jag rekommenderas den absolut till alla hästägare som vill kunna förstå och tillämpa en grovfoderanalys, för att också vid behov kunna komplettera den individuella foderstaten med rätt kraftfoder och tillskott.

Läs den! Den är saklig, vetenskaplig och befriad från säljsnack och personligt tyckande, något som annars tenderar att breda ut sig i många stall. Let science in and rumours out!