24 januari 2017

Jerringpriset: en studie i okunskap, förakt och avundsjuka

Ett sätt är att säga grattis till vinnaren och vinnarens medutövare, även om någon annan än just min favorit vann. Ett annat är att ställa till med ett himla liv, skrika om röstkupper och fusk, mobilisering, nedläggning av priset och ovärdiga vinnare.

Vi har redan gått igenom alla de vanliga okunniga kommentarerna om att ridsport inte är någon sport, att hästen gör allt jobb, att ett silver inte kan jämföras med guld. Föraktfulla kommentarer om lättledda hästtjejer. Avundsjukan i att ridsporten "mobiliserat". Löjligare ordval för en leta efter. 

Förstår inte dessa uppretade människor att de bara förstärker ridsportens känsla av utanförskap, fast vi paradoxalt nog är näst flest i Sverige? Att rollen som underdog blir ännu starkare? Känslan av att behöva slåss för vår sport ännu tydligare?

Självklart röstar på "vår" kandidat, precis som många andra sportutövare röstar på "sin" kandidat. Mobilisering? Nej, detta är inget krig. Eller det borde i alla fall inte vara det. Hästsverige röstade på en fantastisk ryttare och hans prestation tillsammans med hästen. Men det blir krig när ett Jerringpris orsakar sådan mediestorm. 

Så länge ridsport negligeras i mediarapportering, hånas som "ingen riktig sport" och behöver försvara pristagare och röstningsförfarande till priser vi inte själva har infört. Inte går att tillgodoräkna som friskvård, prioriteras bort i kommunernas budgetar och avfärdas som en "tjejsport" (definiera tjejsport och varför det är ett skällsord, tack). 

Så länge det ser ut så, så kommer ridsporten framöver att ta hem varenda Jerringpris där en ryttare är nominerad. Förutom att backa upp en prestation (precis som andra sportutövare gör) tar vi chansen att visa att vi är många och starka, och trötta på att bli förbisedda. 

Vi mockar visserligen skit varje dag, men vi tar ingen skit längre. 

#likeagirl #twohearts #taingenskit

Inga kommentarer: