Små hästar - stora personligheter

Jag har varit iväg i två omgångar och masserat totalt nio haflingers. För mig som tidigare inte har varit så bekant med haflinger har rasen för mig varit en liten, tålig häst, fux med ljus man och svans. Så långt visade det sig stämma men du milde vilka skilda personligheter jag fick lära känna! Sju ston och två valacker, alla med sina särdrag. Några av de individer jag mötte kan du läsa om här.

Sto 1 som tydligt demonstrerade sin rang och integritet. Sto 2, först avvaktande men sedan milt accepterande både mig och beröringen. Sto 3 som efter otålig väntan inkl oräknat antal konster plötsligt blev blyg när det blev hennes tur, här var det största möjliga försiktighet som gällde från min sida, ingen ögonkontakt och mycket mjuk massage. Sto 4 somnade, det var hennes tredje behandling, hon kände sig bekväm med situationen och med mig. Valack 1 var som ett förvuxet föl eller som en knähund, en kelgris utan like. Valack 2 som en förvuxen shetlandsponny, "smakandes" på mig och mina kläder så fort han kom åt, knöt upp grimskaftet, kastade en borste på grannhästen...

Återigen blev jag påmind av vikten av att möta den enskilda hästen på dess speciella villkor. Detta är en del av tjusningen i att få lära känna så många olika hästar och den största lärdomen av det är respekt och ödmjukhet inför individen. Oavsett om man träffar just den hästen varje dag eller som i mitt fall ibland bara under en timmes tid så är kontakten man upplever i det här mötet med hästen som person(-lighet) mycket speciell.

Känslan är praktiskt taget omöjlig att sätta ord på och den värmer i hjärtat. Förutom det rent fysiska resultatet så är det den känslan jag vill ha med mig efter en avslutad behandling, och det är min innersta förhoppning att det är så hästarna jag möter och masserar ska uppleva mig. Att jag möter dem med respekt, ödmjukhet och värme i hjärtat.