Privilegiet att få fira en 29-åring

Idag är en stor dag, på sätt och vis nästan en triumf. Tillit, min syster S:s halvblodssto, fyller 29 år. "En anmärkningsvärd ålder" sa veterinären när han vaccinerade henne i våras. Ett fantastiskt firande av allt jag som hästmassör strävar efter, friska, sunda, glada och hållbara hästar!

Jag vet inte mycket om Tillits start i livet, utom att hon föddes i Tullstorp och gick som avelssto. Om hennes föl genom åren vet jag bara att ett såldes till Mallorca, att hon fick tvillingar en gång och att Maria Gretzer vid något tillfälle ägt en avkomma undan Tillit. Åtta år gammal såldes hon till ridskoleverksamheten på Trelleborgs Ryttarförening, och det var där vi lärde känna henne. Hon var den som aldrig ställde till bråk, gick lika snällt med nybörjare och handikappelever som med mer avancerade ryttare. Hon fogade sig helt enkelt. Annat är det nu.

S köpte Tillit som 16-åring, en perfekt ålder på en läromästare, och hon var den perfekta förstahästen. Sedan dess har mycket förändrats, inte minst i Tillits vardag, och det har även förändrat henne märkbart. Från några få hagtimmar om dagen, i flock om ca 20 hästar, till att vara ute 10-12 timmar varje dag med sin bästa vän. Från att ha lunkat runt i tre timmar/dag till att, fram till för några år sedan, få ordentlig träning av en och samma ryttare. Från spilta till box, från skymundan till ögonsten. Hon blommade upp något makalöst.

Hennes rätta jag kom fram och det med besked. Tillit är en egensinnig häst, intelligent, lättlärd och viljestark. Hon har det vi kallar för jävlaranamma och finländarna kallar sisu och det är kanske en del av förklaringen till att hon uppnått en sådan hög ålder. Medellivslängden för svenska hästar är 7-8 år. Vad skiljer då Tillit från genomsnittshästen?

Exteriören? En god exteriör innebär för mig att hästen är hållbart och ändamålsenligt byggd. Vad som är ändamålsenligt varierar med tävlingsgrenen, men hållbarheten gör det inte. Tillit är, av förklarliga skäl, av en lite "gammaldags" ridhästmodell, men uppenbarligen med god hållbarhet för sitt ändamål.

Nära besläktat med exteriören kommer bra hovar och bra tänder. Ingen hov, ingen häst. Inga tänder, inget näringsupptag och alltså inte heller någon häst.

Inget av ovanstående hade spelat någon roll utan god och kärleksfull omvårdnad, där hästens bästa alltid har varit viktigast. Just det som just den hästen behöver just då. Oavsett om det handlar om foderval, massage, träning eller utevistelse. Oavsett om det innebar att det planerade inköpet av vinterjacka fick vänta till nästa år för S, som vid den tidpunkten studerade och alltså hade minst sagt begränsad inkomst.

Sist men inte minst har Tillit och S haft tur tillsammans. Kommit i kontakt med bra veterinärer när det har behövts. Hittat den optimala hagkompisen, en bra höproducent, ett bra stall med fina hagar och, allra viktigast, den perfekta relationen mellan häst och människa, den som inte är alla förunnad, omöjlig att ta miste på och helt ovärderlig.

Födelsedagen ser för Tillit ut som vilken annan dag som helst, fast med lite extra godsaker i krubban. För mig är det en stor dag, nästan en triumf, och det är ett privilegium att få vara med och fira hennes 29-årsdag.